Dårens dotter

Dårens dotter (2008) av Mian Lodalen är en delvis självbiografisk roman. Gissar att den har stått på min långa lista med intressanta böcker sen den var nyutgiven, så kan det ju bli, man hinner ju inte läsa allt. Nu var den med bland de tio böcker som jag förutsatt ska bli lästa under året. Jag har tre titlar kvar så det går riktigt bra med den listan. Att jag varit nyfiken på Dårens dotter är att de mesta av handlingen utspelar sig i Jönköping. Det var "stan" vi åkte till för inköp när jag växte upp, och jag studerade också på Högskolan där under några år. Självklart gjorde just det att jag tyckte boken var läsvärd. En del av handlingen utspelar sig också i Göteborg och på Smögen. Det är 60-tal och början på 70-tal och där finns det en stor igenkänning för mig, även om Connies liv känns milsvid ifrån min egen uppväxt. Det är mycket tokigheter och en hel del brott och jag kan inte komma på att jag läst någon bok 
med så många dråpliga situationer. Dessa tokigheter begås av både "dåren" Ted och av "dårens dotter" Connie som är berättaren, samt hennes kompis Kalle. Jag ställde mig hela tiden frågan kan detta vara sant är just den här händelsen självbiografisk?  Det var svårt att låta bli att tänka så. Det kändes bara lite för mycket ibland och vid läsning fick det bli några kapitel åt gången. Även om det är dråpligt att läsa så är det tragiskt på samma gång. 

Förlagets text om boken:
"Connie är en flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är visserligen världens roligaste, men han dyker bara upp när det passar honom. Connie är inte som andra ungar. Flickornas rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg. Omedvetet börjar Connie härma sin pappa ? den karismatiske charmören som byter flickvänner oftare än kalsonger, bohemen, kondomförsäljaren, Cornelisimitatören, racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull. Dårens dotter handlar om en flickas villkorslösa kärlek till en pappa som inte liknar någon annan. En oförglömlig, delvis självbiografisk roman, fylld av både humor och svärta."


I slutet av boken finns en ordlista romani och Jönköpingsslang
en del av de orden förekommer många gånger exempelvis: beckna - sälja
dabbad - slagen
jiddra - föra oväsen, bråka
bockalo - hungrig
gullotoj - godis

Miniatyrmakaren

Miniatyrmakaren (2014) av Jessie Burton är en lovordad och prisad roman (närmast tokhyllad) där handlingen utspelar sig i Holland på 1600-talet. Jag hade därför stora förväntningar när jag började läsa den. Jag kan säga att jag blev lite besviken. Det är inte det att den är dålig för det är den inte, men det är något mer vagt som gör att jag inte fastnade för den. Exempelvis så flöt inte min läsning på som jag velat, tror det var något med språket som gjorde det. Ja jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att jag blev lite besviken. Fast den var i alla fall lite spännande och då mest i slutet på berättelsen. Om du inte läst den så gör det och bilda dig en egen uppfattning eller om du läst den och tyckte den var jättebra så tänk: Oj vad annorlunda man kan tycka. Nog om det och trots allt kommer jag nog prova någon annan av Jessie Burtons romaner.

Från baksidetexen:
"En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.Först senare dyker Johannes upp och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt"

Jag har tidigare läst Flicka med Pärlörhänge av Tracy Chevalier och Tulpanfeber av Debora Moggach som båda handlar om 1600-talets Holland och vid en jämförelse så är det ungefär samma miljö som handlingen utspelas i men ändå är det rätt så olika. Dessa båda har filmatiserats och jag har sett de filmerna.
Miniatyrmakaren har sänts som TV-serie har jag för mig, men jag har inte sett den, kanske jag skulle tycka bättre om den, än vad jag tyckte om boken.

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa (2020) av Ivar Krastev blev jag nyfiken på när jag såg titeln  Ja jag är nog inte ensam om att fundera över den tid i lever i nu och har levt i sedan mars, ja snart i ett halvår. 
Hur kommer världen att se ut när den här mardrömmen helt är över? Det är en kort analys av vad som skett och vad som kan komma att ske i Europa framöver, verkligen en aktuell frågeställning. Krastev är forskare bosatt i Österrike och han ser sin bok som en lång essä. Jag läser denna lilla bok snabbt och får kanske ännu fler tankar än jag hade innan, men får också en del svar. 

Början på förlagets text på baksidan av boken:

"Det är, skriver Ivan Krastev i inledningen till sin bok om coronapandemin och Europa, som om vi hade hamnat mitt i alla de stora dystopiska romanerna, från "Du sköna nya värld" och "1984" till "A Clockwork Orange" och "Tjänarinnans berättelse", på en och samma gång. Normaliteten har satts på paus. Och mycket som tidigare ansågs politiskt omöjligt att genomföra har visat sig vara fullt möjligt eller kanske till och med önskvärt. Men vad innebär detta för framtiden?"

Min pappa Ann-Christine blev Min pappa Marianne

Jag har tidigare läst Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg i vilken hon berättar om att hennes Pappa plötsligt ville komma ut som kvinna. Det är en självupplevd händelse och jag har svårt att riktigt sätta mig in i hur det kan ha känts, men Ester beskriver de tankar och starka känslor hon har och hade om sin pappas förvandling. Esters pappa är präst och arbetade som det under sin "förvandling" till kvinna. Hon lever nu i ett annat förhållande än med Esters mamma men dock med en kvinna.
Jag tyckte den var intressant att läsa men den var för mig något rörig i tidsperspektiv och emellanåt lite svår att hänga med i.


Nu har jag sett filmen som i sin grund bygger på boken men bytt namnet till Min pappa Marianne. Filmen är inspelad i Alingsås och jag stod själv på torget en lång eftermiddag när en scen från en fejkad Potatisfestival spelades in, den scenen som jag bevittnade kom inte ens med i filmen ja en mycket liten snutt men inte med samma dialog/handling. 
Både boken och filmen är starka berättelser även om filmen känns mycket mer humoristiskt berättad och den kategoriseras som dramakomedi med beskrivningen: 
" En varm feelgood-berättelse om modet att vara sig själv och lyckan över att bli älskad för den man är" 

Är det då ens samma historia? Egentligen tycker jag knappt det men i eftertexten tackar man Ester Roxberg, så hon har godkänt filmen förmodar jag. På Wikipedia står det att filmen är löst baserad på boken ja det är nog rätt uttryckt. De mycket duktiga skådespelarna är Rolf Lassgård, Lena Endre, Hedda Stiernstedt och  Klas Wiljegård. Mårten Klingberg står som regissör. 

Älvdansen

Älvdansen (2020) av Kamilla Oresvärd är andra delen i serien Vargön. Handlingen utspelar sig kring Vargön och Vänersborg. Jag tyckte mycket om Brudslöjan som är den första i den här serien och när jag läst klart den så beslutade jag mig för att följa denna serie. Huvudkaraktär i serien är Mona Schiller som flyttat hem till Vargön efter att tidigare i livet lämnat sina söner med deras pappa och bott utomlands med en annan man, något mörkt hände där något som inte läsaren fått veta. Monas två söner är olika till sin personlighet och har gjort olika livsval. Den  ena är polis och den andra håller på med lite tveksamma och skumma affärer. 
En ung kvinna försvinner och polisen förstår snart att något hemskt har hänt då man snart gör fynd som tyder på det. I Vargön har för många år sedan en flicka försvunnit och aldrig hittats och nu rivs gamla sår upp. Polisen misstänkte då flickans pappa Frank som vittnade om att han sett flickan dras in i en bil. Återigen börjar misstankarna riktas mot honom även för detta försvinnande. Frank blev aldrig som förut efter att dottern försvann och är numera en udda alkoholiserad man. 
Mona Schiller har lovat Frank att en sista gång kolla upp fallet med hans försvunna dotter. Mona som är någon slags privatspanare i trakten med eget företag.
Älvdansen är minst lika bra som Brudslöjan och jag ser fram emot fler spännande och välskrivna böcker i Vargönserien.

Som vi älskade varandra

Som vi älskade varandra (2007) av Anders Paulrud har jag läst som Midsommarläsning. Det handlar om unga människor som träffas och börjar vara tillsammans i början av 80-talet. Själva berättelsen är stark och sorglig. Historiens berättare är Anders och här kommer min första fundering; är det självbiografiskt? Mycket av berättelsen är nog det, men troligen inte huvudtemat. Det som är samstämmigt med Anders i berättelsen och Anders författaren är: Uppväxt på Saltö i Karlskrona, arbete och karriär som journalist på Aftonbladet. Jag funderar  också hur mycket av det han skriver om karaktärens Anders föräldrar stämmer med hans egna föräldrar, det kan vara mycket och det kan vara inget eller en blandning, men jag tror att i vilket fall så stämmer det med den tidens föräldrar i det området. Själv har jag varit nyfiken på Paulruds romaner då min mamma också är uppväxt på samma Saltö. När berättaren i handlingen beskriver sitt 50-tal på Saltö stämmer det ju inte helt med min mammas uppväxt då hon flyttade därifrån på 40-talet, men ändå är det ju samma ö som beskrivs. Just tillbakablickarna på 50-talet är det jag tycker mest om att läsa. 
Nu till det kompisgäng som det handlar om. Anders köper som ung ett gammalt rosa hus på en mindre ö i skärgården,alltså inte Saltö, av en gubbe som haft det som ett litet sommarställe men säljer av det för en billig peng. På det viset får han och hans vänner en plats att vara på, äta gott och dricka vin och öl och sitta o samtala om politik och kärlek. Utöver Anders är det Solveig som är hans flickvän och senare fru samt paret Mikael och Karin och så konstnären Harry. De samlas alla i huset varje midsommar. Vi får följa dem i en del tillbakablickar men huvudhandlingen är midsommaren 2006 och då har nästan allt förändrats för kompisgänget. Deras liv har tagit olika riktningar och de känner sig allt mindre hemma i samhället och värderingar som råder då.
Karin är försvunnen och på övervåningen ligger Mikael i ett mörkt rum och han talar knappt, han har stängt sig inne med sprit och tabletter. Något fruktansvärt har hänt och han kommer senare nerför trappan och berättar för de andra vad det är som hänt.
Av Paulruds romaner har jag också läst Ett ögonblicks verk (2003) även den har en del av handlingen på Saltö i Karlskrona. Romanen Kärleken till Sofia Karlsson (2005) har jag inte läst men har förstått att den också har delar som känns självbiografiskt.
Paulrud avled i januari 2008 av lungcancer (han var storrökare) och skrev då ned sina tankar om sin situation i boken Fjärilen i min hjärna som utkom samma år, har för mig att den även kom ut som följetong i Aftonbladet.

Gudaberget

Gudaberget (1982) av Åke Lundgren är en roman som gavs ut av Bokförlaget Bra böcker och handlar om de vi idag kallar samer men som i boken kallas lappar. Boken finns i nytryck och är första delen i en trilogi som heter Nordanlandet.
 Ur förlagts text om boken:
"Ett riktigt exotiskt och underhållande spektakel, faktiskt: små besynnerliga människor i besynnerliga brokiga dräkter, och lika besynnerliga kreatur med horn på huvudet. Det var lappar och renar som visades upp för kungliga svenska hovet. Året var 1594, Sigismund var nyutropad landsfader.
Inte hade de där lapparna kommit av egen fri vilja till Uppsala. De hade tvingats, precis som deras folk däruppe i Nordanlandet av sina svenska herrar tvingades att betala hårda skatter och dyrka den kristne guden. Lappens land tog man ifrån honom, av lappen skulle slås mesta möjliga mynt. Lappen skulle tiga och lyda. Hans kvinnor var fritt villebråd för de svenske."

Som Prolog får man läsa om en hemsk händelse på 1400-talet  sen är handlingen förlagd till slutet av 1500-talet och epilogen är daterad till år 1600. 
I mitt gamla exemplar från 1982 finns det  en karta och ett persongalleri före prologen samt en ordlista längst bak, det är till god hjälp.
Det är stundtals en otäck läsning, det är riktigt barbariska händelser men detta är händelser väldigt långt tillbaks i vår historia. Fast det slår mig att vi fortfarande i nutid har som land och stat ett förhållande till samerna som faktiskt åtminstone jag ifrågasätter. 
Det har varit rättegång om rätten till fiskevatten och jaktmarker så sent som i år, det har då handlat om olika samebyar som varit oense om det. Även frågor om eventuell gruva på renbetesmark är ju aktuellt idag.
Jag är också nyfiken på boken Herrarna satte oss hit av  Elin Anna Labba som kommit ut i år och handlar om tvångsförflyttningar av samer för 100 år sedan. Det var genom att jag läste om den boken som gjorde att jag tog tag i Gudaberget som stod oläst i bokhyllan.