Tankar och God Jul Läsning

 Har många funderingar om den här bloggen som blivit väldigt åsidosatt det senaste, om jag ska fortsätta eller inte kanske bara ha den kvar som en facebooksida. Egentligen vill jag väl inte det men lusten och orken att skriva har varit dålig men jag kanske ska ta nya tag 2023, vi får se. Läser gör jag i alla fall och nu till jul införskaffades lite julläsning från biblioteket både fysiskt och digitalt. Lite exempel nedan

Julmord i Skärgården av Anna Ihrén, den bok jag inte hade läst i Smögenserien

Julmysteriet på Smögen även den av Anna Ihrén men detta är en barnbok (9-12 år)

Julrevy i Jonseryd och andra berättelser, en novellsamling av Klas Östergren, inte läst något av honom tidigare.

Prästerna av Gunnar Wetterberg har jag lånat hem en tjock faktabok, får se om jag orkar genom den, har börjat och den känns väldigt lättläst.

Jag har också planerat att se en hel del på TV och har även tidagre köpt en DVD med Julkalendern Rulle på Rullseröd efter boken  av Olle Mattson från 1974. Den är nästanpå 8 timmar ! Så min ensamjul ska nog fyllas. 

Önskar er alla en 

God och Fridefull Jul !

Före Stormen

 

Före stormen (2008) av Judith Lennox "är en händelserik, romantisk och fängslande familjeroman med en rad spännande karaktärer i olika generationer. Handlingen utspelar sig i London, Cornwall och på Irland under fyra historiskt omvälvande decennier." Så står det på denna romans bokomslag. Detta lockade mig till läsning och jag blev inte besviken även om det dröjde ett tag innan jag kom in i boken. Det är en del personer att hålla reda på men för en gång skull hade jag inte svårt för det eftersom det i stort sett rörde sig om samma familj. Det var min första "bekantskap" med Judith Lennox och som jag förstår det så har hon skrivit fler romaner, men jag vet inte om alla är översatta till svenska (jag läser inte långa romaner på engelska) och det är på loppisar eller Bokbörsen man får leta efter dem, eftersom det inte är så nya böcker, ja att låna på bibliotek går ju också bra. Den jag nu läst var köpt på en loppis. I vilket fall, så är jag glad att jag inte gav upp boken för som sagt den kändes lite seg i början, men det kanske var för att man ibland behöver läsa en viss typ av bok och när jag tog tag i denna så var det först inte rätt tillfälle, när jag sen läste en annan bok och efter det åter tog tag i den och fortsatte läsa så kändes det som en bra och passande läsning. För det är ju som förlaget skriver en händelserik bok, romantisk och fängslande. 

Flickan i brevet

 

Flickan i brevet (2018) av Emily Gunnis är en rätt otäck bok och det står i förlagets text: "det är en gripande roman med historiska inslag som dessutom är sanna".  Boken skildrar den Katolska kyrkans så kallade Magdalenatvätterier. de flesta av dessa låg på Irland men även i (övriga) Storbritannien förekom det.

1956

Lämnas Ivy bort till St Margarets eftersom hon är gravid. Det är ett hem för ogifta mödrar. När barnet väl fötts adopteras det bort mot Ivy´s vilja. Ivy kommer heller aldrig lämna St Margrets. 

                         

                    Nutid

Samanta Harper är journalist och snubblar över ett gammalt brev från en flicka som satt instängd på St Margrets, fastnar hon för det som står i brevet, men hon måste vara snabb med sitt reportage för St Margrets med alla sina hemligheter ska rivas inom några dagar.                   

Det var ingen lättläst bok, jag hade lite svårt för handlingen som jag tyckte växlade lite för mycket, men på slutet klarnar historien. Det är en obehaglig läsning på många sätt och att det har gått till på ett liknande sätt rätt långt fram i vår tid (60-tal) känns overkligt. Emely Gunnis har lagt ner mycket arbete och forskning  s k research för att kunna fått till denna historia, tycker hon gjort handlingen lite komplicerad, men det kanske ändå var det bästa sättet att få till det ändå. I slutet av boken finns källhänvisningar, några sidor med "författaren har ordet" där hon beskriver sitt tillvägagångssätt och hur hon tänkt samt som brukligt är en lång lista med personer hon tackar. 

                       

Det spökar på Smögen

 

Det spökar på Smögen (2022) av Anna Ihrén passade jag på att läsa på de dagar som man kan säga att det är Halloweenhelg. Jag är inte särskilt förtjust i denna nya Halloweentradition men det går väl snart inte kalla den ny längre. Ja jag syftar alltså på firandet i Sverige, på andra platser är det väl en riktigt gammal tradition. Tänkte nu att ska jag läsa denna bok så är det väl rätt dagar att göra det på. 

Det är tredje boken som Anna skrivit om Stella och Johns detektivbyrå som utspelar sig på Smögen. Förlaget ser det som böcker för åldrarna 9-12 år, men man kan absolut vara äldre och ha behållning av dessa böcker, och kanske man kan vara yngre, men visst lite läskig är den här, tror inte den hade varit något för mig som barn på 60-talet, men det var en helt annan värld då. Anna skriver i början att "Denna bok läser alla barn på egen risk!" Inspirationen har hon fått från Spökvandring som ordnas av föräldraförenigen  i Sjövik, där Anna bor och hon tillägnar boken sina två barn. 

Förlagets text:

"Höstlovet har just börjat när Stella och John återigen möts på Smögen. Dagarna är kortare och mörkret faller allt snabbare. Detektivbyrån har fått ett annorlunda uppdrag inför Halloween – de ska pynta ön till den läskiga spökvandringen. Stella och John är fulla av förväntningar, men för Stella förändras allt när hennes älskade hund Miss Marple försvinner."

Jag tycker det är lite kul att Stellas pappa (som är den hon bor hos på Smögen) är engelsk och har tjänstefolk med sig till det hus han äger mitt i Smögen. Jag gillar det då det blir lite annorlunda än om det varit en helt vanlig svensk familj. beskrivningen av själva spökvandringen är läskig som sig bör naturligtvis. Det händer mycket och Anna beskriver det målande, hon går "all in" här. 

Jag har kvar att läsa Julmysteriet på Smögen, får väl läsas under juldagarna, den kom ut till förra julen så på detta sätt har jag inte läst böckerna i ordning men det tror jag inte gör någonting. Jag har sett Anna skriva att hon har planer på ett Påskmysterium också, det får väl bli att läsa den också vid rätt tid. Sen har jag faktiskt inte läst vuxendeckaren Julmord på Smögen, får se om det även blir den nu till jul. Kommer bli mycket läsning den kommande julen. 

Falkens döttrar

 

Falkens döttrar (2016) av Elvira Birgitta Holm är den åttonde delen i den historiska serien släkten. Serien har olika kvinnliga författare och i varje del är det en stark kvinna som är den karaktär man får följa mest. Just i denna del är det tvillingar men man får något mer följa den enas historia. Falkens döttrar tar i stort sett vid där den sjunde delen, Stenhuggarens dotter slutar, det är inte alltid så, ibland kan det var lång tid emellan. Förlaget skriver att delarna är fristående och ja det kan jag nog hålla med om men det är lite kul att läsa dessa i ordning. Det har hittills kommit ut elva delar i serien men nu har det stannat av. Tanken har varit en om året. Frågan är om det kommer ut fler.... 

Jag har inte läst något av Elvira Birgitta Holm tidigare, men hon skriver ungefär som de tidigare författarna gjort. Jag tyckte i och för sig att just denna del var lite långrandig. Kändes inte riktigt som den bladvändare som en del av de andra böckerna i serien gjort. En sak är säkert det händer mycket i handlingen och kanske jag då upplevde det som lite för mycket. Lite svårt att säga varför jag tyckte läsningen av denna del var lite jobbig. Finns säkert andra läsare som inte alls tyckt det.

Förlagets text:
"Det är sommar år 1296. Ylva sitter uppflugen i den stora linden på gården. Dit har hon flytt för att komma undan sin trolovades vrede och våld. Genom löven ser hon männen på gården fatta sina yxor för att hugga ner trädet. På andra sidan skogen bor hennes tvillingsyster Ingrid, hon som alltid är klok och lugn och vet råd. Hur ska Ingrid kunna hjälpa henne nu?
Sedan händer något fasansfullt, och Ylva måste fly för livet. Bort från gården, bort från systern. Men systrarnas band är starkt, så starkt att det också gör dem svaga och sårbara…"

Nu har jag tre delar till att läsa (om det inte kommer fler) Det blir troligen nästa år som jag läser dem.

Isbrytare

 

Isbrytare (2021) av Kristina Ohlsson Är andra delen i August Strindberg-serien. Jag har tyckt mycket om både denna och den första delen Stormvakt. Snart kommer den tredje delen ut med titeln Skuggläge, och det ser jag fram emot. 

Förlagets text:
"En iskall januarinatt skakas den paradisiska tillvaron av en brand som ödelägger två sjöbodar. Den ena är Augusts och den andra ägs av Axel Ehnbom, en äldre man som bott på Hovenäset i hela sitt liv. Kriminalinspektören Maria Martinsson sliter med utredningen som snabbt utvidgas till att även omfatta ett mord. Någon på Hovenäset ruvar på riktigt mörka hemligheter. Samtidigt närmar sig faran från ett helt annat håll. Snart går varken Maria eller August säker…"

Det är spännande och jag sträckläste den.

Kristina Ohlsson har verkligen lyckats skriva en spänningsserie med ett persongalleri som jag gillar. Särkilt huvudkaraktären August Strindberg som startat upp en antikvitetsbutik och har intressen som bakning och läsning, vem kan motstå det? En bokcirkel finns också med i handlingen så på många sätt är det mysig idyll men samtidigt skakas det om ordentligt med en ondska och rädsla som drabbar karaktärerna rejält. Dessa böcker bör som de flesta serier läsas i ordning.

Nu, i morgon!

Nu, i morgon! (2005) av Annika Thor är en lättläst liten roman om några ungdomar i Göteborg i slutet av 60-talet. En bok jag tänkt läsa länge. 1968 var jag nio år så det är lite vagt jag minns den så kallade 68-rörelsen. 

Li, Anders, Helena, Micke. Vi möter fyra unga människor under ett dygn i Göteborg 1968.

Annika Thor har fångat tidsandan och dessa ungdomars protester mot Vietnamkriget, deras syn på arbete, skola och sina föräldrars sätt att leva. Hur de bodde med rivningskontrakt och hur man skapade möbler av spånskivor och drickabackar. Naturligtvis viljan som de hade att förändra världen, ja som titeln syftar på det skulle ske Nu, och i morgon! 

Man var förälskade i varandra men föremålet kunde skifta och trots allt var kampen för att förändra världen det viktigaste för dessa ungdomar. Som sagt Annika Thor har mycket väl  beskrivit den tidsanda som hon själv var en del av.

Greve af Hjo

Greve af Hjo (2017) av Annette Brandelid är andra delen i Af Hjo-serien. Det här en serie som måste läsas i ordning och jag har de böcker som ingår i den.(Sammanlagt 6 st.) Det är helt klart att de klassas som mysdeckare, de är mycket lättlästa, och ja faktiskt lite mysiga. För mig som har den lilla staden vid det stora vattnet som en av mina favoritplatser (Hoppas på att snart kunna flytta dit, bor nu 17 km därifrån)
Helena Grop och hennes kollegor på polisstationen i Hjo utreder en serie bränder som sker i omgivningen, men de har också kvar att lösa problemet med pojken som försvann för många år sen på väg till skolan och som aldrig har hittats. Det är alltså vad som hänt denna pojke som är länk till den första boken.

Som sagt en lättläst trevlig serie, rekommenderar den särskilt om man har lite kännedom om Hjo.

Vägen dit

 

Vägen dit (2021) av Ana Porss är tredje delen i hennes serie Herravälde. Tycker det har varit en fin och intressant läsning av alla tre. Romanerna har utspelat sig i olika miljöer, men hör ihop på det sättet att alla är kvinnor bak i Anas släkthistoria. I denna den sista delen så kommer hon själv till världen. Naturligtvis är det inte biografier utan Ana har gett dessa kvinnor liv med romanens frihet. Det går att läsa dessa böcker fristående men jag tycker att alla tre är bra och läsvärda. Det är svensk kvinnohistoria och just detta att romanen är skapad utifrån kvinnor som verkligen har levt gör berättelsen levande.

Ur förlagets text:

"Anna vill mer med sitt liv än att arbeta i köket på Hotel du Nord i Borås och utvandrar som ensamstående kvinna till Amerika. I Chicago får hon anställning som hembiträde och lär känna en annan svensk kvinna, Karin. Tillsammans utforskar de staden där både hederligt folk och brottslingar lever.
Anna känner sig rotlös och så småningom söker hon sig västerut. I Hollywood får hon tjänst som kokerska i filmmogulen Samuel Goldwyns hem.Där serverar hon filmstjärnor som Charlie Chaplin och Marlene Dietrich och en kväll söker Greta Garbo upp henne i köket. Frun i huset, skådespelerskan Frances Howard Goldwyn, blir Annas bästa vän och om kvällarna smiter hon in till Anna för att prata ut om sina problem. Anna lyssnar gärna men sina egna bekymmer, och den hemlighet hon burit på sedan hon lämnade Sverige, är något hon håller för sig själv. Men så en dag får hon ett brev och Anna bestämmer sig för att våga ta steget mot den dröm hon så länge haft."

Jag kände inte till alla de skådespelarna som nämns, men det är ju ändå inte de viktiga. 

Ana har i vilket fall som helst skrivit en läsvärd roman som jag vet att många recensenter och bloggare har lovordat, liksom även de andra romanerna i denna trilogi har blivit. 

Jag hoppas Ana fortsätter med sitt skrivande, här är vad jag skrivit om tidigare böcker av henne.

Jag kommer igen

Det har blivit ett långt uppehåll här, då jag drabbades av  sorg. Det tog kraften ur mig så det blev inte så mycket läsning och inget bloggande.

Jag kommer att återkomma inom några dagar med recensioner för jag har faktiskt läst ett par böcker sen senaste uppdateringen och några före.  

 Exempel på böcker jag kommer blogga om framöver:

                                Vägen dit av Ana Porss

Isbrytare av Kristina Ohlsson   

Flickan i brevet av Emily Gunnis

Det svänger om Astrid av Vivi Edström

Falkens döttrar Sjunde boken av serien släkten

Tobakshandlaren

Tobakshandlaren (2016) av Robert Seethaler är en roman där handlingen mestadels utspelas i Wien. Det är författarens stora genombrott. 

Franz växer upp med sin mamma i en alpby under mellankrigstiden, när mammans älskare dör har hon svårt att försörja både sig och Franz och skickar honom därför till Wien, där hon har ordnat med att han ska få arbete i en tobaksaffär. Som läsare får vi följa Frans och vad han får göra i butiken och hur hans vardag blir. Han förälskar sig i en ung kvinna och han blir vän med Sigmund Freud. Freud bor nära tobaksaffären och köper sina Cigarrer där. 

Läget i Europa förändras, det blir oroligt och andra världskriget närmar sig.

Jag läser mycket svensk litteratur och jag känner att jag måste  försöka att öka mitt läsande av böcker skrivna av författare från andra länder. Jag har varit i Wien men väldigt kort tid, en del av handlingen utspelar sig på nöjesfältet Pratern, och det kan jag komma ihåg och se lite framför mig. Den som har mer kännedom om Wien har naturligtvis mer igenkänning.

Tobakshandlaren är en fin och rätt stark roman om förändringens tid. Förändring för Franz som skickas till storstaden från en liten by och förändringen för Wiens invånare, särskilt för judarna. Freud var jude och flydde när nazismen kom och kriget närmade sig.

Blomsterbrodösen Elisabet Jobs

Blomsterbrodösen Elisabet Jobs (2021) av Christina Mattsson är en rikt illustrerad bok som handlar om Elisabet Wersén Jobs (1878-1961) 

Från baksidetexten:

"Elisabet Jobs var en blomsterkonstnär i rika mått. Hon målade med nål och tråd och blev omtalad för sina rika broderier."

Ett av  mina intressen är skapande i textil och den här boken råkade jag se på biblioteket av en ren slump. Att jag direkt blev intresserade av den var att min mamma har en tavla som den på framsidan av boken. Det blev en liten aha upplevelse att läsa boken, och att det är så många fina bilder i den är ett plus. 

Elisabet satt i Jobs keramikbutik på Norrlandsgatan i Stockholm hon expierade samtidigt som hon broderade fritt utan någon ritning.Tidningen Idun gjorde ett reportage om Elisabet hösten 1936 vilket ledde till ett långt samarbete då man introducerade att man genom tidningen kunde göra beställningar på handarbetsmaterial, (vi skulle nog kalla det handarbetskit idag)för att kunna brodera efter Elisabets ritningar.

Ur bokens text: "En pikant detalj är att Elisabet skulle ha broderat ett smyckeskrin till Englands nuvarande drottning, en uppgift som finns i en hyllningstext i samband med Elisabet Jobs 80-årsdag. Men hur smyckeskrinet skulle ha hamnat hos Queen Elisabeth är och förblir en gåta."

Det är verkligen kvinnohistoria i denna bok och Elisabets konst har tyvärr inte uppmärksammats mycket av eftervärlden. Exempelvis finns det inte mycket av hennes broderikonst i museernas samlingar. 

Elisabets son startade den berömda verkstaden Jobs för handtryck utanför Leksand, och den drivande kraften bakom det var Elisabet. 

I slutet av boken finns en utförlig bildförteckning.

Blå

 

Blå (2018) av Norska författaren Maja Lunde  är den andra romanen i hennes trilogi om klimathotet, och vad som kan hända i framtiden, kanske inte så långt in i framtiden till och med. Jag har tidigare läst och bloggat om Binas historia och har kvar att läsa Przwaiskis häst. Jag ser dessa böcker som dystopier. Både Binas historia och Blå är skrivna så att det är flera parallella handlingar, i Binas historia är det tre och i Blå två parallella handlingar och som man förstår under läsningens gång att de hör ihop, men de är i olika tid och plats. I Blå är det 2017 och 2041 som är årtalen. 

Förlagets text:

2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Det är spännande med dystopier jag gillar att läsa det emellanåt, och har tänkt att jag ska läsa fler framöver. Greppet med två parallella handlingar som det är i Lundes böcker är jag lite "halvskeptisk" till  men båda handlingarna är ju intressanta i Blå var nutiden lite mystisk, medans jag fattade handlingen i framtiden relativt väl. Lundes böcker har i vilket fall som helst blivit storsäljare och det är förståeligt men sorgligt att det beror på den värld vi lever i och dess hotade framtid.

Svenska Dagbladet skriver: 

"Det ska till en klimatförnekare av stål för att inte känna allvaret som dess scener förmedlar."

Det är bara att hålla med om det.

Gustave Eiffel och kärleken - Bok och film

Gustave Eiffel och kärleken (2021) av Nicolas D’Estienne D’Orves  är en bok som är skriven efter filmen med namnet Eiffel, och inte tvärtom. Jag har däremot först läst boken och efter det såg jag  filmen. Både bok och film var mycket bra och jag måste säga att jag är säker på att jag hade haft svårare att förstå filmens handling om jag inte läst boken först. Men det där är ju olika. Det stod i början av filmen att den bygger på en delvis sann historia. I vilket fall som helst så är det en sorglig kärlekshistoria det handlar om och en mans besatthet av att bygga ett torn som skulle stå minst hundra år. Jag har inte själv varit i Paris men tornet står ju kvar och invigningen av det var 1889.

Det var bra och duktiga skådespelare i filmen, och jag rekommenderar verkligen både bok och film.

Ur förlagets text om boken

"Eiffel är helt fokuserad på projektet med att bygga ett tunnelbanesystem men allt förändras när han av en slump möter sin vackra ungdomskärlek, Adrienne Bourgès. Deras förbjudna relation ger honom inspiration till att designa vad som kommer att bli ett av världens mest kända torn."

Jag kände inte till mycket om Eiffeltornet och Eiffel före jag läste boken. Exempelvis visste jag inte att Eiffel även byggt stålverket inuti Frihetsgudinnan. Säkert en kunskap många besitter men som sagt jag visste inte det.

 

Paranoia

 

Paranoia (2002) av Gretelise Holm  är första delen i en deckarserie som alltså har några år på nacken. Jag tyckte ändå den var så pass bra så att jag kommer fortsätta att läsa serien. Precis som i Lisa Marklunds serie med Annika Bengtsson så är huvudpersonen i denna serie, Karin Sommer journalist. 

Från baksidetexten:

"Någon försöker skrämma livet ur journalisten Karin Sommer. Eller är hennes nattlige inkräktare bara inbillning? Polisen finner inga som helst spår och de flesta i Karins 

Paranoia är en spännande deckare om ond bråd död i en dansk småstad, där sommaridyllen döljer både tvivelaktiga affärer och mördare. Vi får för första gången träffa den medelålders journalisten Karin Sommer som precis återvänt till sin hemstad, advokaten Andrea Vendelbo som brottas med karriär och småbarnsliv och kriminalinspektör Halfdan Thor, änkling och tvåbarnsfar som söker klarhet i familjetragedin."

Kul att läsa en dansk deckare, det har jag inte gjort tidigare vad jag kan komma på. Anser inte att det gör så mycket att det är en annan tid en nutid utan det är lite roligt att se tillbaka på hur det var. Det pratas om invandringen och då handlar det om flyktingar från Balkanländerna. Även om det då nya, att man kan uppehålla sig en viss tid i andra länder än i sitt hemland inom EU (Schengenavtalet), och att det därför är en hel del prostitution där kvinnor från Balkanländerna blir utsatta för trafficking. Tekniken har ju också kommit lite längre nu.

Nästa del i serien heter Ö-morden, den står i min bokhylla och väntar.

Klänning för korta kvinnor

Klänning för korta kvinnor (2022) är första delen av en ny serie av Kristina Appelqvist. Självklart måste jag läsa den eftersom jag gillat hennes andra böcker. Denna gång är handlingen förlagd till Mjöbäck i Svenljunga kommun och i Stockholm. Kristina har alltså förflyttat handlingen från Skövde i Skaraborg till Sjuhäradsbygden. Lite typiskt kan jag tänka då jag sen något mer än ett halvår själv bor i Skövde kommun, ja ja detta skriver jag med glimten i ögat som ni säkert förstår. En sak vi har gemensamt är att vi är prästdöttrar och har växt upp i prästgårdar. Det lite roliga är att Kristina nu  förlägger handlingen i just Mjöbäcks prästgård i Sjuhäradsbygden, där hon själv har bott under sin uppväxt. 

Den vi får följa mest i handlingen är Nina Storm som har vistats i Mjöbäcks prästgård under somrarna som barn och ung. Nina bor nu mera i Stockholm och arbetar som kommunikationsansvarig på kulturdepartementet. När hennes moster som är änka efter prästen i Mjöbäck gått bort blir Nina kallad till prästgården för att möta en advokat. Det visar sig att hon ärvt rubbet och hennes två bröder blivit lottlösa. När Nina går igenom vad som finns i huset hittar hon en kartong med en mycket stor summa i sedelbuntar, det rör sig om miljoner. Nu börjar det spännande, vad ska Nina göra med pengarna? Varför har mostern gömt dessa pengar på det viset? Vart har hon fått dem ifrån. Det händer en hel del tills läsaren får svar på dessa frågor.

En något annorlunda spänningsroman, men verkligen i stil med det sätt Kristina skrivit sina övriga böcker. Jag gillar det naturligtvis, Kristina är mycket duktig på att skapa spänning och intriger på ett riktigt mysigt sätt, och här är det inte ens ett mord som ska lösas som ger spänning. Jag väntar redan på nästa del i denna nya serie.

Andra som bloggat om boken:

Lottens bokblandning

Kapprakt.se

Besök på Smålit Jönköping

Haft en rejäl bloggsvacka, under den perioden har jag läst en hel del så det har inte varit en lässvacka. Jag har också hunnit med att  besöka Smålit bokmässa i Jönköping förra lördagen (7/5) Detta blogginlägg får handla om det. Det var en trevlig mässa och jag pratade med en hel del författare. Köpte två böcker Tobakshandlaren av Robert Seethaler, och Professorn av Annette Brandelid, jag har de andra fem i serien Af Hjo. Fick Den danska älskarinnan som är första delen i serien Familjesagan på Källetorps gård,av författaren själv, Göran Magnusson. (inte som rescensionsex.)Tog broschyrer, och lyssnade på två boksamtal. Först var det Gunnar Källström som pratade med författarna Camilla Dahlson och Ann-Charlotte Persson, sen lyssnade jag på Josefine Frankner, som berättade om sitt liv och om sin bok Kristi Bruds slav - Mitt liv i sektens hjärta, som hon skrivit tillsammans med Cecilia Gustavsson. Det var båda intressanta samtal  på helt olika sätt naturligtvis. Jag blev sugen på att läsa  Camilla Dahlsons senaste, med titeln Söta små ting  där handlingen utspelar sig i Kristianopel i Blekinge en ort som jag varit i flera gånger. Camilla berättade även om sin bok Det lilla biblioteket på Söder. Ann-Charlotte Persson berättade bland annat om sin bok Kvarteret Ekorren. Jag läser inte så mycket Feelgood så det blev inspirerande samtal  för mig.

Samtalet med Josefine Frankner och Cecilia Gustavsson var intressant och jag blev berörd. Det är starkt att kunna berätta om den hjärntvätt som hon och hennes familj utsatts för, och som varit en stor del av hennes liv. Nu har hon och hennes familj ett helt annat och  lyckligare liv. Familjen har även tillökats med en ny familjemedlem. 

Samtal om Feelgood

Samtal om Hjärntvätt

Hem - Resor i Västergötland

Hem - resor i Västergötland  (2020) av Erik Andersson är en sammanställning av hans små krönikor i Göteborgs-Posten om vandringar han gjort i socknar i Västergötland. Gemensamt för socknarna är att de har ett "Hemnamn", Exempelvis som Gökhem och Gudhem. I Gökhem bodde jag i under hela min tonårstid, kan påverkat att jag ville läsa denna bok.Även andra ortnamn som har delar med betydelse Hem  exempelvis ortnamn som slutar på um såsom Lerum och Bjurum. Har bott många år i Lerums kommun så det kan ha påverkat min nyfikenhet på denna bok än mer :). Jag har naturligtvis relationer till flera av ortsnamnen i boken, men många kan jag inte placera alls, så det borde varit en bättre karta i boken. Den som finns är endast en historisk karta med häraden i landskapet. "Wästergötland, Skaraborgs och Elfsborgs Lähner." Under varje ortsnamn har Andersson också skrivit vilket härad det ligger i, så lite hum får man ju både av kartan och hans beskrivningar i texten. Sammanlagt har Erik Andersson under några års tid besökt 50 "Hemsocknar" och sedan har han skrivit om sina upplevelser på platsen. Han har skrivit ner de tankar han fått när han vandrat omkring. Han redovisar lite växter och fåglar han ser, eller husdjur han möter på vandringarna. Ofta är det kossor, hästar eller får som finns i hagar där han många gånger utsätts för deras närgångna nyfikenhet. Det kan också vara lite tråkigare med envetna flugor eller mygg. Många gånger besöker han också socknens kyrka. Kyrkan ligger ju för det mesta mitt i byn men det blir många gånger bara kyrkogården för kyrkorna är ju tyvärr oftast låsta. På en hel del platser finns det nåt fornminne eller någon minnessten. Andersson har läst på lite innan han gör besöket så han vet vad han ska leta efter. Längst fram i boken finns en lista på de 50 Hemsocknarna som han skrivit om och i slutet av boken har han skrivit om Hemnamnen historiska betydelse. Allra sist en litteraturlista som visar var ifrån han fått sin kunskap om platserna.

Detta är en liten udda bok, som kan vara kul att läsa ett par socknar åt gången, inget man sträckläser, i alla fall gjorde jag inte det. Det kan nog vara en fördel om man har lite hum om Västergötland och historieintresse för att finna boken intressant

Från förlagets text

"Erik Andersson tycker om att gå runt saker. Han har gått runt Kungsholmen och Södermalm; han har gått runt i Dublin, Kalmar och Philadelphia; men allra bäst trivs han när han får gå runt på den västgötska landsbygden."

Som skuggan följer ljuset

 

Som skuggan följer ljuset (2020) av Vibeke Olsson är den sjunde boken om Bricken och hennes liv på Svartviks sågverk utanför Sundsvall. 

Förlagets text:

"1932, året efter skotten i Ådalen blir dramatiskt på Svartvik, först en sågverksstrejk där Svartviks arbetare står ensamma, sedan en massastrejk över hela Sverige. Den ideologiska maktkampen mellan socialdemokratin och kommunismen präglar både strejkledningen och vardagslivet och skär genom Brickens familj.

Jag hade fått för mig att den förra med titeln Som ett träd i skogen, skulle vara den sista när den kom ut, men där hade jag fel. Jag vet inte om Vibeke Olsson har planerat en fortsättning för det är ju rätt långt mellan utgivningarna. Efter att läst denna så vill jag gärna ha en fortsättning och det är möjligt att det är Vibekes planer. Dessa böcker är skrivna med mycket tillbakablickar vilket jag tidigare tyckt varit lite jobbigt, men faktiskt denna gång kändes det bra. På sitt sätt är det ju lättare för de läsare som bara läser en eller några böcker i serien att hänga med. Mycket av det jag fått veta i alla dessa tillbakablickar hade jag glömt nu, så om de inte varit med i Brickens tankar i denna del, hade den varit mycket mer svårläst. Bricken är i denna del 63 år och hon har varit med om rätt mycket hittills i sitt liv. Bricken är troende och tänker ofta på hur det skall gå för dem som inte är frälsta, särskilt de i hennes nu rätt stora familj. Det är en romanserie som handlar  mycket om de stora folkrörelserna, arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen och dess framväxt i Sverige.

På något sätt känns det som att träffa en gammal kär vän när jag läser denna bok, och som sagt så hoppas jag på att Vibeke Olsson skriver en eller till och med  flera delar till.

Läs vad jag skrivit tidigare om serien

 

Kustobservationer

 

Kustobservationer (2021)av Anna Fock är första boken jag läst av henne. Romanen utspelar sig i Estländska huvudstaden Tallinn och på färjan till Stockholm. Tallinn är en stad jag inte varit i, men för den som varit där och känner till platser och gator så kan det kanske vara roligt att läsa denna roman då det förekommer en del platsangivelser i berättelsen.

Liis pojkvän och sambo Madis, en något äldre man har lämnat henne för att flytta till Filipinerna. Han stod inte ut med mörkret och kylan i Estland. Liis saknar honom. Han ville att hon skulle följt med honom men hon valde att vara kvar i Tallin. Liss försörjer sig på att skriva korsord för tidningar och att arbeta som hyttstäderska på Sverigefärjan. Henne barndomsvän Lisanne lever ett helt annat liv, hon bor i en nybyggd lägenhet med sin familj i en förort. Hon tycker att Liis ska söka en ny kärlek på Tinder, men Liis kan inte låta bli att tänka på Madis, samtidigt träffar hon en del andra män. 

Det här är inte en roman som jag kommer att komma ihåg handlingen i någon längre tid efter att jag läst den, det innebär inte per automatik att jag inte tyckte om den, men helt ärligt jag tyckte jag den var sådär. Kustobservationer liknar på något sätt Rödby-Puttgarden av danska författaren Helle Helle och det beror främst på att huvudpersonerna jobbar på en färja, men jag tycker också att det finns likheter mellan dessa författares sätt att skriva. Då blir det svårt att förklara varför jag inte gillade Kustobservationer så mycket eftersom jag gillat det jag läst av Helle Helle. Kanske att jag hade andra förväntningar på vad detta var för typ av roman. Anna Fock har skrivit två andra romaner. För sin första roman Absolut noll fick hon Borås Tidnings debutantpris och hennes andra  roman Väderfenomen var Augustprisnominerad. I den senare löper handlingen mellan nutidens Ryssland och 1950-talets Sovjet,  den kan säkert vara bra och känns tyvärr lite aktuell i dessa mörka tider. Möjligt att jag kommer att läsa någon av dem, kanske att jag tycker att de är riktigt bra vem vet?

Pestön

 

Pestön (2021) av Marie Hermansson är andra boken om Nils och Ellen  i Göteborg , alltså en fortsättning på boken Den stora utställningen (2018) som utspelade sig 1923, då det var en världsutställning i Göteborg. Pestön utspelar sig två år senare, 1925. Tyckte mycket om Den stora utställningen, i den beskrev Marie Hermansson hur Göteborg såg ut då och hur man hade byggt upp utställningen och vad som hände där. Den var lite smårolig och jag gillade även persongalleriet i den.  Pestön var inte  lika rolig att läsa. Det finns en anledning till det, den beskriver en mycket mörkare historia, och även om jag gillat det mesta som jag läst av Marie så ser jag den här som mer lik hennes tidigare produktion och Den stora utställningen som ett undantag. Jag ogillade inte Pestön helt men gillade Den stora utställningen mycket mer. Pestön beskriver även den, dåtidens Göteborg och då bland annat trafiken där några få utbildade trafikpoliser försökte skapa ordning, annars var det nästan djungelns lag som gällde. 

Den som känner till Göteborg kan också säkert placera in adresser som nämns i miljöbeskrivningarna. Fast det är ju så att handlingen utspelar sig  till stor del ute på ön med det fiktiva namnet Pestön (som i verkligheten är  Känsö i Göteborgs skärgård) och till viss del något också vid Säveån i Jonseredstrakten, ett ställe som i boken kallas Vrakarebyn.

Förlagets text:

  Överkonstapel Nils Gunnarsson blir kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad. Bland de fallfärdiga barackerna vid ån ligger en död man som vrakarna har bärgat ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt, först till stadens finare kretsar och senare till den beryktade Pestön. Ön fungerade tidigare som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Men vad försiggår där nu? Och vem är mannen som hålls fången på ön? För att lösa gåtan får Gunnarsson återigen hjälp av den försigkomna Ellen Grönblad.

Ellen har en stor roll i berättelsen, och visst är det spännande då hon tar anställning ute på Pestön för att försöka hjälpa Nils.

Det förhållande de hade till varandra i Den stora utställningen har förändrats och nu har Ellen en annan fästman. Frågan är om det i framtida böcker i serien blir Nils och Ellen igen, min gissning är att det kan nog bli så. Pestön visar mer tydligt att detta är en deckare, upplevde inte Den stora utställningen riktigt som om den klassade in som det. 

Veckans kulturfråga bästa klassiker och svensk kanon

Veckans kulturfråga hos Enligt O v11 2022 blev två frågor denna vecka. 

Vilken klassiker som du läste som ung gjorde störst intryck?

Mitt svar är  Kulla Gulla av Marta Sandwall-Bergström och Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Kulla Gulla läste jag i 10-11 års åldern och Stadserien  när jag gick i högstadiet. 

Vilken författare och vilket verk tycker du är ett måste i en litterär kanon?

Här blir det vilka verk och inte vilket och vilka författare och inte vilken :). Ovanstående två böcker, det är ju serier, men den första i respektive serie tycker jag borde vara med, om man inte ska ha hela verk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg ser jag också som ett måste i en sån här kanon.

Utvandrarsviten av Wilhelm Moberg hör väl också hemma i en svensk kanon, och där blev det lite "dåligt samvete" för jag har bara sett filmerna (de äldre inte den nya)  och inte läst böckerna 

Måste jag välja ett verk så är det nog Doktor Glas.

Sen finns det en del andra författare som borde vara med exempelvis Kerstin Ekman, P-O Enqvist och Fritiof  Nilsson "Piraten".

Min ko vill ha roligt

Min ko vill ha roligt (1990) av Astrid Lindgren och Kristina Forslund köpte jag och läste när den kom ut. Blev omläsning nu så här många år senare, då jag planerat in att läsa en del om och av Astrid i år. Det blev en hel del tankar om att det trots allt  hänt en hel del bra för djuren i vårt land sen denna bok skrevs, och kanske just för att bland annat Astrid stod på djurens sida, och uppmärksammade oss på missförhållandena. Men det finns fortfarande mycket som kan bli bättre. 

Astrid och Christina samarbetade på det sättet att Kristina som var veterinär och docent vid Veterinärmedicinska fakuliteten vid lantbruksuniversitetet, gav Astrid information om tillståndet på Sveriges stora gårdar och på slakterier, om djurskyddslagarna osv. Sen skrev Astrid debattartiklar i Expressen riktade till Jordbruksministern och statsministern. De brukade svara henne, så debatten var i full gång och statsministern som då var Ingvar Carlsson lovade Astrid en djurskyddslag, hon tilldelades det löftet till sin 80-årsdag som inföll den 14:e november 1987. Varken Astrid Eller Kristina var särskilt nöjd med den lag som sen kom, men några små förbättringar blev det. 

Astrid skriver humoristiskt och på sitt speciella sätt där hon låtsasintervjuar en höna en gris och en kossa (hon kallar dem för livstidsfångar) om vad de tycker om sina instängda liv. Björn Berg har illustrerat med enkla teckningar av lyckliga djur.

Personligen tog jag åt mig av debatten som var då, och började med att bara äta kött från djur som jag visste hade haft det bra, KRAV-märkt eller direkt från gården/bonden. Under flera år då jag bodde med möjligheten att ha djur, hade jag Linderödsgrisar och hönor, saknar det mycket men har fina minnen från den tiden.

Och livet bara pågår

 Och livet bara pågår (2022) av Ingela Wadbring "är en varm relationsroman om mogen Kärlek okonventionella familjekonstellationer"  Så beskriver förlaget boken. Det är en kärleksroman men också så mycket mer, en roman om att vara mitt i livet, vill jag påstå, ja livet som bara pågår... Marija är chef på ett företag i Göteborg som levererar utredningar och analyser till myndigheter. Marija har nära till sin arbetsplats, hon är frånskild och har en dotter som bor i Stockholm med man och son. Marijas pappa bor ensam, även han i Göteborg och hon hälsar pliktskyldigast på honom rätt ofta. Han är en anledningarna till att hon tog jobbet i Göteborg tidigare har hon bott och arbetat i huvudstaden. Arbetet innebär resor och på en konferens på Svalbard träffar hon Iosif som är anställd på kulturdepartementet i Stockholm. De finner varandra och kärlek uppstår. Men det finns ett stort Men som Iosif inte vill upplysa Marija om med en gång, som läsare förstår man att han har svårt för att göra det, då han påbörjar att säga något men inte avslutar det. Förklaringen är att Iosif har en multisjuk sambo som han inte är beredd att lämna. 

Förlagets text: "Marija ställs inför ett dilemma går det att leva i tresamhet? Om hon vill fortsätta måste hon utmana både sina egna och samhällets normer. Är hon redo att anta en sådan utmaning?"

Jag tyckte mycket om den här romanen och just för att jag som läsare redan visste om Iosefs  hemlighet, åtminstone till viss del eftersom förlaget går ut med frågeställningen om relationen i  baksidetexten. Därför blev det spännande att få svar på när kommer han att berätta? Hur kommer han att berätta och hur reagerar Marija? Det blev en hel del tankar då jag tycker mig  något kunna sätta mig in i situationen. Människor blir allvarligt sjuka eller skadas svårt i olyckor hur fortgår deras äktenskap/förhållanden Kan man tänka som Iosif?

Ja Ingela Wadbring har skrivit en fin roman som åtminstone får mig att fundera på hur livet kan ställas på ända för den som är frisk med en sjuk partner.

Tack till  Hoi förlag för recensionsexemplar. 

Monica Magnus 1966

 

Monica Magnus 1966 (2021) av Ulrika Ewerman är en berättelse om ungdomar i mitten av 60 talet. Monica i berättelsen är Ulrika Ewermans syster, den systern hon alltid levt i  skuggan av. 

Ur förlagets text:

"Monica Magnus 1966 är en sann berättelse om två personer som inte kan hålla sig flytande utan varandra och om den såriga relationen mellan mor och dotter. Det är en roman om den stora kärleken och hur den kan riskera att bränna sönder allt i sin väg."

Det är en verklig historia som slutar tragiskt och Ulrika Ewerman har försökt skriva om det som hände sin syster som hon aldrig fick lära känna. Hon skriver det som en roman, ändrat namn och gjort det till sin berättelse. Det börjar i nutid då hon får en kasse av sin bror med brev, kort med mera, som har med Monica att göra. Det är utifrån det hon skrivit samt att hon pratat med någon/några som var med när de begav sig. Jag tycker verkligen hon fångat tiden, det är 60-tal, ganska väsensskilt från vår tid med mobiltelefoner och datorer. En helt annan syn på ungdomen, de var många gånger mycket friare än nu. Magnus är åtta år äldre än Monica, de träffas när hon är fjorton 1965. Det är mycket fester, de har roligt men lever farligt på många sätt Magnus kör motorcykel och låter Monica köra. 

Jag kan rekommendera boken nästan som ett tidsdokument men det är ju en tragisk anledning till att boken kom till.

Uppbrottet

 

Uppbrottet (2021) av Ana Porss är den andra delen i hennes trilogi Herravälde. Jag har följt Ana Porss författarskap från hennes första böcker. Hon har verkligen utvecklats som författare och välförtjänt fått lysande recensioner. Ana har genom att levandegöra människor som finns bakåt i sitt släktträd lyckats få till historiska romaner om hur just kvinnors liv kunde vara i olika tider av vår historia. Förlaget skriver om Ana att Hennes passion är att berätta och hon drivs av en nyfikenhet på människans inre. Ja man kommer verkligen in i de kvinnornas inre som Ana skriver om och just detta att skapa berättelser om de som gått före henne i släkthistorien är det som är det skickliga tycker jag. I sitt efterord Skriver Ana just att det bygger på en sann släkthistoria men det är ändå hon som skönlitterär författare som har styrt både karaktärer och handling. Karaktärerna skildrar sina egna liv, i romanerna har de även roller at spela och gestaltar likt skådespelare , sin tid i den svenska historien.

Förlagets text om Uppbrottet:

"Den unga torparflickan Edla tror att hon har mött den stora kärleken. Hon blir gravid och gifter sig med fadern till barnet. Men hennes make, soldat Andersson, visar sig vara någon annan än hon trott. Han är en man som både förtrycker och bedrar. "När han får arbete som kusk hos apotekare Hjalmar Lind i Borås lämnar han sin soldattjänst och flyttar med familjen från landsbygden in till staden. Lind berättar för Edla om arbetarnas dåliga villkor i fabrikerna och det väcker hennes intresse för kvinnornas situation. Hon genomgår ett uppvaknande och börjar ifrågasätta sitt äktenskap."

Jag sugs in i handlingen så som det ska vara i en bra roman. Läsaren får följa Edla från uppväxten där hon tydde sig mer till sin far än till sin mor som hon upplevde stygg, och sen hur hon gifter sig med en soldat som hon knappt lärt känna, men vars barn hon väntar. Hur hon sliter som soldathustru och gör det bästa för sin man och sina barn. Trots att hon helst velat bli  lärarinna.

Hur de flyttar till Borås där livet blir helt annorlunda med större lägenhet och mindre självförsörjning och hur Edla längtar efter läsning och hur hon börjar se på sin och många kvinnors situation vid den här tiden.

Naturligtvis kommer jag att läsa den tredje delen i serien, Vägen dit, framöver och den berättelsen är om en annan kvinna (Tror det är Edlas dotter) och når fram till 1960. Just för mig personligen har det två första böckerna också varit intressant läsning därför att en hel del, särskilt i En kvinnas straff, men också en del i denna bok utspelas på platser jag känner till väl, däremot inte Borås som handlingen i den till stor del utspelas i. 

Den konserverade änkan

 

Den konserverade änkan (2020) av Helene Gullberg är en historisk berättelse som börjar 1779 och utspelar sig i Stockholm. Karaktärerna  är historiska personer som funnits i verkligheten men Gullberg har gett dem liv genom sin fantasi.  Mycket av det som utspelar sig i romanen är fakta. Berättelsen börjar med  att Sara vaknar efter sin bröllopsnatt. Hon har blivit bortgift med den store möbelsnickaren George Haupt som är dubbelt så gammal. Haupt har nyligen blivit änkeman och har tre unga döttrar. Det är ett äktenskap som trots allt kommer att fungera bra, men Sara föder även hon endast döttrar. Fem år senare är hon änka med ansvar för sju barn och möbelverkstaden.  Det är en intressant berättelse om Hauptska huset med det kända möbelsnickeriet som var Kunglig hovleverantör. Det är en lättläst berättelse om dåtidens levnadsvillkor i Stockholm och om hur en stark kvinna gjorde allt för att klara sin uppgift. Hon blir rådd att låta sig konserveras, alltså gifta sig med den som får ansvar för verkstaden, men hon vill försöka reda upp det själv. Hon är dock uppvaktad av den man som blir satt att ta hand om verkstaden, men han är absolut inte  någon hon vill gifta sig med, hon litar inte på honom, och det kan man förstå.

Helene Gullberg har verkligen lyckats göra en bra historia, det är ett driv i berättelsen som gör att det blir en bladvändare. 

Det är hennes första roman och hennes intresse och kunskap om möbelsnickeri och skråväsendet, gör boken realistisk men att lyckas så här bra är ändå beundransvärt.

Bibliotekstjänst text om boken:
"De gustavianska Stockholmsmiljöerna skildras trovärdigt med färgstarka karaktärer och ett språk som känns både tidsenligt och lättläst. En varm, mustig och spännande historia för vuxna om kvinnors livsvillkor under gustaviansk tid."

En liten del av världen

En liten del av världen (2013) av Magnus Gustafsson blev den första utlästa bok 2022. Det är författarens debutbok. Handlingen börjar med att Eva en kvinna bosatt i Göteborg och som har man och två barn samt ett bra jobb börjar känna en tristess. Hon trivs inte i ekorrhjulet och längtar till något annat. Hon ser tillbaka på barndomen och dessa minnen känns fyllda av glädje. Hon längtar tillbaka till barndomens somrar på landet då familjen hyrde ett litet rött torp med vita knutar intill en sjö. Hennes man (som arbetar som säljare) förstår ingenting och säger att dessa tankar och hennes längtan är övergående. Evas känsla är stark och hon ser en dag en annons om arbete på en bensinstation i en liten by en bit från stan. Hon ringer och visar sig intresserad, hon åker på intervju och blir sen utvald men frågan är vart ska hon bo? Mackägaren hänvisar till en äldre man i byn som har en gammal undantagsstuga stående tom. Eva fastnar och efter lite iordningsställande bor hon och barnen där medans hennes man bor kvar i stan. Mannen Eva hyr av lever upp och berättar om sin livsfilosofi för Eva. Läsaren får följa Evas nya liv och hur hon lär känna byborna. Även hur livet blir för hennes man nu ensam i stan. Sammantaget var det en liten annorlunda skildring och jag förstår hur författaren tänkt med sin skildring av dessa karaktärer den krisande Eva som trivs med sitt nya liv, den äldre mannen med sin enkla livsstil med blick för naturen och som säger att hans gård är "En liten del av världen." Även om det som händer med  Evas man, det är en stor förändring,  men om det vill jag inte "spoila." 

På bokens baksida skriver författaren nästan som en dikt: 

 

"I en liten del av världen finns våra drömmar.

Det är drömmar i en värld,

där drömmen blir en möjlig väg.

För många människor förblir drömmen just en dröm,

För några människor blir drömmen verklig.

För en del människor är verkligheten drömmen.

Ur min dröm föds en berättelse.

Det är en berättelse om människorna i en liten by.

Det är en berättelse om livet, dess väg,

dess föränderlighet.

Det är en berättelse om vår jord, om vår framtid.

Det är en berättelse om människors drömmar."                  

En fager mö

En fager mö  (2008 på originalspråk och 2010 på svenska) av Joyce Carol Oates blev den sista bok jag läste under 2021. Det är den andra boken jag läst av henne då jag läst Dödgrävarens dotter tidigare. Den berättelsen bygger på hennes farmors liv. Jag skrev att jag tyckte den var lite jobbig att läsa men bra. Kanske är det trots allt därför jag dragit mig för att läsa något mer av henne, i vilket fall som helst så tyckte jag mycket om denna lilla historia, som var mycket mer lättläst. Joyce Carol Oates är ju en författare som skrivit många romaner så det finns ju att välja på. Det gör att det säkert kan bli att jag läser något mer av henne framöver

Ur förlagets text:

Sextonåriga Katya Spivak lämnar en grå industrihåla i New Jersey för att arbeta som barnflicka hos en välbärgad barnfamilj i den lilla kuststaden Bayhead Harbor. Och där i sommaridyllen skymtar hon plötsligt löften om ett nytt och bättre liv. En dag när Katya är ute och promenerar med familjens två små barn möter hon en charmerande äldre herre. Han presenterar sig som Marcus Kidder och visar sig vara en förmögen och djupt respekterad barnboksförfattare. Mellan dem växer så småningom en sorts vänskap fram. Den musik han spelar, konsten på väggarna i hans vackra hem vid havet, böckerna och de påkostade gåvor han ger henne – allt detta står i skarp kontrast till Katyas egen bakgrund, som till stora delar har kantats av missbruk och kriminalitet.

Det är något över 200 sidor i pocketupplagan som jag läste och eftersom jag tyckte den var bra och spännande så gick den snabbt att läsa ut. Slutet var inte riktigt vad jag förväntat mig,  det blev en överraskning. Jag hade gärna sett att man fått läsa lite mer vad som sen kan ha hänt, det får man själv gissa sig till.

Kerstins bokblandning 10 år idag!

 

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det denna bloggs 10-årsdag! 

Ja för tio år sedan tog jag mod till mig och startade Kerstins bokblandning, jag hade följt en del bokbloggar ett tag innan och jag hade även själv bloggat ett år på en blogg där jag kommenterade nyheter från tidningar. Den startade jag i januari 2011 och slutade med i april 2012, så jag bloggade bara dubbelt i några månader. Det var mycket roligare att bokblogga ! 

Jag är inte jätteflitig utan gör mest blogginlägg om det jag läst men det blir en 3-4 inlägg per månad. Som mest har jag lagt ut 49 inlägg på ett år och som minst 32, 2021 blev det 34 inlägg. Sammanlagt på dessa tio år har jag gjort 412 inlägg, sen ett par år tillbaka har jag också en facebooksida för bloggen.

Jag kommer fortsätta att blogga om min blandade läsning så länge jag känner för det.  Mycket gör jag det för att själv få tänka och analysera det jag läst och att jag kan gå tillbaka och se vad jag skrivit om olika böcker. Samtidigt är det ju roligt om andra får läslust av det jag skriver. Jag vill inte kalla mig recensent, även om det på sitt sätt är det jag gör, men på ett rätt enkelt sätt. Emellanåt kan det bli inlägg om någon författare eller kulturpersonlighet som uppmärksammats i media, många gånger eftersom han eller hon gått bort, men det kan även vara av andra anledningar.

Lite tankar om min läsning i år, jag tycker om att läsa biografier och under 2022 kommer jag att läsa lite extra om Astrid Lindgren och kanske en del av allt hon skrivit. Jag har många böcker om henne i min bokhylla. En del av dessa böcker blir omläsning. Sen har jag skrivit upp en massa intressanta böcker i min allt för digra  "Att läsa lista." Jag hoppas på att hinna med att läsa mycket detta år, och gör jag det blir det många blogginlägg.