onsdag 24 februari 2016

Isfiskaren

Isfiskaren - Morden på Smögen av Anna Ihrén (2016) är del två i serien om poliserna Dennis Wilhelmsson och Sandra Haraldsson. Anna debuterade förra året med första delen Strandsittaren.
Isfiskaren utspelar sig på Smögen men även på forskningsfartyget Idun samt på Svalbard, och som i Strandsittaren finns även Sjövik med lite grand i handlingen.
Det är nog bra om man har läst Isfiskaren för att lättare kunna hänga med i persongalleriet, det är rätt många Smögenbor, poliser och nu även forskare med i handlingen.

Från bokens baksida:
"När forskningsfartyget Idun anlöper Smögens hamn en tidig vintermorgon hittas forskningschefen Kaj Malmberg mördad i sin hytt. För universitets rektor Regina Löfdahl är skandalen ett faktum eftersom Kaj Malmberg samma kväll ska dela ut forskarelitens främsta pris inom marin forskning på Smögens havsbad."

Att räkna ut deckargåtan brukar jag vara dålig på och nästan alla utom poliserna hade jag som eventuella mördare. Men allt ter sig logiskt när jag har fått svaret. Upplösningen på mordgåtan var spännande och det gillar jag. 
Anna har lagt in en historisk berättelse emellan deckarhistorien, jag började läsa den men hoppade den sedan för att läsa hela denna mellanberättelse när jag läst ut huvudberättelsen. På det sättet fick jag mer sammanhang i de olika händelserna. Kanske ett udda sätt att läsa på, men det är inte första boken jag läser på det sättet.

Det kommer att komma ut en tredje del i serien Morden på Smögen med   titeln Sillbaronen. Ser fram emot att läsa även den. 

torsdag 18 februari 2016

60 år sedan Ted Gärdestad föddes

Det är idag 60 år sen Ted Gärdestad föddes han blev bara 41 år, då han avslutade sitt eget liv 1997. Jag lyssnade mycket på hans musik som tonåring, han var en av mina idoler sen blev han väl ett tag en artist som alla andra för mig. Jag började återupptäcka Ted igen och särskilt låttexterna för kanske10-15 år sen. Texterna skrevs av brodern Kenneth och musiken av Ted, det samarbetet var absolut en del av framgången. 2005 kom Kenneth Gärdestad, tillsammans med Keijo Liimatainen ut med boken som har samma titel som den låt han troligen är mest förknippad med: Jag vill ha en egen måne - boken om Ted Gärdestad. Jag läste den och har den i bokhyllan, men det är ju nu så pass längesen att jag blir väldigt sugen på att läsa om den. Jag vill ha en egen måne verkar vara svår att få tag i. Den fanns inte på bokbörsen när jag kollade men den bör ju finnas på en del bibliotek. Idag uppmärksammas Ted på olika sätt bland annat med ett program om honom på Svt-play, men man kan också se det i tv 1 på söndag kväll.

söndag 14 februari 2016

Flickan med glasfågeln

Flickan med glasfågeln av Esme Kerr (2015) är en barn- ungdomsbok och eftersom handlingen utspelar sig på en  Engelsk internatskola för flickor så kanske det kan räknas som en flickbok, fast man delar ju inte in böcker i pojk- och flick-kategorier längre och
den klassas som en bok för barn 8-12 år (hcg)
Den föräldralösa 11-åriga Edie har fått flytta till sin faster som har söner som är stygga mot henne. Edie bodde tidigare med sin farmor, men farmodern blev blind och fick flytta till ett hem för äldre. Av en slump får Edie erbjudande om att börja på den mycket  gammaldags och respekterade internatskolan Knights Haddon där reglerna är mycket strikta. Edie ska vara "spion" åt en mycket förmögen rysk prins vars dotter Anastasia är elev på skolan. Anastasia
har anförtrott sin pappa att det sker en hel del konstigheter på skolan.Saker försvinner för henne och sedan hittar hon dem igen utan att  någon kan förklara det. Alla både lärare och elever ser Anastasia som vimsig och kanske t o m stygg, eftersom hon  försöker anklaga dem för att  stjäla från henne.Eller är hon rent av psyiskiskt störd som sin mamma?
 Edie blir snart vän med Anastasia och hon försöker lösa mysteriet men stöter på en hel del problem, det är långt ifrån ett lätt uppdrag, särskilt inte på en skola där det är stränga regler och man inte får använda någon ny teknik som exempelvis mobiltelefon, en skola där lärarna har stor övervakande makt .I slutet blir det riktigt allvarligt och mycket spännande.

Det  är ju inte ovanligt med att böcker handlar om internatskolor i England, den mest uppmärksammade är väl Harry Potterserien. Flickan med glasfågeln ska tydligen bli en serie om tre böcker,och jag tyckte den här var lättläst och gav en avkopplande lite spännande läsning så jag kan mycket väl tänka mig att läsa vidare i serien.

söndag 7 februari 2016

Mig äger ingen

Mig äger ingen av Åsa Linderborg (2007) är Åsas biografi om sin pappa "Härdarmästare" Leif Andersson. Det är samtidigt en bok om Åsas barndom och uppväxt i Västerås på 70- och 80-talet.Det är alltid intressant med biografier om det är en person man känner till, men i det här fallet är det ju den som skriver biografin som är den kända personen. På sitt sätt blir det även en självbiografi av Åsa fast den klassas som biografi. Vad kände jag då till om Åsa Linderborg innan jag läste den här boken? Att hon är skribent med debattinlägg på Aftonbladet och att hon är feminist och en person med åsikter till vänster den politiska skalan. Hennes debattinlägg har ibland lett till stora diskussioner i media och hon tillhör dem som utsatts för en hel del näthat. Vad har jag då fått veta mer om henne genom att läsa Mig äger ingen? Bland annat att hon växte upp i Västerås, att hon mestadels bodde med sin pappa som barn och att hennes pappa var härdare på ett företag som hette Metallverken. Förutom om pappan skriver Åsa om sina farföräldrar och om sina morföräldrar och om sina föräldrars syskon. Om sin mamma och hennes nya man får man inte veta så mycket. Det är alltså en bok om sin pappa som Åsa skrivit och det är en kärleksfull bok om honom. Arbetaren som jobbade hårt, vars fru lämnade honom men lät sin lilla dotter bo kvar. 
En rolig pappa som skojade och spelade teater för henne, en pappa som talade om arbetarnas kamp och ondgjorde sig på de "höga herrarna". Åsa skriver också om en pappa som var trött efter dagens slit längtade efter helgen men som då drack för mycket och som alltid hade ont om pengar.

Jag tyckte mig äger ingen var intressant men samtidigt som den borde vara lättläst så kändes det ibland som Åsa upprepade sig, den blev därför bitvis lite seg att läsa. Boken har ju filmatiserats men filmen har jag inte sett då jag sällan tittar på filmer som är baserade på böcker innan jag läst boken. Nu kan jag alltså se filmen och vem vet kanske jag tycker bättre om den än om boken.