Advent

 

Advent (1936)av Gunnar Gunnarsson är en klassiker, men det är en författare jag missat. Lånade den på biblioteket då jag tyckte den skulle passa att läsa i Advent.

   

Baksidetexten:

"Det är första advent och för tjugosjunde gången går Benedikt upp i bergen för att rädda det fåtal får som man inte fick med sig vid insamlingen på hösten. I sällskap har han sin bagge och sin hund, hans bästa vänner. Benedikt är den skenbart enkla, troskyldiga människan med sin barnatro men visare än många filosofer. Det blir en kamp om överlevnad när naturens krafter rasar men också en inre kamp som handlar om att hålla fast vid tillit och acceptera sin roll i skapelsen."

Det är en kort berättelse på 70 sidor och sen ett efterord på 19 sidor. Jag tyckte den var rätt lättläst men vet ändå inte om jag velat att den skulle vara längre. Man får alltså följa Benedict på sin vandring upp i bergen för att rädda får som inte drivits in på hösten, han har gjort detta i 27 år och han var 27 år då han började göra denna adventsvandring. Därav förstår jag som läsare att han är 54 år. Benedict gör denna vandring tillsammans med en bagge vid namn Barsk och sin hund som tilltalas Leo. Tidigare en häst med också men som nu är för gammal för att kunna följa med.

Det blir ett kraftigt oväder denna 27:e vandring och hur de överlever kan man undra, det är en kamp både mot naturens krafter, men samtidigt en inre kamp för Benedict.

Jag kände inte tidigare till Gunnar Gunnarsson (1889-1975), han var en författare född på Island men han flyttade som student till Danmark och bodde där i över trettio år. Han skrev sina böcker på danska även om handlingen var på Island.

Advent anses av många vara den mest kända berättelsen som han skrev. Det sägs att Hemingway inspirerades av Advent när han skrev om den gamle och havet, men därom tvistar de lärde om man säger så.

Alltid roligt att få ett nytt författarnamn till sig, samtidigt som jag undrar varför jag inte hört talas om honom tidigare.

Sarahs lag

Sarahs lag (2022) av Marie H Lundh är en roman med mycket humor men också med mycket  svärta. Det är Marie H Lundhs första bok i en trilogi hon kallar Nordmyrserien. Del två Sahras val finns redan utgiven och den tredje delen  Sarahs mål ges ut i mars. 

Ur förlagets text:

"Sarah går domarutbildningen i Svea hovrätt och framtiden är utstakad. Tror hon i alla fall, tills det visar sig att högsta chefen har lånat ut henne. De kommande åren ska inte alls tillbringas i Stockholm som planerat, utan i Norrland på en tingsrätt i en stad Sarah aldrig har hört talas om. Några veckor senare kliver hon av propellerplanet. I två år ska hon vara domare vid tingsrätten i fjällkommunen Nordmyr men inte bara det, hon ska även bo och leva här, vilket är en helt annan sak."

Att läsa boken känns lite ovanligt med så mycket humor och svärta på samma gång. Humor kan ju behövas när saker och ting är jobbiga, när livet inte blir som man tänkt sig och man är osäker, vad är vänskap och vad är kärlek ? Sarah har en mormor som står henne nära, efter en hemsk händelse i barndomen som gjorde henne föräldralös. Det är särskilt mormodern som har ett stort mått av humor, hon vill inte se sig som gammal, trots att åren har gått. 

Det är en skildring om livet i Norrland och om den stora skillnaden mellan den fiktiva staden Nordmyr och Stockholm.

Som läsare får man också följa Sarahs arbete som domare i Tingsrätten och det kan ju vara intressant också, hur nära verkligheten det är vet jag ju som oinsatt inte, men även där är det mycket humor mellan de anställda.

Kommer troligen att läsa de andra två delarna för att se hur det går för Sarah, även om upplägget med så mycket humor inte helt passar mig.