Straff

 

Straff (2023) av Ann-Helén Laestadius var bland de sista böckerna jag läste 2023. Samekulturen har alltid intresserat mig och jag har tidigare läst Stöld av Ann-Helén som är den första i en tänkt trilogi. Det är dock helt fristående berättelser. Jag har även läst några av hennes ungdomsböcker. Straff har samma tema som filmen Sameblod från 2016 som jag också sett, fast det utspelar sig i en annan tid. Båda handlar om hur samebarnen som gick i nomadskolor utsattes från det svenska samhället.

I Straff är det barn som gick i nomadskola på tidigt 50-tal som man får följa. De får inte bo hemma längre och tryggheten byts ut mot en tillvaro där de inte får prata på sitt modersmål som är samiskan, jojken anses syndig, och husmor straffar dem med riset. En del av barnen fick sina namn ändrade för att låta mer svenskt, det samiska skulle bort.  Föräldrarna vågar inte protestera  för de fina herrarna lyssnar ju ändå inte på dem. 

Berättelsen varvas med hur barnen lever sina liv som vuxna på 80-talet ungefär 30 år efter att de gick i skolan. En dag är husmor tillbaka i trakten och det är uppenbart att ingen har glömt. 

I början tyckte jag det var lite jobbigt med namnen, vem det handlade om i de olika kapitlen, men sen vande jag mig vid det.

I Ann-Heléns tack i slutet av boken skriver hon att hennes mamma gått i nomadskola, själv har hon inte gjort det, hon tackar sin mamma för utan hennes hjälp hade det varit omöjligt att skriva boken. Hon skriver också att " det är svårt för många att prata om det som hände. Också smärtsamt att leva med vetskapen om konsekvenserna som även drabbat barn och barnbarn. Boken tillägnas alla nomadskoleelever och familjer. 

Jag kommer naturligtvis att läsa nästa bok av Ann-Helén för

det är en viktig del av Sveriges historia som Ann-Helén skildrar, en historia som inte är något att vara stolt över. Vet inte hur mycket av samernas historia man tar upp i historieunderviningen i skolorna idag, det borde i alla fall göras.

Jag har tänkt att jag också borde läsa Kåtornas folk (1916)  av Ester Blenda Nordström, andra upplagan går att läsa gratis i Litteraturbanken men boken finns också att  köpa i nytryck. 

Herrarna satte oss hit (2020) om tvångsförflyttningarna i Sverige är säkert också läsvärd  skriven av Elin Anna Labba. 

Stöld

 

Stöld (2021) av Ann-Helen Laestadius är hennes första vuxenroman. Det är en roman där hon skriver om Samer och deras utsatthet för den livsstil de har,  - Ja de utsätts för kriminalitet och rasism. Stöld är en roman men bygger mycket på verkliga händelser och upplevelser. Detta gör att jag blir starkt berörd av det som händer i boken och det blir en slags spänningsroman. Jag har varit intresserad av Samer (eller Lappar som man sa när jag var barn) ända sen jag gick i småskolan. Jag hade en lärare som visade diabilder från sina resor i Lappland och det gjorde mig nyfiken, det såg helt enkelt spännande ut att bo en kåta. 

Ur förlagets text:

"Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat. Stöld" är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer."

Som läsare får man följa Elsa från den dagen som hon upptäcker att hennes ren dödats och stulits då hon endast är nio år. Hur hon upplever sin situation som född i en renskötarfamilj och hur hon växer upp och försöker få polisen att inte bara lägga ner samernas anmälningar om stulna och dödade renar. Hur detta påverkar samerna och läsaren får lära känna familjen och det känns så att man kommer dem så nära på något sätt.

Jag har tidigare läst några ungdomsböcker av Ann-Helén Leastadius men Stöld visar på hur duktig hon är som författare. I eftertexten står det att hon jobbat länge med manuset till denna bok. Hon har fått mycket bra kritik i recensioner, vilket hon fått med all rätt. Det här är en  mycket bra skildring av samernas värld och tyvärr är den allt för sann. 

Inte längre min

Inte längre min (2018) av Ann-Helen Laestadius är en fortsättning på Tio över ett som blev Augustprisvinnare 2016.
Det handlar om Maja som i första boken var rädd att huset skulle rasa när det sprängdes i gruvan. Hon ställde därför klockan på just Tio över ett för att vara beredd på katastrofen och kunna rädda sin familj. I Inte längre min går Maja i nian och hon är fortfarande tillsammans med Albin. Hennes bästa kompis Julia som flyttade till Luleå har hon kontakt med via chatt och Julia kommer till Kiruna ibland på loven. Men Maja har fått en ny kompis i Luleå och Albin sätter sin Hockeykarriär först. Maja följer också husflyttningarna i Kiruna och är väldigt ledsen att det hus hon bott i flyttas. Hon försöker få sina föräldrar att flytta tillbaka till samma lägenhet men de är nöjda med den bostad de har nu. Det är inte lätt med förändingar och förändade relationer i den här åldern och
det är helt klart att Ann-Helén Laestadius kan skildra tonårstiden med alla dess tankar. Hon har ju även skrivit serien om Agnes, där jag har läst den första boken Sms från Soppero. 
Det som särskilt fångat mig i den här serien, är hur Ann-Helén Laestadius genom Maja har beskrivit Kirunas förändring, genom att stora delar av stan håller på at flyttas.  Jag tycker hon har lyckats bra och även denna del är värd att få pris för bra ungdomsbok.

Tio över ett

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius (2016) är en ungdomsroman om tonårstjejen Maja som bor i Kiruna.
På baksidan av boken står det: "En roman om kärlek, vänskap och en smått otrolig stadsflytt."
Kiruna är staden som ska rivas och flytta och för Maja blir det mycket känslor. Hon vill inte flytta men samtidigt är hon orolig för att staden ska rasa, att huset hon bor i ska rasa ner i gruvhålet när de utförs sprängningar i gruvan. Varje natt ser hon till att ha telefonens larm på, så den väcker henne tio över ett, för då spränger man i gruvan. En väska står packad under hennes säng med förnödenheter om det värsta skulle hända och hon måste väcka sin familj. Majas bästa kompis Julia som betyder mycket för henne ska snart också flytta, men inte till "det nya Kiruna" som ska byggas upp, utan till Luleå. Maja vill inte att det ska bli så. Ja  det är mycket som är jobbigt för Maja. Hon är också kär i Albin som går i samma skola och som även är med i samma bokklubb på biblioteket, och hon vill att han ska upptäcka henne.

För mig var det en lättläst bok, en bok om hur det kan vara när man känner sig otrygg inför förändringar, man vill inte att marken under en ska gunga är ju ett uttryck och här blir det också bokstavligt så, då marken skakar när det sprängs i underjorden. Tio över ett handlar också om att våga göra sån´t som är svårt och som man är rädd för, att prata om sina rädslor och försöka övervinna dem. Maja är en riktigt stark tjej som trots rädslan vågar mycket. 
Det var intressant att läsa om Kiruna och om gruvan o stadsflytten, onekligen är det ju något mycket ovanligt att man ska flytta en hel stad.

Läs mer och se bilder på stadsflytten.nu

Sms från Soppero

Sms från Soppero av Ann- Helén Laestadius vann Nordiska Museets barnbokstävling 2007 på temat "Att vara ung same idag". Den är första delen i serien om Agnes.

"Trettonåriga Agnes lär sig samiska i smyg. Riktigt spännande blir det när hon börjar messa med en snygging i byn Soppero. Men det är inte alldeles okomplicerat. Hur samisk är Agnes egentligen, och hur ska hon vara som same? Och kommer kompisarna hemma i Solna att förstå?"

 Tycker det är intressant att läsa en bok där utanförskapet inte handlar om den invandring vi fått till Sverige de senaste årtionden, utan om den kultur som levt vid sidan av den Svenska långt tillbaka i tiden, Samekulturen. För mig var det här en lättläst bok, men jag, som vuxen tillhör ju inte "målgruppen" och har kanske därför svårt att säga om det är en bra ungdomsbok eller inte. Eftersom den vunnit pris bör det ju förstås vara så. Skulle va kul att höra lite åsikter från någon  som är ung och har läst boken.

Själv har jag tidigare läst Lappskatteland av Annica Wennström (Utkom 2006 och  är slut hos förlaget) Det är en bok på samma tema, och den boken fångade mig mer, men då det ej är en ungdomsbok, blir jämförelsen kanske lite fel.

Det finns tre delar till om Agnes, Hej vacker, Ingen annan är som du och Hitta hem.
Kanske jag kommer att läsa även dem framöver, för att se hur det går för Agnes o hennes vänner.

Betyg 3