Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter (2018) av Elizabeth Gilbert är en berättelse om kärlek, äventyr och upptäcktsresor. En roman som sveper över hela artonhundratalsvärlden, från London och Peru till Philadelphia, Tahiti, och vidare. Längs vägen möter den oemotståndliga hjältinnan ett myller av märkvärdiga karaktärer.Från bokens baksidetext.
Jag köpte den här boken på bokrean 2019, men det var först nu som jag tog tag i och läste den. Det är en 600-sidig mastig bok, men helt i min smak. På omslagets insida får man veta att Elizabeth Gilbert tillbringade stor del av sin barndom med att stirra på alla de exotiska kartor och fantastiska illustrationer i ett sagolikt läderinbundet exemplar av Kapten cooks upptäcktsresor från 1783. Den boken fanns i Föräldrarnas bibliotek.
Själv har jag läst ett par böcker där Kapten Cook finns med, Trollkarlens trast av Martin Davies och Den som jag trodde skulle göra mig lycklig av Christina Wahldén. Just den här tidsepoken med upptäcktsfärder och upptäckter av växter och djur och hur människans nyfikenhet gjorde att man for ut för att upptäcka världen, fascinerar mig. Jag har även läst och bloggat om boken Naturvetare i motvind om Bengt Euphrasén en naturvetare och upptäcktsresande på 1700-talet som växte upp på landsbygden på en liten gård nära där jag bodde som barn. Den är skriven av Gudrun Nyberg .
Nu till Alma Whittaker som endast är en romankaraktär. Alma föddes 1805 dotter till Henry Whittaker och hans fru Beatrix, hennes fostran och uppväxt är mycket annorlunda än andra barn vid den här tiden. Hon får fritt röra sig på den stora gårdens ägor, utanför Philadelphia. Hennes far är den rikaste mannen i den nya världen, han är upptäcktsresande och botaniker. Alma ges god utbildning och hon blir snart mycket begåvad inom vetenskapen och skriver artiklar i vetenskapstidningar och får böcker utgivna. Vi som läsare får först läsa om Almas pappas uppväxt och resor innan han gifter sig och får sitt enda barn.
Sedan är berättelsen utifrån Almas perspektiv fram till hennes död som läsarna får följa. Det är välskrivet och läsningen blir aldrig tråkig, inte för mig i alla fall.
Läs gärna vad Sandra Bejjer skriver om boken på sin blogg.
Allt kommer nog att bli bra (2018) av Ann Heberlein är en roman som utspelar sig under tolv dagar 2016. Det är konstnären Annika som läsaren får följa under mycket händelserika och livsavgörande dagar i hennes liv. Annika kommer hem till den lilla skånska orten Borrby för att träffa sin sjuka mamma som vårdas på äldreboendet. Berättelsen börjar med att mamman just dött och slutar med att hon är på väg in till kyrkan på begravningsdagen. Annika har under flera år bott i England, där hon levt i ett barnlöst och på senare år trist äktenskap, där hon var försörjd av sin man. Annika vill inte tillbaka till den tillvaron och under de tolv dagar vi får följa henne hinner hon träffa gamla skolkamrater, börja hjälpa till med arbetet på den ridskola som hon spenderade stor del av sin barn-och tonårstid på. Hon går på två mycket olika fester och hon blir störtförälskad i en man. Ja mer vill jag inte avslöja, jag tycker det är intressant hur Heberlein beskriver invånarna och stämningen i byn. Alltifrån de gamla klasskamraterna Annika träffar, de som har stannat i byn och levt sina liv där, till att hon blir introducerad för frun på det stora Slottet. Jag läste i en recension att det är en hästbok för vuxna. Ja det är mycket om ridskolan och mycket hästtermer och även om jag läste många hästböcker som tonåring så kan jag inga sådana termer nu längre, jag har egentligen alltid varit rädd för hästar i verkligheten. Men boken har mycket mer. Jag tycker att den är realistisk på många sätt, skvallret i byn som förs ut i Ica-butiken. Synen som de hon träffar har på politiken, några är aktiva Sverigedemokrater, vilket inte alls känns konstigt med tanke på att det utspelar sig på landsbygden och ja i Skåne har de ju varit ett stort parti länge och var rätt så accepterade. Heberlein fick kritik för att ha med dessa karaktärer, jag kan inte förstå den kritiken. En gammal skolkamrat till Annika bär en keps med "Make America Great Again", vet inte om att jag sett någon i Sverige med en sådan, men under de här tolv dagarna som romanen skildra vinner Trump presidentvalet så det var ju en aktuell slogan. På många sätt har hon fångat en tidsbild och samtidigt låtit läsaren ta del av en medelålders kvinnas vändning i livet (om än på några få dagar) och hennes tankar om barndom, kärlek och sex, liv och död.
Tyckte jag om boken? Ja den är inte dålig men samtidigt så tycker jag att den kunde varit bättre. En hästbok för vuxna ? Ja kanske, men jag fick också tankarna till en Starletserie eller Allersbok.(Läste inte bara hästböcker som tonåring) Fast då är jag nog lite väl kritisk. I vilket fall som helst så har jag svårt att säga att den var riktigt bra, men inte jättedålig heller. Tror Ann Heberlein passar bättre att skriva och debattera de ämnen hon har studerat och kan i facklitterära böcker. Fast jag fick en hel del tankar om livet, under läsningen så jag ångrar inte att jag tog mig tid att läsa den och titeln kan passa in nu då man får hoppas att Allt kommer nog att bli bra - fast jag lägger till: Igen!
På sidan innan romanens första kapitel står de två första verserna ur psalmen Härlig är jorden (Psalm 297 i Svenska Psalmboken) En vanlig begravningspsalm och en av de som Annika väljer till sin mammas begravningsgudstjänst. Mamman den ordningsamma och troende kvinnan som var en flitig kyrkobesökare.
Den fjärde pakten (2018) av Kristina Appelqvist läste jag i år som så kallat Påskekrim. Det var en mycket annorlunda Påsk som så mycket annat i vår Coronadrabbade värld, men att läsa en deckare under Påsken ska jag försöka ha som tradition, jag har gjort det i några år nu.
Det är den fjärde fristående delen i serien med litteraturforskaren Helena Waller men i den här boken är det första gången som även Rektor Emma Lundgren från tidigare böcker också är med i handlingen. Det kändes helt rätt tycker jag då Appelqvists fiktiva universitet blir mer sammanhållet över tiden då. I slutet av boken skriver hon om när två serier blir en.
Emma har nu nu återvänt efter en mammaledighet, då hon har fått tvillingar tillsammans med kriminalkommisarien Philip. Det blir dock inte som Emma har tänkt sig eftersom hon redan från början känner sig motarbetad och inte alls välkomnad av sina kolleger.
Handlingen börjar med att en student faller ner från universitetets klocktorn. Ingen kan säga om det rör sig om ett självmord eller rent av mord. På klocktornet har det också fästs en banderoll med texten STOPPA USA:S NYE DIKTATOR! VÄRLDEN MÅSTE VAKNA! Den händelsen hamnar dock allt mer i skuggan av att en stor donation som ska bekosta ett unikt forskningsprojekt som kommer att sätta Västgöta universitet på världskartan.
Återigen har Kristina Appelqvist skrivit en bra pusseldeckare med det fiktiva universitetet som huvudmiljö, men allt sker inte i Skövde utan denna gången är en del av handlingen förlagd till Franska rivieran och där inträffar ett allvarligt mordförsök.
Nu har jag kvar att läsa nästa bok i serien, En giftig skandal som kommit ut i år, väntar med att läsa den tills den finns i pocketupplaga.
Ljuskällan (2020) av Hanna Landahl är en fristående fortsättning på Under två timmar som jag tidigare läst just för att sen läsa denna då ämnet och platsen den utspelar sig på, (utanför Floby i Västergötland där jag gick i högstadiet.) gjorde mig väldigt nyfiken. Jag blev verkligen inte besviken och för mig var denna bok en bladvändare för det finns en slags spänning i den även om det inte alls är en spänningsroman.
Ur förlagets text:
"Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare.Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet."
Allt blir inte som Anna tänkt sig, övriga familjen är inte lika glada över det nya boendet. Staffan och barnen kan inte tänka sig att leva utan Wifi, som enligt stadgarna inte är tillåtet för de boende i Ekobyn. Staffan är från början mest inställd på att bo där en kortare tid och att de ska flytta tillbaka till villan i Göteborg som just nu bara är uthyrd på ett halvår. Anna ser det mer som en livstilsförändring helt och hållet. Barnen saknar sina kamrater och är oroliga för att börja i en ny skola.
Hanna Landahl har åter igen i Ljuskällan så som i Under två timmar skrivit en bra samtidsroman. Just beroende på det aktuella ämnet om att försöka leva miljö och klimatvänligt så tilltalade den mig något mer. Jag har själv ofta funderat hur det skulle vara att bo i något slags kollektiv på landsbygden med eko inriktning. Jag har visserligen bott på landet i stora delar av mitt liv och även haft ett boende under flera år som något kan påminna om det, med grisuppfödning lite odling och några höns.
Hanna har före de här två romanerna skrivit några barnböcker samt en bok om en by som tar emot ensamkommande, titeln är Välkommen till Himmelsta. Får nog bli att jag tar och läser den också framöver.
Omslaget på Ljuskällan är ju väldigt passande så här i Påsktider men det är mest en slump att jag lagt ut blogginlägget just nu
Idag har jag sett på en digital visning av en fin utställning om Gustaf Tenggren på Millesgården. Den hade varit intressant att se live men tyvärr är ju samhället nedstängt med anledning av Coronapandemin och därför gör många museum digitala visningar.
Alingsås bibliotek hade en utställning på stora skärmar som jag med nöd och näppe hann att se timmarna innan de skulle ta bort dem.
Gustaf Tenggren (1896-1970)var en tecknare och illustratör som föddes i Magra i Alingsås kommun och som sedan bosatte sig i USA och bland annat arbetade för Disney. Han är främst känd för filmerna Snövit och Pinocchio.
Innan han emigrerade illustrerade han Bland tomtar och troll där han efterträdde John Bauer.
Gustaf Tenggren - en biografi av Lars Emanuelsson och Oscar Ekman är en bok som jag tänkt läsa men än har det tyvärr inte blivit av.
Gustaf Tenggrens liv är intressant och utöver det jag skrivit om ovan så illustrerade han många barnböcker i serien Little Golden books där bland annat The Poky Little Puppy ingår och som blev en stor succé i Usa.
Ett jävla solsken - En biografi om Ester Blenda Nordström (2017) av Fatima Bremmer, en biografi som prisades med Augustpriset. Jag kände inte till något om denna kvinna innan jag påbörjade min läsning om henne. Att hon var en mycket speciell och känd kvinna under sin levnad förstod man med en gång men lite förvånad blir jag då att hon inte på något sätt känns särskilt ihågkommen efter sin bortgång.
Ester Blenda Nordström levde 1891-1948 hon hade många då kända personer i sin bekantskapskrets, Elin Wägner, Prins Eugén, Anders Zorn för att nämna några och ja även Evert Taube en kort tid i ungdomen innan han blev känd för hela Svenska folket. Ester Blenda Nordström började sin journalistiska bana på Svenska dagbladet och tillhörde den grupp kvinnor som kallades pennskaften. Kvinnor som skrev helt enkelt och som kämpade för kvinnors rätt till det fria ordet kan man väl säga.
Ester Blenda Nordströms liv var växlande, glädje och uppsluppenhet ibland och mycket tungsint emellanåt. Vi får följa hennes resor ut i världen som hon sen skildrade i tidningar och böcker. Mellan dessa resor var hon ofta i Stockholm men även i Småland där hon tillbringat det mesta av sin barndom.
Hon blev den första wallraffande kvinnan eller den första undersökande jornalisten. Hon blev mycket populär när hon skrev reportage och en bok om hur det var att vara Piga på en stor gård. Hon hade helt enkelt själv tagit anställning på en gård och den upplevelsen skildrade hon till läsarnas förtjusning då var hon endast 23 år gammal. Genom detta slog hon igenom i hela vårt land, och debatten gick hög om pigornas arbetsvillkor. Det blev sen reportage och en bok om sin tid som lärarinna för samiska barn i Lappland. Här känns det lite förvirrat i brev och utdrag ur hennes bok och i tidningsurklipp står det om Lapparna, men i den nutida texten Fatima Bremmer skriver står det samerna och det är ju för att det är skrivet i olika tidsåldrar.
Fatima Bremmer har lagt ner mycket jobb och arbetat i fyra år med denna biografi skriver hon i efterordet, och alla hennes källor upptar många sidor i slutet av boken. Många är de små snuttar av eller hela brev som läsaren får ta del av. Det är en annan tid än vår det märks på så många sätt som exempelvis uttryck och stavning.
Ester Blenda Nordström skrev också några flickböcker med mycket självbiografiskt i handlingen.
Sammantaget får man en fin bild av Ester Blenda och jag tycker det är en mycket välskriven biografi som jag rekommenderar varmt. Vill man ha en snabbgenomgång av Ester Blenda Nordströms liv så läs på Wikipedia, där står det mesta, men som sagt läs hellre boken.
Under två timmar (2018) av Hanna Landahl handlar om en familj i Göteborg och det är Staffan, pappan i familjen som läsaren får följa. Staffan jobbar på migrationsverket och känner tristess. Han ser sig som en pappersvändare även om han vet att han har ansvar över människors liv och framtid. Chefstjänsten på verket blir ledig och han söker den och vill så gärna bli den som får det. Han vill visa omgivningen att han är något.
En dag ser han en anmälningslista för att springa Göteborgsvarvet och han kollar noga efter vilka som skrivit sina namn där. Själv har han ingen erfarenhet av att springa men lockas av att visa att han kan, hans motkandidat till chefsposten står på listan.Efter några dagar tar Staffan en penna och skriver sitt namn på listan.Nu går det inte att ångra - nu står namnet där.
Från baksidetexten:
"Under två timmar är ett humoristiskt samtidsdrama där läsaren får följa Staffan på den slingrande vägen mot att åter bli någon av betydelse- Hans strävan blir förödande, både för honom själv och för hans omgivning, och istället för att flytta fram sina positioner riskerar Staffan att förlora allt."
Titeln syftar på att Staffan får veta att Göteborgsvarvet ska springas under två timmar om det ska anses som en bra tid.
Relationen mellan Staffan och hans fru Anna, de två sönerna, svärföräldrarna och arbetskamraterna blir jobbiga för honom och även den till hans bästa kompis Henke, fast det är han som hjälper honom att skaffa de rätta träningsprylarna.
Utöver Henke så ser Staffan upp till Håkan Hellström som han mer eller mindre avgudar. Staffan är väl en karaktär som jag kanske inte gillar men på samma gång tror att det finns en hel del av i vårt samhälle. Det är inte alltid så lätt med relationer och att ha ett gott självförtroende är kanske för många svårare och viktigare än man kan tro. Sen kan jag väl tillägga att jag delar inte Staffans musiksmak och förstår inte storheten med HH (vill inte såra någon som kanske gillar honom, man kan ju ha olika tycke o smak.)
Under två timmar är en bra samtidsskildring och för den som känner till Göteborg (vilket jag gör "så där" trots många år i Göteborgstrakten) så är det extra kul att läsa. Hanna Landahl skriver på ett bra och lättläst sätt, ja jag gillar språket det känns mycket naturligt och läsandet flyter verkligen lätt.
Hanna Landahl har kommit ut med en bok till om Staffan och hans familj, Ljuskällan. Det var när jag läste om den som jag tänkte att jag måste läsa den första boken först så nu har jag börjat på Ljuskällan som utspelar sig i de trakter som jag bodde i som tonåring. Ja tänk Hanna Landahl bor nu i de huset som jag bodde i då ! Ett stort fint hus på landet. Ljuskällan handlar om en ekoby, ämnet är intressant och hur går det med Staffan och hans familj och hans relation till sin fru Anna? Blogginlägg om den kommer framöver.
