torsdag 30 juli 2020

Miniatyrmakaren

Miniatyrmakaren (2014) av Jessie Burton är en lovordad och prisad roman (närmast tokhyllad) där handlingen utspelar sig i Holland på 1600-talet. Jag hade därför stora förväntningar när jag började läsa den. Jag kan säga att jag blev lite besviken. Det är inte det att den är dålig för det är den inte, men det är något mer vagt som gör att jag inte fastnade för den. Exempelvis så flöt inte min läsning på som jag velat, tror det var något med språket som gjorde det. Ja jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att jag blev lite besviken. Fast den var i alla fall lite spännande och då mest i slutet på berättelsen. Om du inte läst den så gör det och bilda dig en egen uppfattning eller om du läst den och tyckte den var jättebra så tänk: Oj vad annorlunda man kan tycka. Nog om det och trots allt kommer jag nog prova någon annan av Jessie Burtons romaner.

Från baksidetexen:
"En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.Först senare dyker Johannes upp och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt"

Jag har tidigare läst Flicka med Pärlörhänge av Tracy Chevalier och Tulpanfeber av Debora Moggach som båda handlar om 1600-talets Holland och vid en jämförelse så är det ungefär samma miljö som handlingen utspelas i men ändå är det rätt så olika. Dessa båda har filmatiserats och jag har sett de filmerna.
Miniatyrmakaren har sänts som TV-serie har jag för mig, men jag har inte sett den, kanske jag skulle tycka bättre om den, än vad jag tyckte om boken.

torsdag 23 juli 2020

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa


Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa (2020) av Ivar Krastev blev jag nyfiken på när jag såg titeln  Ja jag är nog inte ensam om att fundera över den tid i lever i nu och har levt i sedan mars, ja snart i ett halvår. 
Hur kommer världen att se ut när den här mardrömmen helt är över? Det är en kort analys av vad som skett och vad som kan komma att ske i Europa framöver, verkligen en aktuell frågeställning. Krastev är forskare bosatt i Österrike och han ser sin bok som en lång essä. Jag läser denna lilla bok snabbt och får kanske ännu fler tankar än jag hade innan, men får också en del svar. 

Början på förlagets text på baksidan av boken:

"Det är, skriver Ivan Krastev i inledningen till sin bok om coronapandemin och Europa, som om vi hade hamnat mitt i alla de stora dystopiska romanerna, från "Du sköna nya värld" och "1984" till "A Clockwork Orange" och "Tjänarinnans berättelse", på en och samma gång. Normaliteten har satts på paus. Och mycket som tidigare ansågs politiskt omöjligt att genomföra har visat sig vara fullt möjligt eller kanske till och med önskvärt. Men vad innebär detta för framtiden?"

måndag 20 juli 2020

Min pappa Ann-Christine blev Min pappa Marianne

Jag har tidigare läst Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg i vilken hon berättar om att hennes Pappa plötsligt ville komma ut som kvinna. Det är en självupplevd händelse och jag har svårt att riktigt sätta mig in i hur det kan ha känts, men Ester beskriver de tankar och starka känslor hon har och hade om sin pappas förvandling. Esters pappa är präst och arbetade som det under sin "förvandling" till kvinna. Hon lever nu i ett annat förhållande än med Esters mamma men dock med en kvinna.
Jag tyckte den var intressant att läsa men den var för mig något rörig i tidsperspektiv och emellanåt lite svår att hänga med i.


Nu har jag sett filmen som i sin grund bygger på boken men bytt namnet till Min pappa Marianne. Filmen är inspelad i Alingsås och jag stod själv på torget en lång eftermiddag när en scen från en fejkad Potatisfestival spelades in, den scenen som jag bevittnade kom inte ens med i filmen ja en mycket liten snutt men inte med samma dialog/handling. 
Både boken och filmen är starka berättelser även om filmen känns mycket mer humoristiskt berättad och den kategoriseras som dramakomedi med beskrivningen: 
" En varm feelgood-berättelse om modet att vara sig själv och lyckan över att bli älskad för den man är" 

Är det då ens samma historia? Egentligen tycker jag knappt det men i eftertexten tackar man Ester Roxberg, så hon har godkänt filmen förmodar jag. På Wikipedia står det att filmen är löst baserad på boken ja det är nog rätt uttryckt. De mycket duktiga skådespelarna är Rolf Lassgård, Lena Endre, Hedda Stiernstedt och  Klas Wiljegård. Mårten Klingberg står som regissör. 

fredag 10 juli 2020

Älvdansen

Älvdansen (2020) av Kamilla Oresvärd är andra delen i serien Vargön. Handlingen utspelar sig kring Vargön och Vänersborg. Jag tyckte mycket om Brudslöjan som är den första i den här serien och när jag läst klart den så beslutade jag mig för att följa denna serie. Huvudkaraktär i serien är Mona Schiller som flyttat hem till Vargön efter att tidigare i livet lämnat sina söner med deras pappa och bott utomlands med en annan man, något mörkt hände där något som inte läsaren fått veta. Monas två söner är olika till sin personlighet och har gjort olika livsval. Den  ena är polis och den andra håller på med lite tveksamma och skumma affärer. 
En ung kvinna försvinner och polisen förstår snart att något hemskt har hänt då man snart gör fynd som tyder på det. I Vargön har för många år sedan en flicka försvunnit och aldrig hittats och nu rivs gamla sår upp. Polisen misstänkte då flickans pappa Frank som vittnade om att han sett flickan dras in i en bil. Återigen börjar misstankarna riktas mot honom även för detta försvinnande. Frank blev aldrig som förut efter att dottern försvann och är numera en udda alkoholiserad man. 
Mona Schiller har lovat Frank att en sista gång kolla upp fallet med hans försvunna dotter. Mona som är någon slags privatspanare i trakten med eget företag.
Älvdansen är minst lika bra som Brudslöjan och jag ser fram emot fler spännande och välskrivna böcker i Vargönserien.

söndag 28 juni 2020

Som vi älskade varandra

Som vi älskade varandra (2007) av Anders Paulrud har jag läst som Midsommarläsning. Det handlar om unga människor som träffas och börjar vara tillsammans i början av 80-talet. Själva berättelsen är stark och sorglig. Historiens berättare är Anders och här kommer min första fundering; är det självbiografiskt? Mycket av berättelsen är nog det, men troligen inte huvudtemat. Det som är samstämmigt med Anders i berättelsen och Anders författaren är: Uppväxt på Saltö i Karlskrona, arbete och karriär som journalist på Aftonbladet. Jag funderar  också hur mycket av det han skriver om karaktärens Anders föräldrar stämmer med hans egna föräldrar, det kan vara mycket och det kan vara inget eller en blandning, men jag tror att i vilket fall så stämmer det med den tidens föräldrar i det området. Själv har jag varit nyfiken på Paulruds romaner då min mamma också är uppväxt på samma Saltö. När berättaren i handlingen beskriver sitt 50-tal på Saltö stämmer det ju inte helt med min mammas uppväxt då hon flyttade därifrån på 40-talet, men ändå är det ju samma ö som beskrivs. Just tillbakablickarna på 50-talet är det jag tycker mest om att läsa. 
Nu till det kompisgäng som det handlar om. Anders köper som ung ett gammalt rosa hus på en mindre ö i skärgården,alltså inte Saltö, av en gubbe som haft det som ett litet sommarställe men säljer av det för en billig peng. På det viset får han och hans vänner en plats att vara på, äta gott och dricka vin och öl och sitta o samtala om politik och kärlek. Utöver Anders är det Solveig som är hans flickvän och senare fru samt paret Mikael och Karin och så konstnären Harry. De samlas alla i huset varje midsommar. Vi får följa dem i en del tillbakablickar men huvudhandlingen är midsommaren 2006 och då har nästan allt förändrats för kompisgänget. Deras liv har tagit olika riktningar och de känner sig allt mindre hemma i samhället och värderingar som råder då.
Karin är försvunnen och på övervåningen ligger Mikael i ett mörkt rum och han talar knappt, han har stängt sig inne med sprit och tabletter. Något fruktansvärt har hänt och han kommer senare nerför trappan och berättar för de andra vad det är som hänt.
Av Paulruds romaner har jag också läst Ett ögonblicks verk (2003) även den har en del av handlingen på Saltö i Karlskrona. Romanen Kärleken till Sofia Karlsson (2005) har jag inte läst men har förstått att den också har delar som känns självbiografiskt.
Paulrud avled i januari 2008 av lungcancer (han var storrökare) och skrev då ned sina tankar om sin situation i boken Fjärilen i min hjärna som utkom samma år, har för mig att den även kom ut som följetong i Aftonbladet.


måndag 22 juni 2020

Gudaberget

Gudaberget (1982) av Åke Lundgren är en roman som gavs ut av Bokförlaget Bra böcker och handlar om de vi idag kallar samer men som i boken kallas lappar. Boken finns i nytryck och är första delen i en trilogi som heter Nordanlandet.
 Ur förlagts text om boken:
"Ett riktigt exotiskt och underhållande spektakel, faktiskt: små besynnerliga människor i besynnerliga brokiga dräkter, och lika besynnerliga kreatur med horn på huvudet. Det var lappar och renar som visades upp för kungliga svenska hovet. Året var 1594, Sigismund var nyutropad landsfader.
Inte hade de där lapparna kommit av egen fri vilja till Uppsala. De hade tvingats, precis som deras folk däruppe i Nordanlandet av sina svenska herrar tvingades att betala hårda skatter och dyrka den kristne guden. Lappens land tog man ifrån honom, av lappen skulle slås mesta möjliga mynt. Lappen skulle tiga och lyda. Hans kvinnor var fritt villebråd för de svenske.
"


Som Prolog får man läsa om en hemsk händelse på 1400-talet  sen är handlingen förlagd till slutet av 1500-talet och epilogen är daterad till år 1600. 
I mitt gamla exemplar från 1982 finns det  en karta och ett persongalleri före prologen samt en ordlista längst bak, det är till god hjälp.
Det är stundtals en otäck läsning, det är riktigt barbariska händelser men detta är händelser väldigt långt tillbaks i vår historia. Fast det slår mig att vi fortfarande i nutid har som land och stat ett förhållande till samerna som faktiskt åtminstone jag ifrågasätter. 
Det har varit rättegång om rätten till fiskevatten och jaktmarker så sent som i år, det har då handlat om olika samebyar som varit oense om det. Även frågor om eventuell gruva på renbetesmark är ju aktuellt idag.
Jag är också nyfiken på boken Herrarna satte oss hit av  Elin Anna Labba som kommit ut i år och handlar om tvångsförflyttningar av samer för 100 år sedan. Det var genom att jag läste om den boken som gjorde att jag tog tag i Gudaberget som stod oläst i bokhyllan.



torsdag 11 juni 2020

Älskaren från huvudkontoret

Älskaren från huvudkontoret (2015) av Camilla Grebe har prisats och hyllats, men jag tyckte den var lite seg åtminstone till att börja med. Enligt mig har Camilla låtit karaktärerna tänka bakåt i tiden lite för mycket. Det gör visserligen att man får en gedigen  bakgrund till dessa karaktärers sätt att tänka och bete sig.
Emma en ung tjej jobbar i en klädbutik i Stockholm tillhörande en stor modekedja. En dag kommer  bolagets VD en välkänd person som det skrivs mycket om i skvallerpressen, in och ska köpa en skjorta. Detta blir början på ett förhållande mellan dem. 
När de ska fira förlovning med middag hemma hos Emma kommer han inte och Emma lyckas inte att nå honom på något sätt. Rätt snart hittas en bestialiskt mördad kvinna i hans bostad, något som hamnar på Kriminalpolisen Peter Lindgrens bord.  Till sin hjälp i utredningen av mordet får han beteendevetaren Hanne Lagerlind kanske hon kan kasta ljus över det då hon var med vid en annan mordutredning  som bär tydliga likheter för tio år sedan, ett fall som är olöst. 
Camilla Grebe har efter denna skrivit ytterligare tre böcker i en serie som kallas Flickorna och mörkret Frågan är vill jag läsa dem? Svaret är trots allt att det inte är helt otroligt att jag kommer att göra det.

lördag 6 juni 2020

Böcker om svensk natur

Så här på Nationaldagen passar det med lite tips om böcker inför sommar och semester. Du kanske inte brukar vandra så mycket i vår svenska natur just under din semester,  men i år är det ju mycket som är annorlunda. Därför skrivs det om att man i år får fira "Hemester" Tycker i och för sig att det uttrycket är rätt fånigt,  själv har jag i stort sett alltid hållt mig hemma i vårt fina land under mina semestrar. 
Utav de tre böcker jag länkar till nedan har jag själv  Blommor i Sverige, den är jättefin och andvändbar.


torsdag 28 maj 2020

Andra sidan bron

Andra sidan bron  (2006, på svenska 2007) av Mary Lawson är en roman där handlingen är förlagd till Norra Kanada. Mary Lawson växte själv upp i ett jordbrukssamhälle där. Som läsare får man följa en familj som har ett litet jordbruk strax utanför staden Struan. Växelvis är det 30-40-tal och 50-tal. På gården växer de två bröderna Arthur och Jake upp,de är väldigt olika och det blir Arthur, den starke och tystlåtne som kommer att ta över efter fadern, i det läget då fadern omkommer har han inget val.
Man får även följa Struans läkarfamilj och då är det 50-tal och det är Doktor Chistophersons son Ian som läsaren får följa. Ian bestämmer sig för att hjälpa Arthur på gården, mest för att han är nyfiken på Arthurs fru. Ian är skolkamrat och nära vän med Pete som bor i indianreservatet, de är ofta tillsammans och fiskar. Det är som sagt skrivet i olika tidsperspektiv men jag kommer snabbt in i det, och efter ett tag knyts allt ihop. Det är väldigt bra upplagt. Karaktärerna, stämningen och miljön beskrivs väldigt fint. Det här är en bok jag verkligen tyckte om, skall jag lista böcker som gjort intryck och som jag kommer ihåg i framtiden så tror jag att Andra sidan bron hamnar på den listan. Boken nominerades till Bookerpriset 2006
Från baksidetexten:
" På en prosa som vibrerar av lågmäld intensitet skildrar Mary Lawson i Andra sidan bron hur svårt det är att springa ifrån sådant man försöker komma undan. Konstfullt låter hon de två tidsplanen växelverka och knyter ihop dem på ett lika raffinerat som drabbande vis."

söndag 17 maj 2020

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter (2018) av Elizabeth Gilbert är en berättelse om kärlek, äventyr och upptäcktsresor. En roman som sveper över hela artonhundratalsvärlden, från London och Peru till Philadelphia, Tahiti, och vidare. Längs vägen möter den oemotståndliga hjältinnan ett myller av märkvärdiga karaktärer.Från bokens baksidetext.

Jag köpte den här boken på bokrean 2019, men det var först nu som jag tog tag i och läste den. Det är en 600-sidig mastig bok, men helt i min smak. På omslagets insida får man veta att Elizabeth Gilbert tillbringade stor del av sin barndom med att stirra på alla de exotiska kartor och fantastiska illustrationer i ett sagolikt läderinbundet exemplar av Kapten cooks upptäcktsresor från 1783. Den boken fanns i Föräldrarnas bibliotek.
Själv har jag läst ett par böcker där Kapten Cook finns med, Trollkarlens trast av  Martin Davies  och Den som jag trodde skulle göra mig lycklig av Christina Wahldén. Just den här tidsepoken med upptäcktsfärder och upptäckter av växter och djur och hur människans nyfikenhet gjorde att man for ut för att upptäcka världen, fascinerar mig. Jag har även läst och bloggat om boken Naturvetare i motvind om Bengt Euphrasén en naturvetare och upptäcktsresande på 1700-talet som växte upp på landsbygden på en liten gård nära där jag bodde som barn. Den är skriven av  Gudrun Nyberg .
Nu till Alma Whittaker som endast är en romankaraktär. Alma föddes 1805 dotter till Henry Whittaker och hans fru Beatrix, hennes fostran och uppväxt är mycket annorlunda än andra barn vid den här tiden. Hon får fritt röra sig på den stora gårdens ägor, utanför Philadelphia. Hennes far är den rikaste mannen i den nya världen, han är upptäcktsresande och botaniker. Alma ges god utbildning och hon blir snart mycket begåvad inom vetenskapen och skriver artiklar i vetenskapstidningar och får böcker utgivna. Vi som läsare får först läsa om Almas pappas uppväxt och resor innan han gifter sig och får sitt enda barn.
Sedan är berättelsen utifrån Almas perspektiv fram till hennes död som läsarna får följa. Det är välskrivet och läsningen blir aldrig tråkig, inte för mig i alla fall. 

Läs gärna vad Sandra Bejjer skriver om boken på sin blogg.

onsdag 6 maj 2020

Allt kommer nog att bli bra

Allt kommer nog att bli bra (2018) av Ann Heberlein är en roman som utspelar sig under tolv dagar 2016. Det är konstnären Annika som läsaren får följa under mycket händelserika och livsavgörande dagar i hennes liv. Annika kommer hem till den lilla skånska orten Borrby för att träffa sin sjuka mamma som vårdas på äldreboendet. Berättelsen börjar med att mamman just dött och slutar med att hon är på väg in till kyrkan på begravningsdagen. Annika har under flera år bott i England, där hon levt i ett barnlöst och på senare år trist äktenskap, där hon var försörjd av sin man. Annika vill inte tillbaka till den tillvaron och under de tolv dagar vi får följa henne hinner hon träffa gamla skolkamrater, börja hjälpa till med arbetet på den ridskola som hon spenderade stor del av sin barn-och tonårstid på. Hon går på två mycket olika fester och hon blir störtförälskad i en man. Ja mer vill jag inte avslöja, jag tycker det är intressant hur Heberlein beskriver invånarna och stämningen i byn. Alltifrån de gamla klasskamraterna Annika träffar, de som har stannat i byn och levt sina liv där, till att hon blir introducerad för frun på det stora Slottet. Jag läste i en recension att det är en hästbok för vuxna. Ja det är mycket om ridskolan och mycket hästtermer och även om jag läste många hästböcker som tonåring så kan jag inga sådana termer nu längre, jag har egentligen alltid varit rädd för hästar i verkligheten. Men boken har mycket mer. Jag tycker att den är realistisk på många sätt, skvallret i byn som förs ut i Ica-butiken. Synen som de hon träffar har på politiken, några är aktiva Sverigedemokrater, vilket inte alls känns konstigt med tanke på att det utspelar sig på landsbygden och ja i Skåne har de ju varit ett stort parti länge och var rätt så accepterade. Heberlein fick kritik för att ha med dessa karaktärer, jag kan inte förstå den kritiken. En gammal skolkamrat till Annika bär en keps med "Make America Great Again", vet inte om att jag sett någon i Sverige med en sådan, men under de här tolv dagarna som romanen skildra vinner Trump presidentvalet så det var ju en aktuell slogan. På många sätt har hon fångat en tidsbild och samtidigt låtit läsaren ta del av en medelålders kvinnas vändning i livet (om än på några få dagar) och hennes tankar om  barndom, kärlek och sex, liv och död.
Tyckte jag om boken? Ja den är inte dålig men samtidigt så tycker jag att den kunde varit bättre. En hästbok för vuxna ? Ja kanske, men jag fick också tankarna till en Starletserie eller Allersbok.(Läste inte bara hästböcker som tonåring) Fast då är jag nog lite väl kritisk. I vilket fall som helst så har jag svårt att säga att den var riktigt bra, men inte jättedålig heller. Tror Ann Heberlein passar bättre att skriva och debattera de ämnen hon har studerat och kan i facklitterära böcker. Fast jag fick en hel del tankar om livet, under läsningen så jag ångrar inte att jag tog mig tid att läsa den och titeln kan passa in nu då man får hoppas att Allt kommer nog att bli bra - fast jag lägger till: Igen! 
På sidan innan romanens första kapitel står de två första verserna ur psalmen Härlig är jorden (Psalm 297 i Svenska Psalmboken) En vanlig begravningspsalm och en av de som Annika väljer till sin mammas begravningsgudstjänst. Mamman den ordningsamma och troende kvinnan som var en flitig kyrkobesökare. 

torsdag 23 april 2020

Den fjärde pakten

Den fjärde pakten (2018) av Kristina Appelqvist läste jag i år som så kallat Påskekrim. Det var en mycket annorlunda Påsk som så mycket annat i vår Coronadrabbade värld, men att läsa en deckare under Påsken ska jag försöka ha som tradition, jag har gjort det i några år nu.
 Det är den fjärde fristående delen i serien med litteraturforskaren Helena Waller men i den här boken är det första gången som även Rektor Emma Lundgren från tidigare böcker också är med i handlingen. Det kändes helt rätt tycker jag då Appelqvists fiktiva universitet blir mer sammanhållet över tiden då. I slutet av boken skriver hon om när två serier blir en.
Emma har nu nu återvänt efter en mammaledighet, då hon har fått tvillingar tillsammans med kriminalkommisarien Philip. Det blir dock inte som Emma har tänkt sig eftersom hon redan från början känner sig motarbetad och inte alls välkomnad av sina kolleger. 
Handlingen börjar med att en student faller ner från universitetets klocktorn. Ingen kan säga om det rör sig om ett självmord eller rent av mord. På klocktornet har det också fästs en banderoll med texten STOPPA USA:S NYE DIKTATOR! VÄRLDEN MÅSTE VAKNA! Den händelsen hamnar dock allt mer i skuggan av att en stor donation som ska bekosta ett unikt forskningsprojekt som kommer att sätta Västgöta universitet på världskartan.
Återigen har Kristina Appelqvist skrivit en bra pusseldeckare med det fiktiva universitetet som huvudmiljö, men allt sker inte i Skövde utan denna gången är en del av handlingen förlagd till Franska rivieran och där inträffar ett allvarligt mordförsök. 
Nu har jag kvar att läsa nästa bok i serien, En giftig skandal som kommit ut i år, väntar med att läsa den tills den finns i pocketupplaga. 

måndag 13 april 2020

Ljuskällan

Ljuskällan (2020) av Hanna Landahl är en fristående fortsättning på Under två timmar som jag tidigare läst just för att sen läsa denna då ämnet och platsen den utspelar sig på, (utanför Floby i Västergötland där jag gick i högstadiet.) gjorde mig väldigt nyfiken. Jag blev verkligen inte besviken och för mig var denna bok en bladvändare för det finns en slags spänning i den även om det inte alls är en spänningsroman.

Ur förlagets text:
"Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare.Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet."


Allt blir inte som Anna tänkt sig, övriga familjen är inte  lika glada över det nya boendet. Staffan och barnen kan inte tänka sig att leva utan Wifi, som enligt stadgarna inte är tillåtet för de boende i Ekobyn. Staffan är från början mest inställd på att bo där en kortare tid och att de ska flytta tillbaka till villan i Göteborg som just nu bara är uthyrd på ett halvår. Anna ser det mer som en livstilsförändring helt och hållet. Barnen saknar sina kamrater och är oroliga för att börja i en ny skola.
Hanna Landahl har åter igen i Ljuskällan så som i Under två timmar  skrivit en bra samtidsroman. Just beroende på det aktuella ämnet om att försöka leva miljö och klimatvänligt så tilltalade den mig något mer.  Jag har själv ofta funderat hur det skulle vara att bo i något slags kollektiv på landsbygden med eko inriktning. Jag har visserligen bott på landet i stora delar av mitt liv och även haft ett boende under flera år som något kan påminna om det, med grisuppfödning lite odling och några höns.  
Hanna har före de här två romanerna skrivit några barnböcker samt en bok om en by som tar emot ensamkommande, titeln är Välkommen till Himmelsta. Får nog bli att jag tar och läser den också framöver. 
Omslaget på Ljuskällan är ju väldigt passande så här i Påsktider men det är  mest en slump att jag lagt ut blogginlägget just nu

tisdag 7 april 2020

Gustaf Tenggren utställning på Millesgården digitalt

Idag har jag sett på en digital visning av en fin utställning om Gustaf Tenggren på Millesgården. Den hade varit intressant att se live men tyvärr är ju samhället nedstängt med anledning av Coronapandemin och därför gör många museum digitala visningar. 
Alingsås bibliotek hade en utställning på stora skärmar som jag med nöd och näppe hann att se timmarna innan de skulle ta bort dem. 

Gustaf Tenggren (1896-1970)var en tecknare och illustratör som föddes i Magra i Alingsås kommun och som sedan bosatte sig i USA och bland annat arbetade för Disney. Han är främst känd för filmerna Snövit och Pinocchio. 


BLAND TOMTAR OCH TROLL 1920 ILLUSTRERAD AV G - A. TENGGREN. Böcker ...
Innan han emigrerade illustrerade han Bland tomtar och troll där han efterträdde John Bauer.

Gustaf  Tenggren - en biografi av Lars Emanuelsson och  Oscar Ekman är en bok som jag tänkt läsa men än har det tyvärr inte blivit av.


Gustaf Tenggrens liv är intressant och utöver det jag skrivit om ovan så illustrerade han många barnböcker i serien Little Golden books där bland annat The Poky Little Puppy ingår och som blev en stor succé i Usa. 



tisdag 31 mars 2020

Ett jävla solsken

Ett jävla solsken - En biografi om Ester Blenda Nordström (2017) av Fatima Bremmer, en biografi  som prisades med Augustpriset. Jag kände inte till något om denna kvinna innan jag påbörjade min läsning om henne. Att hon var en mycket speciell och känd kvinna under sin levnad förstod man med en gång men lite förvånad blir jag då att hon inte på något sätt känns särskilt ihågkommen efter sin bortgång. 
Ester Blenda Nordström levde 1891-1948 hon hade många då kända personer i sin bekantskapskrets, Elin Wägner, Prins Eugén, Anders Zorn för att nämna några och ja även Evert Taube en kort tid i ungdomen innan han blev känd för hela Svenska folket. Ester Blenda Nordström började sin journalistiska bana på Svenska dagbladet och tillhörde den grupp kvinnor som kallades pennskaften. Kvinnor som skrev helt enkelt och som kämpade för kvinnors rätt till det fria ordet kan man väl säga. 
Ester Blenda Nordströms liv var växlande, glädje och uppsluppenhet ibland och mycket tungsint emellanåt. Vi får följa hennes resor ut i världen som hon sen skildrade i tidningar och böcker. Mellan dessa resor var hon ofta i Stockholm men även i Småland där hon tillbringat det mesta av sin barndom.
Hon blev den första wallraffande kvinnan eller den första undersökande jornalisten. Hon blev mycket populär när hon skrev reportage och en bok om hur det var att vara Piga på en stor gård. Hon hade helt enkelt själv tagit anställning på en gård och den upplevelsen skildrade hon till läsarnas förtjusning då var hon endast 23 år gammal. Genom detta slog hon igenom i hela vårt land, och debatten gick hög om pigornas arbetsvillkor. Det blev sen reportage och en bok om sin tid som lärarinna för samiska barn i Lappland. Här känns det lite förvirrat i brev och utdrag ur hennes bok och i tidningsurklipp står det om Lapparna, men i den nutida texten Fatima Bremmer skriver står det samerna och det är ju för att det är skrivet i olika tidsåldrar.
Fatima Bremmer har lagt ner mycket jobb och arbetat i fyra år med denna biografi skriver hon i efterordet, och alla hennes källor upptar många sidor i slutet av boken. Många är de små snuttar av eller hela brev som läsaren får ta del av. Det är en annan tid än vår det märks på så många sätt som exempelvis uttryck och stavning. 
Ester Blenda Nordström skrev också några flickböcker med mycket självbiografiskt i handlingen.
Sammantaget får man en fin bild av Ester Blenda och jag tycker det är en mycket välskriven biografi som jag rekommenderar varmt. Vill man ha en snabbgenomgång av Ester Blenda Nordströms liv så läs på Wikipedia, där står det mesta, men som sagt läs hellre boken.

lördag 14 mars 2020

Under två timmar

Under två timmar (2018) av Hanna Landahl  handlar om en familj i Göteborg och det är  Staffan, pappan i familjen som läsaren får följa. Staffan jobbar på migrationsverket och känner tristess. Han ser sig som en pappersvändare även om han vet att han har ansvar över människors liv och framtid. Chefstjänsten på verket blir ledig och han söker den och vill så gärna bli den som får det. Han vill visa omgivningen att han är något. 
En dag ser han en anmälningslista för att springa Göteborgsvarvet och han kollar noga efter vilka som skrivit sina namn där. Själv har han ingen erfarenhet av att springa men lockas av att visa att han kan, hans motkandidat till chefsposten står på listan.Efter några dagar tar Staffan en penna och skriver sitt namn på listan.Nu går det inte att ångra - nu står namnet där. 
Från baksidetexten:
"Under två timmar är ett humoristiskt samtidsdrama där läsaren får följa Staffan på den slingrande vägen mot att åter bli någon av betydelse- Hans strävan blir förödande, både för honom själv och för hans omgivning, och istället för att flytta fram sina positioner riskerar Staffan att förlora allt."

Titeln syftar på att Staffan får veta att Göteborgsvarvet ska springas under två timmar om det ska anses som en bra tid.
Relationen mellan Staffan och hans fru Anna, de två sönerna, svärföräldrarna och arbetskamraterna blir jobbiga för honom och även den till hans bästa kompis Henke, fast det är han som hjälper honom att skaffa de rätta träningsprylarna.
Utöver Henke så ser Staffan upp till Håkan Hellström som han mer eller mindre avgudar. Staffan är väl en karaktär som jag kanske inte gillar men på samma gång tror att det finns en hel del av i vårt samhälle. Det är inte alltid så lätt med relationer och att ha ett gott självförtroende är kanske för många svårare och viktigare än man kan tro. Sen kan jag väl tillägga att jag delar inte Staffans musiksmak och förstår inte storheten med HH  (vill inte såra någon som kanske gillar honom, man kan ju ha olika tycke o smak.)
Under två timmar är en bra samtidsskildring och för den som känner till Göteborg (vilket jag gör "så där" trots många år i Göteborgstrakten) så är det extra kul att läsa. Hanna Landahl skriver på ett bra och lättläst sätt, ja jag gillar språket det känns mycket naturligt och läsandet flyter verkligen lätt. 
Hanna Landahl har kommit ut med en bok till om Staffan och hans familj, Ljuskällan. Det var när jag läste om den som jag tänkte att jag måste läsa den första boken först så nu har jag börjat på Ljuskällan som utspelar sig i de trakter som jag bodde i som tonåring. Ja tänk Hanna Landahl bor nu i de huset som jag bodde i då ! Ett stort fint hus på landet. Ljuskällan handlar om en ekoby, ämnet är intressant och hur går det med Staffan och hans familj och hans relation till sin fru Anna?  Blogginlägg om den kommer framöver.

måndag 24 februari 2020

Silvervägen

Silvervägen (2018) av Stina Jackson är en prisad spänningsroman/thriller.

Från baksidetexten:
"Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma."

Det är Lelles sökande och Mejas tillvaro man får följa. 
Till en början vet jag som läsare inte hur det hela kommer att knytas ihop och egentligen är det inget märkligt med det, de bor i en och samma by. Stina Jackson har verkligen skildrat ett Norrland som är just så som man föreställer sig när man som jag aldrig varit så långt upp i vårt land. Det finns många övergivna platser som Lelle hamnar på under alla de sommarnätter han kör Silvervägen för att söka svaret på gåtan om hans älskade dotters försvinnande. Handlingen utspelar sig också på en gård där en familj lever på ett högst annorlunda sätt. Det är bland annat en familj som har en konspiratorisk syn på dagens samhälle och som löper linan ut genom att stänga in sig i sin egen  sektliknande bubbla. Man kan säga att Silvervägen har ett genomgående tema, det handlar om utsatta människor som inte litar på samhället. 
För mig var det en bladvändare så jag kan inte annat än att stämma in i hyllningskören, och då det är Stina Jacksons första bok blir jag verkligen imponerad. Blir nu riktigt intresserad av att läsa hennes andra bok Ödesmark som snart kommer att släppas. 

lördag 15 februari 2020

Flickan med sju namn - Min flykt från Nordkorea

Flickan med sju namn - Min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee (2018) är en självbiografisk berättelse som ger insikt om hur det är att vara uppvuxen i totalitär diktatur. Hyenso är 17 år när hon flyr och lämnar sin familj kvar på andra sidan gränsen. Hon söker upp släktingar som bor i Kina, hon hoppar på olika arbeten för att försörja sig, men hennes mål är att skaffa sig en bra utbildning, och ett välordnat arbete. Målet är också att ta sig till Sydkorea och få ett Sykoreanskt medborgarskap. 
Hyeonseos berättelse är som en thriller med många vändningar, att hon klarade sig i många svåra situationer under flera år är både för att hon är smart, och att hon fick oväntad hjälp emellanåt. Men inte alltid gick det som hon planerat. Det är nagelbitande läsning.
När jag läser Hyenseos vittnesmål om hur människorna i Nordkorea indoktrineras och hur detta samhälle fungerar känns det som om jag läste om någon parallell värld i en dystopi eller dylikt. Att fly ifrån en sån värld till andra länder är naturligtvis en stor kulturchock. Hyenso lyckas efter 12 år även med att få ut sin mamma och bror, det är om det som jag ser som den mest spännande delen av boken.
När jag läst klart inser jag hur bra vi som bor i ett demokratiskt land har det.

onsdag 5 februari 2020

Den larmande hopens dal

Den larmande hopens dal (2008) av Erik Andersson är en humoristisk historia och på samma gång en historielektion och kanske även en geografilektion, särskilt  för oss som är västgötar, för det är det landskapet som skildras. 
Från baksidetexten:
"Ina Ljung har fått sitt första jobb som journalist på tidningen Varas Värn i Västergötland. Hon vet inte mycket om landskapet hon kommit till: inget om härader och bon och heller inget om böndernas misstro mot makten i Stockholm. Men Ina är inte rädd att ta itu med sitt nya yrke och hennes artiklar väcker snabbt stor uppmärksamhet. "
Ja, vet jag vad som är häraden och Bon frågar jag mig vid läsningens början. Jo häraden känner jag till, jag har haft rätt bra koll på i vilket härad jag bott, men bon? 
Wikipedias förklaring till Härad: 
"Härad är mindre folk- och landområden, vilkas huvudsyfte ursprungligen verkar ha varit av rättslig natur, nämligen upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet."
Jag tror många känner till härad utifrån talesättet inte i det här häradet när man menar att det finns inte på nära håll. Eller i en mening där något finns i samma härad som... 
Läs mer här
Wikipedias förklaring till Bon: 
"Västergötlands bon åsyftar en tidigmedeltida indelning av landskapet Västergötland i olika bygder, grupperade omkring de kungsgårdar som tillhörde Uppsala öd. Indelningens ålder och ursprung är inte känd."

Det är många västgötska platser som nämns någon gång. Erik Andersson har verkligen gått över den västgötska kartan. Själv har jag flyttat runt en del i landskapet genom åren och självklart har jag åkt runt en hel del i mitt landskap så jag vet var de flesta orter ligger. Kanske just därför som jag gillade boken, hade det handlat om ett annat landskap tvivlar jag på att jag gjort det lika mycket. Den larmande hopens dal fick i alla fall lovord i recensioner när den kom ut ,och ja den är bitvis riktigt rolig så jag skrattar högt och för mig är igenkänningsfaktorn rätt stor när författaren går in på lokalnivå och beskriver företeelser som han gör med en stor portion humor, samtidigt som det är en rätt så udda berättelse. 




torsdag 23 januari 2020

Min fantastiska väninna som TV-serie

Det blev inte av att jag läste Min fantastiska väninna av Elena Ferrante när Hypen på den var som störst. På mitt lokala bibliotek hade jag aldrig sett så höga kösiffror på några andra böcker. Sedan har det heller inte blivit av att de kommit högt upp på min läslista. När jag såg att den skulle visas med vad jag först trodde var fyra delar i svt så blev jag lite förvånad att den redan fanns i det formatet. Ja jag såg alltså sen att det var åtta delar och inte fyra. Började i alla fall att se första delen och så blev det att jag nu har sett alla åtta avsnitt (på svtplay) 
Som ni förstår har jag inte tillgång till HBO där jag förstår att den har sänts tidigare. Hur som helst är det är en välgjord och påkostad serie, skådespelarna är duktiga, och det är många karaktärer i handlingen, alltså många skådespelare. Det är Neapel, Italien  och efterkrigstid, miljön känns verkligen trovärdig.
Det är många hetsiga dialoger och hemska slagsmål och det känns överlag att det är mycket heta känslor och jag vet inte om det är en fördom om just Italienare jag har, men det stämmer överens med ett barndomsminne från en semesterresa. 
Vad ni som läst böckerna och sett tv-serien tycker om den skulle vara intressant att veta. Själv tycker jag den var riktigt bra och jag väntar på säsong 2. 

måndag 20 januari 2020

Istvillingar

Istvillingar (på svenska 2015) av S.K. Tremayne. (Författaren är en pseudonym för Jean Thomas)
 är mycket spännande det är en psykologisk berättelse, ja thriller kan man säkert klassificera den som. I vilket fall läste jag den snabbt för det är så många frågor som jag som läsare vill ha svar på, och slutet var helt överraskande för mig.

"Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar inte alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus.

Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen."

I stället för att som Sarah och Angus har tänkt sig, att de ska försöka läka ute på sin egen ö långt ifrån den storstadsmiljö de kom ifrån, utvecklas allt till en ruskig mardröm.  Den vackra ön men farliga miljön med tidvatten och stormar gör att det på många sätt är begränsade. Hela den lilla familjen mår väldigt dåligt.
Författaren har lyckats beskriva alla känslor som föräldrarna har och hur den överlevande tvillingflickan Kirstie har skadats psykiskt av sin tvillingsysters död. Allt som sker är inte naturliga händelser eller är det? Som läsare blir jag frågande men det är riktigt bra skildrat och som sagt det är svårt att lägga ifrån sig boken. 

Andra som bloggat om Istvillingar:

Boklysten


måndag 6 januari 2020

Bloggat i åtta år

Idag är det åtta år sedan jag startade den här bloggen och hittills har det varit roligt att hålla den igång. Jag tror att jag har bloggat en blandning som namnet på bloggen säger, även om jag läser mest svenskt och av kvinnliga författare. Tillhör inte dem som mest läser nyutgivet men som jag märkte när jag gjorde 2019 års statistik så har jag varit dålig med att läsa äldre romaner under året. Skall bli lite ändring framöver på detta det har jag satt upp som ett viktigt mål för 2020. När det gäller övrig läsplanering för i år så har jag skrivit upp tio titlar som jag måste läsa, det är fem  romaner/deckare och fem biografier. Utöver detta mål så har jag tänkt läsa fler än de biografierna men vi får se hur det blir, liksom jag ogillar nyårslöften så ogillar jag att bestämma allt för mycket i förväg men mål kan man ju alltid ha.

Nedan är en lista över de tio böcker som jag tänkt få markerat som lästa 2020. Det är ju mycket annat jag vill läsa också men hoppas på att lyckas med min personliga utmaning. Alla är s.k hyllvärmare utom Hovjuvelerarens barn som är rätt nyutkommen och som jag tänkt låna på bibliotek. 

Andra sidan bron, Mary Lawson
Erik Johans minnen, Michael Economu
Älskaren från huvudkontoret, Camilla Grebe

Biografier:
Hovjuvelerarens barn, Gunnar Bolin
Schlagerkungens krig, Klas Gustafson
Dårens dotter, Mian Lodalen

onsdag 1 januari 2020

Sammanställning Läs- och Blogg-året 2019

Det blev 37 blogginlägg, vilket är långt ifrån min ambition, men kan trösta mig med att 2018 blev det endast 32 inlägg. Jag har läst 33 böcker det är 4 mer än 2018. Har även 3 påbörjade böcker som inte blev utlästa före tolvslaget i natt. Är ganska nöjd med det jag läst i år och dessa siffror är bättre än 2018 om än inte mycket. 
Har inte bloggat om alla böcker jag läst, brukar alltid bli några böcker som inte hamnar på bloggen, under 2019 blev det 3 fackböcker och 1 skönlitterär bok som jag ej skrev om.
Jag har läst alla böckerna i år, alltså ingen har varit ljudbok. Jag har läst både fysiska böcker och E-böcker på min läsplatta.

Hur blandad är då min läsning ?

Antal böcker där författaren är kvinna är övervägande, detta har jag svårt att förbättra går inte alls på det när jag väljer böcker
Siffrorna talar för sig själv. En bok har två kvinnor som medförfattare jag har bara räknat en där, en bok har både en man och kvinna som författare, där har jag räknat båda, en bok framgår inte författaren så tydligt.

Kvinnor 24
Män        9

Antal  böcker där författaren inte kommer ifrån Sverige är 7 och de är från 5 länder som fördelas så här:  
Danmark 2 
England 2
Frankrike 1 
Finland/Åland 1
USA 1 

Antal vuxenromaner 7 (förutom spänningsromaner)

Antal barn- och ungdomsböcker inkl. böcker för unga vuxna  9

Antal biografier 5  
En av dem kallades för Biografisk roman
och en har jag också räknat  i kategorin för barn- och ungdomsböcker.

Antal Spänningsromaner   7

Antal fackböcker 5

Antal böcker skrivna före år 2000  endast 1

Jag hade en plan att läsa fler biografier än det blev, vilket innebär att jag kommer satsa på det även fortsättningsvis.
Att bara en bok jag läste 2019 var skriven före år 2000 känns kasst, detta måste jag skärpa mig med. Jag har så mycket äldre böcker än så i mina bokhyllor och uppskrivna i min "Att läsa lista" även en hel del "klassiker".