När Jan Guillou gav ut sin trilogi om Tempelriddaren Arn Magnusson (som sen utökades med en fjärde bok som utspelade sig efter Arns död) läste jag dem allt eftersom de kom ut. Jag tyckte mycket om dem. Att läsa dessa böcker fick mig att se på det landskap jag växt upp och bott i, i hela mitt liv, med andra ögon. Historia hade inte tillhört mitt favoritämnen i skolan. Redan på 80-talet väcktes dock mitt intresse med Tv-serien och boken med titeln Svea rikes vagga. Dag Stålsjö, Tv-producent som stod för programmet och senare boken, ifrågasatte här vår historieskrivning och tillskrev bland annat Västergötland som Sveriges vagga. Tv-serien blev anmäld och Uppsalahistorikerna satte kaffet i vrångstrupen om man så säger. Det blev verkligen debatt i våra medier om denna nya historiesyn. När Jan Guillou kom med ungefär samma teori fast i romanform cirka 20 år senare blev det inget bråk om detta alls.
Hur som helst jag har nu i dagarna tittat på filmerna som bygger på böckerna och ja de är riktigt bra - men de tyckte jag inte när de gick på bio. För det är ju så att när böcker filmatiseras blir det sällan som man som läsare upplever böckerna. Därför tyckte jag filmerna var bra nu när läsupplevelsen låg så långt tillbaka i tiden. Får faktiskt lust att läsa böckerna igen. Och ni som inte har läst dem rekommenderar jag att göra det.
De tre böckerna i trilogin är Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut. Den fjärde boken som bygger på dessa tre är Arvet efter Arn
Läs även Bloggen Vår bokvärld som har skrivit ett bra och mycket mer djupgående inlägg om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar