Löpa varg

 

Löpa varg (2021) av Kerstin Ekman har fått mycket bra recensioner och jag ställer mig i hyllningskören. Jag har bara tidigare läst två romaner av henne och inser att det finns många fler böcker i hennes digra produktion som jag säkert skulle tycka om att läsa. Detta är hennes första roman på tio år, och den som kom ut då, står faktiskt i min bokhylla oläst, Grand final i skojarbranchen. Den är säkert lite annorlunda än Löpa varg i och för sig, men borde ta tag i och läsa den...

Löpa varg lär vara ett mycket gammalt uttryck som användes för att beskriva hur vissa karlar förvandlades till vargar och levde vargliv under en tid. Sedan kom de tillbaka och levde som vanligt igen. Men de var noga med att gömma ena handen.

Ulf (Uffe)Norrstig är den karaktär som berättar om sitt liv  i romanen. Uffe är pensionerad skogvaktare som var anställd på skogsstyrelsen. Han bor på en gård i Hälsingland tillsammans med sin fru Inga som är pensionerad språklärare. Uffe fyller 70 i bokens början. Som jaktledare i byns jaktlag känner han de flesta i byn.  När han vid ett tillfälle sitter i sin "skogshydda", en grönmålad gammal husvagn, ser han en varghane på nära håll. Efter mötet med denna varghane börjar han omvärdera sin syn på jakt och ifrågasätter även det moderna skogsbruket. Han kallar varghanen för Högben och tänker ofta på den. Ser mötet som hans hemlighet och han anförtror sig inte ens till Inga om denna upplevelse förrän långt efteråt.

Kerstin Ekman har på relativt få sidor lyckats beskriva Uffes tankar och tvivel. Hur hans liv är tillsammans med hustrun Inga, hur deras samtal går. Det händer mycket i denna roman, en del saker är lite otäcka annat är lite humoristiskt. Kerstin Ekman hänvisar till en hel del litteratur som diskuteras mellan makarna och det känns helt naturligt som om detta par var ett par taget ur verkligheten. Miljöskildringen och människorna är så bra beskrivna. Detta är en bok som kommer att stå högt om jag gör upp en topplista av lästa böcker och den har en handling och andemening som jag inte kommer att glömma. Det är naturligtvis också ett inlägg i vargdebatten och den just nu så aktuella skogspolitiska debatten. Säger bara, Läs!

När isarna smälter

 

När isarna smälter av Joel Baqué (2017 på originalspråk franska och i svensk översättning 2018) är för att citera förlaget:

"Ett häpnadsväckande äventyr, full med humor och absurda situationer. Samtidigt är det också en berättelse med skarpsynta insikter om vår samtid och ängsliga vilja att döva ett dåligt miljösamvete."

 Jag köpte den på bokrean i fjol och det var troligen för att den handlade om klimatkrisen som jag blev nyfiken. Men att det var en så humoristisk berättelse hade jag inte riktigt då uppfattat. Efter första kapitlet tänkte jag att den här klarar jag inte av att läsa, men sen fortsatte jag och den gav mig en hel del skratt och lite funderingar över den tid vi lever i. Just så som den beskrivs alltså.

Förlagets text om handlingen:

"Det hela tar sin början i ett litet hörn av en loppmarknad där Louis, tystlåten änkling med stillsamt pensionärsliv, faller pladask för en magnifik uppstoppad kejsarpingvin. Det är kärlek vid första ögonkastet och snart har Louis förvandlat sin vind till ett veritabelt islandskap för ett helt ”dream team” av uppstoppade pingviner. Hans stelfrusna tillvaro har äntligen återfått färg och värme, och den nya passionen sveper honom med sig på en resa till pingvinernas hemland Antarktis."

Slutet är verkligen sorgligt men huvudkaraktären Louis blir trots allt en hyllad världskändis. 

Rekommenderar När isarna smälter om du gillar absurd humor gör man inte det så gör som jag testa att läsa den, jag ångrar inte att jag gav den en chans. 

Vinterströmmen

 

Vinterströmmen (2020) av Kamilla Oresvärd är tredje boken i hennes Vargöserie. Den fjärde, Skamsnaran, har nyligen kommit ut men jag har inte hunnit längre i denna serie då jag blandar min läsning med mycket annat. Jag har tidigare läst och gillat de två första i serien, Brudslöjan och Älvdansen. Vinterströmmen kändes något annorlunda då svaret på en hemlighet som det antytts om i de tidigare böckerna ges. Huvudkaraktär i serien är Mona Schiller som flyttat hem till Vargön (en liten bruksort i Västergötland). Att Mona har något att dölja från sitt tidigare liv vet alltså de som följt serien men inte vad. Det svaret får vi läsare i denna del. 

Mona är domare och har två söner, som hon lät vara kvar hos sin pappa då hon själv flyttat med ny kärlek till London och blev kvar där i 15 år. De nu vuxna sönerna är rätt olika, den ena är polis och är gift medans brodern bor i en ungkarlslya i det nerlagda fängelset i Vänersborg, som numer är ombyggt till bostäder. Han har en del skumraskaffärer för sig som Mona inte direkt brytt sig om att rota i. Mona har också tagit sig an en ung tjej som får bo hos henne.

Ett jaktlag, där en av Monas söner är med, eftersöker ett skadat rådjur och i samband med den insatsen hittas en säck med likdelar nedanför det nedlagda pappersbruket. Man kallar dit dykare och fler säckar hittas.

När Mona får veta en detalj om liket inser hon att den person som blivit styckad är en gammal vän till henne. Eftersom hon inte varit sanningsenlig om vad som hänt innan hon flyttade tillbaka till Vargön, så drar hon sig denna gång för att hjälpa sin son i polisarbetet, men till sist förstår hon att hon måste för att skydda sig själv. 

Mitt omdöme om boken är att den känns något råare än jag minns de andra delarna. Avslutet tyckte jag kändes lite abrupt men på det hela så var det ett kärt återseende att återvända till Vargön med omgivning. Kommer naturligtvis att fortsätta med denna serie. Jag har däremot inte läst Kamillas tidigare serie som kallas för Seger. Det finns många spänningsserier att välja på och framtiden får utvisa vilka som blir lästa.

 

Måltidens magi

 

Måltidens magi - Om Matbordets hotade gemenskap (2017) av Mats-Eric Nilsson är en intressant bok om måltider genom historien. Mats-Eric Nilsson indelar boken i kapitel efter måltidssituationer och här är några exempel på kapiteltitlar: Den bortglömda måltiden, Den historiska måltiden, Den religiösa måltiden, Den onda måltiden, Den lärorika måltiden. Boken är illustrerad med många färgbilder. Mats-Eric  har skrivit flera böcker om mat/livsmedel och om dess innehåll och om matkvalité. Jag har läst flera av dem, bland annat hans första Den hemlige kocken men även Saltad Nota och Äkta vara. I bokhyllan står även Chateau vadå? om innehållet i vin, men den har jag inte läst än. Mats-Eric har skapat konsumentföreningen  Äkta vara och har en blogg om mat.

Måltidens magi är något annorlunda än de andra böckerna men absolut mycket läsvärd för alla som äter mat, och de gör vi ju alla. Kanske gör vi det som förr, med hela familjen samlad till en enad måltid, eller kanske att varje familjemedlem mikrar mat och sitter ensam med sin tallrik gärna framför dator eller tv. Någon kanske mest äter i farten...  Matbordets hotade gemenskap som undertiteln är syftar just på att vi äter på så olika sätt idag, många gånger ensam.

I sitt förord börjar Mats-Eric att citera en fransman som skrev:

För mig är ingen rätt lika härlig och ingen sås lika aptitretande som gott sällskap vid bordet. Michel de Montaigne (1533-1592)

Det är nu också mycket vanligt att flera vid ett middagsbord eller bjudning har någon slags diet eller att man är vegan, vegetarian eller har någon känslighet för ett specifikt livsmedel och då blir inte måltiden helt gemensam menar Mats-Eric. (Själv undviker jag kött som jag inte vet var och hur djuren haft det).  

Mats-Eric tar upp många intressanta saker om att äta och hur våra måltider ser ut och sett ut i olika kulturer och i historien.

Det finns  många små faktarutor i boken som utökar läsarens kunskap. Tycker det var både en intressant och rolig läsning.

Naturligtvis skriver Mats-Eric om  hur vi ganska enkelt kan hitta tillbaka till ätandets välgörande gemenskap.

Estonia

 

Estonia (2019) av Björn Runeborg är en relationsroman och samtidigt till en del en roman om sista resan med färjan Estonia just idag för 27 år sedan,(natten mellan 27/9 och 28/9 1994). Jag märker att det skrivs mycket om Estonia just de dagarna runt årsdagen. Förra året gjorde jag också ett blogginlägg om denna händelse. Björn Runebergs bok råkade jag bara se på bibliotekets utförsäljning för några månader sen och passade på att läsa den nu. Som sagt den handlar inte mycket om själva resan och förlisningen även om det sker i slutet av berättelsen, utan mer om förhållanden människor emellan. 

Förlagets text:

"Tallinn 27 september 1994.
När Karina besöker sin man Petter i Tallinn, där han har en tillfällig tjänst, samlar hon mod för att säga det där svåra, att hon vill skiljas. Petter anar oråd och vill åka hem tillsammans med henne, så snart det bara går. Det blir en överraskning – han bokar om hennes returbiljett och skaffar sig en egen. De reser redan samma kväll, med färjan Estonia."

Jag har inte läst något av Runeborg förut och jag vet inte riktigt vad jag tyckte om han sätt att skriva. Det är mycket tankar som karaktärerna/personerna har och på något sätt lyckas han få fram skuldkänslor både mellan Karina och Petter och Estländarnas känslor om Sverige och svenskarna, och svenskarnas förhållande till Estland och estländarna. Boken är inte lång eller svårläst men kändes lite för djupsinnig för mig ändå. Tyckte även att den var lite orealistisk men det är ju en författares frihet.

Berättelsen om Alice Hart

 

Berättelsen om Alice Hart (2019 på Svenska)av Holly Ringland är en annorlunda roman som jag tror lockade mig för att det var blommor och växter i handlingen och kanske också för att det var i Australien som den utspelas. Jag vet att den har blivit en storsäljare och det förtjänar den. Nu lockade den inte mig till sträckläsning, men helt klart att jag tyckte den var så bra att jag ville fortsätta läsa om hur det skulle gå för Alice Hart. 

Ur Förlagets text:

Alice Hart är nio år gammal när hon blir föräldralös och måste flytta till sin farmor som hon aldrig har träffat. Hennes farmor June driver en blomsterodling och lär henne allt om Australiens inhemska vildblommor och varje blommas betydelse. Blomsterspråket blir ett sätt för Alice att uttrycka det hon inte klarar av att säga med ord. 

Berättelsen om Alice Hart spänner över tjugo år och rör sig mellan sockerrörsfält vid kusten, blomfälten i inlandet och Australiens dramatiska ökenlandskap. Det är en berättelse om familjehemligheter, tragedi och svek. Men framför allt är det en berättelse om att hitta modet att ta kontroll över sin egen historia.

Upplägget med att varje kapitel har en tecknad blomma och att det står vilken blomma det är, och vad den betyder på blomsterspråket (i alla fall romanens blomsterspråk) och ofta med en koppling till kapitlets innehåll var inget jag fäste mig vid det kunde lika gärna inte varit där, även om det var fina teckningar. Översättarna (Jan Hultman och Annika H Löfvendahl) skriver i inledningen av boken att de i de flesta fall inte har några svenska namn och att det är anledningen till att den engelska namnet behållits i rubrikerna i den svenska översättningen. Däremot så har de tagit sig friheten att direktöversätta namnen på de blommor som förekommer i den löpande texten. 

Naturbeskrivningarna som beskrivs i romanen och den starka berättelsen om Alice liv (ja ca 20 år av hennes liv) gör att det var en läsupplevelse och att jag kan rekommendera läsning. Som jag har förstått det så är det Holly Ringlands första roman, och ja kommer hon ut med fler romaner så kommer de upp på min så kallade läslista.

Vätterns fasa

 

Vätterns fasa - Ett tecknat äventyr från Hjo (2020) av Christina Jonsson är en seriebok där handlingen  utspelar sig i Hjo och bland annat vid stadens vattenkuranstalt, sommaren 1915. Det är en fristående fortsättning på Badgäster&bedragare som utspelade sig 1914.

Då jag just flyttat ca 1,5 mil från Hjo så var jag naturligtvis där och skaffade bibliotekskort och fick då syn på att det fanns en fortsättning på det seriealbum jag bloggade om 2019.  Jag slutade faktiskt det inlägget med att jag förstod att det skulle komma en fortsättning och sen har jag inte tänkt så mycket mer på det.

Baksidetexten:

"Sommaren 1915 ser ut att bli alldeles underbar i Hjo . Kurorten rustar för sommarens alla gäster och en alldeles speciell gäst är på väg. Trots förra sommarens äventyr har även Signe Modin återvänt till den lilla staden vid Vätterns strand. Men allt kanske inte är så idylliskt som det verkar. Den djupa kalla Vättern är inte en sjö att leka med."

Nej Vättern har aldrig varit en sjö att leka med den är djup, kall, och lynnig. Den kan snabbt blåsa upp. Äventyret i boken är riktigt roligt påhittat med tanke på just det. 

Ångbåten Trafik som är med i serien fanns och finns fortfarande, man rustade upp den på 70-talet och jag var på en hel del arrangemang för att samla in pengar till det projektet. Däremot har jag aldrig åkt någon tur med den. Kanske nästa sommar...

I bokens början finns en lång Hjo-visa från 1911 nedtecknad och första versen lyder:

I Skaraborgs län och vid Vettern den sköna

ligger en stad, som en ros i det gröna.

Den staden af gammalt har namn utaf Hjo.

Och den är treflig - ja det må ni tro.

Christina Jonsson beskriver även hur hennes jobb med skapandet av serien går till. I slutet av boken så beskriver hon också lite om kuranstalten och där kan man se ett par svartvita foton från tiden det begav sig.