fredag 31 mars 2017

Sillbaronen


Sillbaronen av Anna Ihrén (2017) är den tredje delen av serien Morden på Smögen och om jag förstått Anna rätt så är det den sista delen om poliserna Dennis Wilhelmsson och Sandra Haraldsson. Det är inte en deckare i rasande fart, det är ett lugnare tempo i denna del, i jämförelse med del 2 i serien, Isfiskaren, där det åtminstone i slutet var riktigt rafflande.
Det är sommar på Smögen och på polisstationen i Kungshamn har man har tagit in Nathalie Colette från Coldcase-gruppen  i Göteborg som sommarvikarie, hon får det inte lätt att samarbeta med framförallt Sandra. 

"Smögens store sillbarons sonson, har hittats död i den nyligen renoverade lotsutkiken. Självmordet förbryllar Nathalie och Sandra som är först på plats. Bara en vecka tidigare har den döde, Charles Blake leende intervjuats i hur han ska förvalta den stora förmögenhet han ärvt efter sin far som just gått bort. Är det trots allt ett självmord och varför har han i så fall valt att avsluta sitt liv?och vad pågår egentligen i det gamla köpmanshuset på Smögenbryggan där familjen Blake lever ett isolerat liv utan knappt någon kontakt med omvärlden."

Frågorna hopar sig och ett konstigt dödsfall till samt ett försvinnande sker tätt därpå.
Dennis Wilhelmsson åker tillsammans med en kompis/släkting till London för att gå på en Beachboys konsert, samtidigt passar han på att göra lite efterforskningar i fallet. 
Precis som i de andra delarna i serien, Strandsittaren och Isfiskaren så finns det i Sillbaronen en kort parallellhandling som utspelar sig längre bak i tiden och denna gång känns den rätt, då det handlar om hur den Store Sillbaronen James Blake kom från England till Bohuslän och Smögen år 1880. Där började han bygga upp sin förmögenhet med två tomma händer.
James Blakes ättlingar lever ett isolerat och traditionellt gammaldags liv mitt på Smögen med en Engelsktalande Butler och en hushållerska. Lite kittlande på något sätt att det skulle vara så vår tid. 
Det här var inte den av de tre i serien jag tyckt bäst om, men det  var rätt lätt att komma in i handlingen när man läst de andra två. 
Det ska bli spännande att följa Annas författarskap då jag har läst att hon börjat skriva på en ny serie, där handlingen kommer att utspela sig på helt andra orter.
 I slutet av boken berättar Anna om varför Beachboys betyder så mycket för henne och där finns även en intervju på engelska som hon gjorde i samband med att hon själv var på konserten i London, den konsert som Dennis Wilhelmsson var på i boken.

söndag 19 mars 2017

Sommarbarn



Sommarbarn  (2007) av Katerina Janouch  är en självbiografisk roman. En berättelse om att växa upp i Prag och sedan som 10-åring följa med sin familj på flykt till Köpenhamn och senare flytta till Stockholm. 

Från baksidetexten:

"Prag på sextiotalet är en levande, myllrande stad. Här växer Katia upp i en kärleksfull familj med många vänner. Dagarna fylls av lekar och de oändliga somrarna tillbringas på landet hos en älskad farmor. Livet är ljust o sorglöst. Men tillvaron förändras när Sovjetmakten intar landet 1968. Katias pappa kämpar mot den nya regimen och tillvaron blir otrygg, med säkerhetspoliser och
avlyssnade telefoner. Livet blir mörkt och allvarligt.Tjeckoslovakien blir ett land där de inte längre är välkomna. Familjen tvingas lämna sitt land."

Jag tycker om att läsa självbiografier och självbiografiska romaner så när jag såg den här boken så tänkte jag varför inte läsa den, jag vet så lite om Katerina Janouch, har inte tidigare läst något av henne. Men jag har följt med i nyheterna om hennes uttalande i sitt gamla hemlands television och kritiken hon fått ta efter det. Personligen tycker jag inte om när en författares bok/böcker rensas ut från en bokhandels hyllor, oavsett varför. Sverige är ett land med yttrandefrihet och inte ett land med bokbål, som jag tycker detta påminner om. Hennes far fick ju fly från ett land där han inte fick tycka och yttra vad som helst.
Hur som helst så tyckte jag om Sommarbarn, Katerine Janouch skriver fängslande och går på djupet hur hon som barn och tonåring såg på livet, på sin barndom i Prag och på flykten och om att växa upp som invandrare från öst under 70-talet i Sverige. Familjen hade Danmark och Köpenhamn som mål och där kom de att bo fint nära havet och  Katia gick i en internationell skola. Hon trivdes där, och blev sen besviken på föräldrarna som valde att efter ett år flytta till en Stockholmsförort. Den kommunala skolan i Sverige var mycket mer auktoritär än den i Köpenhamn. Den svenska skolan påminde mer om den i Tjeckoslovakien. De svenska barnen var inte van vid "utlänningar" och hon blev ett mobboffer. Intressant är det att läsa om hur socialnämnden i den kommun de flyttat till hjälpte dem med pengar och att köpa kläder, trots att de egentligen inte behövde det då båda föräldrarna hade bra inkomst. Katia fick också möjligheten att komma till en familj på landet som sommarbarn, trots att föräldrarna var lite oroliga att släppa iväg sin dotter att bo hos en helt okänd familj en hel sommar så  lät de henne göra det i tacksamhet för erbjudandet.
När hon var hos sommarfamiljen kände hon verkligen att hon var annorlunda än den helsvenska flickan i sommarfamiljen. Så här skriver hon om sina tankar där:

"Jag ville bli svensk, med allt vad det innebar, jag ville vara blond, lika blond som vetefälten, jag ville ha blå ögon, jag ville ha en mamma som kunde göra dajm, en mamma som kunde prata med mina svenska vänner på deras eget språk, jag ville inte ha en pappa som fick asyl, jag ville inte ha något med politik att göra."

I den pocketupplagan som jag läste så har Katerina skrivit ett rätt långt efterord, där hon utgår från fotot på framsidan av boken.

"Den lilla flickan i blåvitrandig klänning är jag och när jag håller min nya bok i  handen är det hon som tittar på mig från omslaget. Sommarbarn handlar om henne som var jag, om hur det är när barndomens oskuldsfulla lycka slås i spillror, om hur det känns att förlora ett land och att kämpa för att skaffa sig en ny identitet i ett annat. " 

Katerine skriver också att hon grips av skuldkänslor. "skulle barnet som var jag velat bli utlämnad i en roman? Hade mitt lilla barnjag velat att jag i vuxenform avslöjade all längtan och sorg, så att hela svenska folket ska kunna läsa det i en bok? Ärligt talat jag vet inte."
Jag tycker det är en intressant frågeställning och förstår faktiskt känslan som ligger i den frågan.

måndag 13 mars 2017

Källkritikens dag



Det lär vara Källkritikens dag i dag, i alla fall enligt Metro som tidigt  började med sin Viralgranskaren. Hela fyra sidor i dagens tidning ägnas det åt att skriva om fakta och Källkritik. Det är helt klart jätteviktigt och även jag som så många andra har fått upp ögonen för att man ska tänka sig för innan man delar på Facebook, och även fundera på om  det man läser i tidningar och på nätsidor är sannolikt att det är sant eller inte. Till och med Bamse har lär barnen att vara källkritiska.
I min bokhylla har jag tre böcker av Bengt af Klintberg som handlar om myter som spridit sig.Titlarna är Råttan i Pizzan, Den stulna njuren och Glitterspray. De skrevs långt innan internet och Facebook.  Så egentligen är det inte så konstigt att historier och myter blir en del av internet då det tidigare spreds mun till mun. Dessa böcker går att köpa på Bokbörsen och det är en rätt rolig läsning. Visserligen har nu den falska faktan även spridit sig till  politik med mera, med s.k falska nyheter som också delas mycket. Detta gör att det blir än mer viktigt  att lära ut hur man faktagranskar inte bara för barn o skolelever utan för alla.
Men också många av de myter som Bengt af Klintberg skriver om i dessa böcker har någon gång varit en nyhet i en tidning.  



torsdag 9 mars 2017

I skymningen sjunger Koltrasten



I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson (2014) är som ett drama med tre huvudroller. Ja det är alltså en roman med tre karaktärer, den handlar om tre ensamma personer som bor i samma hus på Södermalm i Stockholm, Elisabet, Elias och Otto. Elisabet har nyss flyttat in och har stängt in sig i lägenheten med en mycket djup depression. Eftersom Elias har samma efternamn som Elisabet så råkar han få post som ska till henne, och genom detta bryts hennes tystnad och isolering. Elias ringer på men Elisabet öppnar inte då lämnar han försändelsen utanför men han ropar Hej då när han efter mycket ringande på ringklockan ger upp. Elisabeth tar in posten men lägger det i den stora hög hon har med oöppnad post. Hon letar fram en bok som hon smyger ut och lägger framför Elias dörr. En kväll när hon tittar ut genom fönstret ser hon Elias ligga skadad på gården, hon rusar ner och ser att han behöver hjälp. Hon ringer på hos en granne och det är Otto som öppnar, han är vän med Elias och de hjälps åt att med att bära in honom i hennes lägenhet. Detta blir upptakten till att Elisabeth sakta men försiktigt kommer att må bättre. 
Elias är tecknare och dyslektiker och han ger en teckning till henne av en Koltrast. Denna teckning och Koltrastens sång på kvällarna har en huvudroll i boken, vilket titeln anspelar på.
Det händer en hel del mer i detta drama, kanske inte lika dramatiskt men ändå ställer jag mig frågan hur realistiskt är det som händer? Ja allt man läser behöver ju inte vara realistiskt (men jag vill gärna att det ska vara det). 
Som läsare får man lära känna karaktärerna och deras liv i nuet och i det förflutna rätt så väl. Otto och Elisabet gör promenader i Stockholm och det är alltid lite kul när man som jag kan se platserna framför mig eftersom jag varit där. 
Slutet av boken vet jag inte riktigt om det slutar lyckligt eller inte, Linda Olsson har nog tänkt att läsaren får avgöra det. Det är en tankvärd bok hur som helst och jag har bara läst en tidigare roman av Linda Olsson, men jag vet inte varför men jag lockas inte lika mycket av att läsa fler romaner av henne, som jag många gånger gör när jag läser böcker av andra författare. Fast jag vet ju att Linda Olsson har många läsare som gillar det hon skriver, och tur är väl det att man som det heter idag, kan gilla olika.

Läs vad andra skrivit om boken:

kulturkollo

Lottens Bokblogg

gp:s recension