Midsommarbrud

 

Midsommarbrud (2018) av Elisabeth Östnäs är 10.e delen i serien släkten. Jag läser någon då och då och det finns två böcker till, Skärvornas drottning av Johanna Nilsson och den tolfte delen Pärlstickarens hustru av Maria Gustavsdotter  som kom ut i slutet av förra året efter ett långt uppehåll i serien. Jag hoppas att det framöver ska ges ut fler. 

Midsommarbrud börjar misdommarnatten 1411 då Karin från gården Ransta förälskar sig i en man, men när faderns pengakista är tom gifter sig Karin motvilligt med bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson för att rädda Ransta. Ransta är en gård som lever på hästavel. Karin upplever det väldigt svårt i början att leva ihop med Engelbrekt och hans "hushållerska". Hon kan inte glömma midsommarnatten. Hon flyttar tillbaka till Ransta. Senare när hushållerskan är död tar hon upp förhållandet med sin make och flyttar tillbaka. Hon känner respekt för honom och ger honom örter eftersom han har mycket värk efter arbete i gruvan. Engelbrekt Engelbrektsson känner vi igen från historielektionerna, ja jag hade svårt för det ämnet, men han förekom nog i undervisningen, då han blev ledare för bergsmännen i Dalarna (numera Västmanland) som gjorde uppror 1434 mot de som var rika och mäktiga. I  Slutet av boken förklarar Elisabeth Östnäs  att vi egentligen inte vet var detta uppror handlade om, men hon har ändå skrivit om det utan att bry sig om den syn vi har på det idag. 

Läs om det på Wikipedia.  I denna bokserie är det alltid kvinnor som romanen följer och det finns en ring som ger styrka som följer med/ärvs från kvinna till kvinna. Just i Midsommarbrud står det inte så mycket om denna ring men den finns med i alla fall.