söndag 28 april 2019

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig (2014) av Christina Wahldén, tillhör en av de böcker som inte blev läst under förra året då jag tänkt läsa en hel del om Linné. I den här romanen har Christina Wahldén skrivit om  Linnés dotter Lisa Stina och lärjungen Daniel Solander.
Linné är alltså inte huvudperson i den här romanen, men figurerar hela tiden i bakgrunden. Det är ju ändå han som är den store - Fadern och professorn. 

Från förlagets sida: 
"Lisa Stina är Linnés äldsta dotter. Daniel Solander är botanikprofessorns favoritelev och informator åt hans son. Men när Lisa Stina är sexton får den tio år äldre Daniel packa ihop sina saker och blir skickad från Uppsala till London för att sprida Linnés sexualsystem över världen.
Men är det bara därför han reser?
Är det kanske också på grund av en varm blick, röda kinder och bultande hjärtan?"

Daniel följer med Cooks expedition från London till Nya Zeeland och Australien. 
Lisa Stina som har stort intresse av sin fars forskning längtar ut men blir kvar hemma, hon blir bortgift, men går ifrån den mannen och blir sen kvar hemma hos far och mor.
Christina beskriver väldigt bra tidsandan och vi får följa med Daniel på expeditionen och även hur Lisa Stinas liv blir hemma i Uppsala och på gården Hammarby.
 Det är en påhittad berättelse, men för att kunna skriva den har Christina gjort mycket forskning, vilket hon skriver om i bokens efterord. 
Jag tyckte mycket om den här boken, det är lite spännande med den här tidsepoken då Européerna gjorde upptäcktsresor till andra världsdelar. 2011 läste jag Trollkarlens trast av Martin Davis som också handlar om denna tid. Jag hade inte börjat blogga när jag läste den, men det hade hyllan  och hon tyckte om den precis som jag gjode :-).








tisdag 23 april 2019

Brudslöjan

Brudslöjan (2019) av Kamilla Oresvärd har jag läst nu under Påsken som så kallat "Påskekrim". Jag har inte läst något av Kamilla tidigare, men då detta är den första boken i en ny serie som heter Vargöserien, så vet jag att jag kommer läsa mer av henne för den här gav mersmak. Även om jag är Västgöte så har jag varit väldigt lite i de trakter som Brudslöjan utspelar sig, men det handlar om en liten ort på landsbygden och det vet jag ju hur det är på sådan småorter. 

Från baksidan:
"Den unga Lisa-Marie hittas under mystiska omständigheter död på sin bröllopsnatt. Mona Schiller, en före detta domare som flyttat hem till Vargön efter många år utomlands, dras in i polisutredningen. När hon börjar nysta i fallet växer en helt ny bild av Lisa-Marie fram, och Mona inser att det lilla samhället döljer hemligheter som är större än hon någonsin kunnat ana." 

Jag gillade karaktärerna, särskilt vill jag lära känna Mona Shiller mer, hon har ett förflutet som hon håller lite hemligt och jag undrar om vi som läsare får veta mer om henne i framtida böcker, jag hoppas på det. Jag gillar också miljöbeskrivningen, och så var det en lagom lång bok att läsa som Påskekrim 😊. Jag har inte mycket mer att säga än att jag rekommenderar läsning av Brudslöjan.

måndag 8 april 2019

Lätta ditt hjärta

Lätta ditt hjärta (2018) av Karin Wahlberg är tredje delen i romanserien Lasarettet, om människorna kring lasarettet i den fiktiva staden Ekstad under 1950-talet. En bok jag tänkt läsa länge eftersom jag tyckt om de tidigare i serien. Det är många personer i handlingen men det finns ett "register" i början av boken, och för mig är det snabbt som att träffa på gamla bekanta under läsningen. Varje del i den här serien har haft ett litet tema, i första delen, Än finns det hopp, handlade det mycket om polio/barnförlamning. I del två, Livet går vidare, var det mycket om kvinnans ställning , och nu i del tre får läsaren bland annat följa en nyutexaminerad barnmorska så det blir mycket om hur förlossningarna kunde te sig vid denna tid. Just dessa delar i handlingen utspelar sig i Stockholm på Allmänna barnbördhuset.
Det är verkligen 50-tal i den hör romanserien. Karin Wahlberg beskriver beteende, tankesätt, miljön och klädseln så bra. Även språket i boken är tidstypiskt, i alla fall finns inte allt för moderna uttryck med, vilket jag tycker är väldigt bra. Jag var på författarafton för några år sen där Karin Wahlberg berättade om den här serien, minns inte om del två hade kommit ut eller om det bara var den första som var utgiven då. I vilket fall var det intressant att höra henne berätta. Att hon har läst mycket för att sätta sig in hur sjukvården och samhället var i början av 50-talet, och att hon själv är både utbildad läkare och barnmorska, gör naturligtvis mycket till att det hon skriver blir bra. Det är alltså inte bara "Kärlek på lasarett" men det förekommer naturligtvis precis som det gör och gjorde i verkliga livet. Sammanfattningsvis en mycket bra och lättläst serie så här långt. Om det blir någon fortsättning vet jag inte.