Mona är domare och har två söner, som hon lät vara kvar hos sin pappa då hon själv flyttat med ny kärlek till London och blev kvar där i 15 år. De nu vuxna sönerna är rätt olika, den ena är polis och är gift medans brodern bor i en ungkarlslya i det nerlagda fängelset i Vänersborg, som numer är ombyggt till bostäder. Han har en del skumraskaffärer för sig som Mona inte direkt brytt sig om att rota i. Mona har också tagit sig an en ung tjej som får bo hos henne.
Ett jaktlag, där en av Monas söner är med, eftersöker ett skadat rådjur och i samband med den insatsen hittas en säck med likdelar nedanför det nedlagda pappersbruket. Man kallar dit dykare och fler säckar hittas.
När Mona får veta en detalj om liket inser hon att den person som blivit styckad är en gammal vän till henne. Eftersom hon inte varit sanningsenlig om vad som hänt innan hon flyttade tillbaka till Vargön, så drar hon sig denna gång för att hjälpa sin son i polisarbetet, men till sist förstår hon att hon måste för att skydda sig själv.
Mitt omdöme om boken är att den känns något råare än jag minns de andra delarna. Avslutet tyckte jag kändes lite abrupt men på det hela så var det ett kärt återseende att återvända till Vargön med omgivning. Kommer naturligtvis att fortsätta med denna serie. Jag har däremot inte läst Kamillas tidigare serie som kallas för Seger. Det finns många spänningsserier att välja på och framtiden får utvisa vilka som blir lästa.
