Döden tar semester

Döden tar semester (2025) av Carina Burman är en deckare i Maria Lang och Agatha Christies och stil. Handlingen utspelar sig på 50-talet.

Förlagets text:

"April 1956: Deckarrecensenten Florence Granat segnar ner på tidningsredaktionen och beordras vila i Södern, långt från stressen i gamla Klara. En bussresa till Rom tycks som den perfekta återhämtningen, men knappt har de nått kontinenten förrän Florrie får onda aningar, som bekräftas av ett mystiskt dödsfall. Medan bussen rullar vidare avslöjar Florrie den ena efter den andra av medpassagerarnas hemligheter, och vid resans mål finner hon lösningen – och den eviga staden."

Då det är en sällskapsresa med buss från Stockholm med målet Rom så är det  flera karaktärer i boken, och det är ju som sig bör i en detektivroman som är inspirerad av Agatha Christie. Det finns förnämligt nog en lista över personerna i inledning av boken och den använde jag mig av, då jag alltid har svårt att ha koll på många karaktärer. 

Det jag tyckte bäst om var att läsa hur man klädde sig, hur man tänkte och hur det såg ut i mitten av 50-talet. Rätt så annorlunda mot vår nutid, men det är alltså 70 år sedan som denna roman utspelas. Det jag tyckte var lite jobbigare var att det är så många och långa beskrivningar av de olika städernas sevärdheter, självklart kan många läsare tycka att det ger ett plus i berättelsen men nja för mig var det inte så. Sen är det det där om mordgåtan och det räknade jag inte ut, det är jag ofta dålig på när jag läser deckare. Antingen klarar jag det inte eller annars har jag flera alternativ. 

I efterordet skriver Carina att hon inspirerats av sina föräldrars resa till Rom och deras berättelse om den. (Men det var inte en bussresa) Själv har jag inte varit i Rom, kanske har jag missat något. (Jag är inte den mest beresta personen.)

Det är möjligt att det är en fördel om man varit där när man läser denna historia.