Blå

 

Blå (2018) av Norska författaren Maja Lunde  är den andra romanen i hennes trilogi om klimathotet, och vad som kan hända i framtiden, kanske inte så långt in i framtiden till och med. Jag har tidigare läst och bloggat om Binas historia och har kvar att läsa Przwaiskis häst. Jag ser dessa böcker som dystopier. Både Binas historia och Blå är skrivna så att det är flera parallella handlingar, i Binas historia är det tre och i Blå två parallella handlingar och som man förstår under läsningens gång att de hör ihop, men de är i olika tid och plats. I Blå är det 2017 och 2041 som är årtalen. 

Förlagets text:

2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Det är spännande med dystopier jag gillar att läsa det emellanåt, och har tänkt att jag ska läsa fler framöver. Greppet med två parallella handlingar som det är i Lundes böcker är jag lite "halvskeptisk" till  men båda handlingarna är ju intressanta i Blå var nutiden lite mystisk, medans jag fattade handlingen i framtiden relativt väl. Lundes böcker har i vilket fall som helst blivit storsäljare och det är förståeligt men sorgligt att det beror på den värld vi lever i och dess hotade framtid.

Svenska Dagbladet skriver: 

"Det ska till en klimatförnekare av stål för att inte känna allvaret som dess scener förmedlar."

Det är bara att hålla med om det.

Binas historia

Binas historia (2016) av Maja Lunde är en annorlunda historia kan man säga, den är indelad i tre olika historier/berättelser som man får läsa växelvis och på det sättet blir det just Binas historia. De tre perspektiven är mitten av 1800-talet, 2007, och 2090-tal. Den senare delen ser jag som en dystopi även om det slutar en aning ljusare.
Att bin som pollinerare betyder allt för att vi människor ska kunna äta oss mätta det vet nog de flesta vid det här laget, hur allvarligt ska man då se på detta med bidöd kan man ju undra. Vi har klimatkrisen och även den kris som kan komma om vi inte kan ersätta antibiotika, alla dessa kriser är mycket allvarliga för vår överlevnad här på jorden.
Ja det går knappast att rangordna vilket hot för framtiden eller vilken kris som är värst. Hoppet står till att vi människor gör så gott vi kan för vår överlevnad, men det är verkligen inte lätt att se så ljust på vår framtid tyvärr. Möjligen hör åtminstone binas krympande antal ihop med klimatkrisen, men boken ger inget svar på varför vi har en s.k. bidöd. Forskning som görs tyder  mycket på att de bekämpningsmedel som används i jordbruket är boven i dramat.
Binas historia är även en historia om människor, deras förtvivlan och hopp och förhållande till varandra. Särskilt föräldrars förhållande till sina barn, ser jag som en röd tråd i de olika berättelserna.
Binas historia tyckte jag var en rätt lättläst bok trots tre olika tidsperspektiv som varvas i handlingen, och trots de tråkiga budskapet, om än man får ett litet hopp i slutet. Har du inte läst den så gör det. Jag ångrar inte att jag läst och fått mer kunskap om biodling och hur viktigt det är med bin. 

Utdrag ur förlagets text om boken som sammanfattar Binas historia mycket bra: 

"Från de första trevande försöken att odla bin över till det industriella lantbruket till en framtid utan bin.
Binas historia är tre vackert och överraskande sammanfogande berättelser om relationer mellan föräldrar och barn, och om människans sårbarhet."