tisdag 14 november 2023

Inte mitt barn

 

Inte mitt barn (2002) av Patricia Kay var verkligen en gammal så kallad hyllvärmare i min bokhylla. När jag nu tog tag i den för att läsa den så hade jag inte så stora förväntningar, men jag blev överraskad av hur spännande den var.

Ur förlagets baksidetext:

"På ett litet sjukhus i Texas föds en kall februarinatt två flickor med bara ett par minuters mellanrum. Ute är det full snöstorm och inne på sjukhuset råder en kaotisk stämning. Personalen är underbemannad, arbetsbelastningen är alldeles för stor. Den natten begås ett misstag som kommer att få avgörande betydelse för två familjers framtid. Elva år senare. Abbie Bernard är ensamstående mor till den elvaåriga Kendall, en utåtriktad och självsäker flicka som i det mesta är sin blyga mammas motsats. När Abbie efter många år flyttar tillbaka till barndomsstaden Houston, sammanfaller flytten med att dottern känner sig trött och hängig. Abbie söker upp sin gamla familjeläkare som, efter att ha lugnat henne beträffande Kendalls hälsa, levererar ett chockerande besked: blodproven visar att Kendall omöjligt kan vara Abbies biologiska barn."

Att nyfödda förväxlas händer kanske inte i Sverige eller i en hel del andra länder längre. Men det har hänt historiskt. Nu har vi ju inte bara blodprov där det handlar om blodgrupper,utan även DNA teknik att tillgå.
Det måste vara en förälders mardröm att som i denna roman få besked om att inte kan vara biologisk förälder till det barn man tror sig fött och som man fostrat upp. Det är ju också alltid två familjer som drabbas. Jag tycker det skildras bra i den här berättelsen.(som alltså är påhittad även om det finns böcker som handlar om sanna förväxlingar.)  Lösningen som dessa föräldrar tar till  är rätt så genial och allt slutar bra. Som läsare förstår man en bit in i läsningen (ja jag gjorde det i alla fall) att det skulle bli en "Happy end." 
Det står en annan bok av Patricia Kay i min hylla (just nu i flyttkartonger så inte bokstavligt)  med titeln Familjehemligheter får väl ta tag i att läsa den också framöver.

torsdag 9 november 2023

Hjärtslagaren

 

Hjärtslagaren (2023) av Malin Rylander är en relationsroman som speglar möten mellan generationer, tystnadskulturer och en vilja att inte ge upp. Så skriver förlaget om denna roman. Det är Malins debut som författare och hon skriver i efterordet att det är den första av tre. 

Förlagets skriver också:

"När Siri Meyers mamma dör i en trafikolycka är Siri bara 20 år. Trots en framgångsrik karriär i Stockholm blir sorgen och minnena för tunga för att stanna kvar. I stället söker Siri sina rötter i Strandboberg, sin mammas barndomsstad. Väl på plats visar det sig att ingenting av det hennes mamma berättat om sin egen uppväxt och historia verkar stämma."

Det är en annorlunda roman på många sätt, kanske just det som gjorde att jag gillade den. Samhället/Staden Strandboberg som Malin skriver om och låter sin huvudkaraktär Siri komma till känns lite nästan sagoaktig. Inte sagoaktig i positiv bemärkelse utan nästan tvärtom, människor har hemligheter, man samlas i föreningar och på stora fester. Detta gäller naturligtvis först och främst stans societet eller om det ska kallas överklass som bor i de finare kvarteren med utsikt över sjön. I inledningen hamnar Siri just på en sådan fest. Det finns ett stort företag på orten som tillverkar äppelcider där jag förmodar att stor del av befolkningen arbetar. Siri gör en upptäckt som många i staden vet men liksom skakar av sig. Det handlar om en kvinna som inte mår så bra, Siri försöker hjälpa henne men det är svårare än hon trott och hon stöter på ett stort motstånd.

Det ska bli intressant att läsa de andra två böckerna som Malin planerar att skriva. Det framgår inte om det är nya karaktärer och en annan stad/plats som de kommer att utspelas i eller inte, men jag kommer att läsa dem, det vet jag.

Malin är uppvuxen i den stad jag numera bor i, den lilla fina staden vid Vättern, kanske hon tänkt på Hjo när hon skrivit om Strandboberg jag vet inte, jag känner mig lite tveksam men det är en stad vid en sjö i alla fall. Omslaget är fint och lockar till läsning med äpplen på framsidan och jag köpte boken av henne på höstmarknaden här i Hjo - och ja jag köpte även äpplen där.