Som vi älskade varandra

Som vi älskade varandra (2007) av Anders Paulrud har jag läst som Midsommarläsning. Det handlar om unga människor som träffas och börjar vara tillsammans i början av 80-talet. Själva berättelsen är stark och sorglig. Historiens berättare är Anders och här kommer min första fundering; är det självbiografiskt? Mycket av berättelsen är nog det, men troligen inte huvudtemat. Det som är samstämmigt med Anders i berättelsen och Anders författaren är: Uppväxt på Saltö i Karlskrona, arbete och karriär som journalist på Aftonbladet. Jag funderar  också hur mycket av det han skriver om karaktärens Anders föräldrar stämmer med hans egna föräldrar, det kan vara mycket och det kan vara inget eller en blandning, men jag tror att i vilket fall så stämmer det med den tidens föräldrar i det området. Själv har jag varit nyfiken på Paulruds romaner då min mamma också är uppväxt på samma Saltö. När berättaren i handlingen beskriver sitt 50-tal på Saltö stämmer det ju inte helt med min mammas uppväxt då hon flyttade därifrån på 40-talet, men ändå är det ju samma ö som beskrivs. Just tillbakablickarna på 50-talet är det jag tycker mest om att läsa. 
Nu till det kompisgäng som det handlar om. Anders köper som ung ett gammalt rosa hus på en mindre ö i skärgården,alltså inte Saltö, av en gubbe som haft det som ett litet sommarställe men säljer av det för en billig peng. På det viset får han och hans vänner en plats att vara på, äta gott och dricka vin och öl och sitta o samtala om politik och kärlek. Utöver Anders är det Solveig som är hans flickvän och senare fru samt paret Mikael och Karin och så konstnären Harry. De samlas alla i huset varje midsommar. Vi får följa dem i en del tillbakablickar men huvudhandlingen är midsommaren 2006 och då har nästan allt förändrats för kompisgänget. Deras liv har tagit olika riktningar och de känner sig allt mindre hemma i samhället och värderingar som råder då.
Karin är försvunnen och på övervåningen ligger Mikael i ett mörkt rum och han talar knappt, han har stängt sig inne med sprit och tabletter. Något fruktansvärt har hänt och han kommer senare nerför trappan och berättar för de andra vad det är som hänt.
Av Paulruds romaner har jag också läst Ett ögonblicks verk (2003) även den har en del av handlingen på Saltö i Karlskrona. Romanen Kärleken till Sofia Karlsson (2005) har jag inte läst men har förstått att den också har delar som känns självbiografiskt.
Paulrud avled i januari 2008 av lungcancer (han var storrökare) och skrev då ned sina tankar om sin situation i boken Fjärilen i min hjärna som utkom samma år, har för mig att den även kom ut som följetong i Aftonbladet.