Järtecken

 

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är första delen i en serie som kallas Hallandssviten. Det är en rätt lång historia, en spänningsroman med en del sidor att läsa, och jag gillade den. Det märks tydligt att Christoffer är Kriminolog, eller som det står på Wikipedia Filosofie doktor i Kriminologi. Jag ser också på Wikipedia att han har växt upp vid Toftasjön nära Marbäck utanför Halmstad, och det är där som handlingen utspelar sig. Som läsare får man förklarat för sig olika sätt som polisen arbetar på och en del termer och förkortningar som man använder sig av, just detta tycker jag gav berättelsen ett stort plus. Han har fått en hel del priser och utmärkelser för sina tidigare böcker. Jag har däremot inte läst något av honom tidigare, har däremot sett honom någon gång då han fått uttala sig i TV om någon händelse. Han efterträdde Leif GW i veckans brott står det på min hjälpreda Wikipedia men det måste jag ha missat.

Förlagets text:

"En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen?
Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt."

Själva berättelsen är lite annorlunda uppbyggd än de flesta andra deckare, eftersom den skyldige identifieras snabbt och jag undrar vad kommer att hända i resten av boken? Handlingen utspelar sig över en del år. Förutom Isak som man får följa en hel del från skolpojke till att han är vuxen och gift, så får man även följa en polis med namnet Vidar som var med och utredde mordet (mordbranden) och som är bosatt i Marbäck. Han börjar senare tveka om det är rätt person som dömts. 

Nu finns det två böcker till i serien att ta tag i det kan dröja men jag tror att jag kommer att läsa dem, näst på tur står Brinn mig en sol och den tredje delen med titeln Levande och döda släpps ungefär om en månad. 

Lästips om Astrid Lindgren

Jag har läst en del böcker om  Astrid Lindgren, men även av henne naturligtvis, och planerna för förra årets läsning var att läsa fler om och av henne men det blev inte så mycket av det.
Jag läste Min ko vill ha roligt som jag tidigare läst när den var rätt nyutkommen, den skrev hon tillsammans  med Kristina Forslund, läste också Det svänger om Astrid av Vivi Edström den bloggade jag inte om, så här står det om den: " tonvikten i den här spännande essäboken ligger på rörelsens betydelse i hennes författarskap - både språkligt och innehållsmässigt."

Har nu  sett att det kommit ut en bok i år som är skriven av Astrids Allt i allo Kerstin Kvint med titeln Astrid och jag: 50 års arbetsliv. Ser också att det finns en bok med titeln Den okända Astrid Lindgren - Åren som bokförläggare och chef (2020) av Kjell Bohlund. Dessa båda är jag naturligtvis sugen på att läsa. 

 I min bokhylla har jag tre böcker om Astrid som jag läst:

Allra käraste Astrid (2001)En vänbok till Astrid Lindgren, där några av de personer som kände Astrid väl har skrivit om henne, även just Kerstin Kvint men också exempelvis illustratören Lena Törnqvist och Barnboksförfattare som Lennart Hellsing och Gunnel Linde.

Ingen liten lort - Astrid Lindgren som opinionsbildare (2007) Om den boken står det på baksidan:
Pomperipossadebatten! Burhönsen! Astrid Lindgren brann för freden, miljön, barnens rätt och många andra samhällsfrågor. Vi känner henne bäst för hennes oförglömliga sagor och berättelser men någon sagotant var hon aldrig - Hela livet engagerade hon sig i samtiden och vid den ålder då de flesta drar sig tillbaka blev hon en debattör med stort inflytande! " En bok jag borde läsa om känner jag. Minns Astrids Pomperipossasaga väl, den trycktes upp i Expressen och jag har sparat den. Debatten delade Svenskarna i två delar. Minns att det blev diskussion i skolbussen hem från gymnasiet som jag gick på då. 

Astrid Lindgren - En levnadsteckning (1977) av Margareta Strömstedt som var nära vän till Astrid. Den fick jag det året för det står att jag fick den på min 28-årsdag, Hm åren går alldeles för fort. 

En bok som jag läst och bloggat om men som saknas i min bokhylla är Astrid Lindgren i Stockholm (2012)

En bok som däremot står i min bokhylla men som inte blivit läst är Astrid från Vimmerby (1998) av Lena Törnqvist, den hamnar på Nattygsbordet direkt nu, tror att jag köpte den på Astrid Lindgrens värld.

Sen har jag även läst Sara Schwardts böcker om sin brevväxling med Astrid Den första med titeln Dina brev lägger jag under madrassen (2012) och den andra Kära Astrid, det är jag igen (2017). Redaktör för dem är Lena Törnqvist

Jag skulle kunna räkna upp ännu fler böcker som säkert är läsvärda, bland annat hennes krigsdagböcker som jag tror många har läst, dock inte jag än. Hemsidan jag mest länkat till här är Astrid Lindgren Company  Där går det att hitta många fler om vår Allra käraste Astrid

 

Honungsbiets hemliga liv

 

Honungsbiets hemliga liv (2004) av Sue Monk Kidd har varit en bortglömd bok i min bokhylla. Nu blev den i alla fall läst. Då jag googlar titeln ser jag att den finns som film inspelad 2008, det har helt gått mig förbi.

Ur baksidetexten:

"South Carolina 1964- Rasoroligheter. Medborgarrörelsen växer i styrka. Mordet på president Kennedy är hos alla i färskt minne. 

Lily Ovens är fjorton år, hon sörjer sin mamma Som gick bort tio tidigare i vad som verkade vara en tragisk olyckshändelse. Lilys pappa är en brutal känslokall tyrann och hon tyr sig till familjens svarta nanny, en stolt och färgstark kvinna." 

Lily rymmer tillsammans med sin Nanny Rosaleen, hon har en plan att försöka ta reda på mer om sin mamma. I de sökandet uppsöker hon en bifarm/bigård där de blir förvånansvärt väl mottagna. De får mat och husrum mot att de hjälper till på gården. Bigården drivs av tre systrar och de har en ung man som  hjälper dem med att köra ut honungen till kunder. Lily och han får ett speciellt förhållande. Systrarna är troende och det är mycket religiösa tankar, samt många seder med hyllning till Jungfru Maria. 

Tycker det var en liten annorlunda historia dock rätt tragisk men där läsaren får lite "bikunskap" och historiekunskap när det gäller de svartas liv i 60-talets USA. 

En del av livet

En del av livet - Berättelser om förlust av närstående (2022) av Sandra Signarsdotter passade för mig att läsa då jag förlorade min bror i somras, och sorgen är fortfarande närvarande. Ja döden är En del av livet, en del av livet man inte kommer undan.

Sandra är präst och utifrån personlig erfarenhet av sorg i tidig ålder och erfarenhet ifrån sitt arbete som präst har hon författat en stark och vacker bok om det som berör oss alla. Jag har läst lite då och då och det är små berättelser om och av personer som berättar om hur de hanterat sin sorg, själva sorgearbetet. Det har känts trösterikt att läsa på något konstigt sätt, och det är just Sandras förhoppning med boken, hennes önskan är att man i berättelserna skall kunna känna igen sig och därigenom finna hopp och tröst. Det finns säkert andra böcker om sorg och saknad och som en bokläsare ska jag se om jag kan finna fler böcker som kan stötta mig i min  saknad av en människa som stod mig mycket nära.

Den danska älskarinnan

 

Den danska älskarinnan (2016 ) av Göran Magnusson stod på min "Att läsa lista" när jag stötte på författaren på Smålit (Småländsk litteraturmässa gissar jag att det står för) förra året, så det blev att jag köpte den av honom, sen dröjde det ett tag innan jag läste den, men jag läste den under året. Det är den första boken i en serie och jag är osäker på om jag kommer att läsa de andra. Det är inte fel på handlingen som sådan men Magnusson skriver relativt detaljerat, även vad karaktärerna gör i sina yrkesroller, där hade jag velat att han kapat lite, att det för övrigt är rätt detaljerat fungerar, exempelvis får man en inblick i hur det är att ha en gård med kreatur på landet.

Erik tar  över föräldragården när hans far hastigt avlider, han gör de emot sin brors vilja som hade velat ta över den för att lägga ihop med sin gård. Erik säger upp sig från sitt jobb på jordbruksverket, och för att få lite sällskap och en liten inkomst vid sidan av jordbruket annonserar han ut en lillstuga på gården över sommaren och får napp av en familj från Köpenhamn.

Ur förlagets text:

"Den danska älskarinnan är en relationsroman där lantbrukarlivet i Småland och det febriga arbetet på en reklambyrå i Köpenhamn tecknar en realistisk bakgrund till en historia där otillåten åtrå kämpar mot samveten. Där också vänskap slår rot och utvecklas på den kargaste av platser. Vi får rika miljöbeskrivningar, fängslande personporträtt och en berättelse om livets ytterkanter. Ytterligheter som berövar oss livet, men som också kan skänka det omätbart stora i tillvaron." 

Handlingen känns relativt trovärdig och jag gissar att Göran Magnusson har erfarenhet både av att driva jordbruk och vara tjänsteman.

Hoppets tåg

 

Hoppets tåg (2021) av Viola Ardone läste jag under 2022. Jag lockades att läsa den då jag märkte att den var en hyllad storsäljare. Den var inte dålig men jag skulle inte skriva upp den på en topplista. Jag kan säga så mycket som att den var intressant av lite olika anledningar. Jag vet inte om jag läst någon roman tidigare som utspelar sig i Italien, har jag gjort det så är det långt tillbaks i tiden. Huvudkaraktären är ett barn, fast i slutet på boken är det den vuxne mannen som ser tillbaks på sitt liv. Det som författaren vill föra fram är att det fanns barn som fick förflyttas till den rikare norra delen av Italien efter andra världskriget, hur de påverkades av detta och hur skillnaden kunde vara i olika delar av Italien. 

Det påminner om hur finska barn kom till Svenska familjer under kriget. 

Förlagets text.

"Det är efterkrigstid och nöden är stor i det krigshärjade Syditalien. Napolitanska Antonietta är desperat i kampen för brödfödan och sätter sin sjuårige son Amerigo, tillsammans med tusentals andra barn, på ett tåg mot Bologna. Amerigo hamnar hos den ensamstående Derna, vars svåger Alcide får en avgörande roll i Amerigos liv när han tillverkar en fiol åt honom. Allt är annorlunda i Emilia Romagna - språket, människorna, maten - men Amerigo anpassar sig snabbt till de nya levnadsvillkoren, inte minst tack vare musiken.Men så en dag har det blivit dags att återvända till Neapel. Amerigo ser med nya ögon på smutsen och fattigdomen i Quartiere Spagnuolo och den olyckliga Antonietta. Han gör det han måste göra för att överleva, smyger ombord på ett tåg som tar honom tillbaka till sin fostermor Derna."

Min känsla när jag läste den var att på vissa sätt var denne 8-årige Amerigo väldigt klok och förstod mycket av sin situation och på andra sätt var han naturligtvis som en 8-åring i sitt sätt och i sina tankar. Det var nog just detta som jag hade lite svårt för. 

Skulle vara intressant att diskutera i en bokcirkel, men jag är inte med i någon sådan just nu. Ett tips för dig som är det.

Läsåret 2022

Mitt mål 2022 var som alltid att läsa 40 böcker, det slutade på 36 st fast vid årsskiftet hade jag några påbörjade böcker som då följaktligen kommer räknas till i år. Bloggandet stod still någon månad då jag drabbades av sorg, det gjorde läsningen ett tag också. Så antal blogginlägg är inget att skryta över 2022 men jag har läst mer böcker än de jag bloggat om. 

Så här ser min statistik ut.       

36 utlästa böcker 
29 av dem var skönlitterära 
10 av de skönlitterära var det jag kallar spänningsromaner 
2 av dem var barndeckare och de 2 var de enda i barn/ungdomskategorin jag läste under året.

8 böcker räknar jag till facklitteraur och av dem var det 4 som räknas som biografier. Jag hade planerat att läsa fler biografier så nu ligger det några i läshögen och väntar.

Alltså läste jag endast 4 fackböcker som inte var biografi eller självbiografi. 

När det gäller författarna så var 29 av böckerna skrivna av kvinnor och av dem var 2 böcker skrivna av 2 kvinnor tillsammans.
7 av böckerna var skrivna av manliga  författare.  

Statistiken när det gäller författarnas hemland ser ut som följer: 

Sverige         28

Norge             2

Storbritannien 2

Danmark         1

Frankrike         1

Italien             1 

Österrike         1

Blev fler länder än det brukar men ändå är Sverige övervägande.

Utgivningsår skriver jag också upp. Jag läste om två böcker från min bokhylla som båda gavs ut på 1900-talet. Den ena, Min ko vill ha roligt av Astrid Lindgren och Kristina Forslund utkom 1990, det  är en samling av en artikelserie i expressen från 1985  som handlar om djurhållningen i Sverige.
Sen läste jag också om Svenne Hedlunds biografi skriven 1967 (fick den i julklapp julen 1971) jag började på den, den dagen då det framkom i pressen att han gått bort nu i slutet av 2022. Titeln på den är I natt jag drömde.

Sammanlagt kan jag konstatera att jag som vanligt läser mest av svenska kvinnliga författare, de flesta skrivna efter millenniumskiftet.... och ja det är nog rätt svårt att ändra på det. Det är i alla fall knappast någon slump att det blir så, jag läser de böcker som lockar mig. Men jag borde ju läsa någon gammal klassiker varje år...  fast det gjorde jag inte just 2022.