Löpa varg

 

Löpa varg (2021) av Kerstin Ekman har fått mycket bra recensioner och jag ställer mig i hyllningskören. Jag har bara tidigare läst två romaner av henne och inser att det finns många fler böcker i hennes digra produktion som jag säkert skulle tycka om att läsa. Detta är hennes första roman på tio år, och den som kom ut då, står faktiskt i min bokhylla oläst, Grand final i skojarbranchen. Den är säkert lite annorlunda än Löpa varg i och för sig, men borde ta tag i och läsa den...

Löpa varg lär vara ett mycket gammalt uttryck som användes för att beskriva hur vissa karlar förvandlades till vargar och levde vargliv under en tid. Sedan kom de tillbaka och levde som vanligt igen. Men de var noga med att gömma ena handen.

Ulf (Uffe)Norrstig är den karaktär som berättar om sitt liv  i romanen. Uffe är pensionerad skogvaktare som var anställd på skogsstyrelsen. Han bor på en gård i Hälsingland tillsammans med sin fru Inga som är pensionerad språklärare. Uffe fyller 70 i bokens början. Som jaktledare i byns jaktlag känner han de flesta i byn.  När han vid ett tillfälle sitter i sin "skogshydda", en grönmålad gammal husvagn, ser han en varghane på nära håll. Efter mötet med denna varghane börjar han omvärdera sin syn på jakt och ifrågasätter även det moderna skogsbruket. Han kallar varghanen för Högben och tänker ofta på den. Ser mötet som hans hemlighet och han anförtror sig inte ens till Inga om denna upplevelse förrän långt efteråt.

Kerstin Ekman har på relativt få sidor lyckats beskriva Uffes tankar och tvivel. Hur hans liv är tillsammans med hustrun Inga, hur deras samtal går. Det händer mycket i denna roman, en del saker är lite otäcka annat är lite humoristiskt. Kerstin Ekman hänvisar till en hel del litteratur som diskuteras mellan makarna och det känns helt naturligt som om detta par var ett par taget ur verkligheten. Miljöskildringen och människorna är så bra beskrivna. Detta är en bok som kommer att stå högt om jag gör upp en topplista av lästa böcker och den har en handling och andemening som jag inte kommer att glömma. Det är naturligtvis också ett inlägg i vargdebatten och den just nu så aktuella skogspolitiska debatten. Säger bara, Läs!

När isarna smälter

 

När isarna smälter av Joel Baqué (2017 på originalspråk franska och i svensk översättning 2018) är för att citera förlaget:

"Ett häpnadsväckande äventyr, full med humor och absurda situationer. Samtidigt är det också en berättelse med skarpsynta insikter om vår samtid och ängsliga vilja att döva ett dåligt miljösamvete."

 Jag köpte den på bokrean i fjol och det var troligen för att den handlade om klimatkrisen som jag blev nyfiken. Men att det var en så humoristisk berättelse hade jag inte riktigt då uppfattat. Efter första kapitlet tänkte jag att den här klarar jag inte av att läsa, men sen fortsatte jag och den gav mig en hel del skratt och lite funderingar över den tid vi lever i. Just så som den beskrivs alltså.

Förlagets text om handlingen:

"Det hela tar sin början i ett litet hörn av en loppmarknad där Louis, tystlåten änkling med stillsamt pensionärsliv, faller pladask för en magnifik uppstoppad kejsarpingvin. Det är kärlek vid första ögonkastet och snart har Louis förvandlat sin vind till ett veritabelt islandskap för ett helt ”dream team” av uppstoppade pingviner. Hans stelfrusna tillvaro har äntligen återfått färg och värme, och den nya passionen sveper honom med sig på en resa till pingvinernas hemland Antarktis."

Slutet är verkligen sorgligt men huvudkaraktären Louis blir trots allt en hyllad världskändis. 

Rekommenderar När isarna smälter om du gillar absurd humor gör man inte det så gör som jag testa att läsa den, jag ångrar inte att jag gav den en chans.