Katarina Mazetti har gått bort

Igår fick jag upp i mitt nyhetsflöde på mobilen att Katarina Mazetti har lämnat jordelivet. Började med en gång att fundera på vad har jag läst av henne och kom fram till att det endast var fyra böcker:

Grabben i graven bredvid. Utgiven 1998 

Familjegraven. Utgiven 2004 

Blandat blod, den första boken i den historiska romanserien släkten. 

Utgiven 2008. 

Snö kan brinna, en humoristisk roman om ett kollektiv på 70-talet i Umeå. 

Utgiven 2015

De två första har jag inte bloggat om då jag läste dem ett tag innan jag startade denna blogg. Grabben i graven bredvid filmatiserades 2002 med Mikael Nykvist och Elisabet Karlsson i huvudrollerna.

Katarina hade en stor utgivning bland annat har hon skrivit en hel del barn- och ungdomsböcker. Finns nog lite mer för mig att utforska i hennes författarskap.

Snö kan brinna

Snö kan brinna av Katarina Mazetti (2015) är en bok om ett 70-tals kollektiv i Umeå. Fyra ungdomar, två tjejer o två killar som flyttar ihop i ett hus och delar allt. De gruppförlovar sig och alla är de hopplöst förälskade i fel person! De bildar ett folkmusikband med namnet Snön brinner, ordnar fester, demonstrerar, skaffar en folkabuss och far land o rike runt. Det är 70-tal mycket 70-tal. Katarina Mazetti har skrivit en humoristisk bok, men samtidigt är slutet riktig tragiskt. Emellan de flesta kapitel finns noter med text till en folkmusikmelodi. Katarina skriver i ett PS att de som inte kan noter kan hitta det mesta av musiken i olika varianter på youtube. Katarina var själv med i ett kollektiv på 70-talet så hon har verkligen upplevt hur det var i de kollektiv som det fanns så många av då. Det slår mig att dessa ungdomar gjorde sig så helt fria från sina familjer, traditioner och konventionen. De trodde så starkt på sin livstil och gjorde verkligen uppror. Ändå var de sökande och många gånger säkert rätt omogna och även i viss mån naiva.
Jag har tidigare läst Utanmyr av Sofia Nordin som också handlar om ett kollektiv men den utspelar sig mer i nutid, även om det kollektivet också känns 70-tal. Båda böckerna är läsvärda men det är helt olika böcker. Snö kan brinna är skriven humoristiskt och Utanmyr är som en späningsroman.