Järnblod

Järnblod (2015) av Liza Marklund är den sista i serien om Annika Bengtzon journalist på  tidningen kvällsposten.  Det är en fortsättning på Lyckliga gatan, och jag inser att det gått lite för lång tid sen jag läste den för att helt hänga med i Järnblod. Lyckliga gatan läste jag nästan exakt för ett år sedan.

Från bakssidetexten:
"Annika Bengtzons syster Birgitta är försvunnen. Hon gick iväg till jobbet en söndagsmorgon, men kom aldrig fram. Det sista livstecknet är ett sms: Annika, hjälp mig! 
Kvällspressens papperstidning ser ut att gå i graven. Om det inte sker ett mirakel kommer chefredaktör Anders Schyman att gå till historien som den som lade ner den svenska journalistiken. 
Under tiden pågår en uppmärksammad rättegång om ett bestialiskt mord på en uteliggare."

Det märks att Järnblod är den sista i serien, för på något sätt knyts säcken ihop för hela Annikas liv i handlingen. Hon går till en psykolog eftersom hon har ångestattacker. Annika blir även konfronterad med minnen och personer från sitt förflutna då hon med anledning av systerns försvinnande, uppsöker barndomens bruksort Hälleforsnäs.

 Man vet ju visserligen aldrig helt säkert med författare om de ångrar sig och gör ytterligare böcker när de sagt att det är den sista i en serie, men jag skulle nog kunna sätta en liten slant på att Liza Marklund inte kommer att göra någon mer bok med Annika Bengtzon som huvudperson. Måste säga att just denna kändes rätt seg att läsa till att börja med, men det tog sig mot slutet. Kändes ändå som ett lite sorgligt slut. Allra sist är det en epilog om hur Annikas liv och även Thomas liv är lite längre fram, och deras liv blir väl rätt bra tycker jag. Att papperstidningen Kvällspressen läggs ned till förmån för nättidningen känns ju helt i tiden, det är väl så  det kommer att gå framöver med våra tidningar.

Nu har jag läst alla 11 böckerna. Sprängaren, den första i serien som utkom 1998, läste jag 2000, det är alltså 17 år sedan jag började lära känna Annika. I min hylla finns sex dvd- filmer med filmatiseringen av sex av titlarna. Tänkte det kunde bli en del av höstens nöje.

Mödrarnas söndag

Mödrarnas söndag av Graham Swift (På svenska 2017) Är en kortroman där det mesta av handlingen utspelar sig den 30:e mars 1924 som är Mödrarnas söndag. Det är dagen på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem. 

"En som inte åker hem är den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild, som i stället möter sin älskare - den ende kvarvarande sonen på det närliggande gods som ekar tomt efter att brödernas dödats i första världskriget. Det som sedan händer under dagen ändrar deras liv för all framtid" 

Det är en tragisk berättelse, en berättelse om klasskillnader i dåtidens England, men också en berättelse om att man kan födas utan något och ändå nå berömmelse. Gillar man Tv-serien Downton Abbey så gillar man att läsa Mödrarnas söndag. 
Först tyckte jag att det var svårt att komma in i handlingen, meningsbyggnaden kändes jobbig. Men jag behövde inte läsa många sidor för o inse vilken liten pärla denna bok är. Det är en kort berättelse men ändå detaljrik.  Boken har fått väldigt fina recensioner och på framsidan står det "Ett mästerverk" Guardian. Författaren är ett okänt namn för mig, men jag kan ju inte bli annat än nyfiken på det han har skrivit tidigare.

Nortons filosofiska memoarer

Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser (2016) är en rätt kort liten historia om Hunden Nortons liv. Författad av Norton Kirkegaard men nedtecknad av Håkan Nesser, illustrerad med fina teckningar av Karin Hagen. En liten bok att ta till när man vill läsa något enkelt och mysigt. Gillar man hundar blir man inte besviken. 
Från omslagstexten:
"Norton är en av Sveriges mest beresta hundar. Han har jagat bollar i Central Park, tiggt köttbullar i Stockholm och spanat på tikar i Kensington Gardens. Allt under överseende av husse Håkan Nesser. Tillsammans fick de elva år av äventyr och vänskap"

Man läser den här lilla boken snabbt och den är skriven med humor och kärlek till Norton som numera ser ner på sin Husse (och matte) från Hundarnas himmel.

Gredelins längtan

Gredelins längtan av Kaj Attorps (2002) är en bok jag läst i mitt personliga  tema för 2017 som är Elsa Beskow. När jag läst denna bok så ser jag helt annorlunda på sagorna om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin, Farbror Blå, Petter och Lotta. (Prick och Esmaralda omnämns bara som Hunden och Katten) Gredelins längtan är en roman, men man vet att Elsa Beskow hade tre systrar som bodde tillsammans i en småstad som förebild när hon skrev sagorna. Min gissning är att det finns något i romanen som är sant, ja även i sagoböckerna då också naturligtvis. I romanen är en del händelser berättad av Petter, men det stämmer inte hela tiden. Detta kan man ju störa sig lite på, men jag tyckte inte det gjorde så mycket. Det är en berättelse om invånarna  i en liten stad, tiden är runt första världskriget, och staden heter Lillköping. Jag tror det har spekulerats vilken stad i verkligheten som är förebild, alltså den stad verklighetens tanter och Farbror Blå bodde i, kanske är det Sigtuna, det är i alla fall den stad jag har hört att det skulle vara. Det förekommer också ett Storköping i berättelsen, sen namnges en del städer med dess riktiga namn som exempelvis Stockholm. 
Berättelsen kretsar mest kring Gredelin och Farbror Blå, ingen av dem är särskilt nöjd med sitt liv. Även om de andra systrarnas liv och tankar också ges plats.(Och de är inte så nöjda heller) Titeln anspelar särskilt på Gredelin som längtar bort, och som har perioder av depressioner. Systrarna har en tragisk bakgrund som gör att de är i den situation de är i, utan egna familjer med man och barn, nu bosatta i ett eget hus i Lillköping och granne med farbror Blå, vars hjälp de mer eller mindre är beroende av. Petter och Lotta har de tagit till sig för att få en hel del hjälp i hushållet. 
Mycket som händer är tragiskt men en hel del även komiskt. Händelserna i Farbror Blås nya båt, är återberättad på ett något annorlunda sätt. Jag var tvungen att läsa bilderboken av Elsa Beskow för att se skillnaden. 
En del kapitel är utdrag ur anteckningar, dagböcker och brev eller till och med är det drömmar. Som läsare fick jag tänka till, händer detta? nej det  måste vara en dröm för i nästa kapitel förstår man att det inte har hänt.
Sammantaget tyckte jag det var en intressant läsning och har man läst dessa sagor som barn eller högläst dem för barn rekommenderar jag verkligen läsning av Gredelins längtan.


 Läs Recensioner av Gredelins längtan i Svd och i Dast Magazine men lite varning för att det "spoilas" mer än vad jag har gjort.

Gredelins längtan finns nu bara att köpa som E-bok på bland annat Bokus och Adlibris

Lex Demos

Lex Demos av Staffan Gullsby (2017) är den avslutande delen i en trilogi, som kretsar kring kirurgen Sebastian Ekberg. De andra delarna är Lex Duplex och Lex Domini.

"Alla delar rör sig i miljöer där övertygelsen om att ha rätt är stark och berör hur tankar, åsikter och beteenden kan påverkas i sådana sammanhang. Det är en rättfram skildring av det mänskliga beteendets mörkare sidor."

Det står att det är en fristående del, men jag rekommenderar absolut att man ska läsa dessa delar i den ordning som de kommit ut. Även om det inte var allt för längesen jag läste den andra delen så var jag tvungen att fundera över en hel del namn med mera. Det är väldigt många personer nämligen i handlingen och det kan jag tycka vara lite jobbigt. 
Sebastian Ekberg utsätts för en massiv hatstorm från människor som inte alls känner honom. Det börjar i den första boken och det byggs på efterhand som handlingen utvecklas. Det är frikyrkokristna,  journalister, politiker och även andra läkare som ser på Sebastian som han kom från Helvetet. Han har dock även vänner och får i första delen hjälp av Marie, tycke uppstår och de blir sambor, och hon står stadigt vid hans sida även när det stormar som mest.
Det händer mycket hemskt men jag vill inte berätta om det för er som blir nyfikna och vill läsa serien själv. 
Det är intressant hur författaren får till allting och kan tänka sig in i hur ett sådant här drev mot en person kan uppstå. Det handlar om egoistiska människor som tror att deras kunskap och snäva människosyn är den rätta och som söker makt o framgång. För att förstärka hur dessa människor tänker och hur de uttrycker sig är det mycket svordomar, kanske något för mycket för mig.
I den tid vi lever i finns det mycket extremism och även så kallade falska nyheter, så det hela är ju inte helt otroligt, eller?? Nja jag ser det mer som Staffan Gullsby har samlat många otroliga händelser och extrema personligheter i denna trilogi som kanske inte skulle ske i verkligheten och drabba en och samma person.Fast det är spännande att läsa och fiction är ju ändå fiction. 
För att sammanfatta serien så kändes första boken något svårläst med bland annat medicinska termer och kanske den borde korrekturlästs mer
men de andra delarna har jag tyckt fungerat bra att läsa. 

Tack till Staffan Gullsby som erbjudit mig att läsa hans böcker genom recensionsexemplar. Det har helt klart varit en spännande läsning.        

Den gamle o havet som bokcirkel och radioföljetong

Den gamle och havet av Ernest Hemingvay (1952) läste jag under midsommarhelgen, och sedan lyssnade jag på Lundströms bokradio när Marie Lundström leder bokcirkel om den med Jessica Shiefauer och Mikael Niemi. Det var mycket intressant att höra deras samtal. Jessica Shiefauer jämför den gamle fiskarens kämpande som att kämpa med manuset som författare. Mikael Nemi som är jägare och även fiskat en del kom med andra referenser. På Srplay kan man lyssna på, eller ladda hem boken, i uppläsning av Lars Väringer, fram till den 12/7. Avsnitten av Lundströms bokradio med bokcirkeln om boken går naturligtvis också att höra på Srplay.
Det var intressant att läsa en sådan här klassiker och den var mer lättläst en jag trodde den skulle vara. Den var både lite spännande och lite sorgsen. 

Utdrag från Wikipedia:
 1953 mottog Hemingway Pulitzerpriset för boken, som var det sista större fiktiva verk Hemingway skrev och publicerade under sin livstid. Den var även en bidragande orsak till att han fick nobelpriset 1954. Boken, som är en av hans mest kända, handlar om Santiago, en äldre fiskare som kämpar mot en gigantisk spjutfisk (utbytt till en svärdfisk i den äldre svenska översättningen) långt ut i Golfströmmen.. 

Vår Pippi - Vår Vang

Vår Pippi -Vår Vang - Tecknarna hyllar Ingrid Vang-Nyman och det moderna genombrottet inom svensk barnboksbild. (2016) Jag har inte läst varenda ord i den, då jag tidigare läst 
Ingrid Vang Nyman en biografi av Lena Törnqvist och det blir en hel del upprepning att läsa båda dessa böcker. Det är alltså flera tecknare som analyserar och berättar om  hur de påverkats av Ingrid-Vang Nymans bilder. Visst är det intressant, samtidigt som jag själv inte är någon tecknare eller konstnär. Det kan därför ibland bli lite svårt att hänga med i analyserna även om boken naturligtvis riktar sig till alla som liksom jag har intresse av barn- och bilder-böcker. Det är många fina färgbilder och svartvita teckningar i boken och flera av dem är naturligtvis illustrationer till Astrid Lindgrens böcker, inte bara Pippiböckerna utan även från Kajsa Kavat, Bullerbybyböckerna med flera. 

Ingrid Vang-Nyman hade stort intresse av, och längtan till andra kulturer, så hon hade gärna velat resa mycket, men det blev inte så, då hon inte hade varken god hälsa eller bra ekonomi. Hon gjorde ändå gärna illustrationer till böcker om barn från andra länder och en hel del i Vår Pippi -Vår Vang ägnas åt dessa bilder som hon kanske inte är riktigt lika känd för. Här är några exempel på sådana illustrationer med barn från Grönland, Afrika och Indien.