Kära Astrid det är jag igen - Brev utan svar

"Kära Astrid, det är jag igen" 

Brev utan svar (2017)

av Sara Schwardt är en slags fortsättning på Mina brev lägger jag under madrassen,  Det är intressant att få veta hur det har gått för Astrid brevvän Sara. Sara är jämngammal med mig och det ger alltid en viss igenkänning när man läser jämnårigas biografier. Mina brev lägger jag under madrassen kom ut 2013 och i den publicerades Saras brev till Astrid Lindgren och Astrids svar till Sara i en brevväxling som varade mellan 1971 till 2002. Sara var 12 år när denna brevväxling började. Jag läste och bloggade om den 2015. Nu har alltså Sara skrivit en bok om fortsättningen på sitt liv som kom ut 2017, och i denna bok skriver hon till Astrid men hon kan ju nu inte få svar tillbaka. 

Jag kommer inte ihåg så mycket av den första boken kanske skulle läst om den före denna, men nej det behövs inte Kära Astrid går att läsa ändå, jag känner ju till historien bakom trots allt. Jag hade liksom glömt bort att den här fanns, men såg den på biblioteket och kunde inte låta bli att låna den. 

Sara jobbar som städerska (kallar man inte det för lokalvårdare längre?) på Borås lasarett men trivs mycket dåligt med det jobbet. Hon lever ensam men har två vuxna barn hon inte har kontakt med. I slutet av Dina brev blir hon frälst det skriver hon om till Astrid. I Kära Astrid framgår det att hon fortfarande har kvar tron och rör sig i kristna kretsar. Hon har sedan Dina brev kom ut rest runt och talat om sin bok i kyrkor på bibliotek och hembygdsgårdar med mera, detta var hon tjänstledig för från städjobbet och sommaren efter bokutgivningen ordnar en kontakt jobb åt Sara i Barnfilmbyhuset i Mariannelund, och hon flyttar då tillfälligt dit och jobbar där som Guide.

Sara får många vänner och trivs bra, men hon  har ändå svårt att våga ta tag i sitt liv och att säga upp städjobbet i Borås. Hon väljer efter lite tveksamhet ändå att flytta dit och blir fastboende där. Det är hela den utvecklingen som läsaren får följa. Det är nu mer som en dagbok och inte brev, men det är till Astrid hon formulerar sig, även om jag inte tycker det märks så mycket. Det är många människor, vänner osv som nämns i boken och jag har inte helt koll på dem, men det behöver man inte för att få behållning av boken. Kära Astrid är väldigt självutlämnande men det var ju Dina brev också, Det är modigt av Sara att lämna ut sig och sitt innersta så som hon gör. Det är i och för sig efter diskussioner och övertalning från flera inblandade i utgivningen. Saras barn fick också säga sitt och har godkänt utgivningen.