Var vid gott mod en biografi om Märta Måås Fjetterström

 

Var vid gott mod (2021) är en bok skriven av Journalisten  Annika Persson om textilkonstnären fröken Märta Måås Fjettersröm. Kvinnan som skapade Röllakansmattor som hon blev berömd för över hela världen. Jag har haft den här boken i bokhyllan ett tag, men nu har jag läst den. Jag har varit på två utställningar om Märta Måås och de fina Röllakansmattorna hon skapat mönster till. En gång på Liljewalchs för rätt längesen och för sex år sen var det en  stor och fin utställning på Stockholms slott. (såg den på min 60-årsdag). 

Det är många bilder i boken, både på mattor, och personer runt omkring. Mattor som hon ritade mönster till säljs fortfarande 80 år efter hennes död för sexsiffriga belopp på världens auktionshus. 

                          

Ur förlagets text:

Hon var stor redan under sin livstid. Riktigt stor. Ändå brändes alla brev, foton, skisser och anteckningar efter hennes död. Så vem hon egentligen var, har vi inte vetat. Inte förrän en livslång bevarad brevsamling dök upp, med brev till hennes nära väninna Clary Hahr.
Journalisten Annika Persson har med hjälp av breven -- men också artiklar, böcker, mötesprotokoll, foton och en gammal vit resväska -- återskapat hennes historia.
Så följ med till en tid när svensk textil drog kungligheter, adel och kändisar till de stora internationella utställningarna. När kvinnorna slogs för rösträtt och fick den. När fotsida kjolar och hellånga ärmar gav biljett att röra sig i världen. Och när tecknaren Märta Måås Fjetterström tog för sig av all den nya friheten, skapade sig ett eget rum och levde i mötena med sina älskade kollegor och kamrater i ett av de första kvinnliga yrkesnätverken.

Bortgift mot min vilja

 

Bortgift mot min vilja (2025)  av Frida Funemyr är en  biografi om Hanna Sadis liv. Det är alltså en bok de skrivit tillsammans. 

29:e oktober 1998 precis innan Halloween och Allhelgonahelgen, brinner det i en lokal  på Hisingen i Göteborg. Lokalen användes som ett tillfälligt  disco. Hanna var där tillsammans med sin bästa vän Sophia men lämnar tidigt eftersom hon inte vågar stanna längre då de inte berättat för sina föräldrar vart de skulle gå. 

Sophia vill stanna längre och ja hon kommer inte hem. Sophias pappa skyller på Hanna, som sörjer länge och inte orkar gå till skolan.

Några år senare när Hanna är 18 år reser hon med till föräldrarnas hemland. Så fort planet landat förstår hon, hon ska gifta sig med sin kusin. Hur ska hon kunna ta sig ur något som hennes familj och hela släkten förväntar sig av henne.

Förlagets text:

" Bortgift mot min vilja är en hoppingivande och inspirerande berättelse om Hanna Saadis långa väg tillbaka till frihet och lycka efter att ha blivit sviken av vuxenvärlden flera gånger. En bok om att ta sig ur hedersförtryck, göra sig fri från skuldkänslor och nå försoning – med sig själv och med andra."

Bitvis är det spännande läsning, och bitvis något långsam handling speciellt i slutet. Till slut kan Hanna göra sig fri och nå försoning men det är en lång väg dit.

Hederskulturen att föräldrarna bestämmer vem deras döttrar ska gifta sig med är vanligt förekommande och oftasts med en kusin. 

Detta är något som måste bekämpas och själv stöttar jag GAPF som står för Glöm Aldrig Pela och Fadime. Det är en organisation som gör stor nytta genom att hjälpa hederstutsatta på olika sätt samt informerar om vad hedersförtryck innebär.

Hanna har nu försonats med sina föräldrar och har ett eget bolag där hon föreläser om att främja en välmående kultur hos organisationer och privatpersoner. 

Blomsterbrodösen Elisabet Jobs

Blomsterbrodösen Elisabet Jobs (2021) av Christina Mattsson är en rikt illustrerad bok som handlar om Elisabet Wersén Jobs (1878-1961) 

Från baksidetexten:

"Elisabet Jobs var en blomsterkonstnär i rika mått. Hon målade med nål och tråd och blev omtalad för sina rika broderier."

Ett av  mina intressen är skapande i textil och den här boken råkade jag se på biblioteket av en ren slump. Att jag direkt blev intresserade av den var att min mamma har en tavla som den på framsidan av boken. Det blev en liten aha upplevelse att läsa boken, och att det är så många fina bilder i den är ett plus. 

Elisabet satt i Jobs keramikbutik på Norrlandsgatan i Stockholm hon expierade samtidigt som hon broderade fritt utan någon ritning.Tidningen Idun gjorde ett reportage om Elisabet hösten 1936 vilket ledde till ett långt samarbete då man introducerade att man genom tidningen kunde göra beställningar på handarbetsmaterial, (vi skulle nog kalla det handarbetskit idag)för att kunna brodera efter Elisabets ritningar.

Ur bokens text: "En pikant detalj är att Elisabet skulle ha broderat ett smyckeskrin till Englands nuvarande drottning, en uppgift som finns i en hyllningstext i samband med Elisabet Jobs 80-årsdag. Men hur smyckeskrinet skulle ha hamnat hos Queen Elisabeth är och förblir en gåta."

Det är verkligen kvinnohistoria i denna bok och Elisabets konst har tyvärr inte uppmärksammats mycket av eftervärlden. Exempelvis finns det inte mycket av hennes broderikonst i museernas samlingar. 

Elisabets son startade den berömda verkstaden Jobs för handtryck utanför Leksand, och den drivande kraften bakom det var Elisabet. 

I slutet av boken finns en utförlig bildförteckning.

Hej Livet!

 

Hej Livet! (2021) av Lasse Berghagen Med Marcus Birro - En biografi med en blandning av sött och salt, läste jag snabbt och hade stor glädje av. Lasse B har betytt mycket för mig genom åren. Jag kan inte varit särskilt gammal, runt tio tror jag, när jag började se honom som min idol. Alltså i hela Lasses långa karriär har jag följt honom. Köpt det mesta som han har gett ut på skiva, läst en del av hans böcker, tittat på Allsången samt sett honom uppträda ett flertal gånger. Exempelvis var jag lycksalig när jag såg Lasses avskedskonsert 2010, där han sjöng och spexade fram en stor del från sin långa karriär. 

Förlagets beskrivning av boken: "Hela Sveriges Lasse Berghagen bjuder generöst på sitt innehållsrika liv." Ja han har verkligen haft ett innehållsrikt liv genom att fått göra det han älskar och brinner för. Mycket av det som han berättar kände jag till, från intervjuer, sommarprat med mera, men långt ifrån allt. För mig var mycket av boken en nostalgitripp. Några sångtexter finns med. Exempelvis Som en blänkande silvertråd. Det är den låt av honom jag tycker mest om av alla. Jag ser en bildväv framför mig och ja i boken skriver Lasse att han skrev texten efter att sett en väv som hans syster Eva vävt! Jag måste säga att det är både  sångtexterna och de ofta lugna melodierna jag gillar i Lasses produktion. Hans sätt att skildra naturen är också ett svar på varför jag tycker om det han skrivit, men han är mångsidig och jag gillar även Flirtige Knut eller Hålligång i skogen som är en annan stil. 

 Undertexten till boken En blandning av sött och salt från Stockholm i mitt hjärta, stämmer så bra med boken för det är en blandning av glädje och sorg, såsom livet ofta är. Glädjen i hans liv är att han fått göra det han älskar, skriva texter och tonsätta samt uppträda på scener runt om i Sverige. Att han har träffat många människor och att han fått gensvar på det han skapat. Han älskar sin fru Eva och har två älskade döttrar, en av dem med Lillbabs, och även barnbarn. Han har skrivit barnböcker om sig själv och barnbarnet Filippa. Jag har inte läst dem men de lär vara populära. 

Lasse är kritisk till mycket av vad medierna har skrivit om honom  och han har flertalet gånger läst helt galna saker om sig själv på löpsedlar. Det han nu på ålderns höst tycker är sorgligt är att många av hans vänner inte finns kvar utan har gått bort. Han var bland annat nära vän till Magnus Härenstam som han saknar mycket och saknaden efter sin syster Eva är också stor, hon dog mitt i  livet. 

Lasse berättar också om en del händelser som jag inte visste förut, exempelvis att han träffat Påven och att han dansat med presidentfrun Nancy Reagan.

Behöver jag skriva att jag hade stor behållning av denna läsning. Samtidigt som det handlar om Lasses liv så minns jag utifrån det han berättar perioder i mitt eget liv. Exempelvis när jag satt och klinkade, Jag har köpt mig en akustisk Gitarr på det gamla pianot i mitt hem.  

 

Hovjuvelerarens barn

Hovjuvelerarens barn - En berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer (2019) av Gunnar Bolin var inte riktigt den bok jag tänkt mig när jag satte upp den som prioriterad att läsa. Trodde att den skulle handla mer om själva juvelerarföretaget, men riktigt så var det ju inte. Jag hade inte läst texter eller recensioner om den så därför blev jag lite förvånad. Jag kan inte säga att jag blev besviken, det var en intressant bok att läsa med mycket historia om Europa under 1900-talet, med betoning på Wien och Österrikes historia. Gunnar Bolins pappa växte upp i Wien och i boken är det hans pappa Gerhards mamma Karin, Gunnars babi, alltså farmor, som mycket handlar om. Karin var dotter till Tsarens Hovjuvelerare, som hade  lämnat verksamheten i Ryssland under revolutionen, och sedan byggt upp ny verksamhet i Stockholm. Han lät 1903 bygga en stor sommarvilla i Småryd utanför Båstad. Gunnars pappa och även han själv var som barn där på somrarna och  där var det alltid fullt med släktingar och vänner. På Småryd var det Karin som styrde och ställde, fram till hon egentligen inte orkade mer. Karin hade flyttat till Österrike då hon träffat sin blivande man där. En man som var aktiv socialist. 

Gunnar tar sig an brev och dokument som förvarats i en sekretär på Småryd, han läser en självbiografi som hans pappa skrivit tidigare, och han har gjort en hel del egen efterforskning. Han försöker intervjua sin åldrande pappa men det är inte alltid så lätt. Gerhard tecknas i boken som mycket speciell, just anekdoterna om honom fick mig att skratta en hel del. Hovjuvelerarens barn är som jag skrivit ovan en intressant läsning, men jag upplevde den på samma gång något rörig. Jag tyckte tillbakablickarna blandades lite för mycket. När det gäller Österrikes historia får jag väl säga att det var mycket jag lärde mig genom att läsa denna bok.

I början av boken ser man familjen Bolins släktträd, det var till hjälp för mig under läsningens gång. 

Ett jävla solsken

Ett jävla solsken - En biografi om Ester Blenda Nordström (2017) av Fatima Bremmer, en biografi  som prisades med Augustpriset. Jag kände inte till något om denna kvinna innan jag påbörjade min läsning om henne. Att hon var en mycket speciell och känd kvinna under sin levnad förstod man med en gång men lite förvånad blir jag då att hon inte på något sätt känns särskilt ihågkommen efter sin bortgång. 
Ester Blenda Nordström levde 1891-1948 hon hade många då kända personer i sin bekantskapskrets, Elin Wägner, Prins Eugén, Anders Zorn för att nämna några och ja även Evert Taube en kort tid i ungdomen innan han blev känd för hela Svenska folket. Ester Blenda Nordström började sin journalistiska bana på Svenska dagbladet och tillhörde den grupp kvinnor som kallades pennskaften. Kvinnor som skrev helt enkelt och som kämpade för kvinnors rätt till det fria ordet kan man väl säga. 
Ester Blenda Nordströms liv var växlande, glädje och uppsluppenhet ibland och mycket tungsint emellanåt. Vi får följa hennes resor ut i världen som hon sen skildrade i tidningar och böcker. Mellan dessa resor var hon ofta i Stockholm men även i Småland där hon tillbringat det mesta av sin barndom.
Hon blev den första wallraffande kvinnan eller den första undersökande jornalisten. Hon blev mycket populär när hon skrev reportage och en bok om hur det var att vara Piga på en stor gård. Hon hade helt enkelt själv tagit anställning på en gård och den upplevelsen skildrade hon till läsarnas förtjusning då var hon endast 23 år gammal. Genom detta slog hon igenom i hela vårt land, och debatten gick hög om pigornas arbetsvillkor. Det blev sen reportage och en bok om sin tid som lärarinna för samiska barn i Lappland. Här känns det lite förvirrat i brev och utdrag ur hennes bok och i tidningsurklipp står det om Lapparna, men i den nutida texten Fatima Bremmer skriver står det samerna och det är ju för att det är skrivet i olika tidsåldrar.
Fatima Bremmer har lagt ner mycket jobb och arbetat i fyra år med denna biografi skriver hon i efterordet, och alla hennes källor upptar många sidor i slutet av boken. Många är de små snuttar av eller hela brev som läsaren får ta del av. Det är en annan tid än vår det märks på så många sätt som exempelvis uttryck och stavning. 
Ester Blenda Nordström skrev också några flickböcker med mycket självbiografiskt i handlingen.
Sammantaget får man en fin bild av Ester Blenda och jag tycker det är en mycket välskriven biografi som jag rekommenderar varmt. Vill man ha en snabbgenomgång av Ester Blenda Nordströms liv så läs på Wikipedia, där står det mesta, men som sagt läs hellre boken.

Helen Keller

Helen Keller av Lorena A. Hickok (på svenska 1966) Köpte jag på Bokbörsen efter att läst en annan bloggare skriva om den. Sen dröjde det ett tag innan jag nu läste den. Det är en ungdomsbok som berättar om Helen Kellers liv. 
Helen Keller blev mycket omtalad under sitt liv, hon föddes 1880 i Albama och var helt döv och blind.  Efter att hennes föräldrar sökt hjälp och anställt en kvinna för att få henne mer "civiliserad", då hon mest skrek och var hårdhänt, så gör Helen stora framsteg. Kvinnan kallas läraren i boken och hon lär Helen att få ett språk genom att lära henne bokstäver som hon tecknar i Helens hand,och på det sättet kom hon att förstå sin omvärld med benämningar på saker samt efter det hela meningar. Även blindskrift lärde hon sig snabbt.  Senare även att skriva, lättast var det på skrivmaskin. Hon lärde sig också att prata men det blir ju ofta lite svårt när man inte hör varken andra eller sig själv.
Läraren följde Helen genom livet men var själv synskadad så det var en stor uppoffring för henne. Helen blev första elev att gå på High School (Universitet) med dessa två handikapp, och hon klarade av att läsa på och få godkänt slutbetyg på en särskild linje för kvinnor som hörde till det klassiska och högt rankade Harvardsuniversitetet. Helen Keller levde ett mycket variationsrikt liv med både glädje och sorg, hon gjorde mycket för blinda över hela världen och hon var en av de mest kända personerna då hon levde. Själv vet jag att jag tidigt hörde hennes namn och man sa att det var en person som var både blind döv och stum. Helen Keller avled 1968. 
Jag tyckte detta var en bra och lättläst bok. Det har kommit ut många böcker om denna intressanta och starka kvinnas liv, de är säkert alla läsvärda.

Bakom Alfons Gunilla Bergström in på livet

Bakom Alfons - Gunilla Bergström inpå livet (2019) av Klas Gustafson. I år har jag tänkt att jag ska läsa många biografier och när jag såg att det kommit ut en om Gunilla Bergström, kunde jag inte låta bli att beställa den från biblioteket. Innan jag började läsa den hörde jag också Gunilla bli intervjuad i P1:s söndagsintervju och det gjorde mig bara än mer nyfiken på att läsa om hennes liv och om skapandet av böckerna om Alfons Åberg. Det är en rätt lättläst biografi och jag måste erkänna att jag inte visste så mycket om Gunilla eller att jag ens följt med något särskilt i utgivningen av Alfonsböckerna. Jag har visserligen läst många av dem när jag jobbade i förskolan på 80- och 90-talet.  På första sidan i boken står det just att Gunilla Begström har hamnat i skuggan av sin skapelse och i baksidetexten står det att Gunilla har under sin femtioåriga karriär hållit sig i bakgrunden. "Man är väl en ensamvarg, utan att tycka att det är snyftigt" Någon sagotant är hon inte  "Jag vill berätta sanna historier om verkliga människor."  Framför allt vill hon berätta om det som finns inuti oss. 
Det står att hon har levt ett tidvis turbulent liv och det var det som var intressant att höra i söndagsintervjun, och  boken ger mig en helhet hur hennes liv varit från det att hon växte upp i Göteborg, blev journalist, bildade familj och fick två barn, en pojke och en flicka - en flicka som inte var som andra. Det var genom att skriva boken om just sina barn i boken om Bill och Bolla, i verkligheten Pål och Boel som hon fick ett genombrott. Efter det kom idén att skapa en helt påhittad figur och så blev Alfons till. 
Gunilla har skrivit 38 barnböcker varav 26 st om Alfons Åberg, några om Bill och Bolla och några om Alfons kompis Milla. Den stora frågan många har ställt är Var är Afons mamma? Den får läsaren inte svar på ens i den här boken.
Genom den här biografin får man som läsare känna Gunilla Bergström och jag rekommenderar även att lyssna på henne i P1:s söndagsintervju, Gunilla Bergström lever i dur och moll.
Boken avslutas med Kronologi över Gunillas liv, kommentarer, källhänvisningar och litteraturlistor.

Fundering över vilka biografier jag ska läsa i år

Jag har tänkt att läsa en del biografier i år och jag har svårt att veta vilka jag ska välja och vilka jag kommer o hinna läsa just i år. Jag vill ju läsa även annat. Det finns ju en uppsjö av biografier en del självbiografiskt och en del där någon författare skrivit om någon känd person. Mitt senaste blogginlägg är om Hon älskade av Helena Henchen som skriver om sin farmor. Fick Fenomenet Ingvar Kamprad : En bok om hans liv i julklapp, och i bokhyllan sen tidigare har jag en blandad kompott av biografier av mer eller mindre kända personer, exempelvis av Henning och Ernst Sjöström och av Priscilla Presley, dessa två har jag inte bestämt säkert om jag ska läsa i år, men helt uteslutet är det inte. Däremot räknar jag med att läsa Den röda grevinnan en europeisk historia av Yvonne Hirdman, där hon skriver om sin mamma. Den belönades med Augustpriset 2010. Jag har även en bok om Helen Keller som nog blir läst i år. Sen har jag inte läst någon av Alex schulmans böcker  men är nyfiken på dem. Den om hans relation till sin pappa Skynda att älska är väl den som jag ska försöka få läst i år, men han har ju skrivit fler böcker som är intressanta. Jag var tonåring när förhållandet mellan hans föräldrar var intressant att skriva om i kvälls- och veckopressen.

Hon älskade

Hon älskade(2008) av Helena Henschen är en biografi om hennes farmor, Signe Thiel (1885 -1969) och dotter till Ernest Tihel som var känd bankir och konstsamlare. Thielska galleriet på djurgården Stockholm var hans verk. Jag var där för några år sedan. 
Bokens inledning: När Signe dog fick jag några av hennes efterlämnade föremål. Hon hade själv bestämt att just jag skull ha dem. När jag många år senare av en tillfällighet hittar kartongen, träffas jag i hjärtat av påfågelfjäder, hennes stora hårkam av sköldpadd och en liten flask med knapp förnimbar doft av ambra. Det är som Signe viskar "Här är jag!"
Helena använder sig sen av efterlämnade brev och dagböcker för att skriva berättelsen om Signe. Det är en berättelse om en ung kvinna som gjorde uppror mot sin far som fick sex barn och vars livs kärlek var en man som inte var fri. Det handlar mycket om kärlek, kärlek till de män hon älskade och till sina barn. Hon var mycket i Berlin före andra världskriget och under kriget hjälpte hon flyktingar till Stockholm bland annat genom en antinazistisk organisation som kallades Tisdagsklubben. Signe var också aktiv i Fredrika Bremerförbundet, och nära vän till Ellen Key. 
Helena Henschen skriver på ett sätt där det stundtals känns som det är en roman och sen kommer det stycken om hur hon tolkar breven eller dagboksanteckningarna. Det blir ett bra porträtt av en aktiv kvinna som levde och verkade i en stor del av 1900-talet.
Bokens sista sida: " November 2003, En röd fjäder vippar på en kvist intill Signes grav, den låga femhörningen. Hon älskade är inristat under hennes namn. Signes sista önskan är nu verkställd.

Ingrid Vang Nyman - En biografi

Ingrid Vang Nyman - En biografi (2016) av Lena Törnqvist.

Om boken: "Pippi Långstrumps danska skapare En biografi om konstnären, radikalen och modernisten Ingrid Vang Nyman. Alla känner Pippi Långstrump. Och alla vet att det är Astrid Lindgren som skrivit böckerna. Men vem tecknade bilden av världens starkaste flicka? Få känner till att illustratören kom från Danmark och att det var hon som på 1940-talet lyckades bryta Elsa Beskow-idealet i den svenska barnlitteraturen.Att det var hon som på allvar förde in modernismen i barnkammaren genom teckningarna till Pippi Långstrump men också genom den läsebok som under ett par årtionden var den mest använda i svenska skolor. Det här är boken om Ingrid Vang Nyman (1916-1959)."


Jag föddes 1959 det år som Ingrid Vang Nyman dog, men jag fick ändå både genom Astrid Lindgrens böcker, och särskilt genom min första läsebok i skolan, Nu ska vi läsa, uppleva Ingrid Vang Nymans teckningar. Det är verklig nostalgi för mig att bläddra i den. Att lära sig läsa är ju stort, och vem kommer inte ihåg sin tid i första klass med nostalgi?  




Det var intressant att läsa om Ingrid Vang Nyman, men ibland kan biografier vara lite sega när de är noggrant skrivna, och  det här en rejäl biografi där Lena Törnqvist grävt på djupet. Det är ju alltid en fråga om hur djupt man själv vill lära känna den person som biografin handlar om. Det som intresserade mig mest var naturligtvis den delen om när hon skapade Pippifiguren det var då hon slog igenom och ansågs ett tag vara Sveriges bästa barnboksillustratör. 
I kapitelindelningen delas Ingrids liv upp i
Barndomen 1916-1937, 
Åren med Arne 1938-1944 Arne var den man Ingrid var gift med och fick en son med.
Stockholm 1944-1953 och
Åter till Danmark 1954-1959
Ett kapitel är en analys med rubriken Vem var hon? och ja efter att läst boken har man fått en rätt bra uppfattning om henne,  Ingrid Vang Nyman var radikal både i sina teckningar och krav, hon levde ett rätt rotlöst liv, flyttade runt och var mycket sjuk både psykiskt och fysiskt. Hon valde att själv avsluta sitt liv endast 43 år gammal.
Det är en hel del brev med i boken som Lena Törnqvist kommenterar. Mycket foton och teckningar naturligtvis. I slutet finns ett digert register över Ingrids illustrationer i kronologisk ordning, och allra sist ett urval av Ingrids konst och illustrationer. 
Om du blir nyfiken på Ingrid Vang Nyman och  om du inte vill läsa hela biografin kan du läsa lite kortfattat om henne på mina bibliotek.se 

60 år sedan Ted Gärdestad föddes

Det är idag 60 år sen Ted Gärdestad föddes han blev bara 41 år, då han avslutade sitt eget liv 1997. Jag lyssnade mycket på hans musik som tonåring, han var en av mina idoler sen blev han väl ett tag en artist som alla andra för mig. Jag började återupptäcka Ted igen och särskilt låttexterna för kanske10-15 år sen. Texterna skrevs av brodern Kenneth och musiken av Ted, det samarbetet var absolut en del av framgången. 2005 kom Kenneth Gärdestad, tillsammans med Keijo Liimatainen ut med boken som har samma titel som den låt han troligen är mest förknippad med: Jag vill ha en egen måne - boken om Ted Gärdestad. Jag läste den och har den i bokhyllan, men det är ju nu så pass längesen att jag blir väldigt sugen på att läsa om den. Jag vill ha en egen måne verkar vara svår att få tag i. Den fanns inte på bokbörsen när jag kollade men den bör ju finnas på en del bibliotek. Idag uppmärksammas Ted på olika sätt bland annat med ett program om honom på Svt-play, men man kan också se det i tv 1 på söndag kväll.

Mig äger ingen

Mig äger ingen av Åsa Linderborg (2007) är Åsas biografi om sin pappa "Härdarmästare" Leif Andersson. Det är samtidigt en bok om Åsas barndom och uppväxt i Västerås på 70- och 80-talet.Det är alltid intressant med biografier om det är en person man känner till, men i det här fallet är det ju den som skriver biografin som är den kända personen. På sitt sätt blir det även en självbiografi av Åsa fast den klassas som biografi. Vad kände jag då till om Åsa Linderborg innan jag läste den här boken? Att hon är skribent med debattinlägg på Aftonbladet och att hon är feminist och en person med åsikter till vänster på den politiska skalan. Hennes debattinlägg har ibland lett till stora diskussioner i media och hon tillhör dem som utsatts för en hel del näthat. Vad har jag då fått veta mer om henne genom att läsa Mig äger ingen? Bland annat att hon växte upp i Västerås, att hon mestadels bodde med sin pappa som barn och att hennes pappa var härdare på ett företag som hette Metallverken. Förutom om pappan skriver Åsa om sina farföräldrar och om sina morföräldrar och om sina föräldrars syskon. Om sin mamma och hennes nya man får man inte veta så mycket. Det är alltså en bok om sin pappa som Åsa skrivit och det är en kärleksfull bok om honom. Arbetaren som jobbade hårt, vars fru lämnade honom men lät sin lilla dotter bo kvar. 
En rolig pappa som skojade och spelade teater för henne, en pappa som talade om arbetarnas kamp och ondgjorde sig på de "höga herrarna". Åsa skriver också om en pappa som var trött efter dagens slit längtade efter helgen men som då drack för mycket och som alltid hade ont om pengar.

Jag tyckte mig äger ingen var intressant men samtidigt som den borde vara lättläst så kändes det ibland som Åsa upprepade sig, den blev därför bitvis lite seg att läsa. Boken har ju filmatiserats men filmen har jag inte sett då jag sällan tittar på filmer som är baserade på böcker innan jag läst boken. Nu kan jag alltså se filmen och vem vet kanske jag tycker bättre om den än om boken.

Margot

Har lyssnat på Margot av Bengt Ohlsson (2012) Uppläsare Johan Svensson.

"Författaren och journalisten Bengt Ohlsson har följt Margot Wallström i spåren, från hennes arbete på FN i New York till barndomens Kåge i Norrlands inland. Han har medverkat i stenhårda förhandlingar med krigsdrabbade länder där övergrepp på kvinnor är vardagsmat, följt med på glamourösa välgörenhetsgalor och suttit vid köksbordet tillsammans med hennes familj."

Det var en lättlyssnad bok och Margot har verkligen öppnat sig för Bengt Ohlson. Hon berättar om sin barndom och ungdomstid, sina äktenskap och om sitt familjeliv. Även om det så personliga som att mista ett barn och om sorgen och känslorna kring detta väjer hon inte för att berätta om.
 Miljöerna växlar mellan New York, barndomsbyn Kåge i Västerbotten och  Hammarö i Värmland. Det läses även växelvis ur ett dokument som beskriver händelserna i Guinea den 28 september 2009. Då samlades oppositionella på en fotbollsstadium när soldater och poliser tog sig in, stängde utgångarna och dödade åtminstone 157 aktivister med kulor och knivar. Dessutom begicks otaliga sexuella övergrepp. Jag tyckte detta kändes lite konstigt för jag fattade inte vad det handlade om utan detta har jag nu fått googla fram, och hittade svaret i gp:s recension.
man får även lite historia om det socialdemokratiska partiet och Margot berrättar också om sin syn på Göran Persson och hur hon upplevde det när Anna Lindh som stått henne nära mördades.

 



 

Förlist - mitt liv och Nordman

Förlist: Mitt liv och Nordman (2014)
"Hela historien, ärlig och naken, utan omskrivningar."  
Då jag lyssnat mycket på Nordman och även sett dem uppträda ett flertal gånger, för jag gillar verkligen deras musik, så var denna bok en måsteläsning för mig. Det måste villigt erkännas att jag som annars gärna läser när det skrivs om kändisar som jag har ett förhållande till inte har följt med i alla skriverier om Håkan. Visst jag visste att han missbrukat lite och suttit inne för nån förseelse av nåt slag, men inte så mycket mer, men det var mycket mer  förstår jag nu efter att ha läst denna mycket utlämnande bok. Ibland kändes det som det blev lite väl utlämnande, vill jag veta allt det här om Håkan ?
Boken är skriven av Anders Tengner och det han gjort är att han sammanställt intervjuer med Håkan, Mats, Håkans fru, hans mamma och syskon , och många fler personer som stått Håkan nära under åren som gått. Tyvärr kunde jag känna så att -jaha vem är det som säger detta nu då? Det blev faktiskt lite rörigt ibland. Även språket blir ju lite speciellt när det bygger på intervjuer. 
Förlist är inte tråkig att läsa, men jag klarade inte av att läsa mer än ett par kapitel i taget. Det blev liksom lite för mycket av allt, precis som Håkans dåvarande liv måste varit.
I mitten av boken är det, som sig bör i denna typ av bok, bilder från Håkans liv.

Naturvetare i motvind

Naturvetare i motvind - Bengt Euphrasén (2013) av Gudrun Nyberg Underrubriken är - Om slavar, vulkaner, regnskog och havsdjur.
Bengt Euphrasén (1755-1796 ) föddes som Bengt Andersson i Myrebo, Habo församling, nuvarande Gustav-Adolfs församling. Denna församling är även min födelsehemort och uppväxtort så därför föll mitt intresse för boken. 
Bengt Anderssons uppväxt var i enkel bondefamilj, men han fick möjlighet att studera i skola på Visisngsö,  och därefter även i Skara och Göteborg. 
Under namnet Euphrasén som han tog efter det latinska namnet på ögontröst, följde han med till den svenska bosättningen Saint Barthélemy i Västindien 1787–1788. Under den långa resan och efter ankomsten till övärlden samlade han både växter samt havs- och landlevande djur. Då Euphrasén inte hade någon finare härkomst och inte heller några ekonomiska tillgångar, sågs han lite vid sidan av. Han hade svårigheter att få hjälp med att få sin forskning publicerad och motarbetades.
Även då han ville ingå äktenskap med en mycket yngre kvinna motarbetades han och fick först inte tillstånd av någon präst.  Han kunde inte bevisa att han var kristen och att han var ogift, han hade ju levt ett kringflackande liv. Det tog åtta månader från anhållan om lysning tills att bröllop kunde hållas.
Vid sin allt för tidiga död vid 41 års ålder saknade han helt tillgångar och lämnade efter sig hustru och en treårig son. Euphrasén efterlämnar även ett ofullbordat manuskript som han höll på att arbeta med, Ichtyologia Svecia, en förteckning över svenska fiskar.
Jag har tidigare läst om sent 1700-tal i romanen John Hall av Sophie Elkan, och nu även i denna bok förekommer Göteborg bland annat handlar det om Christinedals trädgårdar då i utkanten av stan.
Boken är illustrerad med mycket bilder.
Jag tycker det var en intressant bok att läsa särskilt fångades jag av beskrivningen av den svenska kollonien på Saint Barthélemy och kanske det finns andra böcker att förkovra sig i detta ämne. All dokumentation av fiskar, växter m.m var däremot rätt jobbigt att ta sig igenom, men fyller naturligtvis sin funktion i boken samt visar hur mycket arbete författaren lagt ner i denna forskning. 

Utdrag ur baksidetexten :

"Gudrun Nyberg har nyfiket  och enträget färdats i Euphraséns spår och kölvatten, både på plats i Västindien och i inhemska arkiv, museer och bibliotek. Hon har fascinerats såväl av hans öde som av hans nästan osynliggjorda gärning." 

 Ögontröst
 Euphrasia

Foto Naturvårdverket

 

 

Detta är mitt 100:e inlägg !

Astrid Lindgren i Stockholm

Astrid Lindgren i Stockholm av Anna-Karin Johansson (2012) är lättläst och en något annorlunda biografi om Astrid Lindgren. Man förknippar Astrid Lindgren så mycket med Småland att man inte tänker på att hon faktiskt bodde nästan hela sitt liv i Stockholm. Hon flyttade till huvudstaden  som 18-åring och bodde ju sen där resten av sitt liv.
Trots att jag har läst många artiklar och böcker om Astrid så fick jag i denna bok läsa en del som jag tidigare inte visste, för i denna biografi finns uppgifter som tidigare inte publicerats. 
Varje kapitel utgår från en plats som på något sätt varit viktig i Astrids liv eller i hennes böcker. Det är mycket bilder i boken, både foton och illustrationer från böckerna. Det finns även kartor som visar var gatorna o platserna ligger. 
I slutet av boken finns det tips på 3 olika promenader man kan gå utifrån platserna i boken, även här finns det kartor.
Tycker det är en fin liten bok och rekommenderar den, om man gillar Astrid och de gör väl alla!

Frälst Förmögen Förskingrad

Ewonne Winblad har skrivit boken Frälst Förmögen Förskingrad om Hanna Lindmark och Margaretaskolorna.Jag lockades att läsa den av två anledningar jag gillar att läsa biografier och titeln gjorde mig nyfiken det lät som en intressant bok.

" Efter många år som fosterbarn och piga öppnar Hanna Lindmark (1860-1941) en egen matservering. Snart äger hon en blomstrande affärsrörelse med butiker, restauranger, festvåningar och hushållsskolor över hela landet, slotten Steninge och Mauritzberg och Dicksonska Palatset i Göteborg. Vid sin död testamenterar hon allt detta till fyra missionssällskap. Efter tjugo år i deras ägo går Margaretaskolan under i tysthet. Vad hände? I ett kassaskåp finner författaren dokument som avslöjar skandaler, bedrägerier och en förhoppning om välgörenhet i Guds namn som aldrig infriats. Och vad som var tänkt som en framgångssaga blev något helt annat. "

Lennart Winblad, Ewonne Winblads man är systerson till Hanna Lindmark.

Ewonne  har lagt ner mycket arbete och forskning på att skriva denna bok det förstår man när man läser den. Det är mycket detaljer och till en början tycker jag det är intressant läsning och fram till Hannas död känns det lättläst. Därefter blir det för detaljerat med en massa ekonomiska turer kring arv och testamente. Jag läser ändå vidare och mot slutet känns det mer lättläst igen.

Som läsare får man ett historiskt perspektiv om 1900-talet. Boken innehåller många fotografier på personer, interiörer och även på mat o uppdukningar. Detta är ett plus.

Nerikes Allehanda skrev om boken att "Ewonne Winblad har på en o samma gång skrivit kvinnohistoria,socialhistoria och måltidshistoria från kåldolmarnas, köttbullarnas, strömmingslådornas och smörskulpturernas  lyckliga tid "


Betyg 3