Inte mitt barn (2002) av Patricia Kay var verkligen en gammal så kallad hyllvärmare i min bokhylla. När jag nu tog tag i den för att läsa den så hade jag inte så stora förväntningar, men jag blev överraskad av hur spännande den var.
Ur förlagets baksidetext:
"På ett litet sjukhus i Texas föds en kall februarinatt två flickor med bara ett par minuters mellanrum. Ute är det full snöstorm och inne på sjukhuset råder en kaotisk stämning. Personalen är underbemannad, arbetsbelastningen är alldeles för stor. Den natten begås ett misstag som kommer att få avgörande betydelse för två familjers framtid. Elva år senare. Abbie Bernard är ensamstående mor till den elvaåriga Kendall, en utåtriktad och självsäker flicka som i det mesta är sin blyga mammas motsats. När Abbie efter många år flyttar tillbaka till barndomsstaden Houston, sammanfaller flytten med att dottern känner sig trött och hängig. Abbie söker upp sin gamla familjeläkare som, efter att ha lugnat henne beträffande Kendalls hälsa, levererar ett chockerande besked: blodproven visar att Kendall omöjligt kan vara Abbies biologiska barn."