söndag 19 mars 2017

Sommarbarn



Sommarbarn  (2007) av Katerina Janouch  är en självbiografisk roman. En berättelse om att växa upp i Prag och sedan som 10-åring följa med sin familj på flykt till Köpenhamn och senare flytta till Stockholm. 

Från baksidetexten:

"Prag på sextiotalet är en levande, myllrande stad. Här växer Katia upp i en kärleksfull familj med många vänner. Dagarna fylls av lekar och de oändliga somrarna tillbringas på landet hos en älskad farmor. Livet är ljust o sorglöst. Men tillvaron förändras när Sovjetmakten intar landet 1968. Katias pappa kämpar mot den nya regimen och tillvaron blir otrygg, med säkerhetspoliser och
avlyssnade telefoner. Livet blir mörkt och allvarligt.Tjeckoslovakien blir ett land där de inte längre är välkomna. Familjen tvingas lämna sitt land."

Jag tycker om att läsa självbiografier och självbiografiska romaner så när jag såg den här boken så tänkte jag varför inte läsa den, jag vet så lite om Katerina Janouch, har inte tidigare läst något av henne. Men jag har följt med i nyheterna om hennes uttalande i sitt gamla hemlands television och kritiken hon fått ta efter det. Personligen tycker jag inte om när en författares bok/böcker rensas ut från en bokhandels hyllor, oavsett varför. Sverige är ett land med yttrandefrihet och inte ett land med bokbål, som jag tycker detta påminner om. Hennes far fick ju fly från ett land där han inte fick tycka och yttra vad som helst.
Hur som helst så tyckte jag om Sommarbarn, Katerine Janouch skriver fängslande och går på djupet hur hon som barn och tonåring såg på livet, på sin barndom i Prag och på flykten och om att växa upp som invandrare från öst under 70-talet i Sverige. Familjen hade Danmark och Köpenhamn som mål och där kom de att bo fint nära havet och  Katia gick i en internationell skola. Hon trivdes där, och blev sen besviken på föräldrarna som valde att efter ett år flytta till en Stockholmsförort. Den kommunala skolan i Sverige var mycket mer auktoritär än den i Köpenhamn. Den svenska skolan påminde mer om den i Tjeckoslovakien. De svenska barnen var inte van vid "utlänningar" och hon blev ett mobboffer. Intressant är det att läsa om hur socialnämnden i den kommun de flyttat till hjälpte dem med pengar och att köpa kläder, trots att de egentligen inte behövde det då båda föräldrarna hade bra inkomst. Katia fick också möjligheten att komma till en familj på landet som sommarbarn, trots att föräldrarna var lite oroliga att släppa iväg sin dotter att bo hos en helt okänd familj en hel sommar så  lät de henne göra det i tacksamhet för erbjudandet.
När hon var hos sommarfamiljen kände hon verkligen att hon var annorlunda än den helsvenska flickan i sommarfamiljen. Så här skriver hon om sina tankar där:

"Jag ville bli svensk, med allt vad det innebar, jag ville vara blond, lika blond som vetefälten, jag ville ha blå ögon, jag ville ha en mamma som kunde göra dajm, en mamma som kunde prata med mina svenska vänner på deras eget språk, jag ville inte ha en pappa som fick asyl, jag ville inte ha något med politik att göra."

I den pocketupplagan som jag läste så har Katerina skrivit ett rätt långt efterord, där hon utgår från fotot på framsidan av boken.

"Den lilla flickan i blåvitrandig klänning är jag och när jag håller min nya bok i  handen är det hon som tittar på mig från omslaget. Sommarbarn handlar om henne som var jag, om hur det är när barndomens oskuldsfulla lycka slås i spillror, om hur det känns att förlora ett land och att kämpa för att skaffa sig en ny identitet i ett annat. " 

Katerine skriver också att hon grips av skuldkänslor. "skulle barnet som var jag velat bli utlämnad i en roman? Hade mitt lilla barnjag velat att jag i vuxenform avslöjade all längtan och sorg, så att hela svenska folket ska kunna läsa det i en bok? Ärligt talat jag vet inte."
Jag tycker det är en intressant frågeställning och förstår faktiskt känslan som ligger i den frågan.

måndag 13 mars 2017

Källkritikens dag



Det lär vara Källkritikens dag i dag, i alla fall enligt Metro som tidigt  började med sin Viralgranskaren. Hela fyra sidor i dagens tidning ägnas det åt att skriva om fakta och Källkritik. Det är helt klart jätteviktigt och även jag som så många andra har fått upp ögonen för att man ska tänka sig för innan man delar på Facebook, och även fundera på om  det man läser i tidningar och på nätsidor är sannolikt att det är sant eller inte. Till och med Bamse har lär barnen att vara källkritiska.
I min bokhylla har jag tre böcker av Bengt af Klintberg som handlar om myter som spridit sig.Titlarna är Råttan i Pizzan, Den stulna njuren och Glitterspray. De skrevs långt innan internet och Facebook.  Så egentligen är det inte så konstigt att historier och myter blir en del av internet då det tidigare spreds mun till mun. Dessa böcker går att köpa på Bokbörsen och det är en rätt rolig läsning. Visserligen har nu den falska faktan även spridit sig till  politik med mera, med s.k falska nyheter som också delas mycket. Detta gör att det blir än mer viktigt  att lära ut hur man faktagranskar inte bara för barn o skolelever utan för alla.
Men också många av de myter som Bengt af Klintberg skriver om i dessa böcker har någon gång varit en nyhet i en tidning.  



torsdag 9 mars 2017

I skymningen sjunger Koltrasten



I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson (2014) är som ett drama med tre huvudroller. Ja det är alltså en roman med tre karaktärer, den handlar om tre ensamma personer som bor i samma hus på Södermalm i Stockholm, Elisabet, Elias och Otto. Elisabet har nyss flyttat in och har stängt in sig i lägenheten med en mycket djup depression. Eftersom Elias har samma efternamn som Elisabet så råkar han få post som ska till henne, och genom detta bryts hennes tystnad och isolering. Elias ringer på men Elisabet öppnar inte då lämnar han försändelsen utanför men han ropar Hej då när han efter mycket ringande på ringklockan ger upp. Elisabeth tar in posten men lägger det i den stora hög hon har med oöppnad post. Hon letar fram en bok som hon smyger ut och lägger framför Elias dörr. En kväll när hon tittar ut genom fönstret ser hon Elias ligga skadad på gården, hon rusar ner och ser att han behöver hjälp. Hon ringer på hos en granne och det är Otto som öppnar, han är vän med Elias och de hjälps åt att med att bära in honom i hennes lägenhet. Detta blir upptakten till att Elisabeth sakta men försiktigt kommer att må bättre. 
Elias är tecknare och dyslektiker och han ger en teckning till henne av en Koltrast. Denna teckning och Koltrastens sång på kvällarna har en huvudroll i boken, vilket titeln anspelar på.
Det händer en hel del mer i detta drama, kanske inte lika dramatiskt men ändå ställer jag mig frågan hur realistiskt är det som händer? Ja allt man läser behöver ju inte vara realistiskt (men jag vill gärna att det ska vara det). 
Som läsare får man lära känna karaktärerna och deras liv i nuet och i det förflutna rätt så väl. Otto och Elisabet gör promenader i Stockholm och det är alltid lite kul när man som jag kan se platserna framför mig eftersom jag varit där. 
Slutet av boken vet jag inte riktigt om det slutar lyckligt eller inte, Linda Olsson har nog tänkt att läsaren får avgöra det. Det är en tankvärd bok hur som helst och jag har bara läst en tidigare roman av Linda Olsson, men jag vet inte varför men jag lockas inte lika mycket av att läsa fler romaner av henne, som jag många gånger gör när jag läser böcker av andra författare. Fast jag vet ju att Linda Olsson har många läsare som gillar det hon skriver, och tur är väl det att man som det heter idag, kan gilla olika.

Läs vad andra skrivit om boken:

kulturkollo

Lottens Bokblogg

gp:s recension 

lördag 25 februari 2017

Fynd: Citat ur böckernas värld

Så här i bokreatider så sänker secondhand-butikerna sina priser på böcker och det känns nästan som det är gratis när det är 50% på alla böcker. Jag hittade den här boken för bara några kronor härom dagen.
Citat ur böckernas värld samlade av J M Holmgård, översatt av Harriet Alfons och utgiven på Bokförlaget Trevi 1996


"Den innehåller  1600 träffande formuleringar och slående sentenser om böcker, litteratur och författare-En verklig guldgruva för talare, skribenter och alla andra som är intresserade av böckernas värld."


En del citat håller jag med om andra inte,många citat är humoristiska andra är säkert gravallvarliga ja variationen är stor.
Några exempel:
  • Ett hus utan böcker är fattigt även när golven  täcks av vackra mattor och väggarna av dyra tapeter och tavlor Hermann Hesse
  •   Att läsa ibland är en praktisk metod att slippa tänka
    Sir Artur Helps
  • En bokmal läser till och med de böcker han recenserar
     Gabriel Laub
  • Bekantskapen med en enda bok kan förändra ett  liv
    Marcel Prévost
  • Kärleken till böcker mildrar tragedier och gör livet lättare
    Zusanna Rasbska
  • God litteratur får läsaren att känna igen det de ännu  inte vet
     Märta Tikkanen
  • Han skrev en bok om det helvete hans hustru gjorde hans liv till.Boken blev en bestseller.Upphovsrätten har nu änkan.
    Charles Lee
  • Bibliotek är själens smörgåsbord
    Fliegende Blätte
  • När det ligger böcker i högar överallt i mitt bibliotek, på golvet, i stolarna osv, beror det på att det är nästan omöjligt att låna bokhyllor
    Mark Twain

tisdag 21 februari 2017

Ingrid Vang Nyman - En biografi


Ingrid Vang Nyman - En biografi (2016) av Lena Törnqvist.

Om boken: "Pippi Långstrumps danska skapare En biografi om konstnären, radikalen och modernisten Ingrid Vang Nyman. Alla känner Pippi Långstrump. Och alla vet att det är Astrid Lindgren som skrivit böckerna. Men vem tecknade bilden av världens starkaste flicka? Få känner till att illustratören kom från Danmark och att det var hon som på 1940-talet lyckades bryta Elsa Beskow-idealet i den svenska barnlitteraturen.Att det var hon som på allvar förde in modernismen i barnkammaren genom teckningarna till Pippi Långstrump men också genom den läsebok som under ett par årtionden var den mest använda i svenska skolor. Det här är boken om Ingrid Vang Nyman (1916-1959)."


Jag föddes 1959 det år som Ingrid Vang Nyman dog, men jag fick ändå både genom Astrid Lindgrens böcker, och särskilt genom min första läsebok i skolan, Nu ska vi läsa, uppleva Ingrid Vang Nymans teckningar. Det är verklig nostalgi för mig att bläddra i den. Att lära sig läsa är ju stort, och vem kommer inte ihåg sin tid i första klass med nostalgi?  




Det var intressant att läsa om Ingrid Vang Nyman, men ibland kan biografier vara lite sega när de är noggrant skrivna, och  det här en rejäl biografi där Lena Törnqvist grävt på djupet. Det är ju alltid en fråga om hur djupt man själv vill lära känna den person som biografin handlar om. Det som intresserade mig mest var naturligtvis den delen om när hon skapade Pippifiguren det var då hon slog igenom och ansågs ett tag vara Sveriges bästa barnboksillustratör. 
I kapitelindelningen delas Ingrids liv upp i
Barndomen 1916-1937, 
Åren med Arne 1938-1944 Arne var den man Ingrid var gift med och fick en son med.
Stockholm 1944-1953 och
Åter till Danmark 1954-1959
Ett kapitel är en analys med rubriken Vem var hon? och ja efter att läst boken har man fått en rätt bra uppfattning om henne,  Ingrid Vang Nyman var radikal både i sina teckningar och krav, hon levde ett rätt rotlöst liv, flyttade runt och var mycket sjuk både psykiskt och fysiskt. Hon valde att själv avsluta sitt liv endast 43 år gammal.
Det är en hel del brev med i boken som Lena Törnqvist kommenterar. Mycket foton och teckningar naturligtvis. I slutet finns ett digert register över Ingrids illustrationer i kronologisk ordning, och allra sist ett urval av Ingrids konst och illustrationer. 
Om du blir nyfiken på Ingrid Vang Nyman och  om du inte vill läsa hela biografin kan du läsa lite kortfattat om henne på mina bibliotek.se 













söndag 19 februari 2017

Lex Domini


Lex Domini (2016) av Staffan Gullsby är en fristående fortsättning på Lex Duplex.  

Från bokens baksida:
"Lex Duplex rör sig i en frikyrkomiljö med betydligt övernaturliga anspråk och berör hur tankar, åsikter och beteenden kan påverkas i sådana sammanhang.
Och inte minst vad som kan ske när den religiösa tolkningen övertrumfar den vetenskapliga ståndpukten kring din hälsa."

Det har gått ett halvår sedan händelserna i Lex Duplex. Kirurgen Sebastian Ekberg väntar på rättegången som snart ska vara efter de händelser som var under sommaren. Han tycker det är besvärande att ha blivit ett känd person och att många har åsikter om honom och vad han har gjort. Detta gäller Marie, de har nu blivit ett par och de stöttar varandra.
En kvinna avbryter sin cancerbehandling för att hon  blivit friskförklarad av en helandepastor. En annan kvinna söker upp honom då hon vill få klarhet i sin makes och sin väninnas död. Det ena leder till det andra och Sebastian inser att det hänger ihop och att han blir privatspanare igen, om en motvilligt.
Handlingen utspelar sig denna gång på olika platser, men det är i en frikyrka i Gävle som det mesta sker. Det är samma driv i Lex Domino som det är i Lex Duplex och man bläddrar på för att få veta hur det ska sluta. Det är en del karaktärer att hålla ordning på även denna gång, journalister, politiker, och frikyrkomedlemmar, men det funkar och några är ju bekanta för mig från läsningen av Lex Duplex. Jag är bara något tveksam till att en del känns något överdrivet i Staffans handlingar, men som jag skrev om Lex Duplex, det är ju fiction. och Staffan får absolut fram dilemmat om att religiös övertro och misstro på vetenskapen kan leda till farliga saker. 

Tack till Staffan Gullsby för recensionsboken. 


söndag 12 februari 2017

Tjockskallarnas uppror


Tjockskallarnas uppror (2017) av Kalle Holmqvist är en barnbok för åldersgruppen 9-12 år.

"Året är 1659. Sverige har startat krig mot Danmark och nu behöver den svenska armén fler soldater. Men måste man verkligen lyda order? Bönderna i Uggledalen har inte alls någon lust att vara med i kriget. Dom börjar smida planer för att kunna slippa undan på något sätt. Tiden är knapp – arméns rekryterare är redan på väg …"

Det är en historia med mycket humor och utifrån teckningen på bokomslaget såg jag historien som en tecknad film, när jag läste :-). Bönderna i Uggledalen ses som tjockskalliga av de som bor grannsocknen Fårsta och även prästen i Uggledalen Herr Petrus håller helt med om det, för han får inte gehör för att man ska måla över målningarna i kyrkan så färgen blir stående, detta kan ha överseende med, men att han inte kan få någon att ställa upp för att bli soldat i kriget mot Danmark det var värre, det gällde ju att ställa upp för Gud och Fosterlandets ära! Herr Petrus önskar att han  inte blivit satt att vara präst i just Uggledalen där det bara bodde tjockskallar. Varken präst eller Landshövding lyckas övertala varför någon ifrån Uggledalen måste vara med i ett krig långt hemifrån, långt bort i Danmark där de pratar som de hade Gröt i munnen. De ansåg att de behövdes hemma i Uggledalen för att ta hand om sina marker och sina djur. Allt beskrivs som sagt var på ett mycket humoristiskt sätt och jag skrattar gott när jag läser. Man kan ju också inse att krig är inte särskilt roligt att vara med i, det får Bönderna i Fårsta  att se upp till Uggledalsbönderna när de som klarat sig kommer hem ifrån striderna. 
Jag vet ju inte hur den åldersgrupp som satts för Tjockskallarnas uppror uppfattar boken men jag tror helt klart att även yngre barn har minst lika roligt åt den som    
9-12- åringar har. 
Det finns ett efterord i boken där författaren bland annat skriver att händelserna är påhittade, men att kyrkmålningarna som beskrivs finns i Täby Kyrka, sångtexter som nämns är från 1600-talet,och att vissa ord som används är hämtade från rättegångsprotokoll från samma tid.

Tack till Murbruk förlag för rescensionsexemplar.