Maskmakaren

 

Maskmakaren (2019) av Anna Ihrén ,del 2 i Jubileumsserien, blev den sista boken jag läste 2020. Seriens namn syftar på Göteborgs 400-års jubileum. Jag har tidigare läst den första i den här serien, Nattvakten, och även Annas Morden på Smögenserie. Jag har tyckt mer om de två böckerna i Jubileumsserien och Maskmakaren var riktigt bra. Eftersom Anna har använt sig av samma karaktärer i båda serierna så är det en fördel att ha läst den första serien innan man börjar med Jubileumsserien. Del 3 i serien har kommit ut och har titeln Mästaren, får se när jag kommer att läsa den. Det är många spänningsromaner/ deckare som jag vill läsa framöver och jag vill läsa mycket annat också. Det roliga med Annas deckare är att jag känner Anna eftersom jag bott i Sjövik där hon bor och i Maskmakaren skriver hon en del om Sjövik eftersom en del av karaktärerna bor där. Göteborg känner jag ju också till. Smögen som hon tidigare skrivit om är mer okänt för mig men Anna har stor kännedom om de platser där hennes deckare utspelar sig. Annas böcker har nått en stor framgång och hon har jobbat hårt för detta. Som jag tidigare skrivit så finns det en hel del om vad karaktärerna äter, om man gillar det är ju en smaksak :-) För min del tycker jag det inte är så intressant. 

Om handlingen från förlaget:

"Maskmakaren Louis arbetar natt och dag för att bli klar i tid inför Göteborgsoperans föreställning av Fantomen på Operan. Men han anar oråd. Maskerna han skapar verkar föra olycka med sig och han bävar för premiären.

På polisen Sandra Haraldssons redan överfulla skrivbord landar två nya utredningar. De rör båda morden på två framgångsrika affärsmän som till synes inte har några beröringspunkter med varandra. Sandra ber att få anlita sin forne chef Dennis Wilhelmson till sitt team för att kunna lösa fallen."

Det är en riktigt spännande läsning och som i flera av Annas böcker så förflyttar sig en del av handlingen utomlands i detta fall till Paris, (fast det är rätt lite som händer där) På många sätt är det en mysdeckare men lite otäckt är det också.

Då tänker jag på Sigrid

 

Då tänker jag på Sigrid (2013) av Elin Olofsson är första boken jag läst av henne. Elin har skrivit fler böcker och dessa finns på min lista av böcker jag vill läsa. Handlingen är på ett sätt två olika historier och med helt olika "språk" eller stil. Det är mycket välskrivet men kanske lite för många ord emellanåt. I början handlar det om Hanna, hon som flyr till hembyn i Jämtland efter att hon har  bott och arbetat i Stockholm en rätt lång tid. I Stockholm har hon haft ett förhållande med en gift man, en arbetskamrat, och det är väl den främsta anledningen till att hon vill komma ifrån och tänka över sin livssituation. Den andra handlingen är om farmodern Sigrid och släktens historia och det är en mycket tragisk historia. Allt hänger naturligtvis ihop och jag tycker det är skickligt skrivet, särskilt för at vara en debutroman. Det förekommer en hel del dialektala ord det gör att det känns realistiskt, men kan ju ibland göra läsningen lite svår. För min del var Då tänker jag på Sigrid en bra läsupplevelse men det är en roman som man kanske inte snabbläser utan mer väljer att läsa lite i taget. Jag kommer inte att ta bort de andra böckerna av Elin från min "att läsa lista" , för jag tyckte Då tänker jag på Sigrid var riktigt bra.

Från bokens baksidetext:

"Hanna flyr Stockholm och sitt reklambyråjobb efter en smärtsam kärlekshistoria med kollegan Henrik. I hopp att glömma honom och äntligen kunna blåsa liv i sina slumrande konstnärsdrömmar åker hon till Gärningsberg, sin jämtländska hemby, och flyttar in i den släktgård som hennes pappa tvingats lämna flera decennier tidigare."  Men vad var det egentligen som hände där i huset? Vem var hennes farbror Åke som tog livet av sig hemma i köket? Var finns Sigrid, den farmor Hanna alltid fruktat och aldrig lärt känna, hon som lämnat trasiga människor bakom sig och vars hela liv handlat om gården?"

En Ö mitt i historien

 

En Ö mitt i historien (2019) av Lotta Hoffback-Kaljo Är en barnbok om Visingsö i Vättern. Det är en mycket fantasirik historia, eller saga. Alltid svårt att ge omdöme om en bok som riktar sig till barn när man är vuxen och inte läst boken för några barn. Fast uppväxt som jag är utmed Vättern (och nu med tillgång till fritidshus utmed sjön) i samma ort som författaren nu bor i  var jag nyfiken på hennes bok om den ö och sjö som för mig alltid kommer att vara  "Öa"och"Sjön". Handlingen är att en familj ror ut till Visingsö för att göra en dagsutflykt på mammans födelsedag. De råkar ut för en massa konstiga och mystiska händelser som redan börjar på sjön när de ror in i  en konstig dimma. Familjen blir kvar på ön i ett par dagar, då deras båt plötsligt var försvunnen. 

Lotta har lagt in många av de sägner som finns berättat om Visingsö och Vättern men även om riktiga händelser och historiska personer som bott och verkat på ön i historisk tid. 

I slutet av boken skriver hon mer om dessa och öns historia. Brukar man läsa för barn i rätt ålder och som gillar fantasi och sagor så kan jag absolut rekommendera denna bok eller till barn som kan kan läsa själva också förstås. Eller varför inte för vem som helst som gillar den här typen av berättelser och för att lära sig en del av historien och om En Ö mitt i historien - Visingsö. 

Inte att förglömma boken är fint illustrerad av Maria Hugoson Sjögren

 

Söndagsvägen

 

Söndagsvägen - Berättelsen om ett mord (2020) av Peter Englund handlar om ett mycket uppmärksammat mord som begicks i mitten av 60-talet. När jag läste om den här boken såg jag mig själv sittande hos mina morföräldrar i Stockholm med en kvällstidning framför mig. Jag minns att jag tyckte det var otäckt att en flicka dödats. Jag har ingen aning om det var detta mord eller något annat s.k. flickmord, men jag tror det stämmer tidsmässigt.  

Peter Englund har i Söndagsvägen skrivit en bok om ett brott men också en bok om 60-talet, på det sättet märks det tydligt att boken är skriven av en historiker. 

En Julikväll 1965 hittas den 18-åriga kvinnan Kickan Granell i sin säng i hemmet, i ett radhusområde söder om Stockholm, Adressen är Söndagsvägen. Först avfärdas det som självmord, men snart förstår polisen att det rör sig om ett mord. Men vem är mördaren? och hur har det gått till? Därmed inleds den största och mest komplicerade mordutredningen i Sverige före Palmemordet. Spaningsledare är GW Larsson, mycket känd under sin tid som Kommisarie i Stockholm, (han anses vara förebild för Sjöwall Wahlöös Kommisarie Beck) 

Från bokens baksida: 

"Söndagsvägen bygger på djupgående arkivstudier och intervjuer, är inte bara den sanna berättelsen om ett brott, utan är även en skildring av Sverige under rekordårens topp, och då inte bara av dess välstånd och framtidsoptimism, men också av dess förträngda och mörka baksida".

Boken inleds med en prolog och en karta över radhusområdet och i slutet har Peter Englund skrivit en epilog om det jobb han lagt ner och hur hans tankar gått under tiden han arbetat med boken.

Söndagsvägen gick som sommarföljetong i Svenska Dagbladet under sommaren i år. I stort sett tyckte jag boken var bra och intressant och relativt lättläst. 

här kan ni läsa vad andra skriver om Söndagsvägen

Deckarlogg

Boktugg

Hovjuvelerarens barn

Hovjuvelerarens barn - En berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer (2019) av Gunnar Bolin var inte riktigt den bok jag tänkt mig när jag satte upp den som prioriterad att läsa. Trodde att den skulle handla mer om själva juvelerarföretaget, men riktigt så var det ju inte. Jag hade inte läst texter eller recensioner om den så därför blev jag lite förvånad. Jag kan inte säga att jag blev besviken, det var en intressant bok att läsa med mycket historia om Europa under 1900-talet, med betoning på Wien och Österrikes historia. Gunnar Bolins pappa växte upp i Wien och i boken är det hans pappa Gerhards mamma Karin, Gunnars babi, alltså farmor, som mycket handlar om. Karin var dotter till Tsarens Hovjuvelerare, som hade  lämnat verksamheten i Ryssland under revolutionen, och sedan byggt upp ny verksamhet i Stockholm. Han lät 1903 bygga en stor sommarvilla i Småryd utanför Båstad. Gunnars pappa och även han själv var som barn där på somrarna och  där var det alltid fullt med släktingar och vänner. På Småryd var det Karin som styrde och ställde, fram till hon egentligen inte orkade mer. Karin hade flyttat till Österrike då hon träffat sin blivande man där. En man som var aktiv socialist. 

Gunnar tar sig an brev och dokument som förvarats i en sekretär på Småryd, han läser en självbiografi som hans pappa skrivit tidigare, och han har gjort en hel del egen efterforskning. Han försöker intervjua sin åldrande pappa men det är inte alltid så lätt. Gerhard tecknas i boken som mycket speciell, just anekdoterna om honom fick mig att skratta en hel del. Hovjuvelerarens barn är som jag skrivit ovan en intressant läsning, men jag upplevde den på samma gång något rörig. Jag tyckte tillbakablickarna blandades lite för mycket. När det gäller Österrikes historia får jag väl säga att det var mycket jag lärde mig genom att läsa denna bok.

I början av boken ser man familjen Bolins släktträd, det var till hjälp för mig under läsningens gång. 

Pärlfarmen

 Pärlfarmen av Liza Marklund (2018) var för mig en blandad läsupplevelse, den innehåller så många olika händelser och särskilt i slutet är det en riktig thriller. Personligen blev jag inte så tagen av berättelsen, även om det gav mig en hel del funderingar över vår värld, kristendomen och världsekonomin, vilket är en del av berättelsen.

Berättarjaget är Kiona som bor på en ö med namnet Manihiki och ligger i Stilla havet. Det är 90-tal och Kiona har fått lära sig att fridyka för att kontrollera ostron och skörda pärlor på familjens Pärlfarm. Maniiki är en av världens mest isolerade öar. Kiona får kontakt med yttervärlden genom att en släkting skickar paket med någon bok och tidningar till henne, den leveransen kommer med båt någon gång då och då. Denna båt kan utebliva långa perioder då lever Manikis invånare utan el för båten levererar diesel till elaggregaten. 

Från bokens baksidetext:

"En morgon fastnar en stor segelbåt på revet. På däck ligger en svårt skadad man. Han är svensk och heter Erik.
Så börjar en hisnande historia som sträcker sig över ett halvt årtionde och fyra världsdelar. Den ställer frågor om människors sökande efter mening och sammanhang, priset för världsekonomin, och vad vi egentligen är beredda att göra för dem vi älskar."

Kionas mamma är öns sjukvårdare, ja läkare är väl mer rätt att kalla henne, och Kiona brukar assistera henne vid behov. Erik är svårt skadad och de hjälper honom att överleva med de kunskaper och resurser som de har på ön. Kionas liv förändras i och med att Erik kommer in i hennes liv. Men framtiden blir inte den ljusa tid som man som läsare kanske skulle önska. Vem är Erik och vad har han för hemligheter? Genom epilogen förstår man att något hemskt kommer att hända.

Jag lovordar inte boken men den var rätt lättläst om än något detaljerad, jag kan sträcka mig så långt till att Liza Marklund har skrivit en historia som är läsvärd kanske just därför att den är annorlunda och till viss del riktigt spännande. Handlingen förflyttas till olika platser i världen bland annat Los Angeles och Lund. 

Boken avslutas med ett efterord där man får en hel del information och tankar från Liza. 

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

Vissa säger maffia själva kallar de sig problemlösare Familjen (2020) av Johanna Bäckström Lerneby toppar just nu listan på de mest sålda böckerna i Sverige för tredje veckan i rad ! och på mitt lokala bibliotek är kösiffran 55 just nu. De säger en del om intresset för att läsa Familjen. 

Johanna Bäckström Lerneby är journalist och har följt en familj/klan i över ett decennium. En familj som kontrollerar stadsdelen Angered utanför Göteborg med ca 50 000 invånare. Jag känner till området på det sättet att jag sommarjobbade på en förskola där och även praktiserade i en butik i Angereds centrum på 80-talet

Det var med viss skräck jag läste Familjen, och att det ska finnas ca 40 sådana här familjer/klaner i Sverige enligt vad vice rikspolischefen Mats Löfving sa i Ekots lördagsintervju är svårt att ta in, och något som måste bort från vårt samhälle. Johanna Bäckström Lerneby har  i denna reportagebok beskrivit hur verkligheten fungerar utifrån intervjuer med medlemmar i den aktuella familjen samt en hel del samtal med familjens överhuvud eller om man hellre vill kalla honom för klanledare, han är i alla fall även en känd och populär Imam som hyllas i flera länder runt om i Europa bland annat i Tyskland där en del av släkten finns. Lerneby har även hela tiden haft kontakt med polisen och också följt rättegångar och läst rättegångsprotokoll. Polisen, socialkontoret och försäkringskassan har arbetat gemensamt i området för att försöka rå på det rådande läget. En del vinster har man gjort genom att arbeta på det sättet. 

Grunden till boken är ett reportage som Johanna gjorde redan 2017  i Aftonbladet.

Familjen känns lite rörig att läsa det är många namn och personer, flera har samma namn eftersom det är vanligt att man gör så i deras kultur. Johanna skriver som inledning att namnen är fingerade och att hon även har lagt till en historia om en kvinna som hon kallar Maria. Berättelsen om Maria skall visa på den vanliga företeelsen att personer/företagare blir hotade att betala en påhittad skuld som sen växer när man inte betalar. Verkligen skrämmande läsning om det också. 

En del av händelserna i boken känner jag igen eftersom jag följer nyhetsrapporteringen, en del känns nytt. 

Till sist, detta är en skrämmande utveckling vi fått i Sverige genom invandring och det är frågan hur vår poliskår och övriga aktörer i samhället kan lösa detta stora problem. Att vi i vårt samhälle har flera områden där de boende inte ser Polisen som dem som man vänder sig till för att lösa brott, och där tilliten till rättsväsende och samhället helt fattas. De som bor i dessa områden och inte hör till familjen/klanen vågar inte vända sig till polis och rättsväsende för de vet vad som kan hända dem om de gör det.

Johanna Bäckström Lerneby har skrivit en bok som väcker debatt, och det var inte en dag för tidigt att denna bok kom ut och att polisen vågar beskriva vilken verklighet som de och hela samhällsapparaten har att bekämpa. 

Enligt O  och Och dagarna går har också bloggat om Familjen

Slutet på historien

 Nu har jag läst Slutet på historien (2020) av Jan Guillou. Det är släkthistorien om familjen Lauritzen som han kallat Det stora århundrandet. Första boken i serien Brobyggarna börjar 1901 med en historia om tre norska bröder, och denna den sista boken slutar i början av 2001. Med en epilog i september 2001, det hände ju något i USA då.  

Efterhand har släktträdet ritats upp. Det är imponerande att skriva en bok om året med så mycket fakta, för dessa böcker är en slags upplysningsböcker där Guillou vill lära läsarna sin syn på historien.  Tycker dock att han kunde vara lite mer ödmjuk när han säger att ingen annan än han skulle kunna göra  detta....        

I de senaste böckerna är det Eric som läsarna får följa, hade gärna önskat att det varit lite mer variation. En hel del stämmer ju in på Guillous eget liv, och just hans politiska åsikt och exempelvis ogillandet eller hatet till kvällstidningen (som det kallades förr) Expressen. Men det finns ju fler än Eric i släkten som man till viss del får följa. I denna nu avslutande serie dyker en del äldre karaktärer upp. Nu ålderstigna Onkel Harald som var en högt uppsatt nazist i Tyskland är en del av berättelsen. Han får faktiskt vara en sån stor del så läsaren får läsa en hel del stycken om hans tankar i form av dagboksanteckningar. En del av det är format så att han ser tillbaks på kriget och den typen av krigshistoria är inget jag är så särskilt road av.

I denna del är det också mycket ishockey rätt ointressant... och sen är det en hel del om mat o vin något mer intressant fast här handlar det om riktigt fina viner och oftast om relativt dyr mat. Skall väl erkännas att inget av detta skiljer sig så mycket från de andra delarna. Naturligtvis är det 90-talets historia också vilket bland annat innebär flera rättsfall, Erik är ju advokat.  Här är det en slags upprepning av det Guillou skrev om i Häxornas försvarare den nutida berättelsen om sexövergrepp och incest på förskolor, Berättelser och händelser som påminde mycket om vad barn berättade i Häxprocesserna !

Även andra kända brottsfall från 90-talet och 90-talets politiska händelser är med i handlingen.

Om jag ska sammanfatta hela serien så har den varit intressant och jag har läst böckerna relativt fort. Guillou har ett bra driv i det han skriver och kan beskriva miljö och handlingar på ett bra sätt, han är ju en person som haft det skrivna ordet som sitt yrke i hela sin yrkeskarriär så det är ju rätt självklart. just denna del Slutet på historien, var faktiskt den segaste att läsa för mig.

Till sist några saker till, Guillou lägger in lite fakta om Emelie Flygare-Carlén som fick mig att tänka att något av henne har jag ju tänkt läsa. under läsning  har jag retat mig  på Guillous förkärlek att använda ordet saken :) Det stör min läsning och har gjort det genomgående i alla delarna i denna serie. Märkte att han använde det också i de tv-program som nyligen sändes om och av honom. 

 

Kära Astrid det är jag igen - Brev utan svar

"Kära Astrid, det är jag igen" 

Brev utan svar (2017)

av Sara Schwardt är en slags fortsättning på Mina brev lägger jag under madrassen,  Det är intressant att få veta hur det har gått för Astrid brevvän Sara. Sara är jämngammal med mig och det ger alltid en viss igenkänning när man läser jämnårigas biografier. Mina brev lägger jag under madrassen kom ut 2013 och i den publicerades Saras brev till Astrid Lindgren och Astrids svar till Sara i en brevväxling som varade mellan 1971 till 2002. Sara var 12 år när denna brevväxling började. Jag läste och bloggade om den 2015. Nu har alltså Sara skrivit en bok om fortsättningen på sitt liv som kom ut 2017, och i denna bok skriver hon till Astrid men hon kan ju nu inte få svar tillbaka. 

Jag kommer inte ihåg så mycket av den första boken kanske skulle läst om den före denna, men nej det behövs inte Kära Astrid går att läsa ändå, jag känner ju till historien bakom trots allt. Jag hade liksom glömt bort att den här fanns, men såg den på biblioteket och kunde inte låta bli att låna den. 

Sara jobbar som städerska (kallar man inte det för lokalvårdare längre?) på Borås lasarett men trivs mycket dåligt med det jobbet. Hon lever ensam men har två vuxna barn hon inte har kontakt med. I slutet av Dina brev blir hon frälst det skriver hon om till Astrid. I Kära Astrid framgår det att hon fortfarande har kvar tron och rör sig i kristna kretsar. Hon har sedan Dina brev kom ut rest runt och talat om sin bok i kyrkor på bibliotek och hembygdsgårdar med mera, detta var hon tjänstledig för från städjobbet och sommaren efter bokutgivningen ordnar en kontakt jobb åt Sara i Barnfilmbyhuset i Mariannelund, och hon flyttar då tillfälligt dit och jobbar där som Guide.

Sara får många vänner och trivs bra, men hon  har ändå svårt att våga ta tag i sitt liv och att säga upp städjobbet i Borås. Hon väljer efter lite tveksamhet ändå att flytta dit och blir fastboende där. Det är hela den utvecklingen som läsaren får följa. Det är nu mer som en dagbok och inte brev, men det är till Astrid hon formulerar sig, även om jag inte tycker det märks så mycket. Det är många människor, vänner osv som nämns i boken och jag har inte helt koll på dem, men det behöver man inte för att få behållning av boken. Kära Astrid är väldigt självutlämnande men det var ju Dina brev också, Det är modigt av Sara att lämna ut sig och sitt innersta så som hon gör. Det är i och för sig efter diskussioner och övertalning från flera inblandade i utgivningen. Saras barn fick också säga sitt och har godkänt utgivningen. 

Mercurium

Mercurium (2012) av Ann Rosman är en spänningsroman men också till hälften en historisk berättelse med verklighetsbakgrund. Mercurium är ett gammaldags ord för Arsenik. Som läsare får man   följa berättelsen om Metta Fock Ridderbielke (1765-1810) en adelskvinna från Västergötland(närmare bestämt Trävattna i Skaraborg)som blev satt på Marstrands fästning med straffet "på bekännelse", då det ansågs bevisat att hon var skyldig till två av sina barn och sin mans död genom förgiftning. Metta broderade sin historia på tyglappar som hon klippte bort från fångkläderna eftersom hon inte fick tillgång till papper och penna. Denna broderade "duk" finns i Nordiska Museets ägo. 

Växelvis får man också följa händelser 2011. Personligen var jag mest intresserad av Mettas öde än det som sker i nutid. Jag hade nog helst läst en bok bara om Metta men Ann Rosman har lyckats att få en del av den fiktiva nutida berättelsen att kopplas ihop med den om Metta. Den nutida berättelsen är en del av hennes deckarserie med Karin Adler som utspelar sig i Marstrand.

Ann Rosman har gjort en diger forskning om Metta, i sitt långa efterord beskriver hon detta. Listan över litteratur hon använt sig av och den på personer som hjälpt henne är också lång.  

Ibland är jag förvånad över att det tar så lång tid emellan utgivning och att jag tar tag i boken, som från början intresserat mig. Den här borde jag läst tidigare men jag är glad att jag läst den nu.

Ur förlagets text: 

"Den sanna historien om Metta Fock – den enda kvinnliga fången på Carlstens Fästning. År 1806 anländer hon till Marstrand och Carlstens fästning, anklagad för giftmord. År 2011 hålls en storslagen maskerad på fästningen. Gräddan av Sveriges societet är där, och innan kvällen är över har två personer mist livet. ..."

Binas historia

Binas historia (2016) av Maja Lunde är en annorlunda historia kan man säga, den är indelad i tre olika historier/berättelser som man får läsa växelvis och på det sättet blir det just Binas historia. De tre perspektiven är mitten av 1800-talet, 2007, och 2090-tal. Den senare delen ser jag som en dystopi även om det slutar en aning ljusare.
Att bin som pollinerare betyder allt för att vi människor ska kunna äta oss mätta det vet nog de flesta vid det här laget, hur allvarligt ska man då se på detta med bidöd kan man ju undra. Vi har klimatkrisen och även den kris som kan komma om vi inte kan ersätta antibiotika, alla dessa kriser är mycket allvarliga för vår överlevnad här på jorden.
Ja det går knappast att rangordna vilket hot för framtiden eller vilken kris som är värst. Hoppet står till att vi människor gör så gott vi kan för vår överlevnad, men det är verkligen inte lätt att se så ljust på vår framtid tyvärr. Möjligen hör åtminstone binas krympande antal ihop med klimatkrisen, men boken ger inget svar på varför vi har en s.k. bidöd. Forskning som görs tyder  mycket på att de bekämpningsmedel som används i jordbruket är boven i dramat.
Binas historia är även en historia om människor, deras förtvivlan och hopp och förhållande till varandra. Särskilt föräldrars förhållande till sina barn, ser jag som en röd tråd i de olika berättelserna.
Binas historia tyckte jag var en rätt lättläst bok trots tre olika tidsperspektiv som varvas i handlingen, och trots de tråkiga budskapet, om än man får ett litet hopp i slutet. Har du inte läst den så gör det. Jag ångrar inte att jag läst och fått mer kunskap om biodling och hur viktigt det är med bin. 

Utdrag ur förlagets text om boken som sammanfattar Binas historia mycket bra: 

"Från de första trevande försöken att odla bin över till det industriella lantbruket till en framtid utan bin.
Binas historia är tre vackert och överraskande sammanfogande berättelser om relationer mellan föräldrar och barn, och om människans sårbarhet."

Dårens dotter

Dårens dotter (2008) av Mian Lodalen är en delvis självbiografisk roman. Gissar att den har stått på min långa lista med intressanta böcker sen den var nyutgiven, så kan det ju bli, man hinner ju inte läsa allt. Nu var den med bland de tio böcker som jag förutsatt ska bli lästa under året. Jag har tre titlar kvar så det går riktigt bra med den listan. Att jag varit nyfiken på Dårens dotter är att de mesta av handlingen utspelar sig i Jönköping. Det var "stan" vi åkte till för inköp när jag växte upp, och jag studerade också på Högskolan där under några år. Självklart gjorde just det att jag tyckte boken var läsvärd. En del av handlingen utspelar sig också i Göteborg och på Smögen. Det är 60-tal och början på 70-tal och där finns det en stor igenkänning för mig, även om Connies liv känns milsvid ifrån min egen uppväxt. Det är mycket tokigheter och en hel del brott och jag kan inte komma på att jag läst någon bok 
med så många dråpliga situationer. Dessa tokigheter begås av både "dåren" Ted och av "dårens dotter" Connie som är berättaren, samt hennes kompis Kalle. Jag ställde mig hela tiden frågan kan detta vara sant är just den här händelsen självbiografisk?  Det var svårt att låta bli att tänka så. Det kändes bara lite för mycket ibland och vid läsning fick det bli några kapitel åt gången. Även om det är dråpligt att läsa så är det tragiskt på samma gång. 

Förlagets text om boken:
"Connie är en flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är visserligen världens roligaste, men han dyker bara upp när det passar honom. Connie är inte som andra ungar. Flickornas rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Men så småningom får hon en själsfrände i jämnårige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger igen och slår trotsigt in på en allt farligare väg. Omedvetet börjar Connie härma sin pappa ? den karismatiske charmören som byter flickvänner oftare än kalsonger, bohemen, kondomförsäljaren, Cornelisimitatören, racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränser för tänjandets skull. Dårens dotter handlar om en flickas villkorslösa kärlek till en pappa som inte liknar någon annan. En oförglömlig, delvis självbiografisk roman, fylld av både humor och svärta."


I slutet av boken finns en ordlista romani och Jönköpingsslang
en del av de orden förekommer många gånger exempelvis: beckna - sälja
dabbad - slagen
jiddra - föra oväsen, bråka
bockalo - hungrig
gullotoj - godis

Miniatyrmakaren

Miniatyrmakaren (2014) av Jessie Burton är en lovordad och prisad roman (närmast tokhyllad) där handlingen utspelar sig i Holland på 1600-talet. Jag hade därför stora förväntningar när jag började läsa den. Jag kan säga att jag blev lite besviken. Det är inte det att den är dålig för det är den inte, men det är något mer vagt som gör att jag inte fastnade för den. Exempelvis så flöt inte min läsning på som jag velat, tror det var något med språket som gjorde det. Ja jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde att jag blev lite besviken. Fast den var i alla fall lite spännande och då mest i slutet på berättelsen. Om du inte läst den så gör det och bilda dig en egen uppfattning eller om du läst den och tyckte den var jättebra så tänk: Oj vad annorlunda man kan tycka. Nog om det och trots allt kommer jag nog prova någon annan av Jessie Burtons romaner.

Från baksidetexen:
"En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.Först senare dyker Johannes upp och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt"

Jag har tidigare läst Flicka med Pärlörhänge av Tracy Chevalier och Tulpanfeber av Debora Moggach som båda handlar om 1600-talets Holland och vid en jämförelse så är det ungefär samma miljö som handlingen utspelas i men ändå är det rätt så olika. Dessa båda har filmatiserats och jag har sett de filmerna.
Miniatyrmakaren har sänts som TV-serie har jag för mig, men jag har inte sett den, kanske jag skulle tycka bättre om den, än vad jag tyckte om boken.

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa

Är morgondagen redan här? Hur pandemin förändrar Europa (2020) av Ivar Krastev blev jag nyfiken på när jag såg titeln  Ja jag är nog inte ensam om att fundera över den tid i lever i nu och har levt i sedan mars, ja snart i ett halvår. 
Hur kommer världen att se ut när den här mardrömmen helt är över? Det är en kort analys av vad som skett och vad som kan komma att ske i Europa framöver, verkligen en aktuell frågeställning. Krastev är forskare bosatt i Österrike och han ser sin bok som en lång essä. Jag läser denna lilla bok snabbt och får kanske ännu fler tankar än jag hade innan, men får också en del svar. 

Början på förlagets text på baksidan av boken:

"Det är, skriver Ivan Krastev i inledningen till sin bok om coronapandemin och Europa, som om vi hade hamnat mitt i alla de stora dystopiska romanerna, från "Du sköna nya värld" och "1984" till "A Clockwork Orange" och "Tjänarinnans berättelse", på en och samma gång. Normaliteten har satts på paus. Och mycket som tidigare ansågs politiskt omöjligt att genomföra har visat sig vara fullt möjligt eller kanske till och med önskvärt. Men vad innebär detta för framtiden?"

Älvdansen

Älvdansen (2020) av Kamilla Oresvärd är andra delen i serien Vargön. Handlingen utspelar sig kring Vargön och Vänersborg. Jag tyckte mycket om Brudslöjan som är den första i den här serien och när jag läst klart den så beslutade jag mig för att följa denna serie. Huvudkaraktär i serien är Mona Schiller som flyttat hem till Vargön efter att tidigare i livet lämnat sina söner med deras pappa och bott utomlands med en annan man, något mörkt hände där något som inte läsaren fått veta. Monas två söner är olika till sin personlighet och har gjort olika livsval. Den  ena är polis och den andra håller på med lite tveksamma och skumma affärer. 
En ung kvinna försvinner och polisen förstår snart att något hemskt har hänt då man snart gör fynd som tyder på det. I Vargön har för många år sedan en flicka försvunnit och aldrig hittats och nu rivs gamla sår upp. Polisen misstänkte då flickans pappa Frank som vittnade om att han sett flickan dras in i en bil. Återigen börjar misstankarna riktas mot honom även för detta försvinnande. Frank blev aldrig som förut efter att dottern försvann och är numera en udda alkoholiserad man. 
Mona Schiller har lovat Frank att en sista gång kolla upp fallet med hans försvunna dotter. Mona som är någon slags privatspanare i trakten med eget företag.
Älvdansen är minst lika bra som Brudslöjan och jag ser fram emot fler spännande och välskrivna böcker i Vargönserien.

Som vi älskade varandra

Som vi älskade varandra (2007) av Anders Paulrud har jag läst som Midsommarläsning. Det handlar om unga människor som träffas och börjar vara tillsammans i början av 80-talet. Själva berättelsen är stark och sorglig. Historiens berättare är Anders och här kommer min första fundering; är det självbiografiskt? Mycket av berättelsen är nog det, men troligen inte huvudtemat. Det som är samstämmigt med Anders i berättelsen och Anders författaren är: Uppväxt på Saltö i Karlskrona, arbete och karriär som journalist på Aftonbladet. Jag funderar  också hur mycket av det han skriver om karaktärens Anders föräldrar stämmer med hans egna föräldrar, det kan vara mycket och det kan vara inget eller en blandning, men jag tror att i vilket fall så stämmer det med den tidens föräldrar i det området. Själv har jag varit nyfiken på Paulruds romaner då min mamma också är uppväxt på samma Saltö. När berättaren i handlingen beskriver sitt 50-tal på Saltö stämmer det ju inte helt med min mammas uppväxt då hon flyttade därifrån på 40-talet, men ändå är det ju samma ö som beskrivs. Just tillbakablickarna på 50-talet är det jag tycker mest om att läsa. 
Nu till det kompisgäng som det handlar om. Anders köper som ung ett gammalt rosa hus på en mindre ö i skärgården,alltså inte Saltö, av en gubbe som haft det som ett litet sommarställe men säljer av det för en billig peng. På det viset får han och hans vänner en plats att vara på, äta gott och dricka vin och öl och sitta o samtala om politik och kärlek. Utöver Anders är det Solveig som är hans flickvän och senare fru samt paret Mikael och Karin och så konstnären Harry. De samlas alla i huset varje midsommar. Vi får följa dem i en del tillbakablickar men huvudhandlingen är midsommaren 2006 och då har nästan allt förändrats för kompisgänget. Deras liv har tagit olika riktningar och de känner sig allt mindre hemma i samhället och värderingar som råder då.
Karin är försvunnen och på övervåningen ligger Mikael i ett mörkt rum och han talar knappt, han har stängt sig inne med sprit och tabletter. Något fruktansvärt har hänt och han kommer senare nerför trappan och berättar för de andra vad det är som hänt.
Av Paulruds romaner har jag också läst Ett ögonblicks verk (2003) även den har en del av handlingen på Saltö i Karlskrona. Romanen Kärleken till Sofia Karlsson (2005) har jag inte läst men har förstått att den också har delar som känns självbiografiskt.
Paulrud avled i januari 2008 av lungcancer (han var storrökare) och skrev då ned sina tankar om sin situation i boken Fjärilen i min hjärna som utkom samma år, har för mig att den även kom ut som följetong i Aftonbladet.

Gudaberget

Gudaberget (1982) av Åke Lundgren är en roman som gavs ut av Bokförlaget Bra böcker och handlar om de vi idag kallar samer men som i boken kallas lappar. Boken finns i nytryck och är första delen i en trilogi som heter Nordanlandet.
 Ur förlagts text om boken:
"Ett riktigt exotiskt och underhållande spektakel, faktiskt: små besynnerliga människor i besynnerliga brokiga dräkter, och lika besynnerliga kreatur med horn på huvudet. Det var lappar och renar som visades upp för kungliga svenska hovet. Året var 1594, Sigismund var nyutropad landsfader.
Inte hade de där lapparna kommit av egen fri vilja till Uppsala. De hade tvingats, precis som deras folk däruppe i Nordanlandet av sina svenska herrar tvingades att betala hårda skatter och dyrka den kristne guden. Lappens land tog man ifrån honom, av lappen skulle slås mesta möjliga mynt. Lappen skulle tiga och lyda. Hans kvinnor var fritt villebråd för de svenske."

Som Prolog får man läsa om en hemsk händelse på 1400-talet  sen är handlingen förlagd till slutet av 1500-talet och epilogen är daterad till år 1600. 
I mitt gamla exemplar från 1982 finns det  en karta och ett persongalleri före prologen samt en ordlista längst bak, det är till god hjälp.
Det är stundtals en otäck läsning, det är riktigt barbariska händelser men detta är händelser väldigt långt tillbaks i vår historia. Fast det slår mig att vi fortfarande i nutid har som land och stat ett förhållande till samerna som faktiskt åtminstone jag ifrågasätter. 
Det har varit rättegång om rätten till fiskevatten och jaktmarker så sent som i år, det har då handlat om olika samebyar som varit oense om det. Även frågor om eventuell gruva på renbetesmark är ju aktuellt idag.
Jag är också nyfiken på boken Herrarna satte oss hit av  Elin Anna Labba som kommit ut i år och handlar om tvångsförflyttningar av samer för 100 år sedan. Det var genom att jag läste om den boken som gjorde att jag tog tag i Gudaberget som stod oläst i bokhyllan.

Älskaren från huvudkontoret

Älskaren från huvudkontoret (2015) av Camilla Grebe har prisats och hyllats, men jag tyckte den var lite seg åtminstone till att börja med. Enligt mig har Camilla låtit karaktärerna tänka bakåt i tiden lite för mycket. Det gör visserligen att man får en gedigen  bakgrund till dessa karaktärers sätt att tänka och bete sig.
Emma en ung tjej jobbar i en klädbutik i Stockholm tillhörande en stor modekedja. En dag kommer  bolagets VD en välkänd person som det skrivs mycket om i skvallerpressen, in och ska köpa en skjorta. Detta blir början på ett förhållande mellan dem. 
När de ska fira förlovning med middag hemma hos Emma kommer han inte och Emma lyckas inte att nå honom på något sätt. Rätt snart hittas en bestialiskt mördad kvinna i hans bostad, något som hamnar på Kriminalpolisen Peter Lindgrens bord.  Till sin hjälp i utredningen av mordet får han beteendevetaren Hanne Lagerlind kanske hon kan kasta ljus över det då hon var med vid en annan mordutredning  som bär tydliga likheter för tio år sedan, ett fall som är olöst. 

Camilla Grebe har efter denna skrivit ytterligare tre böcker i en serie som kallas Flickorna och mörkret Frågan är vill jag läsa dem? Svaret är trots allt att det inte är helt otroligt att jag kommer att göra det.

Andra sidan bron

Andra sidan bron  (2006, på svenska 2007) av Mary Lawson är en roman där handlingen är förlagd till Norra Kanada. Mary Lawson växte själv upp i ett jordbrukssamhälle där. Som läsare får man följa en familj som har ett litet jordbruk strax utanför staden Struan. Växelvis är det 30-40-tal och 50-tal. På gården växer de två bröderna Arthur och Jake upp,de är väldigt olika och det blir Arthur, den starke och tystlåtne som kommer att ta över efter fadern, i det läget då fadern omkommer har han inget val.
Man får även följa Struans läkarfamilj och då är det 50-tal och det är Doktor Chistophersons son Ian som läsaren får följa. Ian bestämmer sig för att hjälpa Arthur på gården, mest för att han är nyfiken på Arthurs fru. Ian är skolkamrat och nära vän med Pete som bor i indianreservatet, de är ofta tillsammans och fiskar. Det är som sagt skrivet i olika tidsperspektiv men jag kommer snabbt in i det, och efter ett tag knyts allt ihop. Det är väldigt bra upplagt. Karaktärerna, stämningen och miljön beskrivs väldigt fint. Det här är en bok jag verkligen tyckte om, skall jag lista böcker som gjort intryck och som jag kommer ihåg i framtiden så tror jag att Andra sidan bron hamnar på den listan. Boken nominerades till Bookerpriset 2006
Från baksidetexten:
" På en prosa som vibrerar av lågmäld intensitet skildrar Mary Lawson i Andra sidan bron hur svårt det är att springa ifrån sådant man försöker komma undan. Konstfullt låter hon de två tidsplanen växelverka och knyter ihop dem på ett lika raffinerat som drabbande vis."

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter (2018) av Elizabeth Gilbert är en berättelse om kärlek, äventyr och upptäcktsresor. En roman som sveper över hela artonhundratalsvärlden, från London och Peru till Philadelphia, Tahiti, och vidare. Längs vägen möter den oemotståndliga hjältinnan ett myller av märkvärdiga karaktärer.Från bokens baksidetext.

Jag köpte den här boken på bokrean 2019, men det var först nu som jag tog tag i och läste den. Det är en 600-sidig mastig bok, men helt i min smak. På omslagets insida får man veta att Elizabeth Gilbert tillbringade stor del av sin barndom med att stirra på alla de exotiska kartor och fantastiska illustrationer i ett sagolikt läderinbundet exemplar av Kapten cooks upptäcktsresor från 1783. Den boken fanns i Föräldrarnas bibliotek.
Själv har jag läst ett par böcker där Kapten Cook finns med, Trollkarlens trast av  Martin Davies  och Den som jag trodde skulle göra mig lycklig av Christina Wahldén. Just den här tidsepoken med upptäcktsfärder och upptäckter av växter och djur och hur människans nyfikenhet gjorde att man for ut för att upptäcka världen, fascinerar mig. Jag har även läst och bloggat om boken Naturvetare i motvind om Bengt Euphrasén en naturvetare och upptäcktsresande på 1700-talet som växte upp på landsbygden på en liten gård nära där jag bodde som barn. Den är skriven av  Gudrun Nyberg .
Nu till Alma Whittaker som endast är en romankaraktär. Alma föddes 1805 dotter till Henry Whittaker och hans fru Beatrix, hennes fostran och uppväxt är mycket annorlunda än andra barn vid den här tiden. Hon får fritt röra sig på den stora gårdens ägor, utanför Philadelphia. Hennes far är den rikaste mannen i den nya världen, han är upptäcktsresande och botaniker. Alma ges god utbildning och hon blir snart mycket begåvad inom vetenskapen och skriver artiklar i vetenskapstidningar och får böcker utgivna. Vi som läsare får först läsa om Almas pappas uppväxt och resor innan han gifter sig och får sitt enda barn.
Sedan är berättelsen utifrån Almas perspektiv fram till hennes död som läsarna får följa. Det är välskrivet och läsningen blir aldrig tråkig, inte för mig i alla fall. 

Läs gärna vad Sandra Bejjer skriver om boken på sin blogg.