torsdag 30 juni 2022

Blomsterbrodösen Elisabet Jobs


Blomsterbrodösen Elisabet Jobs
(2021) av Christina Mattsson är en rikt illustrerad bok som handlar om Elisabet Wersén Jobs (1878-1961) 

Från baksidetexten:

"Elisabet Jobs var en blomsterkonstnär i rika mått. Hon målade med nål och tråd och blev omtalad för sina rika broderier."

Ett av  mina intressen är skapande i textil och den här boken råkade jag se på biblioteket av en ren slump. Att jag direkt blev intresserade av den var att min mamma har en tavla som den på framsidan av boken. Det blev en liten aha upplevelse att läsa boken, och att det är så många fina bilder i den är ett plus. 
Elisabet satt i Jobs keramikbutik på Norrlandsgatan i Stockholm hon expierade samtidigt som hon broderade fritt utan någon ritning.Tidningen Idun gjorde ett reportage om Elisabet hösten 1936 vilket ledde till ett långt samarbete då man introducerade att man genom tidningen kunde göra beställningar på handarbetsmaterial, (vi skulle nog kalla det handarbetskit idag)för att kunna brodera efter Elisabets ritningar.

Ur bokens text: "En pikant detalj är att Elisabet skulle ha broderat ett smyckeskrin till Englands nuvarande drottning, en uppgift som finns i en hyllningstext i samband med Elisabet Jobs 80-årsdag. Men hur smyckeskrinet skulle ha hamnat hos Queen Elisabeth är och förblir en gåta."

Det är verkligen kvinnohistoria i denna bok och Elisabets konst har tyvärr inte uppmärksammats mycket av eftervärlden. Exempelvis finns det inte mycket av hennes broderikonst i museernas samlingar. 
Elisabets son startade den berömda verkstaden Jobs för handtryck utanför Leksand, och den drivande kraften bakom det var Elisabet. 
I slutet av boken finns en utförlig bildförteckning.

onsdag 15 juni 2022

Blå

 

Blå (2018) av Norska författaren Maja Lunde  är den andra romanen i hennes trilogi om klimathotet, och vad som kan hända i framtiden, kanske inte så långt in i framtiden till och med. Jag har tidigare läst och bloggat om Binas historia och har kvar att läsa Przwaiskis häst. Jag ser dessa böcker som dystopier. Både Binas historia och Blå är skrivna så att det är flera parallella handlingar, i Binas historia är det tre och i Blå två parallella handlingar och som man förstår under läsningens gång att de hör ihop, men de är i olika tid och plats. I Blå är det 2017 och 2041 som är årtalen. 

Förlagets text:

2017: Signe är snart sjuttio, men skräms inte av havet. Hon seglar ensam bort från sin barndomsbygd i Norge för att konfrontera mannen som hon en gång älskade. Det är bara hon, båten som heter "Blå" och en märklig last.

2041: David tycker att han är för ung för att vara far, ändå har han blivit ensam med ändå har han blivit ensam med sin lilla dotter. De två är på flykt genom ett Sydeuropa som är drabbat av torka, där nord står mot syd, och där vattnet inte längre räcker till oss alla. Allt förändras den dag då de upptäcker en segelbåt i en övergiven trädgård långt inne i landet.

Det är spännande med dystopier jag gillar att läsa det emellanåt, och har tänkt att jag ska läsa fler framöver. Greppet med två parallella handlingar som det är i Lundes böcker är jag lite "halvskeptisk" till  men båda handlingarna är ju intressanta i Blå var nutiden lite mystisk, medans jag fattade handlingen i framtiden relativt väl. Lundes böcker har i vilket fall som helst blivit storsäljare och det är förståeligt men sorgligt att det beror på den värld vi lever i och dess hotade framtid.
Svenska Dagbladet skriver: 
"Det ska till en klimatförnekare av stål för att inte känna allvaret som dess scener förmedlar."
Det är bara att hålla med om det.

torsdag 9 juni 2022

Gustave Eiffel och kärleken - Bok och film

Gustave Eiffel och kärleken (2021) av Nicolas D’Estienne D’Orves  är en bok som är skriven efter filmen med namnet Eiffel, och inte tvärtom. Jag har däremot först läst boken och efter det såg jag  filmen. Både bok och film var mycket bra och jag måste säga att jag är säker på att jag hade haft svårare att förstå filmens handling om jag inte läst boken först. Men det där är ju olika. Det stod i början av filmen att den bygger på en delvis sann historia. I vilket fall som helst så är det en sorglig kärlekshistoria det handlar om och en mans besatthet av att bygga ett torn som skulle stå minst hundra år. Jag har inte själv varit i Paris men tornet står ju kvar och invigningen av det var 1889.
Det var bra och duktiga skådespelare i filmen, och jag rekommenderar verkligen både bok och film.

Ur förlagets text om boken
"Eiffel är helt fokuserad på projektet med att bygga ett tunnelbanesystem men allt förändras när han av en slump möter sin vackra ungdomskärlek, Adrienne Bourgès. Deras förbjudna relation ger honom inspiration till att designa vad som kommer att bli ett av världens mest kända torn."

Jag kände inte till mycket om Eiffeltornet och Eiffel före jag läste boken. Exempelvis visste jag inte att Eiffel även byggt stålverket inuti Frihetsgudinnan. Säkert en kunskap många besitter men som sagt jag visste inte det.