Så här skriver Bibliotekstjänst om boken:
”Detta är en skakande skildring av ett fullkomligt förfärande kvinnoförtryck i ett samhälle där familjens rykte betyder allt och väldigt lite har hänt under hundra år."Jag håller helt med om ovanstående.
Läsaren får följa två kvinnor som båda förtrycks i Afghanistan. Upplägget är att en del kapitel utspelas i en tid, osäker när, och andra i nutid. Jag tyckte först att det var en jobbig bok att läsa men när jag kom längre in i handlingarna så blev det spännande på många sätt. Det är verkligen en stark skildring och det är inte så konstigt att denna roman har lästs av många. Det är några generationer mellan kvinnorna, men ändå så är förtrycket från männen i släkten hårt.
Förlagets text:
"Rahima lever i Kabul med sina systrar och deras oberäknelige och drogberoende far. Deras liv är hårt styrt eftersom de inte får vistas utomhus utan en manlig släkting. När fadern inte är tillgänglig kan de alltså inte gå till skolan eller handla mat. Deras enda möjlighet är att låta Rahima bli en bacha posh, det vill säga att hon klär sig som en ung pojke och kan ta ansvar för sina systrar. I samband med sin ökade frihet får Rahima höra historien om Shekiba, hennes gammelfaster, som periodvis också fick leva som man."
Läsningen gav mig en inblick i hur många kvinnor har haft och har det i Afghanistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar