Döda kvinnor förlåter inte

Döda kvinnor förlåter inte (2023) av Katarina Wennstam är första delen i Sekelskiftesmorden. Det är första boken jag läser av denna författare. 

Förlagets text:
"I slutet av 1800-talet sker omfattande förändringar i Stockholm. Inflyttningen är hög och stadens invånare dör i masstal. Sjukdomar härjar, kvinnor försöker fördriva oönskade foster och olyckorna är många.

Fyra kvinnor ur olika samhällsklasser bor alla i samma fastighet på Södermalm. De förs samman av ett fruktansvärt dödsfall på den gemensamma gården, under den kylslagna nyårsnatten mellan 1895 och 1896. Det står snart klart att den avlidna kvinnan försökt genomföra en illegal fosterfördrivning."

Förlaget skriver också att Katarina Wennstam har lagt ner mycket research för att kunna skriva denna roman. 

Det är en hemsk läsning om hur fattiga kvinnor, oftast pigor/hembiträden utnyttjas utav rika män som är deras arbetsgivare. Hur dessa unga kvinnor  försöker bli av med sitt foster på mycket farliga sätt. En del kvinnor försörjer sig också som prostituerade. Detta gör att den fruktansvärda könssjukdomen syfilis som det då inte fanns nåt botemedel för sprids i alla samhällsklasser. 

Handlingen är smart skriven med olika karaktärer i olika samhällsklasser i samma hus på Södermalm i Stockholm. 

Jag tyckte Döda kvinnor förlåter inte  var mycket läsvärd, så det blir till att läsa de övriga i serien, hittills har det kommit ut tre böcker till.

Arvejord

 

Arvejord (2022) av Maria Turtschanninoff var i mitt tycke en udda bok, ja eller åtminstone på hur upplägget är. Man får följa händelser på en gård i Österbotten, Finland och människorna där, från 1600-talet till 2000-talet. Jag kände på något sätt att den var mer lättläst mot slutet, kanske för det är lättare att hänga med i tider som jag läst mycket mer om och känner till och förstår på ett annat sätt.

förlaget kallar det Episodroman. Så här skriver de:

" Arvejord är en förtrollande episodroman om människoöden i en liten österbottnisk by. Under fyra århundraden prövas invånarna av krig, farsoter, svält och sorger och deras relation till platsen där de bor skiftar och lever. Skogen är en vildmark att tämja, en visthusbod, en tillflyktsort, landets gröna guld och ett rum för själen.

Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig."

Arvejord har prisats och fått bra recensioner.

I boken Skogen - I folktro sägner och sagor av Tora Wall nämns Arvejord, kändes lite speciellt då jag läste de två böckerna parallellt.