Din heder

Din heder (2009) av Martin Svensson är en roman om hederskultur. Den känns mycket aktuell även om det är åtta år sedan den skrevs. GP har ju haft en artikelserie om hedersförtrycket under sommaren, och har man följt den så inser man att denna roman skulle kunna vara sann. Nu är Din heder ingen biografi utan som sagt en roman.

"Din heder utspelar sig under en sommar i Stockholm och är berättelsen om Meyrams kamp om rätten till sitt eget liv. Det handlar också om vad som händer när två kulturer kolliderar med varandra och familjens heder blir en ursäkt för att förtrycka kvinnor.

Handlingen är bra uppbyggd, på ett sätt som många deckare/thrillers är.Berättarpersonen är Victor som just står inför ett vägval i sitt förhållande med sin sons mamma. Samtidigt kommer Meyram av en slump in i hans liv och han får både hennes bror och svartsjuke pojkvän efter sig. Jag tycker det var en spännande berättelse.

Martin Svensson är själv ingift i en kurdisk släkt och han är övertygad om att det går att förändra hedersförtrycket, men han säger: Vi förändrar ingenting genom att säga att hederskulturen inte existerar, eller att blanda ihop det med annat kvinnoförtryck, tvärtom gör vi de tjejer och killar som vill frigöra sig från denna frihetsberövande kultur en stor otjänst. 
Detta uttalande står i en avslutande text i boken, där han förklarar varför han skrev Din heder. Boken är lättläst och känns som det kunde varit självupplevt. Samtidigt blir jag både ledsen och arg att det ska vara på detta sätt för både kvinnor i Sverige och i de länder de kommer ifrån. Att vi i Sverige inte har förmått att se detta förtryck tillräckligt trots att det finns kvinnor som kämpar för detta, att göra sina röster hörda. Jag blev mycket berörd när jag hörde Sara Mohammads sommarprogram förra året. 
Boken finns att köpa som CD-bok och Ljudbok, men även som pocket på Bokbörsen. Finns nog på de större biblioteken och har man tur går den säkert att finna på en vanlig loppis. Hur man än läser den så är det en bra och viktig bok.

Med sina läppars svalka

Med sina läppars svalka av Theodor Kallifatides (2014) är endast andra boken jag läst av honom. Jag har tidigare läst Vänner och älskare, Det är rätt längesen jag läste den, så jag minns bara handlingen i stora drag. När jag bloggade om den satte jag betyget 4. Nu sätter jag inte betyg på det jag läser längre.  Men det är Med sina läppars svalka som detta inlägg ska handla om. I denna roman har Kallifatides fått med Greklands hela nutidshistoria. Man får följa Elena som är född 1932, från att hon är en liten flicka i en liten by i Grekland till det att hon är gammal och har bott en längre tid i Sverige. Hon beskrivs som en mycket vacker kvinna och hennes skönhet  väcker mångas känslor. Hennes liv är händelserikt och rätt sorgligt. Som mycket ung gifter hon sig med sin lärare Giannis. Det blir ett långt äktenskap, de flyr några år till Australien, där Elena startar företag, en skönhetssalong, tillsammans med en väninna. När företaget börjar gå sämre och förhållanden blivit bättre i Grekland återvänder de. Senare när Grekland är på väg att bli en diktatur flyr de till Europa och väljer som många andra Sverige som sitt nya hemland. De hamnar i Viskafors där de arbetar på gummifabriken. Det är ett hårt slit som tär på dem. Giannis engagerar sig i facket och Elena börjar måla Ikoner. 
Parallellt med Elenas livshistoria får man läsa om det som händer i nutid, då Elenas dotter Maria genomgår en skilsmässa och det stöd hon får från Elena.
Jag tycker alltid det är lite jobbigt med två tidsperspektiv, men jag har börjat vänja mig då många författare skriver på det sättet. I det här fallet gjorde tidsperspektivet att man inte rörde till det i alla fall.
 Kallifatides kan sin grekiska historia, han kan hur greker tänker och fungerar och han får in det på ett bra sätt. Det blir en hel del fakta emellanåt. Han tycker också om att lägga in en hel del erotik i sina romaner, det fungerar men jag är ändå glad att inte alla författare skriver på det sättet. Jag kände under läsningens gång att boken var lång, jag läste inte vidare för att den var spännande utan mer för att boken skulle läsas ut. så det blir inte ett toppbetyg, men som sagt jag sätter inte betyg på det jag läser längre. 

Rånmördarna Jonas Falk och Anders Frid

Rånmördarna Jonas Falk och Anders Frid - Historien om ett värdetransportrån 1854 av Leif Essefjord (2017) 
En fullständig berättelse om Jonas Falks och Anders Frids levnad och vad som ledde fram till det spektakulära rånet, rättegången, straffen och mystiken kring Falks grav.

Leif Essefjord har forskat grundligt om de väpnade rånet som skedde mot en postskjuts utanför Sandhem i Västergötland. Rånarna flyr till Stockholm där de snart grips och efter förhör förs till fängelset i Mariestad för att sedan ställas inför domstolen. Båda döms för brottet poströveri och mord och påföljden blir bestämd till dödsstraff genom halshuggning. 

Jag var och hörde författaren hösten 2016, när han höll ett föredrag om Rånmordet. Både jag och Leif har växt upp i den bygd där Falks grav finns, platsen där Jonas Falk avrättades på ett fasansfullt sätt 1855, Svedmon på Hökensås. Det är en av Sveriges mest mytomspunna platser. Rånmordet var också omtalad i ett tv-program i TV4 för några år sedan och då döpte man en Rondell i Habo centrum till Falks rondell. Det blev något omdiskuterat att en rondell fick ett  ett namn efter en mördare.
Man påstår också att det nu mer än 150 år alltid funnits friska blommor på graven och spekulationerna är många vem som började lägga blommor där och vem/vilka som fortsatt med det. Jag var där en söndag eftermiddag nu i sommar och det fanns blommor där, men det såg lite stökigt ut. Under den korta stund jag var där kom det flera bilar med besökare som gick fram för att titta på graven, något förvånad över det, men graven har alltså fortfarande en dragningskraft som besöksmål. 

Leif Essefjord har beskrivit händelseförloppet, genom att utgå från vittnesförhör,rättegångsprotokoll,nådeansökningar, tidningsartiklar, brev med mera från tiden. En del finns avfotograferat i boken, men ändå avskrivet för att vara lättare att läsa.
Detta är inte bara en bok för de som känner till platsen, utan en bok som kan vara intressant för alla som är intresserade av kriminalhistoria.
I slutet av boken finns en bra källförteckning.
Tyvärr känns det något dåligt korrekturläst innan tryckningen, jag hoppas att detta åtgärdas om det blir någon mer upplaga. 

Per Anders Fogelström

Igår var det 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes. SVT sände därför ett entimmesprogram om författaren, och efter det sändes filmen Mina drömmars stad från 1976. Det var en fin hyllning till en av Sveriges mest lästa författare. Själv läste jag hans hyllade Stad-serie redan när jag gick i högstadiet  i början av 70-talet, men gjorde en omläsning av dessa 2007. Jag hade vid omläsningen ett annat perspektiv, då jag hade varit mer i Stockholm och just på Söder, där min mamma bott sen mitten av 80-talet. Jag kan väl säga att Stad-serien är en av de bästa läsupplevelserna jag haft. Det är många gånger jag tänkt på dessa böcker och romanpersonerna när jag promenerat i Stockholm. Det är också skillnad på läsupplevelse när man är tonåring och när man är i medelåldern.  Jag har läst fler av Fogelströms romaner och även hans självbiografi Hem till sist  som jag läste då den kom ut 1993, finns som E-bok, funderar på att läsa om den.


Foto Albert Bonniers förlag

Järnblod

Järnblod (2015) av Liza Marklund är den sista i serien om Annika Bengtzon journalist på  tidningen kvällsposten.  Det är en fortsättning på Lyckliga gatan, och jag inser att det gått lite för lång tid sen jag läste den för att helt hänga med i Järnblod. Lyckliga gatan läste jag nästan exakt för ett år sedan.

Från bakssidetexten:
"Annika Bengtzons syster Birgitta är försvunnen. Hon gick iväg till jobbet en söndagsmorgon, men kom aldrig fram. Det sista livstecknet är ett sms: Annika, hjälp mig! 
Kvällspressens papperstidning ser ut att gå i graven. Om det inte sker ett mirakel kommer chefredaktör Anders Schyman att gå till historien som den som lade ner den svenska journalistiken. 
Under tiden pågår en uppmärksammad rättegång om ett bestialiskt mord på en uteliggare."

Det märks att Järnblod är den sista i serien, för på något sätt knyts säcken ihop för hela Annikas liv i handlingen. Hon går till en psykolog eftersom hon har ångestattacker. Annika blir även konfronterad med minnen och personer från sitt förflutna då hon med anledning av systerns försvinnande, uppsöker barndomens bruksort Hälleforsnäs.

 Man vet ju visserligen aldrig helt säkert med författare om de ångrar sig och gör ytterligare böcker när de sagt att det är den sista i en serie, men jag skulle nog kunna sätta en liten slant på att Liza Marklund inte kommer att göra någon mer bok med Annika Bengtzon som huvudperson. Måste säga att just denna kändes rätt seg att läsa till att börja med, men det tog sig mot slutet. Kändes ändå som ett lite sorgligt slut. Allra sist är det en epilog om hur Annikas liv och även Thomas liv är lite längre fram, och deras liv blir väl rätt bra tycker jag. Att papperstidningen Kvällspressen läggs ned till förmån för nättidningen känns ju helt i tiden, det är väl så  det kommer att gå framöver med våra tidningar.

Nu har jag läst alla 11 böckerna. Sprängaren, den första i serien som utkom 1998, läste jag 2000, det är alltså 17 år sedan jag började lära känna Annika. I min hylla finns sex dvd- filmer med filmatiseringen av sex av titlarna. Tänkte det kunde bli en del av höstens nöje.

Mödrarnas söndag

Mödrarnas söndag av Graham Swift (På svenska 2017) Är en kortroman där det mesta av handlingen utspelar sig den 30:e mars 1924 som är Mödrarnas söndag. Det är dagen på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem. 

"En som inte åker hem är den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild, som i stället möter sin älskare - den ende kvarvarande sonen på det närliggande gods som ekar tomt efter att brödernas dödats i första världskriget. Det som sedan händer under dagen ändrar deras liv för all framtid" 

Det är en tragisk berättelse, en berättelse om klasskillnader i dåtidens England, men också en berättelse om att man kan födas utan något och ändå nå berömmelse. Gillar man Tv-serien Downton Abbey så gillar man att läsa Mödrarnas söndag. 
Först tyckte jag att det var svårt att komma in i handlingen, meningsbyggnaden kändes jobbig. Men jag behövde inte läsa många sidor för o inse vilken liten pärla denna bok är. Det är en kort berättelse men ändå detaljrik.  Boken har fått väldigt fina recensioner och på framsidan står det "Ett mästerverk" Guardian. Författaren är ett okänt namn för mig, men jag kan ju inte bli annat än nyfiken på det han har skrivit tidigare.

Nortons filosofiska memoarer

Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser (2016) är en rätt kort liten historia om Hunden Nortons liv. Författad av Norton Kirkegaard men nedtecknad av Håkan Nesser, illustrerad med fina teckningar av Karin Hagen. En liten bok att ta till när man vill läsa något enkelt och mysigt. Gillar man hundar blir man inte besviken. 
Från omslagstexten:
"Norton är en av Sveriges mest beresta hundar. Han har jagat bollar i Central Park, tiggt köttbullar i Stockholm och spanat på tikar i Kensington Gardens. Allt under överseende av husse Håkan Nesser. Tillsammans fick de elva år av äventyr och vänskap"

Man läser den här lilla boken snabbt och den är skriven med humor och kärlek till Norton som numera ser ner på sin Husse (och matte) från Hundarnas himmel.