Hem - Resor i Västergötland

Hem - resor i Västergötland  (2020) av Erik Andersson är en sammanställning av hans små krönikor i Göteborgs-Posten om vandringar han gjort i socknar i Västergötland. Gemensamt för socknarna är att de har ett "Hemnamn", Exempelvis som Gökhem och Gudhem. I Gökhem bodde jag i under hela min tonårstid, kan påverkat att jag ville läsa denna bok.Även andra ortnamn som har delar med betydelse Hem  exempelvis ortnamn som slutar på um såsom Lerum och Bjurum. Har bott många år i Lerums kommun så det kan ha påverkat min nyfikenhet på denna bok än mer :). Jag har naturligtvis relationer till flera av ortsnamnen i boken, men många kan jag inte placera alls, så det borde varit en bättre karta i boken. Den som finns är endast en historisk karta med häraden i landskapet. "Wästergötland, Skaraborgs och Elfsborgs Lähner." Under varje ortsnamn har Andersson också skrivit vilket härad det ligger i, så lite hum får man ju både av kartan och hans beskrivningar i texten. Sammanlagt har Erik Andersson under några års tid besökt 50 "Hemsocknar" och sedan har han skrivit om sina upplevelser på platsen. Han har skrivit ner de tankar han fått när han vandrat omkring. Han redovisar lite växter och fåglar han ser, eller husdjur han möter på vandringarna. Ofta är det kossor, hästar eller får som finns i hagar där han många gånger utsätts för deras närgångna nyfikenhet. Det kan också vara lite tråkigare med envetna flugor eller mygg. Många gånger besöker han också socknens kyrka. Kyrkan ligger ju för det mesta mitt i byn men det blir många gånger bara kyrkogården för kyrkorna är ju tyvärr oftast låsta. På en hel del platser finns det nåt fornminne eller någon minnessten. Andersson har läst på lite innan han gör besöket så han vet vad han ska leta efter. Längst fram i boken finns en lista på de 50 Hemsocknarna som han skrivit om och i slutet av boken har han skrivit om Hemnamnen historiska betydelse. Allra sist en litteraturlista som visar var ifrån han fått sin kunskap om platserna.

Detta är en liten udda bok, som kan vara kul att läsa ett par socknar åt gången, inget man sträckläser, i alla fall gjorde jag inte det. Det kan nog vara en fördel om man har lite hum om Västergötland och historieintresse för att finna boken intressant

Från förlagets text

"Erik Andersson tycker om att gå runt saker. Han har gått runt Kungsholmen och Södermalm; han har gått runt i Dublin, Kalmar och Philadelphia; men allra bäst trivs han när han får gå runt på den västgötska landsbygden."

Som skuggan följer ljuset

 

Som skuggan följer ljuset (2020) av Vibeke Olsson är den sjunde boken om Bricken och hennes liv på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. 

Förlagets text:

"1932, året efter skotten i Ådalen blir dramatiskt på Svartvik, först en sågverksstrejk där Svartviks arbetare står ensamma, sedan en massastrejk över hela Sverige. Den ideologiska maktkampen mellan socialdemokratin och kommunismen präglar både strejkledningen och vardagslivet och skär genom Brickens familj.

Jag hade fått för mig att den förra med titeln Som ett träd i skogen, skulle vara den sista när den kom ut, men där hade jag fel. Jag vet inte om Vibeke Olsson har planerat en fortsättning för det är ju rätt långt mellan utgivningarna. Efter att läst denna så vill jag gärna ha en fortsättning och det är möjligt att det är Vibekes planer. Dessa böcker är skrivna med mycket tillbakablickar vilket jag tidigare tyckt varit lite jobbigt, men faktiskt denna gång kändes det bra. På sitt sätt är det ju lättare för de läsare som bara läser en eller några böcker i serien att hänga med. Mycket av det jag fått veta i alla dessa tillbakablickar hade jag glömt nu, så om de inte varit med i Brickens tankar i denna del, hade den varit mycket mer svårläst. Bricken är i denna del 63 år och hon har varit med om rätt mycket hittills i sitt liv. Bricken är troende och tänker ofta på hur det skall gå för dem som inte är frälsta, särskilt de i hennes nu rätt stora familj. Det är en romanserie som handlar  mycket om de stora folkrörelserna, arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen och dess framväxt i Sverige.

På något sätt känns det som att träffa en gammal kär vän när jag läser denna bok, och som sagt så hoppas jag på att Vibeke Olsson skriver en eller till och med  flera delar till.

Läs vad jag skrivit tidigare om serien

 

Kustobservationer

 

Kustobservationer (2021)av Anna Fock är första boken jag läst av henne. Romanen utspelar sig i Estländska huvudstaden Tallinn och på färjan till Stockholm. Tallinn är en stad jag inte varit i, men för den som varit där och känner till platser och gator så kan det kanske vara roligt att läsa denna roman då det förekommer en del platsangivelser i berättelsen.

Liis pojkvän och sambo Madis, en något äldre man har lämnat henne för att flytta till Filipinerna. Han stod inte ut med mörkret och kylan i Estland. Liis saknar honom. Han ville att hon skulle följt med honom men hon valde att vara kvar i Tallin. Liss försörjer sig på att skriva korsord för tidningar och att arbeta som hyttstäderska på Sverigefärjan. Henne barndomsvän Lisanne lever ett helt annat liv, hon bor i en nybyggd lägenhet med sin familj i en förort. Hon tycker att Liis ska söka en ny kärlek på Tinder, men Liis kan inte låta bli att tänka på Madis, samtidigt träffar hon en del andra män. 

Det här är inte en roman som jag kommer att komma ihåg handlingen i någon längre tid efter att jag läst den, det innebär inte per automatik att jag inte tyckte om den, men helt ärligt jag tyckte jag den var sådär. Kustobservationer liknar på något sätt Rödby-Puttgarden av danska författaren Helle Helle och det beror främst på att huvudpersonerna jobbar på en färja, men jag tycker också att det finns likheter mellan dessa författares sätt att skriva. Då blir det svårt att förklara varför jag inte gillade Kustobservationer så mycket eftersom jag gillat det jag läst av Helle Helle. Kanske att jag hade andra förväntningar på vad detta var för typ av roman. Anna Fock har skrivit två andra romaner. För sin första roman Absolut noll fick hon Borås Tidnings debutantpris och hennes andra  roman Väderfenomen var Augustprisnominerad. I den senare löper handlingen mellan nutidens Ryssland och 1950-talets Sovjet,  den kan säkert vara bra och känns tyvärr lite aktuell i dessa mörka tider. Möjligt att jag kommer att läsa någon av dem, kanske att jag tycker att de är riktigt bra vem vet?