Domaren av Ian McEvan (2015) är den andra boken på kort tid som jag läst av Ian Mc Ewan. Tidigare har jag läst Hetta. Det är stora skillnader på dessa då Hetta är skriven som satir och Domaren inte är det. Jag märker ändå att jag i Domaren känner igen författarens stil. Domaren utspelar sig i England och huvudperson är Fiona, en kvinna som närmar sig 60-årsdagen och som är överdomare. Fiona har hand om mål inom familjerätt. Den engelska originaltiteln är "The children act" som är namnet på den Engelska barnanavårdslagen. Romanen börjar med att Fionas man erkänt att han tänkt ha en affär vid sidan om äktenskapet, samtidigt som denna privata kris får hon ett brådskande fall om en pojke tillhörande Jehovas vittne som inte är myndig, och som inte vill ta emot blodtransfusion som gör att han kan överleva sin Leukemi. Pojkens 18-årsdag närmar sig men i nuläget har han inte rätt att bestämma detta själv. Även hans föräldrar tillhör Jehovas vittne. Detta blir för Fiona ett känslomässigt fall, och jag vill inte spoila så mycket om händelseutvecklingen. I romanen tas det upp en del andra fall som Fiona eller hennes kollegor har haft att döma i tidigare. Genom Ian McEvans sätt att skriva så får man fakta och tankeställare, där ser jag likheten i de båda böckerna jag läst av honom. Jag kommer helt klart läsa fler böcker av honom. Jag har boken med den korta titeln Lördag av honom i min bokhylla, den verkar vara mycket annorlunda från de två jag nu läst. Det blir nog den tredje roman av denna för mig rätt nyupptäckta författare som jag läser.
Hetta av Ian McEwan (2011) räknas som en satirisk roman. Jag var inte medveten om det förrän jag började läsa. Ibland var det riktigt dråpligt, och jag har aldrig läst något liknande, komiska situationer blandat med fysiska termer och fakta om klimathotet. På något sätt gillade jag att läsa Hetta, att läsa om den tidigare Nobelprisade forskaren Michael Beards äventyr både i privatliv och forskarliv. Romanen är indelad i tre delar, första delen utspelar sig år 2000, andra delen 2005 och tredje delen 2009. Beard är inne på sitt femte äktenskap som är på upphällningen i början av boken, och han är en riktig "kvinnokarl" trots att han är en kort och överviktig man i 50-årsåldern. Han har ett levnadssätt som inte är särskilt hälsosamt och han är mycket glad i mat, mycket och fet mat. Ian McEwan beskriver ingående vad Beard äter och dricker och i slutet av boken är Beards hälsotillstånd mycket illa. Hans sexuella bravader med sina älskarinnor beskrivs också en del i handlingen, det är som sagt en något annorlunda historia. Man får följa honom på resor och läsa om vad han säger i olika föredrag, samt spelet mellan olika forskare och kollegor.
Det riktigt roliga stycket i boken är när Beard är på resa till Spetsbergen tillsammans med konstnärer och forskare. Där skrattade jag gott åt Beards tokiga äventyr. Just den historien är baserad på en resa Mc Ewan själv gjorde 2005 till Spetsbergen med just konstnärer och forskare. Han säger i en intervju om boken i Dagens Nyheter, att det var den resan som fick honom att börja skriva Hetta.
Jag har inte tidigare läst något av Ian Mc Ewan, men kommer säkert att läsa
fler böcker av honom, då det finns några att välja på. Hans andra romaner är som jag förstått det inte satirer, och jag gissar att jag ändå kommer gilla även dem.
