Hej Livet!

 

Hej Livet! (2021) av Lasse Berghagen Med Marcus Birro - En biografi med en blandning av sött och salt, läste jag snabbt och hade stor glädje av. Lasse B har betytt mycket för mig genom åren. Jag kan inte varit särskilt gammal, runt tio tror jag, när jag började se honom som min idol. Alltså i hela Lasses långa karriär har jag följt honom. Köpt det mesta som han har gett ut på skiva, läst en del av hans böcker, tittat på Allsången samt sett honom uppträda ett flertal gånger. Exempelvis var jag lycksalig när jag såg Lasses avskedskonsert 2010, där han sjöng och spexade fram en stor del från sin långa karriär. 

Förlagets beskrivning av boken: "Hela Sveriges Lasse Berghagen bjuder generöst på sitt innehållsrika liv." Ja han har verkligen haft ett innehållsrikt liv genom att fått göra det han älskar och brinner för. Mycket av det som han berättar kände jag till, från intervjuer, sommarprat med mera, men långt ifrån allt. För mig var mycket av boken en nostalgitripp. Några sångtexter finns med. Exempelvis Som en blänkande silvertråd. Det är den låt av honom jag tycker mest om av alla. Jag ser en bildväv framför mig och ja i boken skriver Lasse att han skrev texten efter att sett en väv som hans syster Eva vävt! Jag måste säga att det är både  sångtexterna och de ofta lugna melodierna jag gillar i Lasses produktion. Hans sätt att skildra naturen är också ett svar på varför jag tycker om det han skrivit, men han är mångsidig och jag gillar även Flirtige Knut eller Hålligång i skogen som är en annan stil. 

 Undertexten till boken En blandning av sött och salt från Stockholm i mitt hjärta, stämmer så bra med boken för det är en blandning av glädje och sorg, såsom livet ofta är. Glädjen i hans liv är att han fått göra det han älskar, skriva texter och tonsätta samt uppträda på scener runt om i Sverige. Att han har träffat många människor och att han fått gensvar på det han skapat. Han älskar sin fru Eva och har två älskade döttrar, en av dem med Lillbabs, och även barnbarn. Han har skrivit barnböcker om sig själv och barnbarnet Filippa. Jag har inte läst dem men de lär vara populära. 

Lasse är kritisk till mycket av vad medierna har skrivit om honom  och han har flertalet gånger läst helt galna saker om sig själv på löpsedlar. Det han nu på ålderns höst tycker är sorgligt är att många av hans vänner inte finns kvar utan har gått bort. Han var bland annat nära vän till Magnus Härenstam som han saknar mycket och saknaden efter sin syster Eva är också stor, hon dog mitt i  livet. 

Lasse berättar också om en del händelser som jag inte visste förut, exempelvis att han träffat Påven och att han dansat med presidentfrun Nancy Reagan.

Behöver jag skriva att jag hade stor behållning av denna läsning. Samtidigt som det handlar om Lasses liv så minns jag utifrån det han berättar perioder i mitt eget liv. Exempelvis när jag satt och klinkade, Jag har köpt mig en akustisk Gitarr på det gamla pianot i mitt hem.  

 

Flakmopedisten

Flakmopedisten (2012) av Lasse Berghagen var en måsteläsning för mig som har haft honom som idol sen jag var i tioårsåldern. I min musiksamling finns i stort sett  all hans utgivning.  Jag var och hörde honom sjunga o berätta när han besökte Lerum under sin turné med riksteatern för ett par år sedan. Han var fantastisk när han underhöll med att sjunga ett blandat urval från sin karriär.  Lasse berättade även roliga och intressanta  anekdoter och  historier från sitt liv. I samband med denna turné blev han tillfrågad av Piratförlagets  Ann-Marie Skarp, om inte han skulle skriva en självbiografi. Lasse funderade på saken. Resultatet som blev Flakmopedisten är inte riktigt en självbiografi, den är indelad i två delar.  I den första delen berättar Lasse om minnen från sina sommarlov som han tillbringade med sin familj på Fjärsmansgården i Svärdsjö. I andra delen kommer Flakmopedisten in, en rolig figur vid namn Hubbe Åkesson som besöker Lasse när han badar bastu på samma gård, men nu är det 2011. Hubbe berättar en mycket osannolik historia - En skröna är väl det rätta namnet. 
Lasse är duktig på att berätta och historierna blandas med hans sångtexter.  Han berättar ofta  även bakgrunden till hur dessa texter kom till. 
Jag lyssnade på CD där Lasse är uppläsaren men jag följde även med i texten i boken. Lite annorlunda sätt att läsa på, det passade  mig väldigt bra.Det kändes helt perfekt att höra Lasse själv, och jag undrar om jag  skulle haft samma behållning om jag bara läst boken rätt upp o ner. Lasse kan konsten att blanda allvar och skratt, så är det med hela hans artisteri.
I en intervju på bokmässan sa han att han hade planer på en bok till. Han har säkert mycket mer att skriva om och mina förväntningar är stora.