Handbok för språkpoliser

Handbok  för språkpoliser (2020) av Sara Lövestam, kändes som en bok jag måste läsa eftersom jag emellanåt känner mig som en språkpolis, och då är man antagen till språkpolisskolan. Det är en bok som står placerad på humorhyllan och den är verkligen humoristiskt skriven. Jag har inte läst någon av de andra grammatikböckerna som Sara skrivit men Grejen med verb blir jag nyfiken på då hon emellanåt hänvisar till den i denna bok.

Upplägget i språkpolisskolan är fördelat så att i varje kapitel tas det upp ett vanligt språkfel, sedan ställs frågan: Hur blev det så här? Läsaren (alltså eleven i språkpolisskolan) får svaret på vad det kan bero på att det blivit "fel"  och hur det  egentligen ska sägas och skrivas korrekt och språkreglerna kring det. Sen får man en historisk analys om hur det många gånger har varierat genom åren och vilket som varit det gångbara med hänvisning till gamla tidnings- och bibeltexter. Sara ger också en hel del exempel på språkbruk i skrift från olika bloggar, hemsidor och debattforum på nätet. Till sist ger hon exempel på hur man ska tackla de som missbrukar språket, antingen kan man vara en good cop eller en bad cop , dessa avsnitt är verkligen humoristiska. En hel del av de språkfel/skrivfel som tas upp har jag inte hört eller sett att de förekommer, och andra gör jag själv och inte tänkt på att det inte är korrekt.  Det finns däremot en hel del exempel i boken där jag själv är en språkpolis, exempelvis  när jag ser texter med Dem på helt fel plats. Kan man inte skilja på de och dem skriv då dom istället ! Särskrivning är också hemskt, där har den moderna tekniken gjort så att många texter blir särskrivna tyvärr. Att inte skilja på var och vart tycker jag är konstigt men är kanske från början en dialektal felsägning som spridit sig. På det hela taget tyckte jag det var en intressant bok som gjorde mig fundersam. Tankar som, hur talar jag? och hur skriver jag? Samt hur ser andra på hur jag skriver och talar? Jag tror att jag har en del med mig från min barndom och tonårstid för även om begreppet språkpolis inte var uppfunnet då, så var min pappa en mycket typisk språkpolis. Om han var en "good cop" eller "bad cop" har jag faktiskt svårt att svara på (troligen good cop) men jag minns faktiskt än idag, många tillrättavisningar vid matbordet. Men språket utvecklas, och att det alltid eller åtminstone ofta, är så att den yngre generationen använder ord och begrepp som den äldre generationen ifrågasätter. Så med ålderns rätt kommer jag nog fortsätta att emellanåt vara en språkpolis, men då tillhörande den goda språkpoliskåren. Får hoppas på att de jag tillrättavisar håller med om det. 

Svinstian

 

Svinstian (2019) av Susanne Schemper är första delen i en serie kallad Solingeserien. Solinge är en fiktiv ort utanför Halmstad.  Jag har tidigare läst Osynlig närvaro av Susanne, och jag tycker om hennes stil. Hon skriver om människor i vardagliga situationer, om vad de tänker och hur de ser på sina liv. Samtidigt bygger hon upp ett spänningsmoment någon i omgivningen beter sig på ett sätt som gör att man som läsare vet att något hemskt kommer att hända, men vad och hur det slutar går inte att förutse utan bara att det är något hemskt. Det är skickligt gjort.  

Förlagets text om handlingen:

"Tina lever ensam med sina katter sedan hennes man gått bort. Hon är tyngd av bitterhet och svåra skuldkänslor över att ha svikit sitt nu vuxna barn. Många år av psykisk misshandel har format henne och det förflutna spökar, ovälkomna minnen gör sig ofta påminda. När Tina lär känna grannen Sanna och hennes son Noa, och förstår att de lever med en man som inte behandlar dem väl, rivs gamla sår upp."

När jag läst klart  ställde jag mig frågan Slutet gott allting gott? Nej riktigt så enkelt kan jag inte påstå att det blir. Fast ja ändå? Det är det som är intressant att det är svårt att svara på den frågan. Eller kan jag det, ja moraliskt sätt så borde svaret vara nej svaret är givet, så är det ju. 

Svinstian finns som e-bok och ljudbok,

Jag vet inte hur många böcker i denna serie Susanne har tänkt skriva, men det finns nu två utgivna böcker till, Ta min själ och Sinnesvilla. Kommer absolut att läsa dem också.

Ringens gåta

 

Ringens gåta (2014) av Elisabet Nemert är den sjätte delen av serien släkten, en bokserie skriven av kvinnor om kvinnor i Sveriges historia. Jag läser böckerna i serien med rätt långa mellanrum men har planer på att försöka komma ikapp utgivningen. Det har kommit ut 11 böcker. Den första kom ut 2008 och det har kommit ut en i stort sett varje år. Märkte dock att det inte kommit någon 2020. Efter kontakt med förlaget Historiska media, som ger ut denna serie, för att fråga om utgivningen, så blev svaret att det inte kommer att ges ut någon ny del förrän 2022.  I senaste numret av tidningen Släkthistoria skriver man om serien och där står det att varje författare fått tilldelat sig en del av den svenska historien och sen har historikern Dick Harrison berättat för respektive författare om den tid de fått tilldelat sig. Sedan har författarna fått fantisera kring det och skriva om en stark kvinna vid tiden.

Från baksidetexten: 

"Ringens gåta skildrar när ett löst sammanhållet rike under den mäktige Birger Jarl blir ett enat land. Det är en gripande berättelse om grymhet och svek, om makthunger och lojalitet. Och när den största kraften är kärleken."

Den kvinna som står i centrum i denna bok är Helena Minnesköld tillhörande Bjälboätten. Även två andra kvinnor Kristina Minnesköld Helenas mor, och Ingrid Ylva hennes mormor, får man också följa. Helena får se sin mor träffas av en pil när hon är fem år och hon tror att modern är död och flyr in i skogen. Det dröjer många år innan sökandet efter henne ger resultat och då ändras hennes liv helt.

Naturligtvis är det många personer inblandade i handlingen och en massa maktspel, intriger och krigshandlingar. Handlingen utspelar sig både på Visingsö i Vättern i Östergötland, Södermanland och Uppland. Bildandet av Stockholmen/Stockholm utgör en stor del av handlingen.

Ringens gåta var mycket bra, spännande och intressant. Den utspelar sig på 1200-talet och det är samma tidsepok som Jan Guillous böcker om Arn. Även tidigare del Drottningkronan gör det. 

Jag har inte tidigare läst något av Elisabet Nemert och måste faktiskt säga att skriver hon alltid så bra som hon gjort i Ringens gåta så får jag helt klart läsa mer av henne. Hon gör väldigt målande beskrivningar av miljön, sen att jag emellanåt förstod vad som skulle komma att hända gjorde inte så mycket. Titeln Ringens gåta passar bra då en stor och rätt tung bärnstensring har gått i arv till de olika kvinnorna som är huvudpersoner i böckerna. I just Ringens gåta har Elisabet Nemert verkligen gjort ringen till en del av händelserna, kanske något mer än den varit i föregående delar. Författarna tar ju sig friheter i dessa böcker även om ramarna är vår historia. Ingrid Ylva beskrivs som en synsk kvinna, att hon var en stark kvinna i historien vet vi men om hon skulle varit synsk vet vi nog inte. 

Läs gärna vad Historiska media skriver om serien här