De försvunna - En psykologisk spänningsroman (2015) av Caroline Eriksson blev en del av min julläsning. Det är så långt från feelgood (som är populärt att läsa till jul) som man kan komma. Jag får nog erkänna att om den här romanen skulle filmatiseras så hade jag inte tittat, för handlingen är mycket otäck emellanåt. Jag tyckte ändå att den var läsvärd och när jag väl börjat så blev jag ju nyfiken på hur det skulle sluta. Alltså om de försvunna skulle hittats levande eller döda och hur de försvunnit eller bragts om livet. Det blir en del funderingar under läsningens gång för allt är inte så enkelt som man först tror. Caroline Eriksson har helt klart lyckats att hålla på svaret vad som hänt.
Från baksidetexten:
"En solig sensommarkväll tar Greta, Alex och dottern Smilla båten från sommarstugan vid den mytomspunna sjön Maran och åker ut till ön. Greta stannar kvar i båten medan de andra går iland. De kommer inte tillbaka. Förvirrad går även Greta iland, hon ropar och letar, men kan inte hitta Alex och Smilla någonstans. Det mystiska försvinnandet, och det febrila sökande som tar vid, leder Greta steg för steg ner i en avgrund av förvirring och tilltagande mörker. Det står snart klart att Alex och Gretas relation präglats av destruktiva mönster."
De försvunna är skapligt lättläst och boken är inte så tjock (237 sidor) så man läser den på några timmar.
Klubben (2019) av Matilda Gustavsson vilket är journalisten som gjorde reportaget i Dagens Nyheter(21/11-2017) om den s.k Kulturprofilen - ja alltså Jean- Claude Arnault, och om Kulturscenen Forum som han drev tillsammans med sin fru Katarina Frostensson. Den här boken ligger just nu etta på Svd boklista.
Jag satte mig inte in helt i turerna kring bråket som uppstod efter DN:s publicering, hörde naturligtvis om det i nyhetsinslag i radion och läste väl några tidningsartiklar. Just därför blev detta en intressant läsning och jag känner vämjelse när jag läser kvinnornas berättelser och blir mycket förvånad att detta har kunnat pågå under så lång tid trots att det förekommit vittnesmål om övergreppen tidigare inklusive en granskning i expressen redan 1997. Svenska akademin som samarbetade med Arnault och Forum fick även ett brev av en kvinna som varit utsatt, ett brev man inte låtsades om. I Akademin satt ju även Katarina Frostenson, och när DN artikeln kom blev det ju som bekant stor kris i den anrika institutionen vars högsta beskyddare är Kungen. Det ledde ju bland annat till ett uteblivet nobelpris i litteratur 2018. Ett förändringsarbete inom Svenska Akademin påbörjades där det blivit ett manfall och "kvinnofall" då Sara Danius avgick som ständig sekreterare. Omgörningen är väl inte helt klar än som jag ser det.
Boken är välskriven och lättläst. Matilda Gustavsson skriver om sitt sätt att arbeta med sin granskning och hur hon tänkte under hela processen och innan artikeln publicerades.
Det som gör boken så stark är att man får följa de samtal och vittnesmål från kvinnor som hon får fram. Som läsare får jag också en inblick i hur det var på Forum, ett ställe som jag inte alls känt till. Det är väldigt svårt att förstå hur så många kunnat låta allt detta fortgå, att det finns personer som tar Arnaults beteende i försvar trots att så mycket pågått framför deras ögon. Matilda Gustavsson har även redogjort för intervjuer med medlemmar i Svenska akademin under krisen.
Slutet på denna historia blev ju rättegång och ett fängelsestraff för Arnault samt nedstängning av Forum.
Läs hur några andra bloggat om Klubben:
Bokhållarens läsblogg
Kulturbloggen
Tankar om böcker
Knutby (2019) en roman av Jonas Bonnier, blev jag mycket nyfiken på när jag såg författaren i Babel för några veckor sedan. Det finns väl ingen som minns när Knutbymorden hände 2004 som inte blev nyfiken på nyheterna som följde.
Bonnier säger att det handlade om tre saker - makt sex och död. Det är intressanta ingredienser och det som skedde kändes som taget från en roman vilket det nu då har blivit. Verkligheten överträffar ju dikten emellanåt.
Händelserna i romanen utspelar sig från det pastorsfamiljen Forsman (Fossmo i verkligheten) kommer från Kristinehamn för att ansluta sig till församlingen i Knutby fram tills barnflickan har utfört det hon gjorde, alltså skjutit en person till döds och skottskadat en annan allvarligt. Knutbyförsamlingen var säkert en vanlig Pingstförsamling från början, men genom att vissa personer sökte sig dit och att de på något sätt samspelade med varandra så att det utvecklades till en sekt är intressant. En del i detta kan bero på att dessa medlemmar var relativt unga fast det finns säkert fler svar i alla analyser som gjorts.
Från bokens efterord:
"Det har skrivits minst åtta böcker om Knutby, främst dokumentära reportage i olika former, men även en barnbok (!) och en kriminalroman. Det har gjorts tv-dokumentärer och ett stort antal avslöjande reportage baserade på brotten, det har till och med satts upp en musikal."
Vad tyckte jag då om Knutby? Just det sätt som den är skriven på, att de personer som var med i det riktiga dramat är med i handlingen ( fast med andra namn) tycker jag var bra. Det blir några att hålla reda på förstås, vilket jag ofta har svårt för, men här har det ju sin förklaring. Jag tycker att Jonas Bonnier har speglat dramat på ett bra sätt och att det blir mycket av demoner, sex och lögner i berättelsen kan jag som läsare inte heller ifrågasätta. Det gör istället att det känns trovärdigt.
