Kära Astrid det är jag igen - Brev utan svar

"Kära Astrid, det är jag igen" 

Brev utan svar (2017)

av Sara Schwardt är en slags fortsättning på Mina brev lägger jag under madrassen,  Det är intressant att få veta hur det har gått för Astrid brevvän Sara. Sara är jämngammal med mig och det ger alltid en viss igenkänning när man läser jämnårigas biografier. Mina brev lägger jag under madrassen kom ut 2013 och i den publicerades Saras brev till Astrid Lindgren och Astrids svar till Sara i en brevväxling som varade mellan 1971 till 2002. Sara var 12 år när denna brevväxling började. Jag läste och bloggade om den 2015. Nu har alltså Sara skrivit en bok om fortsättningen på sitt liv som kom ut 2017, och i denna bok skriver hon till Astrid men hon kan ju nu inte få svar tillbaka. 

Jag kommer inte ihåg så mycket av den första boken kanske skulle läst om den före denna, men nej det behövs inte Kära Astrid går att läsa ändå, jag känner ju till historien bakom trots allt. Jag hade liksom glömt bort att den här fanns, men såg den på biblioteket och kunde inte låta bli att låna den. 

Sara jobbar som städerska (kallar man inte det för lokalvårdare längre?) på Borås lasarett men trivs mycket dåligt med det jobbet. Hon lever ensam men har två vuxna barn hon inte har kontakt med. I slutet av Dina brev blir hon frälst det skriver hon om till Astrid. I Kära Astrid framgår det att hon fortfarande har kvar tron och rör sig i kristna kretsar. Hon har sedan Dina brev kom ut rest runt och talat om sin bok i kyrkor på bibliotek och hembygdsgårdar med mera, detta var hon tjänstledig för från städjobbet och sommaren efter bokutgivningen ordnar en kontakt jobb åt Sara i Barnfilmbyhuset i Mariannelund, och hon flyttar då tillfälligt dit och jobbar där som Guide.

Sara får många vänner och trivs bra, men hon  har ändå svårt att våga ta tag i sitt liv och att säga upp städjobbet i Borås. Hon väljer efter lite tveksamhet ändå att flytta dit och blir fastboende där. Det är hela den utvecklingen som läsaren får följa. Det är nu mer som en dagbok och inte brev, men det är till Astrid hon formulerar sig, även om jag inte tycker det märks så mycket. Det är många människor, vänner osv som nämns i boken och jag har inte helt koll på dem, men det behöver man inte för att få behållning av boken. Kära Astrid är väldigt självutlämnande men det var ju Dina brev också, Det är modigt av Sara att lämna ut sig och sitt innersta så som hon gör. Det är i och för sig efter diskussioner och övertalning från flera inblandade i utgivningen. Saras barn fick och säga sitt och har godkänt utgivningen. 

Mercurium

Mercurium (2012) av Ann Rosman är en spänningsroman men också till hälften en historisk berättelse med verklighetsbakgrund. Mercurium är ett gammaldags ord för Arsenik. Som läsare får man   följa berättelsen om Metta Fock Ridderbielke (1765-1810) en adelskvinna från Västergötland(närmare bestämt Trävattna i Skaraborg)som blev satt på Marstrands fästning med straffet "på bekännelse", då det ansågs bevisat att hon var skyldig till två av sina barn och sin mans död genom förgiftning. Metta broderade sin historia på tyglappar som hon klippte bort från fångkläderna eftersom hon inte fick tillgång till papper och penna. Denna broderade "duk" finns i Nordiska Museets ägo. 

Växelvis får man också följa händelser 2011. Personligen var jag mest intresserad av Mettas öde än det som sker i nutid. Jag hade nog helst läst en bok bara om Metta men Ann Rosman har lyckats att få en del av den fiktiva nutida berättelsen att kopplas ihop med den om Metta. Den nutida berättelsen är en del av hennes deckarserie med Karin Adler som utspelar sig i Marstrand.

Ann Rosman har gjort en diger forskning om Metta, i sitt långa efterord beskriver hon detta. Listan över litteratur hon använt sig av och den på personer som hjälpt henne är också lång.  

Ibland är jag förvånad över att det tar så lång tid emellan utgivning och att jag tar tag i boken, som från början intresserat mig. Den här borde jag läst tidigare men jag är glad att jag läst den nu.

Ur förlagets text: 

"Den sanna historien om Metta Fock – den enda kvinnliga fången på Carlstens Fästning. År 1806 anländer hon till Marstrand och Carlstens fästning, anklagad för giftmord. År 2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet. ..."

Binas historia

Binas historia (2016) av Maja Lunde är en annorlunda historia kan man säga, den är indelad i tre olika historier/berättelser som man får läsa växelvis och på det sättet blir det just Binas historia. De tre perspektiven är mitten av 1800-talet, 2007, och 2090-tal. Den senare delen ser jag som en dystopi även om det slutar en aning ljusare.
Att bin som pollinerare betyder allt för att vi människor ska kunna äta oss mätta det vet nog de flesta vid det här laget, hur allvarligt ska man då se på detta med bidöd kan man ju undra. Vi har klimatkrisen och även den kris som kan komma om vi inte kan ersätta antibiotika, alla dessa kriser är mycket allvarliga för vår överlevnad här på jorden.
Ja det går knappast att rangordna vilket hot för framtiden eller vilken kris som är värst. Hoppet står till att vi människor gör så gott vi kan för vår överlevnad, men det är verkligen inte lätt att se så ljust på vår framtid tyvärr. Möjligen hör åtminstone binas krympande antal ihop med klimatkrisen, men boken ger inget svar på varför vi har en s.k. bidöd. Forskning som görs tyder  mycket på att de bekämpningsmedel som används i jordbruket är boven i dramat.
Binas historia är även en historia om människor, deras förtvivlan och hopp och förhållande till varandra. Särskilt föräldrars förhållande till sina barn, ser jag som en röd tråd i de olika berättelserna.
Binas historia tyckte jag var en rätt lättläst bok trots tre olika tidsperspektiv som varvas i handlingen, och trots de tråkiga budskapet, om än man får ett litet hopp i slutet. Har du inte läst den så gör det. Jag ångrar inte att jag läst och fått mer kunskap om biodling och hur viktigt det är med bin. 

Utdrag ur förlagets text om boken som sammanfattar Binas historia mycket bra: 

"Från de första trevande försöken att odla bin över till det industriella lantbruket till en framtid utan bin.
Binas historia är tre vackert och överraskande sammanfogande berättelser om relationer mellan föräldrar och barn, och om människans sårbarhet."

Dårens dotter

Dårens dotter (2008) av Mian Lodalen är en delvis självbiografisk roman. Gissar att den har stått på min långa lista med intressanta böcker sen den var nyutgiven, så kan det ju bli, man hinner ju inte läsa allt. Nu var den med bland de tio böcker som jag förutsatt ska bli lästa under året. Jag har tre titlar kvar så det går riktigt bra med den listan. Att jag varit nyfiken på Dårens dotter är att de mesta av handlingen utspelar sig i Jönköping. Det var "stan" vi åkte till för inköp när jag växte upp, och jag studerade också på Högskolan där under några år. Självklart gjorde just det att jag tyckte boken var läsvärd. En del av handlingen utspelar sig också i Göteborg och på Smögen. Det är 60-tal och början på 70-tal och där finns det en stor igenkänning för mig, även om Connies liv känns milsvid ifrån min egen uppväxt. Det är mycket tokigheter och en hel del brott och jag kan inte komma på att jag läst någon bok 
med så många dråpliga situationer. Dessa tokigheter begås av både "dåren" Ted och av "dårens dotter" Connie som är berättaren, samt hennes kompis Kalle. Jag ställde mig hela tiden frågan kan detta vara sant är just den här händelsen självbiografisk?  Det var svårt att låta bli att tänka så. Det kändes bara lite för mycket ibland och vid läsning fick det bli några kapitel åt gången. Även om det är dråpligt att läsa så är det tragiskt på samma gång. 

Förlagets text om boken:
"Connie är en flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är visserligen världens roligaste, men han dyker bara upp när det passar honom. Connie är inte som andra ungar. Flickornas rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg. Omedvetet börjar Connie härma sin pappa ? den karismatiske charmören som byter flickvänner oftare än kalsonger, bohemen, kondomförsäljaren, Cornelisimitatören, racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull. Dårens dotter handlar om en flickas villkorslösa kärlek till en pappa som inte liknar någon annan. En oförglömlig, delvis självbiografisk roman, fylld av både humor och svärta."


I slutet av boken finns en ordlista romani och Jönköpingsslang
en del av de orden förekommer många gånger exempelvis: beckna - sälja
dabbad - slagen
jiddra - föra oväsen, bråka
bockalo - hungrig
gullotoj - godis

Miniatyrmakaren

Miniatyrmakaren (2014) av Jessie Burton är en lovordad och prisad roman (närmast tokhyllad) där handlingen utspelar sig i Holland på 1600-talet. Jag hade därför stora förväntningar när jag började läsa den. Jag kan säga att jag blev lite besviken. Det är inte det att den är dålig för det är den inte, men det är något mer vagt som gör att jag inte fastnade för den. Exempelvis så flöt inte min läsning på som jag velat, tror det var något med språket som gjorde det. Ja jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att jag blev lite besviken. Fast den var i alla fall lite spännande och då mest i slutet på berättelsen. Om du inte läst den så gör det och bilda dig en egen uppfattning eller om du läst den och tyckte den var jättebra så tänk: Oj vad annorlunda man kan tycka. Nog om det och trots allt kommer jag nog prova någon annan av Jessie Burtons romaner.

Från baksidetexen:
"En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.Först senare dyker Johannes upp och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt"

Jag har tidigare läst Flicka med Pärlörhänge av Tracy Chevalier och Tulpanfeber av Debora Moggach som båda handlar om 1600-talets Holland och vid en jämförelse så är det ungefär samma miljö som handlingen utspelas i men ändå är det rätt så olika. Dessa båda har filmatiserats och jag har sett de filmerna.
Miniatyrmakaren har sänts som TV-serie har jag för mig, men jag har inte sett den, kanske jag skulle tycka bättre om den, än vad jag tyckte om boken.

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa (2020) av Ivar Krastev blev jag nyfiken på när jag såg titeln  Ja jag är nog inte ensam om att fundera över den tid i lever i nu och har levt i sedan mars, ja snart i ett halvår. 
Hur kommer världen att se ut när den här mardrömmen helt är över? Det är en kort analys av vad som skett och vad som kan komma att ske i Europa framöver, verkligen en aktuell frågeställning. Krastev är forskare bosatt i Österrike och han ser sin bok som en lång essä. Jag läser denna lilla bok snabbt och får kanske ännu fler tankar än jag hade innan, men får också en del svar. 

Början på förlagets text på baksidan av boken:

"Det är, skriver Ivan Krastev i inledningen till sin bok om coronapandemin och Europa, som om vi hade hamnat mitt i alla de stora dystopiska romanerna, från "Du sköna nya värld" och "1984" till "A Clockwork Orange" och "Tjänarinnans berättelse", på en och samma gång. Normaliteten har satts på paus. Och mycket som tidigare ansågs politiskt omöjligt att genomföra har visat sig vara fullt möjligt eller kanske till och med önskvärt. Men vad innebär detta för framtiden?"

Min pappa Ann-Christine blev Min pappa Marianne

Jag har tidigare läst Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg i vilken hon berättar om att hennes Pappa plötsligt ville komma ut som kvinna. Det är en självupplevd händelse och jag har svårt att riktigt sätta mig in i hur det kan ha känts, men Ester beskriver de tankar och starka känslor hon har och hade om sin pappas förvandling. Esters pappa är präst och arbetade som det under sin "förvandling" till kvinna. Hon lever nu i ett annat förhållande än med Esters mamma men dock med en kvinna.
Jag tyckte den var intressant att läsa men den var för mig något rörig i tidsperspektiv och emellanåt lite svår att hänga med i.


Nu har jag sett filmen som i sin grund bygger på boken men bytt namnet till Min pappa Marianne. Filmen är inspelad i Alingsås och jag stod själv på torget en lång eftermiddag när en scen från en fejkad Potatisfestival spelades in, den scenen som jag bevittnade kom inte ens med i filmen ja en mycket liten snutt men inte med samma dialog/handling. 
Både boken och filmen är starka berättelser även om filmen känns mycket mer humoristiskt berättad och den kategoriseras som dramakomedi med beskrivningen: 
" En varm feelgood-berättelse om modet att vara sig själv och lyckan över att bli älskad för den man är" 

Är det då ens samma historia? Egentligen tycker jag knappt det men i eftertexten tackar man Ester Roxberg, så hon har godkänt filmen förmodar jag. På Wikipedia står det att filmen är löst baserad på boken ja det är nog rätt uttryckt. De mycket duktiga skådespelarna är Rolf Lassgård, Lena Endre, Hedda Stiernstedt och  Klas Wiljegård. Mårten Klingberg står som regissör.