Helen Keller blev mycket omtalad under sitt liv, hon föddes 1880 i Albama och var helt döv och blind. Efter att hennes föräldrar sökt hjälp och anställt en kvinna för att få henne mer "civiliserad", då hon mest skrek och var hårdhänt, så gör Helen stora framsteg. Kvinnan kallas läraren i boken och hon lär Helen att få ett språk genom att lära henne bokstäver som hon tecknar i Helens hand,och på det sättet kom hon att förstå sin omvärld med benämningar på saker samt efter det hela meningar. Även blindskrift lärde hon sig snabbt. Senare även att skriva, lättast var det på skrivmaskin. Hon lärde sig också att prata men det blir ju ofta lite svårt när man inte hör varken andra eller sig själv.
Läraren följde Helen genom livet men var själv synskadad så det var en stor uppoffring för henne. Helen blev första elev att gå på High School (Universitet) med dessa två handikapp, och hon klarade av att läsa på och få godkänt slutbetyg på en särskild linje för kvinnor som hörde till det klassiska och högt rankade Harvardsuniversitetet. Helen Keller levde ett mycket variationsrikt liv med både glädje och sorg, hon gjorde mycket för blinda över hela världen och hon var en av de mest kända personerna då hon levde. Själv vet jag att jag tidigt hörde hennes namn och man sa att det var en person som var både blind döv och stum. Helen Keller avled 1968.
Jag tyckte detta var en bra och lättläst bok. Det har kommit ut många böcker om denna intressanta och starka kvinnas liv, de är säkert alla läsvärda.
