Kicki Danielsson Ett schlagerliv

Ett Schlagerliv (2011) är Kicki Danielssons självbiografi där hon lämnar ut sina tankar och skriver om sitt liv från det hon var barn fram till det att boken kom ut. För mig var det en intressant läsning, då jag alltid gillat Kickis sång och musik. Jag var och såg henne göra ett solouppträdande sommaren 1983 i Leksand, men just den spelningen nämns inte i boken. Det är en sorlig läsning på många sätt då Kicki hade en jobbig uppväxt. Att hon blev en mycket uppskattad sångerska som till och med fick spela in i Nashville är ju desto roligare, men samtidigt har hennes privatliv inte varit så lyckligt. Kicki hade en period efter skilsmässa där hon använde sig av alkohol och i viss mån tabletter för att orka med. Allt detta skriver hon om helt uppriktigt och att hennes förhållande till pressen inte var den bästa, vilket man kan förstå. Det blev stora rubriker om att hon bland annat blev av med sitt körkort då hon kört berusad, men många gånger överdrevs saker som hände Kicki. Kvällstidningarna rubriksättning om småsaker som överdrev kan inte vara roligt att utsättas för. Det blev ju en hel hönsgård av en fjäder emellanåt. Helt klart att Kicki kom tillbaka som en älskad artist efter denna jobbiga period. Även om boken kom ut för 10 år sen så hade jag behållning av att läsa den. Har du inte läst den och tycker om Kicki som artist så rekommenderar jag Ett schlagerliv. 

Kära Astrid det är jag igen - Brev utan svar

"Kära Astrid, det är jag igen" 

Brev utan svar (2017)

av Sara Schwardt är en slags fortsättning på Mina brev lägger jag under madrassen,  Det är intressant att få veta hur det har gått för Astrid brevvän Sara. Sara är jämngammal med mig och det ger alltid en viss igenkänning när man läser jämnårigas biografier. Mina brev lägger jag under madrassen kom ut 2013 och i den publicerades Saras brev till Astrid Lindgren och Astrids svar till Sara i en brevväxling som varade mellan 1971 till 2002. Sara var 12 år när denna brevväxling började. Jag läste och bloggade om den 2015. Nu har alltså Sara skrivit en bok om fortsättningen på sitt liv som kom ut 2017, och i denna bok skriver hon till Astrid men hon kan ju nu inte få svar tillbaka. 

Jag kommer inte ihåg så mycket av den första boken kanske skulle läst om den före denna, men nej det behövs inte Kära Astrid går att läsa ändå, jag känner ju till historien bakom trots allt. Jag hade liksom glömt bort att den här fanns, men såg den på biblioteket och kunde inte låta bli att låna den. 

Sara jobbar som städerska (kallar man inte det för lokalvårdare längre?) på Borås lasarett men trivs mycket dåligt med det jobbet. Hon lever ensam men har två vuxna barn hon inte har kontakt med. I slutet av Dina brev blir hon frälst det skriver hon om till Astrid. I Kära Astrid framgår det att hon fortfarande har kvar tron och rör sig i kristna kretsar. Hon har sedan Dina brev kom ut rest runt och talat om sin bok i kyrkor på bibliotek och hembygdsgårdar med mera, detta var hon tjänstledig för från städjobbet och sommaren efter bokutgivningen ordnar en kontakt jobb åt Sara i Barnfilmbyhuset i Mariannelund, och hon flyttar då tillfälligt dit och jobbar där som Guide.

Sara får många vänner och trivs bra, men hon  har ändå svårt att våga ta tag i sitt liv och att säga upp städjobbet i Borås. Hon väljer efter lite tveksamhet ändå att flytta dit och blir fastboende där. Det är hela den utvecklingen som läsaren får följa. Det är nu mer som en dagbok och inte brev, men det är till Astrid hon formulerar sig, även om jag inte tycker det märks så mycket. Det är många människor, vänner osv som nämns i boken och jag har inte helt koll på dem, men det behöver man inte för att få behållning av boken. Kära Astrid är väldigt självutlämnande men det var ju Dina brev också, Det är modigt av Sara att lämna ut sig och sitt innersta så som hon gör. Det är i och för sig efter diskussioner och övertalning från flera inblandade i utgivningen. Saras barn fick också säga sitt och har godkänt utgivningen. 

Flickan med sju namn - Min flykt från Nordkorea

Flickan med sju namn - Min flykt från Nordkorea av Hyeonseo Lee (2018) är en självbiografisk berättelse som ger insikt om hur det är att vara uppvuxen i totalitär diktatur. Hyenso är 17 år när hon flyr och lämnar sin familj kvar på andra sidan gränsen. Hon söker upp släktingar som bor i Kina, hon hoppar på olika arbeten för att försörja sig, men hennes mål är att skaffa sig en bra utbildning, och ett välordnat arbete. Målet är också att ta sig till Sydkorea och få ett Sykoreanskt medborgarskap. 
Hyeonseos berättelse är som en thriller med många vändningar, att hon klarade sig i många svåra situationer under flera år är både för att hon är smart, och att hon fick oväntad hjälp emellanåt. Men inte alltid gick det som hon planerat. Det är nagelbitande läsning.
När jag läser Hyenseos vittnesmål om hur människorna i Nordkorea indoktrineras och hur detta samhälle fungerar känns det som om jag läste om någon parallell värld i en dystopi eller dylikt. Att fly ifrån en sån värld till andra länder är naturligtvis en stor kulturchock. Hyenso lyckas efter 12 år även med att få ut sin mamma och bror, det är om det som jag ser som den mest spännande delen av boken.
När jag läst klart inser jag hur bra vi som bor i ett demokratiskt land har det.

Avhopparen

Avhopparen - Mina 20 år i Scientologin (2012 på svenska) av Robert Dam är en självbiografi men samtidigt en berättelse om Scientologirörelsen och dess historia. Boken är översatt från danska. Att läsa den här boken var intressant då jag knappt visste något om den här rörelsen mer än att det är en sekt av något slag, och att en del kända personer är eller har varit med i den här rörelsen. Jag kommer också ihåg att jag på 80-talet blev utsatt för deras värvare som stod på gator o torg och ville att man skulle fylla i ett formulär. Det var just på det sättet som Robert Dam kom med i denna världsomfattande rörelse. Scientologerna är stora i Köpenhamn. Han lägger mycket pengar på att komma högre upp på scientologernas utvecklingsstege som kallas bron, det är pengar han inte har men som han får jobba sig till inom rörelsen eller ta lån till. När han gick med var han student och levde på socialbidrag men han hade en dröm och ett mål att bli musiker och kunna försörja sig på det. Det framgår tyvärr inte i boken om han jobbar med det nu när han har lämnat Scientologirörelsen. 
Han hamnar efter rätt många år plötsligt i onåd hos ledningen och får då känna på de inte så angenäma sätt som ledningen vill lösa problemen på. Detta leder till att han börjar googla och ta del av vad som finns på nätet om rörelsen, det är helt förbjudet att göra sådan googling och bara där begår han ett brott mot rörelsen. Han förstår att han måste ta sig ur, men mister han sin fru och sina barn om han hoppar av?
I slutet av boken finns en rätt lång lista med med förklaringar av ord och begrepp inom scientologin. Den har man stor nytta av under läsningen. 
Robert Dams bok har blivit mycket uppmärksammad både i Danmark och internationellt.

Sommarbarn

Sommarbarn  (2007) av Katerina Janouch  är en självbiografisk roman. En berättelse om att växa upp i Prag och sedan som 10-åring följa med sin familj på flykt till Köpenhamn och senare flytta till Stockholm. 

Från baksidetexten:

"Prag på sextiotalet är en levande, myllrande stad. Här växer Katia upp i en kärleksfull familj med många vänner. Dagarna fylls av lekar och de oändliga somrarna tillbringas på landet hos en älskad farmor. Livet är ljust o sorglöst. Men tillvaron förändras när Sovjetmakten intar landet 1968. Katias pappa kämpar mot den nya regimen och tillvaron blir otrygg, med säkerhetspoliser och

avlyssnade telefoner. Livet blir mörkt och allvarligt.Tjeckoslovakien blir ett land där de inte längre är välkomna. Familjen tvingas lämna sitt land."

Jag tycker om att läsa självbiografier och självbiografiska romaner så när jag såg den här boken så tänkte jag varför inte läsa den, jag vet så lite om Katerina Janouch, har inte tidigare läst något av henne. Men jag har följt med i nyheterna om hennes uttalande i sitt gamla hemlands television och kritiken hon fått ta efter det. Personligen tycker jag inte om när en författares bok/böcker rensas ut från en bokhandels hyllor, oavsett varför. Sverige är ett land med yttrandefrihet och inte ett land med bokbål, som jag tycker detta påminner om. Hennes far fick ju fly från ett land där han inte fick tycka och yttra vad som helst.

Hur som helst så tyckte jag om Sommarbarn, Katerine Janouch skriver fängslande och går på djupet hur hon som barn och tonåring såg på livet, på sin barndom i Prag och på flykten och om att växa upp som invandrare från öst under 70-talet i Sverige. Familjen hade Danmark och Köpenhamn som mål och där kom de att bo fint nära havet och  Katia gick i en internationell skola. Hon trivdes där, och blev sen besviken på föräldrarna som valde att efter ett år flytta till en Stockholmsförort. Den kommunala skolan i Sverige var mycket mer auktoritär än den i Köpenhamn. Den svenska skolan påminde mer om den i Tjeckoslovakien. De svenska barnen var inte van vid "utlänningar" och hon blev ett mobboffer. Intressant är det att läsa om hur socialnämnden i den kommun de flyttat till hjälpte dem med pengar och att köpa kläder, trots att de egentligen inte behövde det då båda föräldrarna hade bra inkomst. Katia fick också möjligheten att komma till en familj på landet som sommarbarn, trots att föräldrarna var lite oroliga att släppa iväg sin dotter att bo hos en helt okänd familj en hel sommar så  lät de henne göra det i tacksamhet för erbjudandet.

När hon var hos sommarfamiljen kände hon verkligen att hon var annorlunda än den helsvenska flickan i sommarfamiljen. Så här skriver hon om sina tankar där:

"Jag ville bli svensk, med allt vad det innebar, jag ville vara blond, lika blond som vetefälten, jag ville ha blå ögon, jag ville ha en mamma som kunde göra dajm, en mamma som kunde prata med mina svenska vänner på deras eget språk, jag ville inte ha en pappa som fick asyl, jag ville inte ha något med politik att göra."

I den pocketupplagan som jag läste så har Katerina skrivit ett rätt långt efterord, där hon utgår från fotot på framsidan av boken.

"Den lilla flickan i blåvitrandig klänning är jag och när jag håller min nya bok i  handen är det hon som tittar på mig från omslaget. Sommarbarn handlar om henne som var jag, om hur det är när barndomens oskuldsfulla lycka slås i spillror, om hur det känns att förlora ett land och att kämpa för att skaffa sig en ny identitet i ett annat. " 

Katerine skriver också att hon grips av skuldkänslor. "skulle barnet som var jag velat bli utlämnad i en roman? Hade mitt lilla barnjag velat att jag i vuxenform avslöjade all längtan och sorg, så att hela svenska folket ska kunna läsa det i en bok? Ärligt talat jag vet inte."
Jag tycker det är en intressant frågeställning och förstår faktiskt känslan som ligger i den frågan.

Flykten över järnridån

Flykten över järnridån - En sann historia, Hans Christian Cars (2015) är en kärlekshistoria som tar sin början 1965. Detta är mitt under det Kalla kriget.  Hans Christian som är på studieresa i Europa och träffar en vacker kvinna på ett tåg.  Kvinnan heter Isolde och bor i Öst- Berlin. De samtalar med varandra under hela resan och Isolde lämnar en lapp med sina kontaktuppgifter innan de skiljs åt. Hans Christian sparar lappen i fickan och kan inte låta bli att ändra om sin planerade resa med att uppsöka Isolde i Budapest. Det var till Budapest som Isolde rest med tåget för att hälsa på vänner. Isolde blev förvånad över besöket, men deras kontakt leder till något mer och snart tar planerna fart på att Isolde ska försöka fly till andra sidan järnridån, för att leva fritt ihop med Hans Christian. Alla planer sker i största hemlighet, ingen inte ens någon i deras familjer får veta något. Den enda utomstående som vet om planerna är en vän till Hans Christian. Efter mycket funderingar bestämmer de att Hans Christian skall ta flygcertifikat och flyga över järnridån och hämta upp Isolde.

Boken inleds med en Prolog och är sen uppdelad i två delar. Prologen beskriver ganska kort de politiska skeenden i Europa som ledde fram till  den s k järnridån och Berlinmurens uppbyggande. Del ett handlar om hur Hans Christian och Isolde träffades och deras första möten.  Del två handlar om flykten och hur deras plan till slut lyckades. I mitten finns det lite foton exempelvis på kartor och löpsedlar om flykten. 
Det är en lättläst och spännande bok även om man från början vet att den har ett lyckligt slut.
  

Magnus Härenstam Morsning& Goodbye

Morsning & Goodbye Magnus Härenstam och Petter Karlsson (2015). Jag lyssnar gärna på självbiografier upplästa av författaren själv.  Magnus har tagit hjälp av Petter Karlsson men det är ju Magnus som läser om sitt liv. Lite tråkigt att veta att han gick bort snart efter att boken givits ut och verkligen sagt Goodbye för gott. Magnus utgår en del från dagsboksanteckningar som hans pappa skrev om honom när han var barn. Det får mig att fundera eftersom Rickard Wullf i sin självbiografi Rikitikitavi,också utgick mycket från sin pappas dagboksanteckningar, tydligen vanligt att pappor skrivit dagböcker om sina barn. Hela boken består av relativt korta kapitel med små anekdoter ur Magnus liv. Det är ingen särskild tidsordning, men det börjar med barndomen och slutar med kampen mot cancern. Mycket av innehållet handlar om det roliga liv han hade med tv-och filminspelningar och olika teaterkomedier,  fester med vänner osv. Han levde ett rikt liv på många sätt.
Men allt är inte fest, Magnus berättar mycket öppenhjärtligt och väjer inte för det svåra, så som om sin otrohet och cancern. Han berättar även om sin sorg vid sin första hustrus bortgång, även hon drabbad av cancer, och om sorgen efter Brasse. Det är just dessa avsnitt jag kommer att komma ihåg.

Silverskredet

Silverskredet (1993) Linnea Fjällstedt är första delen av fyra självbiografiska romaner. Linnéa föddes 1926 och avled för några månader sen, hon blev alltså 89 år. I denna första delen beskriver Linnéa om sin barndom i ett fattigt hem i Fjällvälden. Det är en barndom så långt borta från dagens samhälle att jag tänker 1800-tal men det handlar alltså om slutet av 1920-talet och början av 1930-talet. Det är ett väldigt hårt liv Linnea beskriver och synen på barn och fostran är hård samtidigt som föräldrarna naturligtvis älskar sina barn. Linnéa (kallad Linna i romanen) längtar så efter att få börja skolan och lära sig läsa som hennes två äldre bröder gör. Mamman ber vid ett tillfälle bröderna fråga lärarinnan om de kan få låna hem ett exemplar av  läseboken Sörgården till Linnea. Bröderna kommer hem till en längtande Linnea  och säger att fröken sagt att hon inte kan låna ut någon bok då risken är stor att boksidorna blir nedfläckade, och att bladen riskerar att få hundöron. Man förstår så tydligt att detta är ett barndomsminne som har satt sina spår i Linnea. Jag kan inte låta bli att tänka på hur författare som Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren också hade längtan att få läsa, men de båda kom från mer välbärgade hem, där man hade råd och möjlighet att tillgodose denna längtan. När Linnéa väl börjar skolan blir hon utsatt från två håll, både från en hård fröken och från elaka skolkamrater. På rasterna gömmer hon sig under skolgolvet. 
Det är lång väg att i väglöst land ta sig till och från skolan  och det handlar ofta om skidåkning, eller innan pappan tillverkat skidor till henne, om att pulsa i hög snö eller blötsnö. 
Titeln Silverskredet anspelar på att Linnéa vid ett besök i en gammal övergiven byggnad får syn på ett s k silverskred, ett magiskt trollband som ger lycka åt den som sett det enligt folktron. Det är mygglarver som samlar sig till ett långt tåg och lyser som ett silverband. 
Jag har redan läst andra boken i serien Bortom bergen (1995) för jag ville veta hur det går för Linnéa. Del tre är Sytarjäntan (1997) och den fjärde delen är  Årsringarna (1998) Rekommenderar verkligen dessa böcker, som man får söka på bibliotek,  eller om man har tur o hitta dem i Second Handbutiker eller på Bokbörsen.

Rikitikitavi

Rikitikitavi, en folkhemsberättelse, Rikard Wolff (2011). Jag har lyssnat på denna självbiografi. Rikard läser själv, just sjävbiogafier känns det bra när författaren läser själv. Rikard läser naturligtvis bra - han är ju skådespelare, men även sångare och i denna Ljudbok sjunger han 12 sånger. 
Rikard berättar ingående om sitt liv, barndomen - tonårstiden - ungdomen-  fram till idag. Han berättar om sina föräldrar, sin bror och om sina kärlekar, även kärleken till Edith Piaff.  Han berättar om sin utbildning på scenskolan i  Skara om sina teaterroller och egna teateruppsättningar. Han berättar om hur det är att vara homosexuell under 80-talets aidsskräck, han berättar om resor till Paris och om inspelningen av Änglagård som gjorde honom till den folkkära artist han är idag. 
Jag lyssnar med intresse. Man lär verkligen känna Rikard och jag rekommenderar att man lyssnar på Rikitikitavi.


 

Natten innan de hängde Ruth Ellis

Natten innan de hängde Ruth Ellis - och andra berättelser ut mitt liv. (2006) Margareta Strömstedt  (f 1931) skriver här om olika händelser i sitt liv. Det är väldigt självutlämnande, häpnar lite över det modet hon har att öppna sig så. Boken är lättläst och varje kapitel handlar om en avslutande händelse. Margareta skriver med ett djup men det är också humoristiskt.
Jag hade inte uppmärksammat att detta var en avslutande del i hennes självbiografiska triologi. De andra två är Julstädningen och döden (1984) och Församlingen under jorden (1990).  Kommer helt säkert att läsa dem också, de finns som en samlingsvolym. 
I höst kommer Margareta också ut med en ny bok,  Jag skulle så gärna vilja förföra dig : men jag orkar inte.

Så här berättar Margareta själv om sin triologi:

"De stora memoarerna ligger ständigt på salongsborden. De skarpa och skapande tankarna. De heroiska besluten. De omvälvande politiska skeendena. Allt det Intressanta, Viktiga, Betydelsefulla.
Mina berättelser växer ur något annat. De växer ur de händelser och impulser  ibland tvivelaktiga impulser ? jag i ögonblicket tagit på allvar, med konsekvenser jag inte kunnat förutse."
På vägen från missionshuset i Småland, över stenrösen och genom skogen ut i världen, har jag oupphörligt letat efter ett kvinnoliv med kärlek, närvaro och frihet och plötsligt, efter många år, upptäckt den människa som hela tiden funnits vid min sida.
Förvånade och skakade av livet och döden fick vi äntligen syn på varandra."

Flakmopedisten

Flakmopedisten (2012) av Lasse Berghagen var en måsteläsning för mig som har haft honom som idol sen jag var i tioårsåldern. I min musiksamling finns i stort sett  all hans utgivning.  Jag var och hörde honom sjunga o berätta när han besökte Lerum under sin turné med riksteatern för ett par år sedan. Han var fantastisk när han underhöll med att sjunga ett blandat urval från sin karriär.  Lasse berättade även roliga och intressanta  anekdoter och  historier från sitt liv. I samband med denna turné blev han tillfrågad av Piratförlagets  Ann-Marie Skarp, om inte han skulle skriva en självbiografi. Lasse funderade på saken. Resultatet som blev Flakmopedisten är inte riktigt en självbiografi, den är indelad i två delar.  I den första delen berättar Lasse om minnen från sina sommarlov som han tillbringade med sin familj på Fjärsmansgården i Svärdsjö. I andra delen kommer Flakmopedisten in, en rolig figur vid namn Hubbe Åkesson som besöker Lasse när han badar bastu på samma gård, men nu är det 2011. Hubbe berättar en mycket osannolik historia - En skröna är väl det rätta namnet. 
Lasse är duktig på att berätta och historierna blandas med hans sångtexter.  Han berättar ofta  även bakgrunden till hur dessa texter kom till. 
Jag lyssnade på CD där Lasse är uppläsaren men jag följde även med i texten i boken. Lite annorlunda sätt att läsa på, det passade  mig väldigt bra.Det kändes helt perfekt att höra Lasse själv, och jag undrar om jag  skulle haft samma behållning om jag bara läst boken rätt upp o ner. Lasse kan konsten att blanda allvar och skratt, så är det med hela hans artisteri.
I en intervju på bokmässan sa han att han hade planer på en bok till. Han har säkert mycket mer att skriva om och mina förväntningar är stora.

Fotspår på röd granit

Fotspår på röd granit  - Glimtar från min vandring i tiden. (2012)  är Folklivsforskaren Ebbe Schöns självbiografi.Denne man som man sett i tv då och då berätta om tomtar, vättar, troll, häxor och andra  väsen som man trodde på förr. Mannen som med sitt vita skägg ser ut som en tomte själv.  En gång för många år sen har jag också varit och hört honom hålla föredrag om folktro på stadsbiblioteket i Göteborg. Rätt nyligen läste jag en av alla  hans böcker inom detta ämne Älvor troll och talande träd - Folktro om svensk natur. När jag läst den så blev jag nyfiken på denna sjävbiografi. Genom att läsa denna bok har jag inte bara fått lära känna Ebbe Schön - folklivsforskaren, utan även stenhuggarsonen från Bohuslän, millitärofficeren, docenten i litteraturhistoria,  ja listan kan göras längre. Ebbe har haft ett omväxlande liv och därför är  även boken omväxlande. Ibland känns det lite väl detaljerat och för många anekdoter, sjävbiografiska böcker tenderar gärna att bli det. Ebbe är född 1929 och han har minnen från tiden för andra världskriget, efterkrigstiden, och det kalla kriget. Han har vid flera tillfällen befunnit sig i närheten av historiska händelser och träffat många kända personer.
Sitt litterära intresse gjorde att Ebbe studerat flera språk såsom exempelvis ryska och fornnordiska, för att kunna läsa litteraturen på originalspråket. Hans doktorsavhandling i litteraturhistoria var Jan Fridegård - och forntiden. 

Några kapitel handlar om arbetsplatsmobbing, med ett konkret exempel om en bibliotekarie. Något som hänt i  verkligheten. Detta kändes lite utanför berättelsen om Ebbe, men detta är ett ämne som han skriver om för det är angeläget för honom.

I slutet av boken är det en hel del foton från Ebbes liv.
Sammanfattningsvis så är det en lärorik bok med många glimtar från en gången tid. Ibland är det allvar och ibland är det riktigt humoristiskt skrivet.
Till sist kan jag tycka att den var något dåligt korrekturläst, jag hittade en del fel, sån´t är lite tråkigt. Men på det hela taget gillade jag att läsa Ebbes berättelse om sin vandring i tiden

I slutet av boken är det en hel del foton från Ebbes liv.

Sammanfattningsvis så är det en lärorik bok med många glimtar från en gången tid. Ibland är det allvar och ibland är det riktigt humoristiskt skrivet.

Till sist kan jag tycka att den var något dåligt korrekturläst, jag hittade en del fel, sån´t är lite tråkigt. Men på det hela taget gillade jag att läsa Ebbes berättelse om sin vandring i tiden

Kjell

 Radioprataren  Kjell Eriksson född 1975 skriver om uppväxtåren  i ett radhusområde i Täby, under 70-80 -90-talen.i sin självbiografiska bok - Kjell - som kom ut 2009. Kjell är skriven med mycket humor och lätt att läsa med korta små kapitel  Men bakom den roliga texten finns en berättelse om Kjell som är överviktig, och hela tiden får detta påpekat av skolkamraterna, men även från de vuxna i omgivningen. Det handlar  om Kjells kamp att få vara sig själv, i en tid då alla skulle passa in i en redan förutbestämd mall.

I slutet av den pocketupplaga jag läste finns  bra extra material: Det här gör friends,tips till föräldrar och slutord från Kjell. 1 kr /såld bok går till friends arbete mot mobbing.

Slutordet från Kjell är mycket tänkvärt det handlar om att vi måste våga vara oss själva, som han skriver: "Alla andra är ju upptagna"

Betyg 3

Våga drömma

Lena Maria Klingvall blev kidnappad till Tv-programmet  här är ditt liv när hon var på bokmässan 2010. Hennes självbiografiska bok - Våga drömma - hade då inte kommit ut än, troligen hade den blivit försenad ,för hon satt och tecknade i mun och fotkonstnärers monter när en sångkör började sjunga för henne och hon blev inbjuden som huvudperson hos Ingvar Oldsberg. 

Lena Maria föddes utan armar och med ett normalt ben och ett ben som är kortare.

Eftersom jag och Lena Maria är uppväxta i samma kommun,  Habo i Västergötland, så kände jag till henne före programmet, men för många svenska tv-tittare var hon helt okänd. I Japan däremot har hon varit en hyllad sångstjärna sen länge. Hon har också  simmat till sig guldmedaljer i Paralympic.

Det är fantastiskt att läsa om Lena Marias karriär i Japan, om hennes uppväxt med föräldrar som inte daltade med sitt handikappade barn, och om hur hon klarar att försörja sig själv och leva ett normalt liv - Om det nu är ett normalt liv att flyga fram och tillbaka till  japan och andra länder i Asien för att uppträda på fullsatta arenor, samt inneha en butik i Jönköping, där hon säljer sin konst och skivor. 

I boken berättar Lena Maria om både glädje och sorg som förekommit i hennes liv. Lena Maria har en kristen tro och hennes sångkarriär är präglad av detta. Hon är en person som fått gåvan att glädja andra och alltid verkar glad och ser saker från den positiva sidan.

Ur Lena Marias förord:
"Min önskan med den här boken är att den får väcka livslust. jag hoppas den ska påminna om att varje människa är en unik varelse och en fantastisk person. Alla har enorma möjligheter trots de begränsningar  de lever med. Jag hoppas den uppmuntrar och inspirerar dig att vara på ditt liv och dina talanger. Att pröva dina egna vingar, tänka stora tankar - och våga drömma!"


Betyg 4

Gustavs Grabb

Jag har nu läst Leif GW Perssons Sjävbiografiska bok Gustavs grabb. Jag gillar att läsa biografier och denna har ju blivit mycket omtalad, så det är klart jag ville läsa den. Eftersom det var lång kö för att Få låna den på biblioteket köpte jag den på bokrean. 

Det är en mycket självutlämnande bok,  där Leif berättar om sin klassresa från arbetargrabb till en känd och duktig professor och författare. Boken  är bitvis riktigt roligt skriven och Leif analyserar kan man säga, varför han tänkt och levt som han gjort. Men i Leifs liv har också funnits en hel del tragik, bl a tog han tidigt avstånd från sin mamma. Däremot hyllar han sin pappa som var grovarbetare och som skadades i samband med byggandet av Stockholms tunnelbana på 50-talet. 

I boken berättar Leif även om sin roll i den s k Geijeraffären på 70-talet. Det hade kunnat sluta mycket illa då han var väldigt nära att ta sitt eget liv. Genom att skriva romanen Grisfesten tog  han revansch.

Sammantaget tyckte jag boken var bra, men något rörig i kronologin, och språkmässigt  kändes det knappast som den var korrekturläst..

Betyget jag sätter blir 4  trots allt, kanske just för att den är så självutlämnande så man verkligen blir berörd.