fredag 18 maj 2018

Veckoutmaning En Kunglig personlighet

Jag har inte tidigare deltagit i veckoutmaningar så det här blir mitt första inlägg som jag gör i en sådan utmaning. Det är Kulturkollo som utmanar att man ska skriva om en kunglig personlighet.
Jag är en stor beundrare av Prinsessan Victoria. Hon föddes inte som tronarvinge, men blev det som barn. Att ha de krav på sig som hon med
detta fick, gjorde att hon en kortare period hade sjukdomen Anorexia. Naturligtvis så fick hon bra hjälp och hon klarade att komma ifrån sina ätstörningar. Hemkommen efter studier i New York träffade hon ju på en speciell Gymägare från Ockelbo, och fann kärleken. Vid det stora bröllopet 2010 var jag på plats i Stockholm och stod i Kungsträdgården där jag såg på storbildsskärm, sen stod jag nedanför balkongen när Victoria tackade folket för sin Prins. 




Victoria njuter av sol och skog.

Foto: Kungahuset




Victoria har ett stort engagemang för miljö- och klimatfrågor och hon har särskilt engagerat sig för renare hav och havsmiljö. Hon är en av 16 FN ambassadörer för de globala hållbarhetsmålen.
Som någon slags modern variant av Eriksgata gör hon landskapsvandringar och den första vandringen gjorde hon här i Västergötland som hon är hertiginna av.
Det finns många böcker om Victoria, jag har bloggat om Catarina Hurtigs självbografiska bok HKH Victoria, tyckte inte så bra om den. 
Alice Bah (Nu även med namnet Kunke) har skrivit en bok där hon intervjuar Victoria, titeln är Victoria, Victoria den kom ut 2002, Den finns i min hylla. Herman Lindqvist kom ut  med boken Victoria Drottning med tiden 2009 finns som ljudbok och Johan T Lindwall har skrivit Victoria Prinsessan privat och Victoria Prinsessa och mamma, båda finns som E-bok.

torsdag 17 maj 2018

Stenarna skola ropa

Stenarna skola ropa (1977) av Ruth Rendell har jag läst och sen lyssnat på bokcirkeln i Lundströms bokradio. Av lite olika anledningar dröjde jag med att både läsa boken och sen lyssna på programmen. Nu har jag i alla fall gjort bådadera. 
Stenarna skola ropa kan om jag förstått rätt räknas som en klassiker. I den upplaga som jag läste finns ett förord där det framgår hur bra och annorlunda denna historia är, särskilt den första meningen:"Eunice Parchman dödade familjen Coverdale därför att hon inte kunde läsa och skriva"
Att man på detta omvända vis får reda på vem mördaren är och varför hon mördar är självklart ovanligt, men det gör det inte mindre spännande. 

Familjen Coverdale bor i en liten by på landet. De annonserar efter en hushållerska och får svar av Eunice Parchman. En kvinna som inte kan läsa eller skriva. För Eunice gäller det att bevara sin hemlighet om sitt handikapp och ingen skall få veta detta. Frun i familjen Coverdale är väldigt nöjd med Eunice som sköter sina sysslor snabbt och perfekt. Mannen däremot börjar fundera och märker att Eunice är helt känslokall. Att det slutar med katastrof vet man ju redan, men vägen dit är både intressant och som sagt spännande. 
I Lundströms bokcirkel om boken var det tre intressanta samtal med Marie Lundström och författarna Åsa Larsson
och Ulf Karl Olov Nilsson, den senare okänd för mig. 

Läs vad några andra bloggare skriver om Stenarna skola ropa  
   
Carolina läser

Enligt O

Bokfantomen



söndag 6 maj 2018

Det som ingen ska veta

Det som ingen ska veta (2003) av Kristina Olsson är en bok som jag skrev upp på min mycket långa lista med intressanta böcker för längesen.
Från baksidetexen:
"Det ingen ska veta" handlar om sprickan mellan hur vi är och hur vi vill vara. Vilka är våra fantasier och drömmar?"
Kanske när jag läst detta skulle tänkt att det inte är en bok för mig, för något som var så rörigt vet jag inte om jag läst. Vad händer i huvudkaraktären Pias verklighet och vad är fantasi och drömmar? Kanske jag skulle förstå det bättre vid en omläsning.
Pia och Bengt har varit gifta i över tjugofem år och har fyra barn. Deras yngsta dotter säger att hon vill konfirmera sig och har då bestämt en kyrka som inte är den som ligger närmast. Prästen i den aktuella kyrkan är högkyrklig och han är en stor kraftig och bestämd man. Pia följer med dottern på den första träffen för de blivande konfirmanderna och hon talar om för prästen att dottern inte är döpt. Att dottern inte är döpt beror på att Pia och Bengt inte är troende, de är ateister. 
Pia umgås i en grupp av kvinnor som diskuterar livsfrågor, lite New age kan man kanske säga. Pia börjar fantisera om prästen, hon följer efter honom några gånger. Jag tycker som sagt att det här blev en enda röra tyvärr rekommenderar jag inte den här boken, men det är ju alltid så att någon annan kan gilla det jag inte gillar. Kanske jag gillat det om handlingen hade berättas på ett helt annat sätt.