Jag vill sätta världen i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf

 

Jag vill sätta värden i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf (2019) av Anna-Karin Palm

har jag läst lite i omgångar under ett års tid. Tycker Anna-Karin Palm verkligen har skrivit en heltäckande biografi om Selma. Jag har läst med pennan i hand och strukit under och noterat i kanten. Trots att jag läst mycket om och av Selma innan så gav denna biografi mig mycket nytt som jag inte visste om henne. Jag har helt enkelt lärt känna Selma mycket mer på djupet än innan. Selma levde 1858-1940 och som läsare får man följa Selma från barndomen fram till dödsbädden. Anna-Karin Palm har läst brev till och från vänner bokförläggare med flera, många av dessa brev finns det utdrag ur i boken. Boken innehåller också ett flertal svartvita foton vilket jag tycker är ett stort plus.

Selma hade många kontakter och ett flertal väninnor och de som stod henne närmast var Sofie Elkan och Valborg Olander. Dessa två försökte hon på något sätt fördela sin uppmärksamhet på för hon var medveten om att det var stor svartsjuka dem emellan. Detta "drama" kan man följa i brevutdragen, och Anna-Karin Palm analyserar detta förhållande en hel del. Selma gjorde ett flertal utlandsresor alltid med någon av dem som sällskap. Detta under en tid då det inte var vanligt att kvinnor gjorde resor utan manligt sällskap.

I brevutdragen kommer det fram hur Selma tänkte under sin skrivprocess och hur hon rådfrågar olika personer då hon många gånger våndas innan hon kommer igång med ett manus eller under skrivprocessen. 

Selma var också en del av kvinnorörelsen och fredsrörelsen, om dessa rörelser och hur Selma tänkte i de olika frågorna ger Anna-Karin Palm en bra analys av. Det som gav mig en ahaupplevelse var det som man kan läsa om Selmas syn på Gud, kyrkan och religion/andlighet och hennes tvivel och att hon skapade ett eget förhållningssätt till dessa ämnen. Det var en rätt stor samhällsfråga på den tiden och ämnet diskuteras en hel del  i Selmas brevväxling. Det märks ju också i flera av hennes romaner och noveller. 

Jag har en hel del oläst av Selma men det jag har läst av henne är: 

Gösta Berlings saga

Kejsaren av Portugallien

Nils Holgerssons underbara resa 

Jerusalem

Mårbackaserien - Ett barns memoarer, Dagbok och Mårbacka

Anna Svärd

En Herrgårdssägen har jag läst som serie av Marcus Ivarsson och som lättläst bok, men inte originalet. 

Jag har också läst följande böcker om Selma Lagerlöf och Mårbacka:

Alma på Mårbacka av Matts Nilsson (Alma var Selmas Hushållerska)

Selma Lagerlöf av Vivi Edström

Selma Lagerlöf av Johan Werkmäster (Lättläst)

Här kan du läsa de blogginlägg jag gjort med etiketten Selma Lagerlöf

En kvinnas straff

 

En kvinnas straff (2021) av Ana Porss är den första delen i det som ska bli en trilogi med namnet Herravälde. Jag har tidigare läst Anas två böcker som bygger på samma släkthistoria, med titlarna Utan fräls oss från ondo (2005) och Sårade själar(2014). Platserna Ana skriver om i dessa böcker är mina barndomstrakter, därför har jag läst dem på ett helt annat sätt än jag läst andra böcker. När man känner till många platser som namnges i boken mycket väl, går tankarna på ett annat sätt än om platserna är helt okända.

"Det råder stor fattigdom i Sverige och när pigan MajaLisa får arbete på en prästgård tror hon att hennes lycka är gjord. Men i ett samhälle där kyrkan och männen har makten, blir MajaLisa gång på gång utnyttjad. När hon blir med barn tvingas hon lämna sin tjänst på prästgården.
Flera år senare får hon arbete på Gimmene herrgård, där hon möter den stilige major Gyllensvaan. De blir blixtförälskade och inleder i hemlighet ett förhållande som slutar i katastrof. När MajaLisa återigen blir gravid förlorar hon sitt arbete och förskjuts av byborna."

Handlingen är ca 200 år bak i tiden och det var ett Sverige med stora klassklyftor, ett land med många som var mycket fattiga och slet för brödfödan. Barn fick lämna föräldrahemmet tidigt för att tjäna på någon gård, och att vara piga som MajaLisa innebar att man fick slita hårt samt att man var utsatt för männens blickar och lust. I många fall slutade det som just för MajaLisa att man fick lämna arbete och husrum för att man blev med barn. Ana beskriver verkligen hur hemskt det kunde vara för kvinnor vid denna tid. Hur man utsattes av "Herrarna" alltså männen, men även hur kyrkans syn på ogifta kvinnor som fick barn var och hur omgivningen såg på detta. Maja-Lisa hånades och det var som om hon hade en smittsam sjukdom. 

 Det slutar verkligen på ett tufft sätt för Maja-Lisa och man kan läsa Häktningsdomen och straffdomen i boken.

I slutet av boken skriver Ana:

"Herravälde bygger på en sann släkthistoria, men det är ändå jag som författare som har styrt både karaktärer och handling. Karaktärerna skildrar inte bara sina egna liv, i romanerna har de även roller att spela och gestaltar likt skådespelare, sin tid i den svenska historien."

Nästa bok i serien Uppbrottet kommer ut i juni och den tredje delen Vägen dit i oktober. Självklart kommer jag att läsa dem också, ser fram emot det. 

Sveriges Radios Litteraturveckas avslut

Jag har knappt lyssnat på något av Sveriges Radios program under litteraturveckan i år. Skall försöka att göra det lite nu i efterhand, tur att man kan det.  Häromdagen var det ju också Världsbokdagen och då var ju mitt facebookflöde fullt med boktips och annat om läsning. Längtar till att man kan gå på bokevenemang på bibliotek och bokhandel igen, även om det är fint att kunna följa med via datorn på en hel del intressanta livesändningar.  Idag blev det i alla fall att jag hörde på det som kallas för litteraturveckans avslut i radion - Gudstjänsten, den var tillägnad Britt G Hallqvist. Det var mycket sång och musik och för mig blev det minnen från barndomens söndagsskola och jag tog fram mitt gamla slitna exemplar av Kyrkvisor för barn ur bokhyllan, den kom till på initiativ av henne 1963, jag fick min 1966. Britt G Hallqvist bodde en tid i Alingsås och när Alingsås firade 400-års jubileum så invigde man en minnesplats för henne framför kyrkan. Jag var där och såg det,

Här är mitt blogginlägg om mitt besök på 400-års jubileet.

 

En giftig skandal

En giftig skandal(2019) av Kristina Appelqvist läste jag som Påskdeckare. Det är den senaste pusseldeckaren i serien som utspelas i och runtomkring det fiktiva universitetet i Skövde. I just denna är handlingen uppbyggd kring Agatha Christie, och tre av titlarna ur Christies stora deckarproduktion får en betydelse i En giftig skandal. 

Förlagets text:

"Det är många som sätter frukostkaffet i halsen när annonsen dyker upp i lokaltidningen samma morgon som deckarfestivalen om Agatha Christie ska invigas vid Västgöta universitet.

Är det ett skämt eller kanske en annorlunda hyllning till den stora författaren? När en av gästerna faller död ner under kvällens middag blir alla varse att det är blodigt allvar.

Jag tyckte om att läsa En giftig skandal liksom jag har gillat hela serien. Det är den åttonde delen och jag undrar om inte den här är den bästa av alla. Det är också roligt att läsa om orter jag känner till, Skövde med omgivningar är inte helt okänt för mig, om än inte helt välkänt. En del av handlingen utspelas också i England i Agathas "fotspår." Som vanligt har jag svårt för att räkna ut vem som är mördaren, men det har mindre betydelse. 

På förlagets hemsida kan man läsa om Kristina Appelqvist relation till Agatha Cristie. (Som hon ibland jämförs med eftersom hon skriver pusseldeckare i samma anda.) 

Jag hoppas på fler böcker i serien, för det känns på något sätt som personerna som är med i böckerna har blivit mina vänner. Rektor Emma och hennes man Filip som är polis, Litteraturforskare Helena och hennes särbo Mikael, Prästen Sverker med fru Eva med flera.

Handbok för språkpoliser

Handbok  för språkpoliser (2020) av Sara Lövestam, kändes som en bok jag måste läsa eftersom jag emellanåt känner mig som en språkpolis, och då är man antagen till språkpolisskolan. Det är en bok som står placerad på humorhyllan och den är verkligen humoristiskt skriven. Jag har inte läst någon av de andra grammatikböckerna som Sara skrivit men Grejen med verb blir jag nyfiken på då hon emellanåt hänvisar till den i denna bok.

Upplägget i språkpolisskolan är fördelat så att i varje kapitel tas det upp ett vanligt språkfel, sedan ställs frågan: Hur blev det så här? Läsaren (alltså eleven i språkpolisskolan) får svaret på vad det kan bero på att det blivit "fel"  och hur det  egentligen ska sägas och skrivas korrekt och språkreglerna kring det. Sen får man en historisk analys om hur det många gånger har varierat genom åren och vilket som varit det gångbara med hänvisning till gamla tidnings- och bibeltexter. Sara ger också en hel del exempel på språkbruk i skrift från olika bloggar, hemsidor och debattforum på nätet. Till sist ger hon exempel på hur man ska tackla de som missbrukar språket, antingen kan man vara en good cop eller en bad cop , dessa avsnitt är verkligen humoristiska. En hel del av de språkfel/skrivfel som tas upp har jag inte hört eller sett att de förekommer, och andra gör jag själv och inte tänkt på att det inte är korrekt.  Det finns däremot en hel del exempel i boken där jag själv är en språkpolis, exempelvis  när jag ser texter med Dem på helt fel plats. Kan man inte skilja på de och dem skriv då dom istället ! Särskrivning är också hemskt, där har den moderna tekniken gjort så att många texter blir särskrivna tyvärr. Att inte skilja på var och vart tycker jag är konstigt men är kanske från början en dialektal felsägning som spridit sig. På det hela taget tyckte jag det var en intressant bok som gjorde mig fundersam. Tankar som, hur talar jag? och hur skriver jag? Samt hur ser andra på hur jag skriver och talar? Jag tror att jag har en del med mig från min barndom och tonårstid för även om begreppet språkpolis inte var uppfunnet då, så var min pappa en mycket typisk språkpolis. Om han var en "good cop" eller "bad cop" har jag faktiskt svårt att svara på (troligen good cop) men jag minns faktiskt än idag, många tillrättavisningar vid matbordet. Men språket utvecklas, och att det alltid eller åtminstone ofta, är så att den yngre generationen använder ord och begrepp som den äldre generationen ifrågasätter. Så med ålderns rätt kommer jag nog fortsätta att emellanåt vara en språkpolis, men då tillhörande den goda språkpoliskåren. Får hoppas på att de jag tillrättavisar håller med om det. 

Svinstian

 

Svinstian (2019) av Susanne Schemper är första delen i en serie kallad Solingeserien. Solinge är en fiktiv ort utanför Halmstad.  Jag har tidigare läst Osynlig närvaro av Susanne, och jag tycker om hennes stil. Hon skriver om människor i vardagliga situationer, om vad de tänker och hur de ser på sina liv. Samtidigt bygger hon upp ett spänningsmoment någon i omgivningen beter sig på ett sätt som gör att man som läsare vet att något hemskt kommer att hända, men vad och hur det slutar går inte att förutse utan bara att det är något hemskt. Det är skickligt gjort.  

Förlagets text om handlingen:

"Tina lever ensam med sina katter sedan hennes man gått bort. Hon är tyngd av bitterhet och svåra skuldkänslor över att ha svikit sitt nu vuxna barn. Många år av psykisk misshandel har format henne och det förflutna spökar, ovälkomna minnen gör sig ofta påminda. När Tina lär känna grannen Sanna och hennes son Noa, och förstår att de lever med en man som inte behandlar dem väl, rivs gamla sår upp."

När jag läst klart  ställde jag mig frågan Slutet gott allting gott? Nej riktigt så enkelt kan jag inte påstå att det blir. Fast ja ändå? Det är det som är intressant att det är svårt att svara på den frågan. Eller kan jag det, ja moraliskt sätt så borde svaret vara nej svaret är givet, så är det ju. 

Svinstian finns som e-bok och ljudbok,

Jag vet inte hur många böcker i denna serie Susanne har tänkt skriva, men det finns nu två utgivna böcker till, Ta min själ och Sinnesvilla. Kommer absolut att läsa dem också.

Ringens gåta

 

Ringens gåta (2014) av Elisabet Nemert är den sjätte delen av serien släkten, en bokserie skriven av kvinnor om kvinnor i Sveriges historia. Jag läser böckerna i serien med rätt långa mellanrum men har planer på att försöka komma ikapp utgivningen. Det har kommit ut 11 böcker. Den första kom ut 2008 och det har kommit ut en i stort sett varje år. Märkte dock att det inte kommit någon 2020. Efter kontakt med förlaget Historiska media, som ger ut denna serie, för att fråga om utgivningen, så blev svaret att det inte kommer att ges ut någon ny del förrän 2022.  I senaste numret av tidningen Släkthistoria skriver man om serien och där står det att varje författare fått tilldelat sig en del av den svenska historien och sen har historikern Dick Harrison berättat för respektive författare om den tid de fått tilldelat sig. Sedan har författarna fått fantisera kring det och skriva om en stark kvinna vid tiden.

Från baksidetexten: 

"Ringens gåta skildrar när ett löst sammanhållet rike under den mäktige Birger Jarl blir ett enat land. Det är en gripande berättelse om grymhet och svek, om makthunger och lojalitet. Och när den största kraften är kärleken."

Den kvinna som står i centrum i denna bok är Helena Minnesköld tillhörande Bjälboätten. Även två andra kvinnor Kristina Minnesköld Helenas mor, och Ingrid Ylva hennes mormor, får man också följa. Helena får se sin mor träffas av en pil när hon är fem år och hon tror att modern är död och flyr in i skogen. Det dröjer många år innan sökandet efter henne ger resultat och då ändras hennes liv helt.

Naturligtvis är det många personer inblandade i handlingen och en massa maktspel, intriger och krigshandlingar. Handlingen utspelar sig både på Visingsö i Vättern i Östergötland, Södermanland och Uppland. Bildandet av Stockholmen/Stockholm utgör en stor del av handlingen.

Ringens gåta var mycket bra, spännande och intressant. Den utspelar sig på 1200-talet och det är samma tidsepok som Jan Guillous böcker om Arn. Även tidigare del Drottningkronan gör det. 

Jag har inte tidigare läst något av Elisabet Nemert och måste faktiskt säga att skriver hon alltid så bra som hon gjort i Ringens gåta så får jag helt klart läsa mer av henne. Hon gör väldigt målande beskrivningar av miljön, sen att jag emellanåt förstod vad som skulle komma att hända gjorde inte så mycket. Titeln Ringens gåta passar bra då en stor och rätt tung bärnstensring har gått i arv till de olika kvinnorna som är huvudpersoner i böckerna. I just Ringens gåta har Elisabet Nemert verkligen gjort ringen till en del av händelserna, kanske något mer än den varit i föregående delar. Författarna tar ju sig friheter i dessa böcker även om ramarna är vår historia. Ingrid Ylva beskrivs som en synsk kvinna, att hon var en stark kvinna i historien vet vi men om hon skulle varit synsk vet vi nog inte. 

Läs gärna vad Historiska media skriver om serien här