Längst in i skogen

Längst in i skogen (2024) av Marie Hermanson är tredje delen i hennes serie med Nils Gunnarsson och Ellen Grönblad. Den blev nominerad till årets bästa kriminalroman 2024. Handlingen utspelar sig i Göteborg för 100 år sedan. Just i denna bok är handlingen till stor del förlagd till Naturhistoriska muséet beläget i utkanten av Slottsskogen. 

Förlagets text:

"Det är 1926 och vinterkylan lamslår Göteborg. Inne på Naturhistoriska museet värmer sig barnflickan Maj med sina skyddslingar. Plötsligt är äldsta flickan Alice bara borta.

Överkonstapel Nils Gunnarsson huttrar i sin alltför tunna överrock och sörjer sina forna misstag, när han kopplas in på det märkliga fallet. Men för att lyckas lösa gåtan kommer han återigen att behöva hjälp av sin vän Ellen."

Det finns ritade kartor på hur  museet såg ut, så läsaren kan hänga med i alla skrymslen o vrår där man letar efter Alice som försvunnit inne på muséet. Alice tillhör en tragisk familj och hennes syskon saknar henne inte då hon varit väldigt sprallig och jobbig. Hennes försvinnande är svårbegripligt. Ellen försöker närma sig familjen men pappan är en bestämd man som blivit fattig efter konkurs och mamman är sjuk och hela tiden sängliggande. Barnflickan har ett stort ansvar. Barnen uppskattar i alla fall Ellen.

Marie Hermansson beskriver utförligt en hel del om hur det såg ut och vilka underliga föremål som fanns i muséets lokaler. Det var rätt nybyggt när handlingen utspelar sig. Man lär känna de anställda som bor i muséets personalbostäder och det är verkligen olika personligheter. 

De tidigare böckerna i serien (vilka alla är läsvärda) är:

Den stora utställningen (2018) Handlingen utspelar sig 1923

Pestön (2021) Handlingen utspelar sig 1925 

En svunnen tid

En svunnen tid av Göran Cederberg är en roman , men samtidigt är det en berättelse om Göteborg och en del av dess historia

Om boken:

"En svunnen tid är en spännande berättelse om det gamla Göteborg, där vi får följa den fattige torparsonen Johan Fredrik Johanssons fascinerande liv. Resan till Göteborg börjar i slutet av 1840-talet, i det krogtäta och illa beryktade gamla Majorna med gigantiska timmertravar och fullriggade segelfartyg. Några år senare anställs han som butler hos den skotska grosshandlarefamiljen James J. Dickson, några av Göteborgs mest inflytelserika invånare. Vi får då följa med till det myllrande folklivet innanför Vallgraven, men även lära känna unge herr James Fredrik Dickson - och så småningom även hans utsvävande festande."

"Kortfattat kretsar handlingen i En svunnen tid både om det dagliga livet hos herrskap och tjänstefolk i 1800-talets Göteborg - med klasskillnader som idag kan vara svåra att förstå - och om livet förstaden Haga. Det etnologiska perspektivet gör att det finns gott om intressanta skildringar från såväl den absoluta överklassens eleganta miljöer som typiska arbetarmiljöer och de sämre bemedlades liv i Hagas många kåkar och ruckel."

Eftersom jag både har en barndomsvän och även en kusin till min far som gift in sig i Dicksonsläkten,(den senare för många år sen) så är det intressant att läsa denna roman som utspelar sig på Dicksons storhetstid. 

Jag har bott nära Göteborg i många år och känner ju till staden en hel del och här får man verkligen berättat för sig mycket av stadens historia men som sagt inte som en historiebok utan i romanform. Göran Cederberg har verkligen lyckats med detta och jag tycker det är ett bra sätt att lära sig historia på. Det går definitivt att göra en jämförelse med Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad. Släkten Dickson ägde ju bland annat även Svartviks sågverk utanför Sundsvall  som Vibeke Olsson har skrivit om i sina böcker om Bricken.   

Pestön

 

Pestön (2021) av Marie Hermansson är andra boken om Nils och Ellen  i Göteborg , alltså en fortsättning på boken Den stora utställningen (2018) som utspelade sig 1923, då det var en världsutställning i Göteborg. Pestön utspelar sig två år senare, 1925. Tyckte mycket om Den stora utställningen, i den beskrev Marie Hermansson hur Göteborg såg ut då och hur man hade byggt upp utställningen och vad som hände där. Den var lite smårolig och jag gillade även persongalleriet i den.  Pestön var inte  lika rolig att läsa. Det finns en anledning till det, den beskriver en mycket mörkare historia, och även om jag gillat det mesta som jag läst av Marie så ser jag den här som mer lik hennes tidigare produktion och Den stora utställningen som ett undantag. Jag ogillade inte Pestön helt men gillade Den stora utställningen mycket mer. Pestön beskriver även den, dåtidens Göteborg och då bland annat trafiken där några få utbildade trafikpoliser försökte skapa ordning, annars var det nästan djungelns lag som gällde. 

Den som känner till Göteborg kan också säkert placera in adresser som nämns i miljöbeskrivningarna. Fast det är ju så att handlingen utspelar sig  till stor del ute på ön med det fiktiva namnet Pestön (som i verkligheten är  Känsö i Göteborgs skärgård) och till viss del något också vid Säveån i Jonseredstrakten, ett ställe som i boken kallas Vrakarebyn.

Förlagets text:

  Överkonstapel Nils Gunnarsson blir kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad. Bland de fallfärdiga barackerna vid ån ligger en död man som vrakarna har bärgat ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt, först till stadens finare kretsar och senare till den beryktade Pestön. Ön fungerade tidigare som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Men vad försiggår där nu? Och vem är mannen som hålls fången på ön? För att lösa gåtan får Gunnarsson återigen hjälp av den försigkomna Ellen Grönblad.

Ellen har en stor roll i berättelsen, och visst är det spännande då hon tar anställning ute på Pestön för att försöka hjälpa Nils.

Det förhållande de hade till varandra i Den stora utställningen har förändrats och nu har Ellen en annan fästman. Frågan är om det i framtida böcker i serien blir Nils och Ellen igen, min gissning är att det kan nog bli så. Pestön visar mer tydligt att detta är en deckare, upplevde inte Den stora utställningen riktigt som om den klassade in som det. 

Barn i en stad vid havet

Barn i en stad vid havet - Göteborgs 400-åriga historia (2020) Av Kersti Westin är en slags historiebok för barn om Göteborg. Den är skriven inför att Göteborg fyller 400 år 2021. Själva jubileet är ju tyvärr uppskjutet som så mycket annat i dessa tider, man har valt att skjuta upp det till 2023 som ändå passar bra då 1923 också var ett jubileumsår för staden. Kersti Westin har använt sig av samma idé som hon gjorde i Barn i en stad som gavs ut inför Alingsås jubileumsfirande 2019.

För varje bokstav i stadens namn har hon hittat på ett barn vars namn börjar på den bokstaven, sen skildrar hon det barnets upplevelse av någon händelse i historien. Göteborgsboken börjar med Gretchen och slutar med Glenn. Efter varje berättelse om det som barnen upplever så har Kersti lagt in fakta. Hon kallar bland annat sig själv som "Fröken frågvis" som får svar på sina frågor. Det är ett roligt sätt att få händelser från Göteborgs historia berättat för sig. Här får man bara några delar av historien men jag tycker att Kersti Westin har fått till en trevlig bok om barn genom historien än en gång. Boken är rikt illustrerad av flera illustratörer. Jag rekommenderar den till både barn och vuxna och kanske faktiskt att flera generationer kan läsa den tillsammans.

Maskmakaren

 

Maskmakaren (2019) av Anna Ihrén ,del 2 i Jubileumsserien, blev den sista boken jag läste 2020. Seriens namn syftar på Göteborgs 400-års jubileum. Jag har tidigare läst den första i den här serien, Nattvakten, och även Annas Morden på Smögenserie. Jag har tyckt mer om de två böckerna i Jubileumsserien och Maskmakaren var riktigt bra. Eftersom Anna har använt sig av samma karaktärer i båda serierna så är det en fördel att ha läst den första serien innan man börjar med Jubileumsserien. Del 3 i serien har kommit ut och har titeln Mästaren, får se när jag kommer att läsa den. Det är många spänningsromaner/ deckare som jag vill läsa framöver och jag vill läsa mycket annat också. Det roliga med Annas deckare är att jag känner Anna eftersom jag bott i Sjövik där hon bor och i Maskmakaren skriver hon en del om Sjövik eftersom en del av karaktärerna bor där. Göteborg känner jag ju också till. Smögen som hon tidigare skrivit om är mer okänt för mig men Anna har stor kännedom om de platser där hennes deckare utspelar sig. Annas böcker har nått en stor framgång och hon har jobbat hårt för detta. Som jag tidigare skrivit så finns det en hel del om vad karaktärerna äter, om man gillar det är ju en smaksak :-) För min del tycker jag det inte är så intressant. 

Om handlingen från förlaget:

"Maskmakaren Louis arbetar natt och dag för att bli klar i tid inför Göteborgsoperans föreställning av Fantomen på Operan. Men han anar oråd. Maskerna han skapar verkar föra olycka med sig och han bävar för premiären.

På polisen Sandra Haraldssons redan överfulla skrivbord landar två nya utredningar. De rör båda morden på två framgångsrika affärsmän som till synes inte har några beröringspunkter med varandra. Sandra ber att få anlita sin forne chef Dennis Wilhelmson till sitt team för att kunna lösa fallen."

Det är en riktigt spännande läsning och som i flera av Annas böcker så förflyttar sig en del av handlingen utomlands i detta fall till Paris, (fast det är rätt lite som händer där) På många sätt är det en mysdeckare men lite otäckt är det också.

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

Vissa säger maffia själva kallar de sig problemlösare Familjen (2020) av Johanna Bäckström Lerneby toppar just nu listan på de mest sålda böckerna i Sverige för tredje veckan i rad ! och på mitt lokala bibliotek är kösiffran 55 just nu. De säger en del om intresset för att läsa Familjen. 

Johanna Bäckström Lerneby är journalist och har följt en familj/klan i över ett decennium. En familj som kontrollerar stadsdelen Angered utanför Göteborg med ca 50 000 invånare. Jag känner till området på det sättet att jag sommarjobbade på en förskola där och även praktiserade i en butik i Angereds centrum på 80-talet

Det var med viss skräck jag läste Familjen, och att det ska finnas ca 40 sådana här familjer/klaner i Sverige enligt vad vice rikspolischefen Mats Löfving sa i Ekots lördagsintervju är svårt att ta in, och något som måste bort från vårt samhälle. Johanna Bäckström Lerneby har  i denna reportagebok beskrivit hur verkligheten fungerar utifrån intervjuer med medlemmar i den aktuella familjen samt en hel del samtal med familjens överhuvud eller om man hellre vill kalla honom för klanledare, han är i alla fall även en känd och populär Imam som hyllas i flera länder runt om i Europa bland annat i Tyskland där en del av släkten finns. Lerneby har även hela tiden haft kontakt med polisen och också följt rättegångar och läst rättegångsprotokoll. Polisen, socialkontoret och försäkringskassan har arbetat gemensamt i området för att försöka rå på det rådande läget. En del vinster har man gjort genom att arbeta på det sättet. 

Grunden till boken är ett reportage som Johanna gjorde redan 2017  i Aftonbladet.

Familjen känns lite rörig att läsa det är många namn och personer, flera har samma namn eftersom det är vanligt att man gör så i deras kultur. Johanna skriver som inledning att namnen är fingerade och att hon även har lagt till en historia om en kvinna som hon kallar Maria. Berättelsen om Maria skall visa på den vanliga företeelsen att personer/företagare blir hotade att betala en påhittad skuld som sen växer när man inte betalar. Verkligen skrämmande läsning om det också. 

En del av händelserna i boken känner jag igen eftersom jag följer nyhetsrapporteringen, en del känns nytt. 

Till sist, detta är en skrämmande utveckling vi fått i Sverige genom invandring och det är frågan hur vår poliskår och övriga aktörer i samhället kan lösa detta stora problem. Att vi i vårt samhälle har flera områden där de boende inte ser Polisen som dem som man vänder sig till för att lösa brott, och där tilliten till rättsväsende och samhället helt fattas. De som bor i dessa områden och inte hör till familjen/klanen vågar inte vända sig till polis och rättsväsende för de vet vad som kan hända dem om de gör det.

Johanna Bäckström Lerneby har skrivit en bok som väcker debatt, och det var inte en dag för tidigt att denna bok kom ut och att polisen vågar beskriva vilken verklighet som de och hela samhällsapparaten har att bekämpa. 

Enligt O  och Och dagarna går har också bloggat om Familjen

Under två timmar

Under två timmar (2018) av Hanna Landahl  handlar om en familj i Göteborg och det är  Staffan, pappan i familjen som läsaren får följa. Staffan jobbar på migrationsverket och känner tristess. Han ser sig som en pappersvändare även om han vet att han har ansvar över människors liv och framtid. Chefstjänsten på verket blir ledig och han söker den och vill så gärna bli den som får det. Han vill visa omgivningen att han är något. 
En dag ser han en anmälningslista för att springa Göteborgsvarvet och han kollar noga efter vilka som skrivit sina namn där. Själv har han ingen erfarenhet av att springa men lockas av att visa att han kan, hans motkandidat till chefsposten står på listan.Efter några dagar tar Staffan en penna och skriver sitt namn på listan.Nu går det inte att ångra - nu står namnet där. 
Från baksidetexten:
"Under två timmar är ett humoristiskt samtidsdrama där läsaren får följa Staffan på den slingrande vägen mot att åter bli någon av betydelse- Hans strävan blir förödande, både för honom själv och för hans omgivning, och istället för att flytta fram sina positioner riskerar Staffan att förlora allt."

Titeln syftar på att Staffan får veta att Göteborgsvarvet ska springas under två timmar om det ska anses som en bra tid.
Relationen mellan Staffan och hans fru Anna, de två sönerna, svärföräldrarna och arbetskamraterna blir jobbiga för honom och även den till hans bästa kompis Henke, fast det är han som hjälper honom att skaffa de rätta träningsprylarna.
Utöver Henke så ser Staffan upp till Håkan Hellström som han mer eller mindre avgudar. Staffan är väl en karaktär som jag kanske inte gillar men på samma gång tror att det finns en hel del av i vårt samhälle. Det är inte alltid så lätt med relationer och att ha ett gott självförtroende är kanske för många svårare och viktigare än man kan tro. Sen kan jag väl tillägga att jag delar inte Staffans musiksmak och förstår inte storheten med HH  (vill inte såra någon som kanske gillar honom, man kan ju ha olika tycke o smak.)
Under två timmar är en bra samtidsskildring och för den som känner till Göteborg (vilket jag gör "så där" trots många år i Göteborgstrakten) så är det extra kul att läsa. Hanna Landahl skriver på ett bra och lättläst sätt, ja jag gillar språket det känns mycket naturligt och läsandet flyter verkligen lätt. 
Hanna Landahl har kommit ut med en bok till om Staffan och hans familj, Ljuskällan. Det var när jag läste om den som jag tänkte att jag måste läsa den första boken först så nu har jag börjat på Ljuskällan som utspelar sig i de trakter som jag bodde i som tonåring. Ja tänk Hanna Landahl bor nu i de huset som jag bodde i då ! Ett stort fint hus på landet. Ljuskällan handlar om en ekoby, ämnet är intressant och hur går det med Staffan och hans familj och hans relation till sin fru Anna?  Blogginlägg om den kommer framöver.

Nattvakten av Anna Ihrén

Nattvakten (2018) av Anna Ihrén är första delen i Jubileumsserien. 
Namnet på seriens namn syftar på att Göteborg kommer att fira 400-årsjubileum år 2021. Hur många delar det är tänkt att bli vet jag inte.
Anna håller sig till samma huvudkaraktärer i denna nya serie, som förekommit i hennes tidigare böcker – Morden på Smögen. 
Jag har lite svårt för när det är ett stort ”persongalleri” i handlingen och särskilt när det växlar ofta. Så är det i Nattvakten och kanske får jag skylla mig själv då lässtunderna i den blev korta och många, det är inte så spänningsromaner ska läsas. Samtidigt så känner jag ju till poliserna sen de tidigare böckerna som sagt.
Handlingen i nattvakten utspelar sig i Göteborg, Stockholm, Köpenhamn, och Amsterdam. Brottsligheten har inte gränser, även olika områden i Göteborg är med i handlingen. 
Göteborg är dekorerad med iskulpturer, En flicka gör en fasansfull upptäckt i en av iskulpturerna finns en man infrusen. Det visar sig vara en av stans politiker och fallet får högsta prioritet av polisen. Sandra som nu arbetar på Göteborgspolisen får i uppdrag av Camilla Stålberg att leda spaningsgruppen. Dennis befinner sig i Stockholm där han studerar musikhstoria. Detta har han tagit tjänstledigt för plötsligt händer det att han och hans kompis blir överfallna på en restaurang. En av deltagarna i kursen Jasmin var också med på restaurangen och Dennis förstår snart att hon har med händelsen att göra.
Det står att Nattvakten är inspirerad av tv-serier som Bron och Brottet. Jag har inte sett någon av dessa, men handlingen är spännande och fartfylld, så jag skulle kunna tänka mig att även Nattvakten skulle kunna filmatiserats och bli en helt ok film.
Anna skriver i ett efterord av boken om 400-årsjubileet och om förändringar som är på gång i Göteborg i samband med projektet Västlänken. Hon skriver också om de så kallade utmaningar som man står inför för att nå en trygg och integrerad stad. Denna första del, Nattvakten handlar om stadsdelarnas extremt olika förutsättningar och om våldet och knarket som hotar människornas säkerhet och framtidstro.
Förhopningsvis kommer varje del spegla en alltmer ljusnande samtid, skriver hon avslutningsvis.

Den stora utställningen

Den stora utställningen (2018) av Marie Hermanson är en annorlunda bok än de som Marie skrivit tidigare. Den handlar om Jubileumsutställningen  i Göteborg 1923.Jag var och hörde Marie berätta om boken innan jag började läsa den. Ja egentligen pratade Marie om utställningen och visade foton, hon berättade lite grand om de personerna som var där och hur hon fantiserat kring dem. Hon har även skapat fiktiva karaktärer, såsom en ung kvinlig skribent, en pojke som jobbade på Barnens paradis och en ung detekivkonstapel. 
I slutet av boken skriver Marie att det är en uppdiktad historia, delvis byggd på verkligheten, och där förklarar hon vad som är vad. Einstein  höll sin Nobelföreläsning på Jubileumsutställningen, men föreläsningen hölls en dag senare än planerat då han anlände en dag försent med förklaringen "Mellankommande hinder". Detta är helt sant, men vad som var de mellankommande hindren i boken är helt och hållet Maries fantasi. 
Den stora utställningen är lättläst och innehåller historia, spänning och även romantk. Det kan ju inte bli så mycket bättre :-)

Blå flicka

Blå flicka (2015) Ana Porss. Jag har läst Anas tidigare utgivning, som är historiska romaner, och som  till stora delar utspelat sig i Västergötland. Blå flicka är något annorlunda då den utspelar sig i mer modern tid och här är det Göteborg och Bohuslän som till stor del utgör händelsernas centrum, men även något i Berlin. Blå flicka är en relativt kort roman, ett psykologiskt drama, indelad i tre delar : sanning, insikt och försoning.

Huvudperson är Margot som inte känner sig älskad av sin man, inte känt sig älskad som barn och som i barndomen utsatts för hemska övergrepp.

När Margot är ute och promenerar i Slottsskogen med sin lille son i barnvagn träffar hon av en slump den äldre kvinnan Ella. De blir goda vänner och Ella förstår att Margot inte mår bra och försöker hjälpa henne. Ella tar med Margot till sin stuga på en skärgårdsö. Ella får Margot att börja skriva dagbok, allt detta betyder mycket för Margot.

Bokens baksidetext:

Margot vill inget hellre än att få känna sig älskad men hennes man, författaren Ernst, fårhenne med sitt narcissistiska tänkande att bli alltmer destruktiv. När Ernst,inspirerad av poeten Rilke, förklarar att hon bara är »ett ting, en liten människa« och att han därför inte kan säga att han älskar henne upplever hon att hon tudelas. I hennes inre föds »Otter« som tvingar henne att ständigt anpassa sig till andra eftersom det är hennes enda sätt att handskas med sitt självförakt.

 

Under min läsnings gång får jag en slags tanke att Anas sätt att skriva påminner om Marianne Fredrikssons böcker, svårt att säga varför kanske det är den fina skildringen av Göteborg samtidigt med det djup som romanen har. Kanske också poesin och  de syner/drömmar som förekommer i handlingen.

Ett genomgående tema i Anas skrivande är försoning. 

 

Andra som har läst o bloggat om Blå flicka är Hanneles bokparadis och och dagarna går...

Ana Läser ur Blå flicka vid besök

på Akademibokhandeln,

Järntorget Göteborg. (eget foto)

 

John Hall

Göteborg Läser har haft avslutning med besök på Gunnebo slott. Jag kunde tyvärr inte vara med eftersom jag var på besök i vår huvudstad. Utifrån vad jag läst av vad andra bloggare skrivit så vad det en  trevlig och givande träff  i solsken.

Vi har läst John Hall  av Sophie Elkan under våren och träffarna har varit kring det temat.

Tidigare träffar har varit på Göteborgs stadsmuseum samt en regnig promenad i Göteborg . På Nääs hörde vi ett mycket intressant föredrag av Marie Engelke om brevväxlingen mellan Sophie Elkan och Selma Lagerlöf.

Det har varit intressant och mycket trevligt att vara med på denna läsecirkel och jag hoppas på att det blir en fortsättning 2014.

John Hall handlar om John Hall den yngre (1771 -1830) och hans tragiska livsöde. Jag har läst pocketupplagan som är något omarbetad i språket och kom ut 2002, första originalupplagan utkom 1899. Sophie Elkan  la ner mycket arbete med att färdigställa denna roman och det var med denna hon blev känd. Hennes  författarskap har av många fallit i glömska och väninnan Selma Lagerlöf är den av de två väninnorna som blivit  prisad  och mer hågkommen.

"Min son behöver inte arbeta, min son kan aldrig bli fattig, sade grosshandlaren John Hall, en av Sveriges rikaste män vid slutet av 1700-talet.
Sin enorma förmögenhet hade han byggt upp genom en omfattande järn- och trävaruexport.Familjen bodde i ett ståtligt palats vid Östra Hamngatan i Göteborg och som sommarresidens lät han bygga det vackra Gunnebo slott."

Men John Hall den yngre dog utblottad i Stockholm där han framlevt sina sista år som ett gatans original. Han hade drivit processer mot dem som han ansåg lurat honom och han hade förlorat hela förmögenheten. Ingenting var kvar. 

Jag läste boken under en längre tid efter  planen som Göteborg Läser  rekommenderade. Något svårt hade jag kanske för alla turer som handlade om de rättsliga processerna. Det gick ju inte riktigt till som det skulle gjort idag. Mot slutet var det nästan så att jag tyckte det var svårt att läsa då man vet att det slutar tragiskt. Jag vill gärna att en historia ska sluta lyckligt, men verkligheten är ju många gånger inte så.

Jag rekommenderar ändå boken och speciellt om man är intresserad av Göteborgs historia.