torsdag 31 december 2015

Inför mitt femte bokbloggarår


Tankar om läsåret 2015

Jag har varje år som mål att uppnå 40 lästa böcker,under 2015 har jag kommit upp till 39!! Men jag har tre påbörjade och jag inser nu att ingen av dem blir utläst förrän nästa år. Jag har inte bloggat om alla böcker jag läst och jag har en kvar som är läst som jag tänkt göra ett inlägg om. Jag har inte varit så duktig med mina två teman klimathotet, och Carl o Karin Larsson, två böcker om Karin har det blivit och en bok om klimathotet. Jag läser mest svenska författare och de flesta böcker jag läser är skrivna av kvinnor. Ändå tycker jag att jag läser blandat (!) men det stämmer tydligen inte helt. Jag har detta år  läst mer nyskrivna böcker än vad jag brukar göra men det är en marginell ökning skulle jag tro. Under 2015 läste jag tre av Jan Guillous böcker i serien om 1900-talet. Ser fram emot nästa bok som väl kommer till hösten.
Jag deltar också i Ugglan och bokens novellutmaning och har hittills läst 12 noveller, det är lite annorlunda att läsa noveller det är därför jag antog att  vara med i den utmaningen.


Planer inför 2016 mitt femte bokbloggarår.

Ja att hinna läsa fler böcker och göra fler blogginlägg är alltid min förutsatts.
Att försöka blanda läsningen så det blir fler böcker skrivna av män och av författare från andra länder hör också till mina planer. Vi får se hur det går med det... Jag har inte tänkt att lägga in något nytt tema i år utan är så tråkig att jag tänker fortsätta med samma som 2015, då det,som jag skrev ovan, blev för få lästa, särskilt om klimathotet. Här är inriktningen även att läsa just om mat och klimat, finns mycket oläst där, en del böcker i ämnet står i min bokhylla o väntar. Om makarna Larsson har jag också några böcker olästa så det är dumt att blanda in något nytt tema. Ett år går ju alldeles för fort! 
I novellutmaningen har jag fram till 19:e juni på mig att läsa ett antal noveller till, mitt mål här var från början att klara av 20, då 40 känns kanske för mäktigt. Vi får se var jag hamnar. 

Önskar Er som kikar in på min blogg emellanåt Ett fint läsår 2016 !



Novellutmaningen 9-12




Så här i slutet på året har jag gjort ett ryck i Ugglan och bokens novellutmaning och läst fyra noveller som passar i December.

                Läs en novell av en rysk författare 

                Ljusstakarna av Anton  Tjechov


Läs en novell som slutar på N                      
Granen av HC Andersen 

Läs en novell med Jultema  

Dans runt granen av Mats Söderlund



 Läs en novell av en författare som har samma för-, mellan- eller efternamn som du  
Julnatta av Kerstin Ekman

Anton Tjechovs Ljusstakarna Är en novell med sensmoralen att man inte ska ge bort något man själv inte tycker om.


Granen av HC Andersen är en saga som kan läsas av både barn och
vuxna. En liten sorglig berättelse om förgänglighet kan man säga.

Dans runt granen är en rätt lång novell av för mig en okänd författare Mats Söderlund. Läser om honom att han är en poet och en av initiativtagarna till samlingarna Noveller för världens barn där jag hämtar en hel del av de noveller jag läser i denna utmaning. Han har också varit ordförande i Sveriges författarförbund. Denna novell är för mig det totala kaoset ett julkaos helt enkelt motsatsen till julefrid. En lång och konstig historia jag inte riktigt fattar mer än att allt är just kaos. En liten lustighet är att i denna novell tänker en person på sagan om granen, som jag just läst.

Julnatta av Kerstin Ekman bygger på folktro om att julnatten är speciell, det är en hel del mystiska saker som händer då, man ska va snäll mot djur och i denna novell ska man viska i djurens öron, men inte till alla djur, en del hör djävulen till ... 

Ska försöka att läsa fler noveller och blogga om men det kan bli klurigare att placera in dem på listan.








söndag 20 december 2015

Karin Larsson och blommorna i Sundborn

Karin Larsson och blommorna i Sundborn (2008). Christina Högard-Ihr har i denna bok om Karin och Carl Larsson utgått ifrån blommor, eller växter kan man kanske säga då det handlar även om örter och grönsaker som de odlade och använde i matlagningen. Både Carl och Karin använde mycket växter i sitt konstnärliga skapande. Denna bok påminner mycket om den bok  jag tidigare läst av Lena Rydin, Karin Larssons värld , men det blir ju naturligt då det handlar om samma människor, samma familj. 

Jag njuter av att läsa om Karin Larsson, jag vet inte varför, men det var en sådan duktig kvinna som hann med så mycket i livet. Kanske hon känns lite för präktig idag men hon var en mycket annorlunda kvinna under den tid hon verkade i. Hon tänkte fritt både i heminredning och i klädstil och det är hennes verk vi ser på de tavlor som Carl Larsson målade av sitt hem och sin familj. Christina Högardh-Ihr vill genom denna bok visa att det nästan alltid är blommor med i dessa tavlor, antingen är det utomhus med växande blommor,eller så är det inomhus med blommor i vas, enkelt arrangerade av Karin. Det är också mycket blommor och blomrankor som bårder runt konstverken. Jag har faktiskt inte tänkt på att detta är så tydligt tidigare.
 Det odlades mycket på Sundborn och paret Larsson köpte mer mark i närheten av Lilla Hyttnäs. I boken Spadarvet kan man se målningar från gården med samma namn.

Både i denna bok om Karin  och i Karin Larssons värld, skriver författarna att i Karins brevväxling med nära och kära så handlar det mycket om odling och växter, det var viktigt för henne att de sköttes och togs hand om på rätt sätt.

Så här skriver Christina:
"Visst förstår vi att Karin genom hela sitt liv hyste en stor kärlek till naturen
och hon såg den verkligen, hon var en iakttagare som skickligt lagrade i minnet"
 
 Jag har fortfarande inte läst Karin! Karin! Karin! min älskade engel!  brevväxlingen mellan Karin och Carl Larsson, men det ska snart bli den ligger högt upp på min läslista. 

onsdag 16 december 2015

Mitt liv som gift

Mitt liv som gift (2015) av Anna Mannheimer . Detta är en liten charmig bok där Anna skriver mycket öppenhjärtligt om sitt äktenskap och familjeliv med Peter Apelgren Det är mycket humor, men samtidigt lite djupare tankar. Det är en blandad kompott kan man säga, mycket lättläst läsning som jag läst med ett leende på läpparna. En del av texten är skrivet i dagboksform,och en del är förmodar jag från föreställningen som paret hade med samma namn. Boken innehåller även lite skojiga listor och några recept. Sidorna är färgglada, allt sammantaget är det en trevlig liten bok som passar om man bara har en kort stund till läsning exempelvis i ett väntrum eller på en kortare bussresa.

 I sitt förord skriver Anna:
"När den här boken nästan är klar så dör min mamma. Det har gått en vecka sen hon kom in på sjukhus. Jag faller. Allting går i slowmotion. Ingenting blir ingenting. Jag som hade så bråttom.
Bokomslaget skulle fotas,texterna redigeras, möten med intervjuer skulle bokas."

Ja så är ju livet, och även äktenskapet, det innehåller både sorg o glädje, och något försenat kom boken ut. Jag har inte sett föreställningen men jag hörde Anna berätta om den på en "författarafton" i en bokhandel och jag lyssnade på Anna och Peters gemensamma sommarprogram, så en hel del kände jag ju igen, men ändå har det varit rolig läsning.

Ur beskrivningen om boken:
"Anna Mannheimer lotsar oss genom vardagslivet som gift och hon väjer inte för något. Hur är det som samlare att bo ihop med en slängare? Hur sjutton ska man gräla när båda är fruktansvärt konflikträdda? Och hur hinner man både umgås med sina barn, sova och dessutom ha sex? "

lördag 12 december 2015

Himmelsdalen



Himmelsdalen (2011) av Marie Hermanson fångade mig helt och hållet och blev en riktig s.k bladvändare för mig. Marie Hermanson har byggt upp en mycket spännande handling i denna roman och det går faktiskt att kalla den för spänningsroman för spännande är den! Daniel och Max är enäggstvillingar men har växt upp med varsin förälder och som barn träffades de bara en gång om året på deras gemensamma födelsedag. 

En dag får Daniel som lever ensam efter en skilsmässa ett brev där han känner igen broderns handstil. Daniel darrar när han öppnar brevet, först tyckte han att det var postat från Helvetet men ser sen att det står Helvetia och det är ju Schweiz. Max skriver att han är på ett hälsohem och bjuder in honom att komma o hälsa på, han bjuder på resa och uppehälle. Daniel tackar ja och tänker att det passar honom bra att komma iväg  och att få lite omväxling några dagar och att han blir bjuden på resan är ju inte fel. Väl där ber Max honom att stanna kvar och efter en kort tid berättar Max att han vill att de ska byta plats. Daniel är tveksam men går med på det eftersom Max säger att han är tillbaka om några dagar. En kort tid på ett hälsohem är väl ingen fara. Men dagarna går och Max kommer inte tillbaka och då börjar Daniel att bli orolig och han börjar snart tänka att Himmelsdalen är det sista han kommer att få se i livet.

Allt eftersom jag läser tänker jag att poststämpeln nog var från Helvetet eller åtminstone en liknande plats på jorden.... Har du inte läst denna bok och gillar att läsa böcker som har en spännande handling så är Himmelsdalen verkligen en bok jag rekommenderar.



söndag 6 december 2015

Konsten att dö


Konsten att dö (2014)av Inger Edelfeldt.

Jag har inte läst något av Inger Edelfeldt tidigare, kanske lite konstigt då hennes utgivning är stor. Hon är inte bara författare utan även konstnär och illustratör.


Ur baksidestexten till Konsten att dö:

" Vid femtiotvå års ålder har fotografen Jacky nått en punkt där hon ifrågasätter det mesta: fotokonst, dödsrädsla, människors sätt att se och älska, och sin egen självbild."

Konsten att dö är skriven i jagform och utspelar sig några sommarmånader,  det är en omvälvande tid för Jacky, en tid med tankar om hur hennes liv har varit och hurdan hon är. En livskris som nog inte är helt ovanlig, i denna bok en femtioårskris. (även om fyrtiokriser också är vanliga.)
I bokens början är Jacky ute och promenerar utan kamera, för att se naturen utan att söka motiv genom kameralinsen. När hon efter promenaden tar en fika på ett café ser hon en kvinna som hon tycker är vacker och har ett utseende som en bokmärkesängel. Jacky erbjuder kvinnan att bli hennes fotomodell och ger henne en lapp med sitt telefonnummer.
Kvinnan som heter Maria är mycket yngre och de har inte mycket gemensamt. Relationen dem emellan blir inte så lyckad men ändå så håller de kontakten. Jacky har annars inte så många nära vänner utan mest ytliga kontakter, hon har en relation med en man, som säger sig leva i ett "fritt äktenskap" med en textilkonstnär. Hans fru är dock inte så framgångsrik i sitt konstnärskap som Jacky är som fotograf/fotokonstnär.
Som läsare får man ta del av tillbakablickar på tidigare händelser i Jackys liv  varvat med det som sker i nuet. 
Allt slutar med kaos kan man tycka, men slutet ser jag ändå som ett lyckligt slut. Konsten kanske inte är att dö, utan konsten är att att återuppstå.