Rikard Wolff

Nås av nyheten att Rikard Wollf har lämnat oss. Jag läste bara för några dagar sen om att han inte var bra och tänkte då att hans dagar nog var räknade. Hans lungsjukdom blev till slut för svår för att bemästra. Jag bloggade om hans självbiografi Rikitikitavi som jag lyssnade på som ljudbok 2015, men boken kom ut 2011. Då jag är nästan i samma ålder som Rikard var den  intressant ur många synvinklar. Rikard var också med i stjärnorna på slottet och en del av det som han berättade där skriver han om i boken. Men det jag mest förknippar Rikard med är filmen Änglagård och sången Pojken på månen .     Vila i frid Rikard.

Rikitikitavi

Rikitikitavi, en folkhemsberättelse, Rikard Wolff (2011). Jag har lyssnat på denna självbiografi. Rikard läser själv, just sjävbiogafier känns det bra när författaren läser själv. Rikard läser naturligtvis bra - han är ju skådespelare, men även sångare och i denna Ljudbok sjunger han 12 sånger. 
Rikard berättar ingående om sitt liv, barndomen - tonårstiden - ungdomen-  fram till idag. Han berättar om sina föräldrar, sin bror och om sina kärlekar, även kärleken till Edith Piaff.  Han berättar om sin utbildning på scenskolan i  Skara om sina teaterroller och egna teateruppsättningar. Han berättar om hur det är att vara homosexuell under 80-talets aidsskräck, han berättar om resor till Paris och om inspelningen av Änglagård som gjorde honom till den folkkära artist han är idag. 
Jag lyssnar med intresse. Man lär verkligen känna Rikard och jag rekommenderar att man lyssnar på Rikitikitavi.