lördag 24 september 2016

Lilla Hjärtat


Lilla hjärtat av Sophie Hannah (2006) är hennes romandebut. Det är en psykologisk thriller, som hon blev kritikerrosad för. Just nu är Sophie Hannah aktuell med att hon skrivit Hercule Poirot-deckare, alltså böcker med Aghata Christies klassiska detektiv. Jag har inte själv läst något av Christie, men jag tror att Sophie Hannah gör detta bra. 

Från baksidan av Lilla hjärtat:
"För Alice Fancourt betyder dottern Florence allt. Så det är något motvilligt hon lämnar ifrån sig den två veckor gamla flickan för en stunds avkoppling på ett exklusivt spa - en present från svärmodern Vivienne. Alice övertalar sig själv att Florence är i goda händer hos maken David och det är trots allt bara några timmar hon ska vara borta. Men när hon återvänder till bostaden får hon sitt livs chock: det lilla barnet i vaggan är inte hennes! Trots Davids protester kontaktar Alice polisen. Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar omedelbart tycke för den stackars kvinnan, men tvivlar på hennes märkliga historia. Och hans chef, Charlie Zalier, är övertygad om att hon lider av vanföreställningar orsakade av en förlossningsdepression. " 

Det känns spännande från första sidan som det ska göra i en thriller. Sophie Hannah håller greppet om mig som läsare. Varje kapitel har ett datum och där var det lite knepigt i början innan jag kommit in riktigt i handlingen. (jag är så dålig på att kolla den där datumen) Kriminalassistenten Simon Waterhouse  och hans kvinnliga chef Charlie Zailer som får hand om fallet är olika varandra och deras förhållande till varandra är rätt komplicerat. I det här fallet har de nästan redan från början helt olika ståndpunkter. Dialogen emellan dem är väldigt tuff, pratet på polisstationen är också på det hela väldigt sexsistsik. 
Upplösningen på historien var för mig både väntad och oväntad, svårt o förklara men så kändes det när jag läst sista sidan. 
Blir sugen både på att läsa mer av  Sophie Hannah både de två ytterligare som finns i denna serie och kanske de med Hercule Poirot.... men när det gäller Pirot kanske jag borde läsa något av Aghata Christie "her self" först.

fredag 16 september 2016

Olive Kitteridge


Olive Kitteridge av Elizabeth Strout (svensk utgåva 2015) har jag läst lite då och då under sommaren. Det är en roman, men känns mer för mig som en novellsamling.
Eftersom romanen är uppbyggd på detta sätt såg jag den som något svårläst, inte det driv som jag är van vid med ett pågående händelseförlopp. Samtidigt som det är intressanta historier om människor i en amerikansk småstad som jag som läsare får ta del av. En stad där alla känner alla som man brukar uttrycka det.
 "De tretton berättelserna om Olive Kitteridge och de andra invånarna i den lilla kuststaden Crosby i Maine blir en spegelbild av ett samhälle var som helst i världen."
Lite ovanligt är det att bokens titel har samma namn som huvudpersonen, men det finns nog andra exempel på det.
Olive Kitteridge, är mer eller mindre med i  varje kapitel, men som en biperson i många av dem. I slutet av boken är hon dock jagperson. Olive Kitteridge är väl känd av de flesta i staden, då hon har varit matematiklärare för många av dess invånare. Många har respekt för henne eller är rent av rädda för henne, då hon anses sträng och kantig. Olive Kitteridge väger inte sina ord på guldvåg utan är helt uppriktig med sina åsikter. Hon är en lång och överviktig kvinna, med skiftande humör.
Hennes man Henry Kitteridge, anses däremot vara vänlig och social med människokännedom. Han var innehavare av ett apotek i staden, och det har ju de flesta invånarna någon gång säkert behövt besöka.
Paret Kitteridge har en son som är med i många av kapitlen. Förhållandet mellan mor och son är inte det bästa, och Olive sörjer detta och hon vet att det beror på henne.
Boken har blivit en storsäljare och filmatiserats och även blivit en populär tv-serie. Varför? frågar jag mig, jag har inte sett den varken som film eller tv-serie, men karaktären Olive Kitteridge är en personlighet som ses som annorlunda i en amerikansk småstad och den lockar tydligen amerikanerna.
Kan inte låta bli att lite grand göra en jämförelse med våra svenska figurer Lilla Fridolf och Selma. 
Tänker titta på filmen framöver (finns på DVD) för det känns lite spännande, då jag har hört att den ska vara rätt så annorlunda än boken.  
Elizabeth Strout belönades med Politzerpriset för boken. 





tisdag 6 september 2016

Författarkväll

I förra veckan var jag på en jättetrevlig författarkväll som anordnades av Akademibokhandeln. 
Tre författare berättade om sina nyutgivna böcker, och ett gemensamt tema för deras  böcker är Andra världskriget och rubrikfrågan för kvällen var: Hur har andra världskriget präglat Sverige?


Först ut var Martin Österdahl som kommit ut med sin debutbok, en thriller med titeln Be inte om nåd. Tror att den är både intressant och spännande. Handlingen utspelar sig 1996, men den knyts ihop med händelser 1944.




Sen berättade Elisabet Nemert om sin nyutkomna bok Vargarnas tid med underrubrikerna : " Andra världskrigets Sverige - Ett livsavgörande möte -Två människors kamp för det goda" Jag har inte läst något av henne tidigare, men blev klart nyfiken på hennes författarskap.




Sist ut var Stefan Einhorn, som med humor berättade om hur hans bok Pappan kom till.
Boken är en skönlitterär lek där fakta blandas med fantasi. Stefan delgav en del om sin uppväxt, som jag gissar är med i boken. Även denna bok kan ju knytas till andra världskriget, då Stefans båda föräldrar kom till Sverige som Judiska flyktingar. 


Alla tre författarnas berättelser, om hur böckerna kommit till, och om vad de haft för idé när de börjat skriva, var väldigt intressant att  få ta del av.