Bomullsängeln

Bomullsängeln (2019) av Susanna Alakoski är en bok jag tänkt läsa länge. Handlingen utspelar sig i Finland under första halvan av 1900-talet, till stor del under de två världskrigen och mellankrigstiden. Huvudpersonen i handlingen är Hilda och som jag uppfattat det så är det Susannas mormor det handlar om.

Ur förlagets text:

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika. Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.  Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan. Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar."

Det här är en roman som rosats på många sätt och det är en tid som behöver skildras och belysas just som Susanna gjort. Tyvärr tyckte jag att den var lite svårläst. Det fanns en hel del finsk text som inte var översatt såsom sånger och dikter. Det var också något för mycket "faktatexter" troligen direkt ur tidningar från tiden. Även om det var fakta så  är det ju en roman jag läser. Efter Bomullsängeln har Susanna skrivit två romaner till med temat kvinnor i hennes släkt, Londonflickan och Dotterdottern Vid googlande uppfattar jag det som det ska bli ytterligare en roman i denna serie som kallas Bomullssviten.

Jag har tidigare läst och bloggat om två böcker av Ulla-Lena Lundberg om samma period i Finland, IS som utspelas på Åland efter andra världskriget och Marsipansoldaten som utspelar sig under det så kallade vinterkriget. IS tyckte jag mycket om, medans Marsipansoldaten verkligen var en krigsroman och inte så lättläst.