lördag 31 december 2016

Inför mitt sjätte bokbloggarår

Summering av Läsåret 2016 och planering inför 2017  


Jag hade inget tema för 2016, då jag hade tänkt fortsätta med de två teman som jag hade haft under 2015. Det enda jag läste som kan räknas in på temat Klimathotet var Hetta av Ian McEwan, hade även tänkt att jag skulle läsa något mer om Karin Och Carl Larsson, men om dem blev det inget nytt läst.
Nu tänker jag ta nya tag och mitt tema för 2017 är att läsa de böcker som står i min hylla om Elsa Beskow, och även de mindre kända sagorna hon skrev. Skall fortsättningsvis ha just personer som tema, det känns som det rätta för mig. Elsa Beskows sagor och framförallt hennes bildskatt är liksom Carl Larssons målningar underbara barndomsminnen för mig. 
2016 har jag läst 40 böcker och det får bli mitt mål att hamna där eller på ett högre antal för 2017. Planen för 2016 var också att läsa fler böcker av manliga författare och av författare från andra länder, då jag märkt att min läsning varit ojämnt fördelad till förmån för kvinnor, och just svenska kvinnor. Hur har jag då lyckats med att  få en bättre fördelning? Ja inte särskilt bra, 26 böcker var skrivna av kvinnor och således 14 av män. När det gäller författarens hemland är fördelningen än värre 12 böcker var skrivna av författare från något annat land än Sverige. Inser att det är svårt att bättra på detta, men försöka duger och vi får se hur jag lyckas under 2017.

Denna bok av Stina Hammar är en av de böcker jag planerar att läsa i mitt Elsa Beskow- tema 2017. Den utkom 2002, och jag tror att jag köpte den då, men ej läst mer en något lite i den. 

torsdag 15 december 2016

Fyren melan haven filmen

Igår var jag på bio och såg filmen Fyren mellan haven. Jag tycker det var en väldigt fin filmatisering efter romanen  med samma namn av M.L Stedman. Många gånger blir jag besviken då jag ser en film som är baserad på en bok, särskilt om jag tyckt att boken var bra. Ibland ändrar man ju till och med i handlingen, det gillar jag inte alls! Därför är det extra roligt när de bilder man sett framför sig vid läsning sedan stämmer överens med filmatiseringen, och det gjorde det för mig med denna film. Roligt är det också att den kvinnliga huvudrollen, Isabelle, spelas av den svenska skådespelerskan Alicia Vikander. Hon och de andra skådespelarna gör bra rollprestationer, särskilt funderar jag på hur man kan få barn att spela så bra.
Det är ett tag sen nu som jag läste boken. Jag vann den i en utlottning av Anna på Och dagarna går.... 
Mitt blogginlägg om denna fina roman hittar du här.

söndag 11 december 2016

Fjordarnas folk


Fjordarnas folk (1972) av Ernst Lundberg är första delen av en serie om människor i Bohuslän och om Bohusläns historia. I texten på baksidan av boken står det att "Detta är berättelsen om det våldtagna folket i 1660-talets Bohuslän."
Det är inget litterärt mästerverk, men intressant att lära sig lite om historien i dessa gränstrakter. De flesta levde ett mycket hårt liv. Folket svalt eftersom
Fogden och dess män med mycket hårda metoder krävde det som det ansågs att de skulle betala till "Frun". Skatten bestod i både arbetskraft och pengar eller sådant som kunde omsättas i pengar. Det fanns också  ett påbud att man skull inhysa knektar  och även förse dem med föda. Naturligtvis så var detta beslut en stor börda för  dessa människor som var utsatta från två håll, särskilt kvinnorna som utnyttjades av dessa män.
I början av Romanen får man följa Antonius, en ung präst som varit fältpräst i kriget och som vid hemkomst uppsöker sin farbror som är Kyrkoherde. Antonius kommer med en gång på kant med fogden och hans män och upplever behandlingen av och orättvisorna mot  de allra fattigaste som förskräckligt. Han funderar mycket på hur hemsk hon som kallas "Frun" kunde vara. Han ger sig ut i skogarna till torpare och till strandsittare för att försöka hjälpa dem och för att lära deras barn att skriva. Margareta Huitfeldt är den kvinna som kallas frun och som för ett hårt regemente över sina undersåtar.
Den senare delen av romanen handlar om hur en driftig man som försörjer sig på fiske tar två torparfamiljer och en strandsittarfamilj med sig ut på en ö som Norskarna lämnat efter freden. De rustar med enkla medel upp de stugor som finns på ön och bosätter sig där. Med hjälp av fisket och lite husdjur som de har med sig till ön så får de ett friare liv. Fogden och hans män slipper de inte helt, men de besöker bara ön två gånger om året, och det görs upp om vilka åtaganden de måste göra för att få fortsätta sin egentligen olovliga bosättning på ön.
Vet inte om jag kommer att läsa fler böcker i denna serie, men jag vet att den var mycket populär då den kom ut, kanske mest här i Västsverige förstås. Ernst Lundberg kom ut med en bok om året fram till några år in på 80-talet.


söndag 4 december 2016

När hundarna kommer


När hundarna kommer (2015) av Jessica Schieifauer  är en  roman för ungdomar och vuxna  som belönades med Augustpriset i kategorin Barn- och ungdomslitteratur. En gripande berättelse om kärlek, besatthet och våld. jag läste den inför att jag var och hörde Jessica berätta om boken på biblioteket. Jessica blev intervjuad av en annan författare och som jag förstod det nära vän, nämligen av Elin Boardy, som är ungdomsbibliotekarie på Lerums bibliotek.
Vi som lyssnade fick höra om hela Jessicas författarskap som varit ovanligt framgångsrikt, då även hennes tidigare bok Pojkarna, belönades med Augustpriset 2011. 
De flesta gånger jag har lyssnat på författare så har jag läst böckerna efteråt, om jag ens har läst dem. Denna gång kände jag på mig att det bästa var att läsa boken innan och det var nog helt rätt tänkt. 
Handlingen utspelar sig på en liten ort någonstans i Sverige, det finns en sjö i närheten där ungdomar ofta samlas.Tonåringarna Ester och Isak blir just denna vår kära i varandra vid denna sjö. De är tillsammans väldigt mycket och Ester flyttar nästan in i Isaks hem. Samtidigt dras Isaks lillebror Anton till ett gäng med nynazister, han ser upp till en av ledarkillarna, han skaffar kängor och får huvudet rakat. Detta gäng tillbringar också en hel del tid vid sjön. En dag inträffar de ofattbara, en ung kille sparkas ihjäl och polisen hämtar Anton och han blir häktad för mord. Isak och hans familj blir förlamad av sorg och skräck för vad som skett och de hotas, de finns på tidningarnas löpsedlar och i TV-nyheter. Denna händelse blir det stora samtalsämnet på den lilla orten. Ester utser sig själv som en hjälpare och stöttepelare till familjen. På gott och ont.
Jessica Schiefauer säger att hon ställer frågan om "Hur långt är man beredd att gå för den man ser upp till och för den man älskar? Det är den frågan som hon ställt på sin spets i boken.
Jag ställde några frågor efter samtalet, som Jessica svarade på. Vilken tid utspelar sig handlingen i och är det mordet på John Rhon (Kodemordet) som hon tänker på? Svaret var att Kodemordet påverkat henne mycket eftersom hon själv växte upp i närheten där det skedde, men det är inte en bok om just den specifika händelsen, det är även en bok om liknande händelser. Att hon förlade handlingen till en sjö, beror mer på att det ofta är en samlingsplats för ungdomar. Svaret på min första fråga var att hon försökt göra handlingen så tidlös som möjligt, vilket många gånger kan vara svårt. 
Tack Jessica  för en intressant kväll. Jag tyckte det var mycket givande att höra om hur du tänkt när du skrivit och blev också nyfiken på Pojkarna. Du berättade att du också håller på med en ny bok, kanske den också kommer att locka mig till läsning framöver. Tack även till Elin för det fina samtalet du hade med Jessica. 

tisdag 22 november 2016

Den sista fristaden


Den sista fristaden av Tracy Chevalier (2013) är den senast utkomna roman av henne på Svenska, och den enda av dem som jag inte läst förrän nu. Jag ser henne som en av mina favoritförfattare och den här hör absolut till en av de bästa hon skrivit.

Från baksidetexten:
"År1850 reser kväkaren Honor Bright till ett nytt liv i Amerika tillsammans med sin syster som ska gifta sig i Ohio. Men de hinner knappt sätta foten på den nya kontinenten förrän systern dör i gula febern. Ensam och utsatt tvingas Honor att tråckla sig fram på egen hand och får förlita sig på främmande människors goda vilja. Ohio är väldigt annorlunda jämfört med det England inte ens lapptäckena ser likadana ut"
Honor bor till att börja med hos den man som systern skulle gift sig med, eftersom han också bor tillsammans med sin brors änka anses det inte så lämpligt att han bor ihop med två ogifta kvinnor. Honor som egentligen nästan flytt från England för att hon blev ratad av sin fästman, blir nu uppvaktad av en man i  den amerikanska församlingen. För att komma ifrån den knepiga boendesituationen tackar hon ja till frieriet och blir nu fru till en mjölkbonde på en enslig gård. På gården bor även hennes nyblivna svärmor och svägerska.
Det hela utspelar sig under slaveriets tid, i skogarna finns det slavar som flyr och Honor hjälper dem och genom att göra detta utsätter hon sig för stora risker. Kväkarna är emot slaveriet men att hjälpa flyktingarna har sitt pris eftersom det är olagligt att göra det. Hennes nya familj har sagt till henne att inte göra det, men Honor har svårt för att se dessa människors lidande och ger dem lite mat och ibland någon skyddad plats att vila på. Det finns fler som hjälper de som flyr från slaveriets bojor och verksamheten kallas den underjordiska järnvägen. Kanske just för att järnvägen just kommit till dessa trakter. Det finns inte bara hjälpsamma människor utan  även slavjägare.
Det handlar även mycket om lapptäcken, för lapptäcken har stor betydelse under den här tiden och inför bröllop har man så kallade Quiltningskalas så brudparet har tillräckligt med täcken att föra med sig in i äktenskapet. Honor anses  mycket duktig med sömnad och tycker mycket om att sy lapptäcken men hon gör det på Engelskt vis. I Amerika syr man applikationer, i England syr man lapp intill lapp som då bildar olika sorters mönster, såsom stjärnor och blommor. Det är mycket intressant o lärorikt att läsa  om detta fina hantverk som tydligen hade så stor betydelse som hemgift. Jag har många gånger tänkt att själv börja med lappteknik, men har hittills bara gjort lite småsaker, men naturligtvis har jag många böcker i ämnet. Tracy Chevallier blandar berättelsen med att läsaren får ta del av de brev som skickas mellan Honor och hennes föräldrar och med sin bästa väninna i England, det är ett bra grepp tycker jag. 
 

onsdag 16 november 2016

Domaren


Domaren av Ian McEvan (2015) är den andra boken på kort tid som jag läst av Ian Mc Ewan. Tidigare har jag läst Hetta. Det är stora skillnader på dessa då Hetta är skriven som satir och Domaren inte är det. Jag märker ändå att jag i Domaren känner igen författarens stil. Domaren utspelar sig i England och huvudperson är Fiona, en kvinna som närmar sig 60-årsdagen och som är överdomare. Fiona har hand om mål inom familjerätt. Den engelska originaltiteln är "The children act" som är namnet på den Engelska barnanavårdslagen. Romanen börjar med att Fionas man erkänt att han tänkt ha en affär vid sidan om äktenskapet, samtidigt som denna privata kris får hon ett brådskande fall om en pojke tillhörande Jehovas vittne som inte är myndig, och som inte vill ta emot blodtransfusion som gör att han kan överleva sin Leukemi. Pojkens 18-årsdag närmar sig men i nuläget har han inte rätt att bestämma detta själv. Även hans föräldrar tillhör Jehovas vittne. Detta blir för Fiona ett känslomässigt fall, och jag vill inte spoila så mycket om händelseutvecklingen. I romanen tas det upp en del andra fall som Fiona eller hennes kollegor har haft att döma i tidigare. Genom Ian McEvans sätt att skriva så får man fakta och tankeställare, där ser jag likheten i de båda böckerna jag läst av honom. Jag kommer helt klart läsa fler böcker av honom. Jag har boken med den korta titeln Lördag av honom i min bokhylla, den verkar vara mycket annorlunda från de två jag nu läst. Det blir nog den tredje roman av denna för mig rätt nyupptäckta författare som jag läser. 

söndag 6 november 2016

Lex Duplex


Lex Duplex av Staffan Gullsby (2015) är en spänningsroman som jag fick som recensionsbok av författaren. Det är Staffans första bok och efter denna har han kommit ut med en fristående fortsättning med titeln Lex Domini.
Lex Duplex betyder: Lagen om två ovanliga händelser i nära anslutning till varandra.
Handlingen utspelar sig en sommarvecka i en liten stad i norra Sverige. En stad där många invånare är med i Pingstförsamlingen och denna sommar planerar man en stor väckelsekampanj. På lokaltidningens nyhetsredaktion har man nyhetstorka, det enda som bryter av tristessen är upptåg av två killar som gör filmer när de är drogpåverkade och sen lägger ut dessa på internet. Dessa filmer är omdiskuterade i staden och trots att dessa filmer kränker en del av stadens invånare rätt rejält gillas det av stadens kulturpersonligheter som ser det som konst. På sjukhuset i staden är stämningen mellan läkarna minst sagt dålig och en ung AT-läkare har beskyllts orättvist för att begått ett misstag. Läget på sjukhuset är också något som tidningens journalister skriver om i brist på annat.
I början presenterades jag som läsare för nya karaktärer för varje kapitel, det känns därför lite jobbigt att få en enhetlighet i berättelsen, men vid fortsatt läsning klarnar det och det hela blir till en spännande historia. Något overklig dock, det är händelserna på sjukhuset och tidningens sätt att hantera det, som för mig  känns något överdrivna. Det är ju i och för sig fiction och det är ändå alla händelser som driver handlingen framåt vilket gör att jag som läsare vill läsa vidare. Berättelsens språk är det inget större fel på mer än att det kunde korrekturlästs något bättre och att det förekommer en del medicinska facktermer som jag inte alls vet vad det betyder.  Jag kan mycket väl tänka mig att läsa Lex Domini också, för det är alltid intressant att följa serier när det gäller spänningsromaner, och Staffan har visst även en tredje på gång. Lex Duplex var helt klart spännande och med en något annorlunda handling än i många andra deckare. 

Tack till Staffan Gullsby för recensionsboken.

söndag 30 oktober 2016

Är med o tävlar hos En blogg för bokugglor

En blogg för bokugglor lottar ut en jättefin väska att ha böcker i, samt ett presentkort på Adlibris. 
Den fina väskan har hennes mamma sytt och tygets mönster är böcker -naturligtvis. För att delta i tävlingen vill hon att man berättar om en författare som man läst i år och gillat väldigt mycket. Jag har upptäckt  en norsk författare, Roy Jacobsen. Då jag läste, De osynliga av honom blev jag nyfiken på  hans tidigare böcker, men har inte läst något mer av honom än. Nu har han kommit ut med en fortsättning på De osynliga med titeln Vitt hav, som jag absolut kommer att läsa framöver. Roy Jacobsen har ett fint poetiskt språk som jag gillade.

söndag 23 oktober 2016

Hetta


Hetta av Ian McEwan (2011) räknas som en satirisk roman. Jag var inte medveten om det förrän jag började läsa. Ibland var det riktigt dråpligt, och jag har aldrig läst något liknande, komiska situationer blandat med fysiska termer och fakta om klimathotet. På något sätt gillade jag att läsa Hetta, att läsa om den tidigare Nobelprisade forskaren Michael Beards äventyr både i privatliv och forskarliv. Romanen är indelad i tre delar, första delen utspelar sig år 2000, andra delen 2005 och tredje delen 2009. Beard är inne på sitt femte äktenskap som är på upphällningen i början av boken, och han är en riktig "kvinnokarl" trots att han är en kort och överviktig man i 50-årsåldern. Han har ett levnadssätt som inte är särskilt hälsosamt och han är mycket glad i mat, mycket och fet mat. Ian McEwan beskriver ingående vad Beard äter och dricker och i slutet av boken är Beards hälsotillstånd mycket illa. Hans sexuella bravader med sina älskarinnor beskrivs också en del i handlingen, det är som sagt en något annorlunda historia. Man får följa honom på resor och läsa om vad han säger i olika föredrag, samt spelet mellan olika forskare och kollegor. 
Det riktigt roliga stycket i boken är när Beard är på resa till Spetsbergen tillsammans med konstnärer och forskare. Där skrattade jag gott åt Beards tokiga äventyr. Just den historien är baserad på en resa Mc Ewan själv gjorde 2005  till Spetsbergen med just konstnärer och forskare. Han säger i en intervju om boken i Dagens Nyheter, att det var den resan som fick honom att börja skriva Hetta. 
Jag har inte tidigare läst något av Ian Mc Ewan, men kommer säkert att läsa
fler böcker av honom, då det finns några att välja på. Hans andra romaner är som jag förstått det inte satirer, och jag gissar att jag ändå kommer gilla även dem.  

torsdag 13 oktober 2016

Vi kom över havet


Vi kom över havet av Julie Otsuka (2011) är en tunn bok som är skriven i vi -form, vilket gör den annorlunda på många sätt. De som kom över havet kallades för postorderbrudar, de var kvinnor och unga flickor som reste iväg mot en helt okänd make och ett okänt liv.De hade fått fina fotografier av sina makar som visade sig inte alls stämma med verkligheten. Äktenskapet hade ingåtts utan att de träffat sina makar i verkligheten. Inget blev som de hade trott att det skulle bli. De reste från Japan både från den japanska landsbygden och städer, de kom från olika samhällsklasser, och alla trodde de på ett bättre liv i Amerika. Denna resa skedde 1919 och destinationen var Californien. Där fick de flesta  av dem slita på grönsaks och fruktodlingar, många timmar om dygnet. Romanen beskriver deras liv fram till 1941 då de blev deporterade och internerade under andra världskriget. Jag har tidigare läst om denna internering av japaner bosatta i USA i boken Hotellet i hörnet av bitter och ljuv. Innan jag läste den boken hade jag faktiskt ingen aning om detta, inget minne av att man läste om detta i skolan, men jag var inte den som direkt älskade ämnet historia. 
Just att Vi kom över havet, är skriven i vi-form gör att det hela tiden blir en upprepning i texten som jag tyckte var något jobbig, samtidigt är det helt genialt för att få fram ett kollektivs historia. Historien över dessa kvinnors resa, längtan, kärlek, hat, slit i odlingarna, barnafödande, och om barnen som fick klara sig med minimal tillsyn när föräldrarna arbetade. Några  av kvinnorna överlevde inte ens båtresan, andra dog ungt av olika anledningar. En del av dem hamnade i städer som hushållerskor åt amerikanerna. Ja det är en kollektiv berättelse så det är mycket som är olika men ändå på samma gång lika, såsom det hårda arbetet, känslan att vara i en annan kultur, vara annorlunda och många gånger illa sedd, längtan hem osv.
Som sagt Vi kom över havet är en ovanlig bok, och jag kan rekommendera den. Julie Otsuka har också skrivit en bok om just deportationen och interneringen 1941, titeln på den är, När kejsaren var gudomlig. 

Andra som bloggat om boken är

Carolina läser...

Feministbiblioteket

Bokmania


söndag 2 oktober 2016

Tio över ett


Tio över ett av Ann-Helén Laestadius (2016) är en ungdomsroman om tonårstjejen Maja som bor i Kiruna.
På baksidan av boken står det: "En roman om kärlek, vänskap och en smått otrolig stadsflytt."
Kiruna är staden som ska rivas och flytta och för Maja blir det mycket känslor. Hon vill inte flytta men samtidigt är hon orolig för att staden ska rasa, att huset hon bor i ska rasa ner i gruvhålet när de utförs sprängningar i gruvan. Varje natt ser hon till att ha telefonens larm på, så den väcker henne tio över ett, för då spränger man i gruvan. En väska står packad under hennes säng med förnödenheter om det värsta skulle hända och hon måste väcka sin familj. Majas bästa kompis Julia som betyder mycket för henne ska snart också flytta, men inte till "det nya Kiruna" som ska byggas upp, utan till Luleå. Maja vill inte att det ska bli så. Ja  det är mycket som är jobbigt för Maja. Hon är också kär i Albin som går i samma skola och som även är med i samma bokklubb på biblioteket, och hon vill att han ska upptäcka henne.

För mig var det en lättläst bok, en bok om hur det kan vara när man känner sig otrygg inför förändringar, man vill inte att marken under en ska gunga är ju ett uttryck och här blir det också bokstavligt så, då marken skakar när det sprängs i underjorden. Tio över ett handlar också om att våga göra sån´t som är svårt och som man är rädd för, att prata om sina rädslor och försöka övervinna dem. Maja är en riktigt stark tjej som trots rädslan vågar mycket. 
Det var intressant att läsa om Kiruna och om gruvan o stadsflytten, onekligen är det ju något mycket ovanligt att man ska flytta en hel stad.

Läs mer och se bilder på stadsflytten.nu


lördag 24 september 2016

Lilla Hjärtat


Lilla hjärtat av Sophie Hannah (2006) är hennes romandebut. Det är en psykologisk thriller, som hon blev kritikerrosad för. Just nu är Sophie Hannah aktuell med att hon skrivit Hercule Poirot-deckare, alltså böcker med Aghata Christies klassiska detektiv. Jag har inte själv läst något av Christie, men jag tror att Sophie Hannah gör detta bra. 

Från baksidan av Lilla hjärtat:
"För Alice Fancourt betyder dottern Florence allt. Så det är något motvilligt hon lämnar ifrån sig den två veckor gamla flickan för en stunds avkoppling på ett exklusivt spa - en present från svärmodern Vivienne. Alice övertalar sig själv att Florence är i goda händer hos maken David och det är trots allt bara några timmar hon ska vara borta. Men när hon återvänder till bostaden får hon sitt livs chock: det lilla barnet i vaggan är inte hennes! Trots Davids protester kontaktar Alice polisen. Kriminalassistent Simon Waterhouse fattar omedelbart tycke för den stackars kvinnan, men tvivlar på hennes märkliga historia. Och hans chef, Charlie Zalier, är övertygad om att hon lider av vanföreställningar orsakade av en förlossningsdepression. " 

Det känns spännande från första sidan som det ska göra i en thriller. Sophie Hannah håller greppet om mig som läsare. Varje kapitel har ett datum och där var det lite knepigt i början innan jag kommit in riktigt i handlingen. (jag är så dålig på att kolla den där datumen) Kriminalassistenten Simon Waterhouse  och hans kvinnliga chef Charlie Zailer som får hand om fallet är olika varandra och deras förhållande till varandra är rätt komplicerat. I det här fallet har de nästan redan från början helt olika ståndpunkter. Dialogen emellan dem är väldigt tuff, pratet på polisstationen är också på det hela väldigt sexsistsik. 
Upplösningen på historien var för mig både väntad och oväntad, svårt o förklara men så kändes det när jag läst sista sidan. 
Blir sugen både på att läsa mer av  Sophie Hannah både de två ytterligare som finns i denna serie och kanske de med Hercule Poirot.... men när det gäller Pirot kanske jag borde läsa något av Aghata Christie "her self" först.

fredag 16 september 2016

Olive Kitteridge


Olive Kitteridge av Elizabeth Strout (svensk utgåva 2015) har jag läst lite då och då under sommaren. Det är en roman, men känns mer för mig som en novellsamling.
Eftersom romanen är uppbyggd på detta sätt såg jag den som något svårläst, inte det driv som jag är van vid med ett pågående händelseförlopp. Samtidigt som det är intressanta historier om människor i en amerikansk småstad som jag som läsare får ta del av. En stad där alla känner alla som man brukar uttrycka det.
 "De tretton berättelserna om Olive Kitteridge och de andra invånarna i den lilla kuststaden Crosby i Maine blir en spegelbild av ett samhälle var som helst i världen."
Lite ovanligt är det att bokens titel har samma namn som huvudpersonen, men det finns nog andra exempel på det.
Olive Kitteridge, är mer eller mindre med i  varje kapitel, men som en biperson i många av dem. I slutet av boken är hon dock jagperson. Olive Kitteridge är väl känd av de flesta i staden, då hon har varit matematiklärare för många av dess invånare. Många har respekt för henne eller är rent av rädda för henne, då hon anses sträng och kantig. Olive Kitteridge väger inte sina ord på guldvåg utan är helt uppriktig med sina åsikter. Hon är en lång och överviktig kvinna, med skiftande humör.
Hennes man Henry Kitteridge, anses däremot vara vänlig och social med människokännedom. Han var innehavare av ett apotek i staden, och det har ju de flesta invånarna någon gång säkert behövt besöka.
Paret Kitteridge har en son som är med i många av kapitlen. Förhållandet mellan mor och son är inte det bästa, och Olive sörjer detta och hon vet att det beror på henne.
Boken har blivit en storsäljare och filmatiserats och även blivit en populär tv-serie. Varför? frågar jag mig, jag har inte sett den varken som film eller tv-serie, men karaktären Olive Kitteridge är en personlighet som ses som annorlunda i en amerikansk småstad och den lockar tydligen amerikanerna.
Kan inte låta bli att lite grand göra en jämförelse med våra svenska figurer Lilla Fridolf och Selma. 
Tänker titta på filmen framöver (finns på DVD) för det känns lite spännande, då jag har hört att den ska vara rätt så annorlunda än boken.  
Elizabeth Strout belönades med Politzerpriset för boken. 





tisdag 6 september 2016

Författarkväll

I förra veckan var jag på en jättetrevlig författarkväll som anordnades av Akademibokhandeln. 
Tre författare berättade om sina nyutgivna böcker, och ett gemensamt tema för deras  böcker är Andra världskriget och rubrikfrågan för kvällen var: Hur har andra världskriget präglat Sverige?


Först ut var Martin Österdahl som kommit ut med sin debutbok, en thriller med titeln Be inte om nåd. Tror att den är både intressant och spännande. Handlingen utspelar sig 1996, men den knyts ihop med händelser 1944.




Sen berättade Elisabet Nemert om sin nyutkomna bok Vargarnas tid med underrubrikerna : " Andra världskrigets Sverige - Ett livsavgörande möte -Två människors kamp för det goda" Jag har inte läst något av henne tidigare, men blev klart nyfiken på hennes författarskap.




Sist ut var Stefan Einhorn, som med humor berättade om hur hans bok Pappan kom till.
Boken är en skönlitterär lek där fakta blandas med fantasi. Stefan delgav en del om sin uppväxt, som jag gissar är med i boken. Även denna bok kan ju knytas till andra världskriget, då Stefans båda föräldrar kom till Sverige som Judiska flyktingar. 


Alla tre författarnas berättelser, om hur böckerna kommit till, och om vad de haft för idé när de börjat skriva, var väldigt intressant att  få ta del av.

torsdag 25 augusti 2016

Kärleken kommer och Kärleken går


Kärleken kommer och Kärleken går av Stefan Åberg (2016) Är en fristående uppföljare till Vid fyrtio börjar livet. Båda utspelar sig i Malmö, och några karaktärer är med som bipersoner från första boken. Det har gått ungefär 15 år sedan handlingen i  Vid fyrtio börjar livet. Temat i båda böckerna handlar om kärlek och relationer. I  Kärleken kommer och Kärleken går får läsaren följa två par under en för dem händelserik tid under 2014. Varje kapitel talar om vilken dag det är. Paren är Erna och Robert och Ernas dotter Cecilia och hennes man Andreas, de har en femårig dotter. Det knakar i fogarna i båda relationerna och som läsare får man följa utvecklingen och hur de olika personerna tänker om sitt handlande. Det är mycket dialoger och här har Stefan Åberg lyckats, det känns naturligt och inte tillkonstlat.
Jag läser boken snabbt och det är stundtals riktigt spännande.
Robert är lärare men har författarambitioner och jobbar med ett manus som han vill ha utgivet. Han gör ett besök på bokmässan med en kompis som är bokhandlare. Här kan man ju spekulera vad som är författarens egna erfarenheter av mässan. Jag undrar även om Stefan Åberg själv har erfarenhet från skolvärlden då han beskriver Roberts tillkortakommanden som lärare i den verklighet som skolan befinner sig i idag. 
Som helhet tyckte jag om Kärleken kommer och kärleken går och kan rekommendera den, man kan sammanfatta den som en roman om relationer som utspelar sig i nutidens Sverige. 

Tack till Stefan Åberg och Andra rum förlag för recensionsbok.

Andra som bloggat om boken:

Boklysten 
Midnatts ord


torsdag 11 augusti 2016

Mitt år som nomad


Mitt år som nomad - Vägen till ett friare liv av Emil Sergel (2015) är en lättläst bok med många sidor med underbara foton. Jag blev nyfiken på Mitt år som nomad när jag såg den på biblioteket. Emil Sergel beskriver hur han kunde leva ett år utan att ha en fast bostad eller en fast inkomst, samtidigt som han besökte platser där han kunde utöva sina största intressen som bland annat är surfing och skidåkning.
Efter att blivit magsjuk under en bergsbestigning och samtidigt fått slut med sin sambo tar Emil ett beslut att han ska leva nomadliv i ett år. Han röjer helt ut sin lägenhet i Göteborg, sparar nästan  ingenting utan säljer eller skänker bort allt. Flyttar sen in i en Folkabuss, eller Surfingbuss som Emil kallar det. Det bär iväg via Bohuslän till Jämtländska och norska fjällen. Sen gör han resereportage från platser i Sverige tillsammans med en fotograf. En rätt stor del av boken ägnas åt hur man kan leva som nomad och hur man kan ha inkomst genom att distansarbeta, som han själv gör, skriva om sina upplevelser, fota, göra film med mera.  Man behöver ju inte ha så mycket pengar om man inte har någon bostad, eller andra fasta utgifter. Emil intervjuar flera personer som lever nomadliv, om  hur de ser på sitt sätt o leva, en stor fråga som ställs är varför inte fler människor vill ha denna frihet som det är att leva på detta sätt?
Emil vill utforska världen mer och  fortsätter året med att åka bland annat till Bali och Kapstaden, det blir många fina naturupplevelser och äventyr. Han tffar många människor som har samma intressen och livsstil.  
Boken innehåller många "punkt listor" med råd o tips.
Exempelvis,  Fem smultronställen i Norge, Fem utmärkta skäl att besöka Kapstaden.

Läs mer om Emil Sergel här

tisdag 2 augusti 2016

Lyckliga gatan


Lyckliga gatan av Liza Marklund (2013) är den tionde boken i serien med journalisten Annika Bengtzon, som började med Sprängaren (1998) Och som avslutats med Järnblod (2015). Lyckliga gatan är något annorlunda än exempelvis den föregående som var mycket dramatisk. Det är många olika händelser som ska redas ut och i slutet knyts allt samman. Enligt baksidetexten är historien inspirerad av Ibsens Ett dockhem. Detta hade jag inte tänkt på om jag inte läst det, men det är mycket i handlingen som gör att jag tänker på det när jag vet det, så visst är det så. 
Frun till en före detta politiker som först hittas misshandlad med tortyrmetoder heter Norah, och hon har spårlöst försvunnit och man hittar henne inte. Annika jobbar igen på Kvällspressen och blir satt på att bevaka och skriva om fallet. 
Polisen Nina Hoffman som varit med i några av de tidigare böckerna har nu fått anställning på rikskrim med Q som chef. Hon är därför med och löser frågetecknen kring misshandeln och försvinnandet. 
Anders schyman, chefredaktören på Kvällspressen blir anklagad av en bloggare för att ljugit i en dokumentärfilm som han fått stora journalistpriset för. Mycket av handlingen handlar också om detta, då Annika får gå över till att utreda även det. Alla trådar knyts till sist samman på ett bra sätt. 
Som alltid får man följa Annikas familjeliv, nu lever hon med sin nya sambo Jimmy och hans två barn utöver sina egna två. Jimmy som hon lärde känna på ett personligare plan i den förra boken Du gamla du fria (2011), där han hjälpte till att frita Tomas som blivit kidnappad. 
Tomas har blivit omplacerad och känner sig väldigt bitter på att nu leva sitt liv med en "krok" till hand, och att Annika nu lever ihop med hans chef. 
Eftersom jag följt Annika Bengtzon i de andra böckerna så var det kul att "träffa" henne igen i denna bok.
Liza Marklunds serie om Annika Bengtzon är ju föregångare till många andra författares deckarserier,  och hennes böcker håller en bra kvalité tycker jag. Kommer naturligtvis att läsa även Järnblod framöver.

Läs mer om Annika Bengtzon på Wikipedia

Här kan  du lyssna på Liza Marklunds sommarprogram 2015 där hon berättar om sitt författarskap och om Annika Bengtzon.




måndag 25 juli 2016

Sigrids hemlighet


Sigrids Hemlighet av Karin Wahlberg (2009) är andra delen av romanserien släkten. En historisk bokserie som ges ut av Historiska media. Som läsare får man följa en släkts äventyr och öden. Intrigerna utspelar sig nära maktens centrum från vikingatid fram till nutid. Det är olika författare som skriver de olika delarna. Det är alltså en slags stafettskrivning. Den första delen är Blandat blod av Katarina Mazetti (2008). Det har givits ut sju delar i serien och den åttonde är på gång, så jag är rätt långt efter. Eftersom jag tycker om läsblandning kommer jag att läsa nästa del när jag läst lite annat emellan.
Handlingen i Sigrids hemlighet utspelar sig 1026-1045 i trakterna runt Sigtuna.
Karin Wahlberg skriver i efterordet att det är i brytningen mellan vikingatid och medeltid. Sigrids far är storman och hennes föräldrar har tagit ställning för Vite Krist, vilket alla Svear inte gjort än. Det är alltså även en övergång från  Asatron till Kristendomen under denna period. Sigrids mor är en kvinna som är vida känd för sina vävda alster, och hon lär Sigrid att väva och det blir hon väldigt duktig på. Sigrid bär på en hemlighet, som jag inte vill avslöja här, och hennes liv blir till stor del ovanligt sorgligt.
Det som handlar om det textila tycker jag är intressant att läsa om, något mindre intressant är det som handlar om kungar och krig. Hela berättelsen om Sigrids liv fångade mig och ibland blev det en riktig bladvändare för jag ville veta hur det skulle gå för Sigrid.
Karin Wahlberg har fått med det historiska skeendet på ett relativt bra sätt i handlingen. I sitt efterord skriver hon att hon först tyckte det var en svår uppgift hon tackat ja till, då hon inte var så historieintresserad, men researchen för den här boken ändrade på det. För min del är det litteraturen som fått mig mer historieintresserad och det var när jag läste böckerna om Arn av Jan Guillou som jag började att se med andra ögon på vår historia. Serien släkten känns som en bra serie så här långt i alla fall.


söndag 17 juli 2016

Folk av en främmande stam


Folk av en främmande stam (2014) av Louise Boije av Gennäs är den tredje och avslutande delen i en trilogi om millenniets första decennium. I denna del är det 2007-2009 det handlar om.  Eftersom det är sista delen kommer jag här skriva en del om serien i sin helhet och inte bara om denna del. Alla tre böckerna har  en lite annorlunda poetisk inledning, man får  följa hur en vind blåser över land och hav.
Trilogin handlar om ett kompisgäng i Stockholm som man får följa från nyårsafton1999 till nyårsafton 2009. Alla i gänget jobbar med något som de brinner för, och de har alla det gott ställt, är utbildade och har fina anställningar med ett undantag - Liv som har jobbat upp sig inom skådespelaryrket. I den här boken har hon slagit igenom och till och med suttit i Tv:s morgonsoffor. Det är mycket dialog i den här trilogin, tror att det är till en del just det som gör att jag gillar dessa böcker. I den här sista delen kunde det trots allt bli lite för mycket av det, särskilt i slutet av boken då allt på något sätt ska summeras. Det har hänt dessa människor mycket på tio år. Stefan köper en gård i Småland och är där med sonen när stormen Gudrun slår till väldigt hårt. Victor och Sanna är i Khao Lak julen 2004 tillsammans med sin lilla dotter,Victor kommer ensam tillbaka till Stockholm och detta drabbar alla i gänget hårt. Louise Boije af Gennäs har verkligen fått med mycket av alla händelser som skett under dessa tio år. Kanske lite mycket har drabbat detta gäng personligen. Men det är ju en påhittad berättelse och inte verklighet, och samtidigt är det kul o intressant att läsa om händelserna som toppade nyhetssidorna under dessa år, utifrån huvudpersonerna i denna serie. Någon jättekatastrof är inte med i Folk av främmande stam, mer än finanskrisen som drabbar särskilt Jalle. Detta löser sig dock för honom på ett mycket oväntat sätt och frågan är även här hur trovärdigt det verkligen är. Livsåskådningarna som huvudpersonerna har, växlar med åren, detta ser jag som rätt trovärdigt då upplevelser o trauman i livet säkert kan göra mycket med ens tro eller tvivel, och även hur vi ser på politiken.

Till sist en undran över titeln på denna den sista delen,tycker inte alls att det handlar om folk av en främmande stam, bara lite i slutkapitlet. Hur som helst hade det varit intressant att få fortsätta följa detta gäng ännu mer, men jag förstår att Louise Boije af Gennäs satt punkt med berättelsen om dessa vänner.

Läs även mina blogginlägg om de tidigare böckerna i trilogin:

Högre än alla himlar och Blå koral.