Då jag just flyttat ca 1,5 mil från Hjo så var jag naturligtvis där och skaffade bibliotekskort och fick då syn på att det fanns en fortsättning på det seriealbum jag bloggade om 2019. Jag slutade faktiskt det inlägget med att jag förstod att det skulle komma en fortsättning och sen har jag inte tänkt så mycket mer på det.
Baksidetexten:
"Sommaren 1915 ser ut att bli alldeles underbar i Hjo . Kurorten rustar för sommarens alla gäster och en alldeles speciell gäst är på väg. Trots förra sommarens äventyr har även Signe Modin återvänt till den lilla staden vid Vätterns strand. Men allt kanske inte är så idylliskt som det verkar. Den djupa kalla Vättern är inte en sjö att leka med."
Nej Vättern har aldrig varit en sjö att leka med den är djup, kall, och lynnig. Den kan snabbt blåsa upp. Äventyret i boken är riktigt roligt påhittat med tanke på just det.
Ångbåten Trafik som är med i serien fanns och finns fortfarande, man rustade upp den på 70-talet och jag var på en hel del arrangemang för att samla in pengar till det projektet. Däremot har jag aldrig åkt någon tur med den. Kanske nästa sommar...
I bokens början finns en lång Hjo-visa från 1911 nedtecknad och första versen lyder:
I Skaraborgs län och vid Vettern den sköna
ligger en stad, som en ros i det gröna.
Den staden af gammalt har namn utaf Hjo.
Och den är treflig - ja det må ni tro.
Christina Jonsson beskriver även hur hennes jobb med skapandet av serien går till. I slutet av boken så beskriver hon också lite om kuranstalten och där kan man se ett par svartvita foton från tiden det begav sig.
