Minnet av vatten (2017) av Emmi Itäranta är en dystopi, något årtal får man inte, men det är många generationer efter vår nutid. Det är en bok klassad för unga vuxna Det är författarens debutroman och det är ingen dålig debut, det har blivit många priser och utmärkelser.
Från baksidetexten:
"Den globala uppvärmningen har förändrat världen. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit över Europa. Också över Skandinaviska Unionen som ockuperas av den mäktiga staten Nya Quian."
Det handlar om Noria Kaitio en flicka som är sjutton år och vars far är temästare, en befattning som gått i arv i flera generationer och nu går Noria i lära för att efterträda honom. Bara temästaren vet var de dolda vattenkällorna finns. Detta är kunskaper och hemligheter som Noria ska föra vidare till nästa generation. Efter faderns död och moderns "försvinnande" börjar militären övervaka henne.
Det är en intressant skildring av en framtida värld, där man pratar om den "gamla eran" som alltså är vår tid. Noria och hennes vän går till en slags soptipp som de kallar plastgraven och letar upp gamla saker, de finner där något intressant som blir en del av handlingen.
För mig som helst vill ha lite mer verklighetsförankring :-) i det jag läser så kunde jag inte hjälpa att jag ändå blev nyfiken av baksidetexten. Jag fångades av handlingen som var fantasifull och spännande. Tyvärr gillade jag inte slutet riktigt, men det är kanske bra att det inte är helt förutsägbart. Det går att lägga in en hel del funderingar och analyser av berättelsen, på vårt sätt att leva nu, och vad klimatförändringarna kan leda till i framtiden. Att det blir krig om vattnet och att det leder till ett övervakningssamhälle och restrektioner är ju inte helt otänkbart. Och vad händer i ett samhälle där man straffas för att man använder mer av det som behövs för allt liv, och är det moraliskt rätt att hålla på den hemlighet man blivit anförtrodd i generationer när hemligheten kan hjälpa många sjuka att bli friska.
Skendöda (2018) av Louise Boije af Gennäs är andra delen i serien Motståndstrilogin som börjar med Blodlokan. Jag har sträckläst båda dessa böcker och lär säkert göra det med den tredje delen när den kommer.
Huvudperson i handlingen är Sara som växt upp i Örebro, men som flyttade till Stockholm. Först var allt svårt både med jobb och bostad, sen ordnade sig allt för henne på ett oförklarligt sätt. Samtidigt så hände det en massa otäcka saker runt omkring henne.
Skendöda börjar med att Sara slutat på det företag hon jobbat på och flyttat hem en kortare period nu bestämmer sig för att börja om på nytt och flyttar till Stockholm igen. Hon tar kontakt med en konsultbyrå som hon tidigare fått tips om, där får hon en slags provanställning och hoppas på att allt ska bli lugnare. Men det gör det inte, och Sara får ställa sig frågan - Finns det någon hon kan lita på ?
Det händer så mycket och det är väldigt spännande. I Skendöda är det precis som i Blodlokan, varvat med tidningsartiklar om verkliga händelser som skett genom åren. Händelser som inte lösts eller där "locket lagts på" Det är mycket detta som gör läsningen intressant samt att allt det Sara och hennes anhöriga råkar ut för gör det väldigt spännande och jag vill bara läsa vidare. Visserligen när jag la ifrån mig boken utläst så tänkte jag: Nu har det hänt lite för mycket... Men som jag skrev i inledningen, jag kommer även att vara snabb med att läsa den tredje delen i denna trilogi.
Läs vad jag skrev om Blodlokan här
Andra som bloggat om Skendöda:
Boklysten
Enligt O
