Estonia

 

Estonia (2019) av Björn Runeborg är en relationsroman och samtidigt till en del en roman om sista resan med färjan Estonia just idag för 27 år sedan,(natten mellan 27/9 och 28/9 1994). Jag märker att det skrivs mycket om Estonia just de dagarna runt årsdagen. Förra året gjorde jag också ett blogginlägg om denna händelse. Björn Runebergs bok råkade jag bara se på bibliotekets utförsäljning för några månader sen och passade på att läsa den nu. Som sagt den handlar inte mycket om själva resan och förlisningen även om det sker i slutet av berättelsen, utan mer om förhållanden människor emellan. 

Förlagets text:

"Tallinn 27 september 1994.
När Karina besöker sin man Petter i Tallinn, där han har en tillfällig tjänst, samlar hon mod för att säga det där svåra, att hon vill skiljas. Petter anar oråd och vill åka hem tillsammans med henne, så snart det bara går. Det blir en överraskning – han bokar om hennes returbiljett och skaffar sig en egen. De reser redan samma kväll, med färjan Estonia."

Jag har inte läst något av Runeborg förut och jag vet inte riktigt vad jag tyckte om han sätt att skriva. Det är mycket tankar som karaktärerna/personerna har och på något sätt lyckas han få fram skuldkänslor både mellan Karina och Petter och Estländarnas känslor om Sverige och svenskarna, och svenskarnas förhållande till Estland och estländarna. Boken är inte lång eller svårläst men kändes lite för djupsinnig för mig ändå. Tyckte även att den var lite orealistisk men det är ju en författares frihet.

Berättelsen om Alice Hart

 

Berättelsen om Alice Hart (2019 på Svenska)av Holly Ringland är en annorlunda roman som jag tror lockade mig för att det var blommor och växter i handlingen och kanske också för att det var i Australien som den utspelas. Jag vet att den har blivit en storsäljare och det förtjänar den. Nu lockade den inte mig till sträckläsning, men helt klart att jag tyckte den var så bra att jag ville fortsätta läsa om hur det skulle gå för Alice Hart. 

Ur Förlagets text:

Alice Hart är nio år gammal när hon blir föräldralös och måste flytta till sin farmor som hon aldrig har träffat. Hennes farmor June driver en blomsterodling och lär henne allt om Australiens inhemska vildblommor och varje blommas betydelse. Blomsterspråket blir ett sätt för Alice att uttrycka det hon inte klarar av att säga med ord. 

Berättelsen om Alice Hart spänner över tjugo år och rör sig mellan sockerrörsfält vid kusten, blomfälten i inlandet och Australiens dramatiska ökenlandskap. Det är en berättelse om familjehemligheter, tragedi och svek. Men framför allt är det en berättelse om att hitta modet att ta kontroll över sin egen historia.

Upplägget med att varje kapitel har en tecknad blomma och att det står vilken blomma det är, och vad den betyder på blomsterspråket (i alla fall romanens blomsterspråk) och ofta med en koppling till kapitlets innehåll var inget jag fäste mig vid det kunde lika gärna inte varit där, även om det var fina teckningar. Översättarna (Jan Hultman och Annika H Löfvendahl) skriver i inledningen av boken att de i de flesta fall inte har några svenska namn och att det är anledningen till att den engelska namnet behållits i rubrikerna i den svenska översättningen. Däremot så har de tagit sig friheten att direktöversätta namnen på de blommor som förekommer i den löpande texten. 

Naturbeskrivningarna som beskrivs i romanen och den starka berättelsen om Alice liv (ja ca 20 år av hennes liv) gör att det var en läsupplevelse och att jag kan rekommendera läsning. Som jag har förstått det så är det Holly Ringlands första roman, och ja kommer hon ut med fler romaner så kommer de upp på min så kallade läslista.

Vätterns fasa

 

Vätterns fasa - Ett tecknat äventyr från Hjo (2020) av Christina Jonsson är en seriebok där handlingen  utspelar sig i Hjo och bland annat vid stadens vattenkuranstalt, sommaren 1915. Det är en fristående fortsättning på Badgäster&bedragare som utspelade sig 1914.

Då jag just flyttat ca 1,5 mil från Hjo så var jag naturligtvis där och skaffade bibliotekskort och fick då syn på att det fanns en fortsättning på det seriealbum jag bloggade om 2019.  Jag slutade faktiskt det inlägget med att jag förstod att det skulle komma en fortsättning och sen har jag inte tänkt så mycket mer på det.

Baksidetexten:

"Sommaren 1915 ser ut att bli alldeles underbar i Hjo . Kurorten rustar för sommarens alla gäster och en alldeles speciell gäst är på väg. Trots förra sommarens äventyr har även Signe Modin återvänt till den lilla staden vid Vätterns strand. Men allt kanske inte är så idylliskt som det verkar. Den djupa kalla Vättern är inte en sjö att leka med."

Nej Vättern har aldrig varit en sjö att leka med den är djup, kall, och lynnig. Den kan snabbt blåsa upp. Äventyret i boken är riktigt roligt påhittat med tanke på just det. 

Ångbåten Trafik som är med i serien fanns och finns fortfarande, man rustade upp den på 70-talet och jag var på en hel del arrangemang för att samla in pengar till det projektet. Däremot har jag aldrig åkt någon tur med den. Kanske nästa sommar...

I bokens början finns en lång Hjo-visa från 1911 nedtecknad och första versen lyder:

I Skaraborgs län och vid Vettern den sköna

ligger en stad, som en ros i det gröna.

Den staden af gammalt har namn utaf Hjo.

Och den är treflig - ja det må ni tro.

Christina Jonsson beskriver även hur hennes jobb med skapandet av serien går till. I slutet av boken så beskriver hon också lite om kuranstalten och där kan man se ett par svartvita foton från tiden det begav sig.