tisdag 28 april 2015

Vi bara lyder



Vi bara lyder - en berättelse om Arbetsförmedlingen (2015) Roland Paulsen.
Så fort jag hörde talas om denna bok beställde jag den på biblioteket. Vi bara lyder har verkligen uppmärksammats, Roland Paulsen har medverkat i intervjuer och debatter i radio- och tv-program samt att bokens budskap förekommit flitigt på debattsidorna i dagspressen. 

Ur baksidetext på boken:

"Vi bara lyder är en intelligent, humoristisk och radikal genomlysning av Sveriges minst omtyckta myndighet. Det är också en undersökning av byråkratiska ekorrhjul, och vad som får tjänstemän att nitiskt följa absurda regelverk de själva inte tror på. Resultatet är en personlig uppgörelse med hela idén om lönearbetets nödvändighet"
 
Utifrån min personliga erfarenhet och mina egna  tankar om arbetssamhället och den s k arbetslinjen, instämmer jag i stort sett helt med de åsikter som Roland Paulsen framför. Han anser att vi måste ifrågasätta synen på att alla måste arbeta/vara sysselsatta. Exempelvis visar undersökningar att de flesta aldrig skulle gå till de jobb de har, om de var fria från ekonomiskt tvång. 
En fråga som ställs i boken är: Vad händer med de 72 miljarder som arbetsförmedlingen har i omsättning/år? En summa som motsvarar tio miljarder mer än statens utgifter för vård och omsorg.
Att statistiken visar att  en arbetsförmedlare förmedlar i genomsnitt 10 osubventionerade jobb/år är kanske mycket lägre än de flesta tror med tanke på yrkestiteln.

Jag gillar arbetssättet som Roland Paulsen har haft för att kunna skriva denna bok genom att bl a utgå från sin pappa och sig själv. Han har sen följt anställda på arbetsfömedlingen och gjort intervjuer med arbetsförmedlare och varit med på deras möten. Det finns även några berättelser om arbetssökande och deras möten och upplevelser av att vara inskriven  på arbetsförmedlingen.
Boken innehåller även intervjuer av den förre chefen Angeles Bermudez-Svanlund och arbetslinjens skapare Sven-Otto Littorin och analyser av svaren.
Vi bara lyder är relativt lättläst och jag rekommenderar den starkt.


Utdrag ur Wikipedia om författaren:

"Roland Paulsen är doktor i sociologi och
hans huvudfokus i forskning och samhällsdebatt, som glider in i varandra, är vårt komplexa förhållande till lönearbetet och varför lönearbetet fortfarande tar så stor del av våra liv, trots den tekniska utvecklingen."

Läs gärna mitt inlägg om Äntligen måndag, en bok i samma ämne




torsdag 23 april 2015

Världsbokdagen

Idag är det världsbokdagen. Här i Lerums kommun har biblioteken haft aktiviteter hela veckan.
Jag deltog i Bocafé på tisdagskvällen på biblioteket här i Sjövik. Det var tre bibliotekarier som tipsade om böcker och så var vi några låntagare som gav våra bästa lästips. Tycker detta är en trevlig aktivitet som skulle kunna vara oftare. 

Jag berättade om Livets och kärlekens vatten av Ana Porss.

Några exempel på bibliotekariernas tips som jag blev särskilt sugen på att läsa:

Flykten över järnridån av Hans Christian Cars

Jag är Kina av Xialu Guo

Vi kom över havet av Julie Otsuka

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

söndag 19 april 2015

Nalle Puh som bokcirkel i Lundströms bokradio

Nalle Puh, originalet från 1929, första svenska upplagan 1930,  av A.A. Milnes skall läsas och diskuteras i Lundströms bokradio tre lördagar framöver med start nu på lördag den 25/4. Tills dess skall man ha läst t o m det 5:e kapitlet. 

 

Jag hänger på ! Har just varit på biblioteket och "hämtat hem boken".



tisdag 7 april 2015

Att inte vilja se


Att inte vilja se (2014) är den fjärde delen i Jan Guillous serie om 1900-talet- Det stora århundradet. Läste denna del med en gång efter att jag läst Mellan rött och svart.
Denna del handlar mest om Lauritz och hans familj utifrån Lauritz perspektiv och man kan väl säga att titeln mycket anspelar på honom då det är han som inte vill se. Guillou har fått en hel del kritik för att han anser att det i den svenska pressen inte alls framgick vad som hände i koncentrationslägren. Han säger sig ha gått igenom mängder med dagstidningar från tiden, och ja jag tvivlar faktiskt inte på det. Jag hörde honom på bokmässan där han försvarade sig mot just denna kritik. 
Två av Lauritz barn är aktiva i kriget, ena sonen som SS-Officer och ena dottern är aktiv i norska motståndsrörelsen. Man får inte direkt följa dem närgående, något lite när det gäller sonen Harald men inget när det gäller dottern Johanne utan mycket ses utifrån Lauritz perspektiv. Intressant att en familj ser så olika på kriget men det var väl så som det är även idag att det finns många åsikter kring ett middagsbord. Lauritz håller fortfarande på med brobygge och i denna del är det Sandöbron som byggs. Brodern Oscar är den som står förfamiljeföretagets bostadsbyggande/ägande. De flesta fastigheterna i Berlins och Dresdens centrala delar. Man förstår ju tyvärr hur detta kommer att sluta.
Brodern Sverre får man inte läsa så mycket om i den här delen. Kanske blir det mer i nästa bok.
Jag tycker Att inte vilja ser var riktigt bra och faktiskt spännande, jag läste den relativt tjocka boken snabbt, och som jag skrivit tidigare man lär sig alltid mycket när man läser Guillous böcker. Något som jag retade mig på dock var Guillous flitigt användande av de två orden "den saken" det la jag även märke till i den förra delen, skulle vara roligt att räkna hur många gånger? Ser nu fram emot den femte delen som väl kommer i höst.

lördag 4 april 2015

Utlottning Blå flicka

Bokförlaget Thorén och Lindskog lottar ut Blå flicka av Ana Porss om man går in på deras Facebooksida och delar inlägg om utlottningen. Blå flicka kommer ut nu under april.
Själv är jag riktigt nyfiken på Blå flicka, så det skulle  förstås vara kul o vinna den.


Handlingen utspelar sig i Göteborg och Berlin.

Jag har läst Anas tidigare böcker Du kan läsa om dem här

fredag 3 april 2015

Mellan rött och svart


Mellan rött och svart (2013) är den tredje delen i Jan Guillous serie om 1900-talet-Det stora århundradet. Denna del utspelar sig mellan 1918-1939. Det är alltså de år som kallas mellankrigstiden. Jag vet inte varför jag dröjt med att läsa denna del det är ju ungefär ett och ett halv år sen den kom. Jag skall nu efter denna direkt läsa den fjärde boken i serien  Att inte vilja se.
Denna del utspelar sig i Berlin och i Saltsjöbaden. Bröderna Oscar och Sverre bor i Berlin och brodern Lauritz har bosatt sig i Stockholm, närmare bestämt då i Wallenbergs skapelse Saltsjöbaden. Lauritz och Oscar har bildat familj och dessa barn lär man ju som läsare få följa mer framöver. Eftersom Oscars fru Christa har judisk påbrå så flyttar även de senare till Saltsjöbaden, för att inte hon och deras barn ska klassas som judar.
Det är en hel del jag lär mig av att läsa Jan Guillous böcker i den här får jag en rätt bra inblick i hur andra världskriget startade och jag hade ingen aning om den inflation som Tyskland hade under denna tid innan krigsutbrottet. Om Saltsjöbaden hade jag också dålig koll. Det är ju lite av lärobok när Jan Gulilou skriver, men jag gillar det trots allt. Naturligtvis så befinner sig bröderna i kretsen av kända personer från tiden som exempelvis Bertolt Brecht och Alfred Döblin. Kanske lite konstigt men som sagt man lär sig en del av just detta sätt att skriva. Det är skönlitterärt men ändå mycket fakta. Nu är jag nyfiken på nästa bok och säkert kommer jag att fortsätta läsa serien och fortsatt lära mig en hel del om 1900-talets historia som jag inte kände till.