Inte längre min

Inte längre min (2018) av Ann-Helen Laestadius är en fortsättning på Tio över ett som blev Augustprisvinnare 2016.
Det handlar om Maja som i första boken var rädd att huset skulle rasa när det sprängdes i gruvan. Hon ställde därför klockan på just Tio över ett för att vara beredd på katastrofen och kunna rädda sin familj. I Inte längre min går Maja i nian och hon är fortfarande tillsammans med Albin. Hennes bästa kompis Julia som flyttade till Luleå har hon kontakt med via chatt och Julia kommer till Kiruna ibland på loven. Men Maja har fått en ny kompis i Luleå och Albin sätter sin Hockeykarriär först. Maja följer också husflyttningarna i Kiruna och är väldigt ledsen att det hus hon bott i flyttas. Hon försöker få sina föräldrar att flytta tillbaka till samma lägenhet men de är nöjda med den bostad de har nu. Det är inte lätt med förändingar och förändade relationer i den här åldern och
det är helt klart att Ann-Helén Laestadius kan skildra tonårstiden med alla dess tankar. Hon har ju även skrivit serien om Agnes, där jag har läst den första boken Sms från Soppero. 
Det som särskilt fångat mig i den här serien, är hur Ann-Helén Laestadius genom Maja har beskrivit Kirunas förändring, genom att stora delar av stan håller på at flyttas.  Jag tycker hon har lyckats bra och även denna del är värd att få pris för bra ungdomsbok.

Lässtatistik 2018 och Läplanering 2019

En liten fin snöängel med bokhög
 jag köpte i advent

Tycker inte jag läst så lite i år som statistiken visar, men så är det. Jag har påbörjat några titlar som av olika anledningar inte blev utläst, några av dem kommer jag läsa klart under 2019.
Min blandning är heller inte den allra bästa, mest lästa författare är kvinnor och jag har nästan bara läst  författare från Sverige.
Så här ser det ut:
Jag har läst 28 böcker
19 av dessa är skrivna av kvinnliga författare och således 9 av manliga författare.

Jag har läst 22 böcker där författaren kommer från Sverige och 6 böcker från andra länder det fördelar sig så här:
Finland 2
Danmark 1  
England 1 
Spanien 1 
Usa 1

Tyvärr har det gångna året varit det året som jag gjort minst inlägg sen jag började blogga. Det hör väl ihop med så få lästa böcker. Borde bli en förbättring under 2019.

Mitt personliga tema som var Carl Von Linne blev det inte läst så mycket om som jag tänkt mig, så nu tar jag och fortsätter med honom även under 2019.
Jag har också tänkt att läsa många biografier under året som kommer, både självbiografier och biografier om kända personer både historiska eller nu levande.
Kanske det blir dålig könsfördelning och mycket svenskt även i år, då får det bli det, men jag hoppas verkligen få läst något mer än 2018.

Minnet av vatten

Minnet av vatten (2017) av Emmi Itäranta är en dystopi, något årtal får man inte, men det är många generationer efter vår nutid. Det är en bok klassad för unga vuxna  Det är författarens debutroman och det är ingen dålig debut, det har blivit många priser och utmärkelser.

Från baksidetexten:
"Den globala uppvärmningen har förändrat världen. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit över Europa. Också över Skandinaviska Unionen som ockuperas av den mäktiga staten Nya Quian."

Det handlar om Noria Kaitio en flicka som är sjutton år och vars far är temästare, en befattning som gått i arv i flera generationer och nu går Noria i lära för att efterträda honom. Bara temästaren vet var de dolda vattenkällorna finns. Detta är kunskaper och hemligheter som Noria ska föra vidare till nästa generation. Efter faderns död och moderns "försvinnande" börjar militären övervaka henne.
Det är en intressant skildring av en framtida värld, där man pratar om den "gamla eran" som alltså är vår tid. Noria och hennes vän går till en slags soptipp som de kallar plastgraven och letar upp gamla saker, de finner där något intressant som blir en del av handlingen.
För mig som helst vill ha lite mer verklighetsförankring :-) i det jag läser så kunde jag inte hjälpa att jag ändå blev nyfiken av baksidetexten. Jag fångades av handlingen som var fantasifull och spännande. Tyvärr gillade jag inte slutet riktigt, men det är kanske bra att det inte är helt förutsägbart. Det går att lägga in en hel del funderingar och analyser av berättelsen, på vårt sätt att leva nu, och vad klimatförändringarna kan leda till i framtiden. Att det blir krig om vattnet och att det leder till ett övervakningssamhälle och restrektioner är ju inte helt otänkbart. Och vad händer i ett samhälle där man straffas för att man använder mer av det som behövs för allt liv, och är det moraliskt rätt att hålla på den hemlighet man blivit anförtrodd i generationer när hemligheten kan hjälpa många sjuka att bli friska.

Skendöda

Skendöda (2018) av Louise Boije af Gennäs är andra delen i serien Motståndstrilogin som börjar med Blodlokan.  Jag har sträckläst båda dessa böcker och lär säkert göra det med den tredje delen när den kommer.
Huvudperson i handlingen är Sara som växt upp i Örebro, men som flyttade till Stockholm. Först var allt svårt både med jobb och bostad, sen ordnade sig allt för henne på ett oförklarligt sätt. Samtidigt så hände det en massa otäcka saker runt omkring henne.
Skendöda börjar med att  Sara slutat på det företag hon jobbat på och flyttat hem en kortare period nu bestämmer sig för att börja om på nytt och flyttar till Stockholm igen. Hon tar kontakt med en konsultbyrå som hon tidigare fått tips om, där får hon en slags provanställning och hoppas på att allt ska bli lugnare. Men det gör det inte, och Sara får ställa sig frågan - Finns det någon hon kan lita på ?
Det händer så mycket och det är väldigt spännande. I Skendöda är det precis som i Blodlokan, varvat med tidningsartiklar om verkliga händelser som skett genom åren. Händelser som inte lösts eller där "locket lagts på" Det är mycket detta som gör läsningen intressant samt att allt det Sara och hennes anhöriga råkar ut för gör det väldigt spännande och jag vill bara läsa vidare. Visserligen när jag la ifrån mig boken utläst så tänkte jag: Nu har det hänt lite för mycket... Men som jag skrev i inledningen, jag kommer även att vara snabb med att läsa den tredje delen i denna trilogi.
Läs vad jag skrev om Blodlokan här

Andra som bloggat om Skendöda:

Boklysten
Enligt O

Ilon Wikland får hederspris

Barnboksillustratören Ilon Wikland född 1930 i Estland och kom till Sverige som flykting vid 14 års ålder (Källa: Wikipedia) Hon tilldelas nu Svenska förläggares hederspris, det första i sitt slag som delas ut i samband med Augustpriset. Tycker det är ett mycket bra val.


Foto: Wikipedia

 Jag har en förkärlek till barnboksillustrationer. Jag samlar på vykort med motiv från barnböcker och har många där Ilon är den som tecknat.
Jag har bloggat om Elsa Beskow och Ingrid Vang Nyman men inte mycket om Ilon Wikland. Ilon har precis som Ingrid Vang Nyman illustrerat mycket för Astrid Lindgren.

Exempel på Astrid Lindgrens böcker med  Ilons fina illustrationer

 

De som dödar drömmar sover aldrig

De som dödar drömmar sover aldrig (2018) av Jan Guillou är den åttonde boken i serien Det stora århundradet, som började med tre norska bröders äventyr i olika delar av världen i början av 1900-talet. I denna del har det blivit 70-tal, Vänsterrörelsens tid. Den förra delen med titeln 1968 handlade mycket om vänsterrörelsens frammarsch, studentupproret, FNL rörelsen osv. Fortsättning på det temat följer i denna del. 

Från baksidetexten:
" Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död."

Det här är den bok i serien som jag tyckt minst om. Det blir mycket juridik, bokens huvudperson är ju notarie Erik Letang, som arbetar på Henning Sjöstrands advokatkontor, (Läs Henning Sjöstedt) samtidigt som han är aktiv i en Palestinagrupp. Att Jan Guillou har riktat ett tack till inte mindre än fyra advokater och en Professor emeritus i slutet av boken, förklarar ju en del.
När jag tycker boken är som mest tråkig sker en mycket drastisk händelse, så då blev det lite mer intressant. 
IB-affären ingår även i handlingen, just där har ju Jan Guillou all kunskap. 
Jag kommer naturligtvis läsa klart den här serien, Ca 25 år återstår av 1900-talet nu för Guillou att skriva om. Slutet av 70-talet, 80-talet och 90-talet. Sista raderna i denna del ger en hint om nästa del då en sjöman i fin uniform presenterar sig som Carl Hamilton ! (Jag har inte läst böckerna om honom)
Det är väl de år som nu återstår av 1900-talet som jag har mest insyn i nyhetshändelser och samhällsfrågor, så det ska bli spännande att se hur dessa år kommer att beskrivas, och att följa vad som händer släkten Lauritsen. Frågan är hur många fler böcker det blir fram till Milleniumskiftet. 

Blomsterkungen x 2

 Mitt personliga tema för 2018 är Carl von Linné, och därför har jag nu läst två böcker med titeln Blomsterkungen.
Den första jag läste var Rune Pär Olofssons bok från 1979, i den är Linné gammal och han ser tillbaka på sitt liv och sin livsgärning. Hans barn är i giftasåldern och han grälar på sin fru. Humöret växlar, men han framstår en hel del som en bitter gammal gubbe. Han blir sjuk och har hemska mardrömmar. 


Den andra boken är en barn- och ungdomsbok från 2006, där Dag Sebastian Ahlander på ett lättfattligt och trevligt sätt skriver om Linné från uppväxten i en prästgård i Småland till det att han är en berömd professor som sände ut lärjungar över hela världen. Denna bok har fina svartvita illustrationer.


Även om jag läst något mer om Linné och året inte är slut än så har jag bestämt mig för att fortsätta med mer läsning om  "Blomsterkungen" Linné, även under 2019. Jag köpte nämligen fler böcker om honom på Bokbörsen. Det blir kanske inte att  jag läser alla men jag har läsning om Linné att planera in i min läslista framöver - Och jag har inte läst Linnés Västgötaresa, den borde ju vara ett måste !