Vulcan (2023) av Nino Mick är en roman där vi får följa människor som jobbade på tändsticksfabriken Vulcan i Tidaholm under tiden före och under storstrejken 1909.
1875 brann fabriken ner och det var en tragedi då 46 unga kvinnor/flickor brann inne. Dessa jobbade med att fylla på tändsticksaskarna och de arbetade inte med det som kallas säkerhetständstickor utan tändstickorna innehöll fosfor som gjorde att de gick att tända var man än drog dem. Sorgligt nog tillverkades fosfortändstickorna långt efter att säkerhetständstickorna uppfunnits och fosfortändstickorna förbjudits i Sverige. Då romanen utspelar sig 34 år efter branden tillverkas de för export till stor del av världen. Sverige var världsledande i denna industri.
Handlingen i boken är lite annorlunda, då mycket av det som händer ses ovanifrån av de flickor som omkom. Ett annorlunda grepp som känns något jobbigt först men jag vande mig. Författaren Nino Mick är poet och det märks emellanåt på texten. Romanen är skriven på västgötska och det har jag ju som västgöte inga problem med, men gissar att en del andra läsare kan ha det. En intressant detalj är att kvinnorna/flickorna som utförde arbetet med tändstickorna kallades Labba (flera Labbor) det hade jag ingen aning om, men att Tidaholm alltid haft smeknamnet Labbås visste jag och nu vet jag varför.
Det tog mig lite tid att läsa Vulcan, men det en intressant historia som utspelats inte så långt ifrån där jag växt upp och där jag bor nu. Inte helt otroligt att det blir lite museibesök framöver både till Tidaholms museum och till Tändsticksmuseet i Jönköping
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar