söndag 28 april 2019

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig (2014) av Christina Wahldén, tillhör en av de böcker som inte blev läst under förra året då jag tänkt läsa en hel del om Linné. I den här romanen har Christina Wahldén skrivit om  Linnés dotter Lisa Stina och lärjungen Daniel Solander.
Linné är alltså inte huvudperson i den här romanen, men figurerar hela tiden i bakgrunden. Det är ju ändå han som är den store - Fadern och professorn. 

Från förlagets sida: 
"Lisa Stina är Linnés äldsta dotter. Daniel Solander är botanikprofessorns favoritelev och informator åt hans son. Men när Lisa Stina är sexton får den tio år äldre Daniel packa ihop sina saker och blir skickad från Uppsala till London för att sprida Linnés sexualsystem över världen.
Men är det bara därför han reser?
Är det kanske också på grund av en varm blick, röda kinder och bultande hjärtan?"

Daniel följer med Cooks expedition från London till Nya Zeeland och Australien. 
Lisa Stina som har stort intresse av sin fars forskning längtar ut men blir kvar hemma, hon blir bortgift, men går ifrån den mannen och blir sen kvar hemma hos far och mor.
Christina beskriver väldigt bra tidsandan och vi får följa med Daniel på expeditionen och även hur Lisa Stinas liv blir hemma i Uppsala och på gården Hammarby.
 Det är en påhittad berättelse, men för att kunna skriva den har Christina gjort mycket forskning, vilket hon skriver om i bokens efterord. 
Jag tyckte mycket om den här boken, det är lite spännande med den här tidsepoken då Européerna gjorde upptäcktsresor till andra världsdelar. 2011 läste jag Trollkarlens trast av Martin Davis som också handlar om denna tid. Jag hade inte börjat blogga när jag läste den, men det hade hyllan  och hon tyckte om den precis som jag gjode :-).








1 kommentar: