torsdag 30 juli 2020

Miniatyrmakaren

Miniatyrmakaren (2014) av Jessie Burton är en lovordad och prisad roman (närmast tokhyllad) där handlingen utspelar sig i Holland på 1600-talet. Jag hade därför stora förväntningar när jag började läsa den. Jag kan säga att jag blev lite besviken. Det är inte det att den är dålig för det är den inte, men det är något mer vagt som gör att jag inte fastnade för den. Exempelvis så flöt inte min läsning på som jag velat, tror det var något med språket som gjorde det. Ja jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att jag blev lite besviken. Fast den var i alla fall lite spännande och då mest i slutet på berättelsen. Om du inte läst den så gör det och bilda dig en egen uppfattning eller om du läst den och tyckte den var jättebra så tänk: Oj vad annorlunda man kan tycka. Nog om det och trots allt kommer jag nog prova någon annan av Jessie Burtons romaner.

Från baksidetexen:
"En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.Först senare dyker Johannes upp och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt"

Jag har tidigare läst Flicka med Pärlörhänge av Tracy Chevalier och Tulpanfeber av Debora Moggach som båda handlar om 1600-talets Holland och vid en jämförelse så är det ungefär samma miljö som handlingen utspelas i men ändå är det rätt så olika. Dessa båda har filmatiserats och jag har sett de filmerna.
Miniatyrmakaren har sänts som TV-serie har jag för mig, men jag har inte sett den, kanske jag skulle tycka bättre om den, än vad jag tyckte om boken.

torsdag 23 juli 2020

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa


Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa (2020) av Ivar Krastev blev jag nyfiken på när jag såg titeln  Ja jag är nog inte ensam om att fundera över den tid i lever i nu och har levt i sedan mars, ja snart i ett halvår. 
Hur kommer världen att se ut när den här mardrömmen helt är över? Det är en kort analys av vad som skett och vad som kan komma att ske i Europa framöver, verkligen en aktuell frågeställning. Krastev är forskare bosatt i Österrike och han ser sin bok som en lång essä. Jag läser denna lilla bok snabbt och får kanske ännu fler tankar än jag hade innan, men får också en del svar. 

Början på förlagets text på baksidan av boken:

"Det är, skriver Ivan Krastev i inledningen till sin bok om coronapandemin och Europa, som om vi hade hamnat mitt i alla de stora dystopiska romanerna, från "Du sköna nya värld" och "1984" till "A Clockwork Orange" och "Tjänarinnans berättelse", på en och samma gång. Normaliteten har satts på paus. Och mycket som tidigare ansågs politiskt omöjligt att genomföra har visat sig vara fullt möjligt eller kanske till och med önskvärt. Men vad innebär detta för framtiden?"

måndag 20 juli 2020

Min pappa Ann-Christine blev Min pappa Marianne

Jag har tidigare läst Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg i vilken hon berättar om att hennes Pappa plötsligt ville komma ut som kvinna. Det är en självupplevd händelse och jag har svårt att riktigt sätta mig in i hur det kan ha känts, men Ester beskriver de tankar och starka känslor hon har och hade om sin pappas förvandling. Esters pappa är präst och arbetade som det under sin "förvandling" till kvinna. Hon lever nu i ett annat förhållande än med Esters mamma men dock med en kvinna.
Jag tyckte den var intressant att läsa men den var för mig något rörig i tidsperspektiv och emellanåt lite svår att hänga med i.


Nu har jag sett filmen som i sin grund bygger på boken men bytt namnet till Min pappa Marianne. Filmen är inspelad i Alingsås och jag stod själv på torget en lång eftermiddag när en scen från en fejkad Potatisfestival spelades in, den scenen som jag bevittnade kom inte ens med i filmen ja en mycket liten snutt men inte med samma dialog/handling. 
Både boken och filmen är starka berättelser även om filmen känns mycket mer humoristiskt berättad och den kategoriseras som dramakomedi med beskrivningen: 
" En varm feelgood-berättelse om modet att vara sig själv och lyckan över att bli älskad för den man är" 

Är det då ens samma historia? Egentligen tycker jag knappt det men i eftertexten tackar man Ester Roxberg, så hon har godkänt filmen förmodar jag. På Wikipedia står det att filmen är löst baserad på boken ja det är nog rätt uttryckt. De mycket duktiga skådespelarna är Rolf Lassgård, Lena Endre, Hedda Stiernstedt och  Klas Wiljegård. Mårten Klingberg står som regissör. 

fredag 10 juli 2020

Älvdansen

Älvdansen (2020) av Kamilla Oresvärd är andra delen i serien Vargön. Handlingen utspelar sig kring Vargön och Vänersborg. Jag tyckte mycket om Brudslöjan som är den första i den här serien och när jag läst klart den så beslutade jag mig för att följa denna serie. Huvudkaraktär i serien är Mona Schiller som flyttat hem till Vargön efter att tidigare i livet lämnat sina söner med deras pappa och bott utomlands med en annan man, något mörkt hände där något som inte läsaren fått veta. Monas två söner är olika till sin personlighet och har gjort olika livsval. Den  ena är polis och den andra håller på med lite tveksamma och skumma affärer. 
En ung kvinna försvinner och polisen förstår snart att något hemskt har hänt då man snart gör fynd som tyder på det. I Vargön har för många år sedan en flicka försvunnit och aldrig hittats och nu rivs gamla sår upp. Polisen misstänkte då flickans pappa Frank som vittnade om att han sett flickan dras in i en bil. Återigen börjar misstankarna riktas mot honom även för detta försvinnande. Frank blev aldrig som förut efter att dottern försvann och är numera en udda alkoholiserad man. 
Mona Schiller har lovat Frank att en sista gång kolla upp fallet med hans försvunna dotter. Mona som är någon slags privatspanare i trakten med eget företag.
Älvdansen är minst lika bra som Brudslöjan och jag ser fram emot fler spännande och välskrivna böcker i Vargönserien.