lördag 26 oktober 2013

Arn Tempelriddaren




När Jan Guillou gav ut sin trilogi om Tempelriddaren Arn Magnusson (som sen utökades med en fjärde bok som utspelade sig efter Arns död) läste jag dem allt eftersom de kom ut. Jag tyckte mycket om  dem. Att läsa dessa böcker fick mig att se på det landskap jag växt upp och bott i, i hela mitt liv, med andra ögon. Historia hade inte tillhört mitt favoritämnen i skolan. Redan på 80-talet väcktes  dock mitt intresse med  Tv-serien och boken med titeln Svea rikes vagga. Dag Stålsjö, Tv-producent som stod för programmet och senare boken,  ifrågasatte här vår historieskrivning och tillskrev bland annat Västergötland som Sveriges vagga. Tv-serien blev anmäld och Uppsalahistorikerna satte kaffet i vrångstrupen om man så säger.  Det blev verkligen debatt i våra medier om denna nya historiesyn. När Jan Guillou kom med ungefär samma teori fast i romanform cirka  20 år senare blev det inget bråk om detta alls.
Hur som helst jag har nu i dagarna tittat på filmerna som bygger på böckerna och ja de är riktigt bra - men de tyckte jag inte när de gick på bio. För det är ju så att när böcker filmatiseras blir det sällan som man som läsare upplever böckerna. Därför tyckte jag filmerna var bra nu när läsupplevelsen låg så långt tillbaka i tiden. Får faktiskt lust att läsa böckerna igen. Och ni som inte har läst dem rekommenderar jag att göra det. 

De tre böckerna i trilogin är Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut. Den fjärde boken som bygger på dessa tre är Arvet efter Arn

Läs även Bloggen  Vår bokvärld  som har skrivit ett bra och mycket mer djupgående inlägg om detta.

tisdag 22 oktober 2013

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv  av Jamie Ford (2009 )


Utdrag från bokens baksida:
"Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd
i hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.
Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown. 

Henrys föräldrar var strarkt nationalistiska och emot allt japanskt, men trots det blir Henry vän med den japanska flickan Keiko, och de två utvecklade en oskyldig kärlek till varandra innan  Keiko och hennes familj tvångsinternerades."


Jag måste säga att jag inte kände till att man tvångsinternerade  amerikanska medborgare av japanskt ursprung efter Pearl Habor. Ofta när det är berättelser från andra världskriget så handlar det om Europa och judeutrotningen.
Hotellet i hörnet av bitter och ljuv är skriven på det sättet att  man får följa huvudpersonen Henry växelvis, som vuxen och nybliven änkeman 1986, och växelvis som skolpojke under kriget 1942-1945. Det framgår tydligt vilket årtal kapitlet utspelar sig.
Det är inget fel i själva historien som berättas men den kanske hade kunnat berättas på ett djupare plan och det blir inte så gripande som jag tycker att handlingen och själva kärlekshistorien hade kunnat varit. 
Jag hade förväntat mig något mer av den här berättelsen och den grep alltså inte tag i mig som många andra romaner kan göra. Samtidigt är det en berättelse om en del i vår historia  som förtjänar att komma fram i ljuset och berättas, och själva berättelsen är trots allt lite "söt", just därför kan jag ändå rekommendera den.

Åtminstone i pocketupplagan jag läste var det alldeles för många stavfel och fel i ordföljd. Helt enkelt mycket dåligt korrekturläst. Sådant irriterar mig !


söndag 13 oktober 2013

Livstid



Livstid (2007) är Liza Marklunds Sjunde bok om Annika Bengtzon och en direkt fortsättning på Nobels testamente.

Utdrag ur texten på bokens baksida:
 

- Jag gjorde det inte, sa Annika. Det var inte jag.
- Vet du, sa kommissarie Q, det säger nästan alla.

Annika Bengtzon misstänks för mordbrand i sitt eget hus.
När David Lindholm, Sveriges mest kända polis, hittas skjuten i sängen identifierar hon sig snabbt med hans unga hustru Julia.
Julia hotas av livstids fängelse för mord, både på sin man och sin försvunna fyraårige son Alexander.
Men Julia nekar. Det var inte hon. Det var en annan kvinna som sköt hennes man och kidnappade hennes son.
Medan tillvaron rasar samman omkring Annika gräver hon sig allt djupare ner i den mördade polisens våldsamma förflutna.
Till slut återstår två grundläggande frågor.
Om Julia ljuger: Var har hon gömt Alexander?
Om hon talar sanning: Vem håller honom fången?
 
Eftersom Livstid är en direkt fortsättning på Nobels testamente så läste jag dessa två böcker efter varandra. Jag brukar sällan läsa två böcker av samma författare på raken om det inte är en serie. Att det är en fortsättning stämmer på sitt sätt för den tar ju direkt vid som det står men ändå hamnar man direkt i ett nytt fall.
Denna gång har Liza Marklund gått mer in i polisarbetet än hon gjort i de tidigare böckerna. Det handlar om två kvinnliga poliser där den ena anklagas för mordet på sin man och bortförandet av sin son,  samt hennes bästa poliskollegas sätt att hantera detta. Jag tycker hela bokens upplägg var bra och spännande till sista sidan. Annika Bengtzons privatliv har i denna boken verkligen blivit trassligt och jag vet ju att fortsättning på detta följer i senare utkomna böcker i serien. Boktiteln syftar på Livstidsstraffet och  som läsare får man också följa Annikas man Thomas som jobbar på regeringsdepartementet och gör en utredning om just detta straff. Sådant tycker jag att Liza Marklund får in så bra i sina böcker. Tidningsredaktionen på kvällspressen förändras också mycket i denna bok och det är säkert en med sanning överensstämmande förändring som skett på tidningsredaktionerna till följd av den digitala utvecklingen. 
Jag kommer att fortsätta min läsning av böckerna om Annika Bengtzon, det finns nu tre böcker till då den tionde med samma titel som en gammal svensk schlager, Lyckliga gatan,  just släppts. 

tisdag 8 oktober 2013

ABBA och Carl Larsson med flera

Varit i Stockholm några dagar och hann med att gå på två helt olika museum. Först var jag på ABBA THE MUSEUM och Swedish Music Hall of Fame Mycket kul och intressant, men samtidigt blev det lite mycket intryck av musik och blinkande lampor från flera håll. För mig blev det i alla fall en riktig nostalgitripp och  Swedish Hall of Fame avdelningen gjorde ju inte den trippen mindre. Här kunde man lyssna på populärmusiken och läsa om dess utveckling  från 1910 till nutid.

Andra museibesöket var Carl Larsson Vänner och Ovänner, här var det mycket lugnare !
Denna utställning var i Konstakedemiens lokaler eftersom Nationalmuseum är stängt för renovering. Det var fina lokaler och jag tyckte om utställningen. Eftersom temat var Carl Larsson vänner & ovänner,  var det tavlor av flera konstnärer. Det speglade det svenska konstnärslivet från hans samtid men trots allt var 100 av de 120 verken signerade CL.  Jag läste noga på varje skylt så det tog lite tid att gå igenom utställningen. Jag fick mer kunskap om Herr Larsson och hur hans förhållande var till samtiden. August Strindberg var exempelvis först vän till honom men han kallade i en bok Carl och Karin för "hopljugna karaktärer" efter det var Carl Larsson fylld av hat mot honom.
Selma Lagerlöf, Ellen Kay, Thor Heyerdahl och Bruno Liljefors är exempel på personer man genom utställningen får veta hur de stod i förhållande till Carl Larsson. Kolla gärna här om du är vän eller inte med Carl Larsson - Behöver jag säga att jag var totalt lojal med honom...









August och Selma porträtterade av Carl Larsson 








tisdag 1 oktober 2013

Nobels testamente


Nobels testamente (2006) är Liza Marklunds sjätte bok med Annika Bengtzson i huvudrollen. Den utspelar sig tidsmässigt direkt efter Den röda vargen
Ur baksidetexten:

"En mördare i aftonklänning tar sig in på Nobelfesten i Stockholms stadshus. På dansgolvet i Gyllene salen skjuter hon Nobelkommitténs ordförande rakt genom hjärtat. Annika Bengtzson dras ofrivilligt in i dramat - inte som journalist utan som vittne. Det vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Äktenskapet knakar och hennes anställning hotas."

Det finns alltid något slags budskap i Lizas böcker och här handlar det bland annat om forskning och etik. Läsningen blir väldigt omväxlande allt ifrån att följa i mördarens spår till Annikas och Thomas äktenskapliga problem,  problem med en granne,  och barnens problem på dagis. (Ibland kan jag tycka att detaljrikedomen här kan bli lite tråkig).  I några små kapitel får man också ta del av brev med avsändare Alfred Nobel. Liza bygger upp händelseförloppet på ett skickligt sätt och låter Annika vara på rätt plats vid rätt tillfälle kan man säga eller kanske fel plats o tillfälle beroende på hur man ser det. 
Det som slår mig när jag läser är att Liza  gjort en otrolig research om det hon skriver, och i slutet under författarens tack kan man  se vilka personer o organisationer hon varit i kontakt med för att få ihop sin historia. Det är en lång lista.
När jag läst klart så vill jag  börja läsa fortsättningen Livstid eftersom den tar vid med en gång efter Nobels testamente.