Sorgesång

Sorgesång  av Siri Hustvedt (2008). 

Bokens baksidetext :

"Erik Davidsen påträffar efter sin norskfödde fars död ett kryptiskt brev från en kvinna, skrivet när fadern arbetade i Minnesota under depressionen. Tillbaka i New York, där han arbetar som psykoanalytiker, ger Erik sig i kast med att läsa sin fars efterlämnade papper i hopp om att för första gången förstå honom. I dagböckerna ryms allt från kärleksbrev till fruktansvärda skildringar från andra världskriget. Under samma tid förälskar sig Erik i en kvinna som flyttat in i hans hus. Det visar sig emellertid att någon förföljer henne och hennes dotter. Dessutom har Eriks syster Inga blivit uppsökt av en journalist som hotar att röja en hemlighet om hennes avlidne man, en välkänd författare. Plötsligt finner sig Erik involverad i flera olika situationer där det förflutna gör sig påmint på ett omvälvande och skrämmande sätt. "

Det är många trådar i berättarpersonen Erik Davidsens liv som man får följa när man läser Sorgesång. Just det upplevde jag som jobbigt, jag kan tycka att Siri Hustvedt kunde gjort mer än en roman av det hon har skrivit om i denna enda roman.  Visserligen kan livet vara så att man har olika jobbiga saker omkring sig, men för mig som läsare kändes det lite för mycket. Det är skrivet i korta avsnitt utan kapitelindelning. Handlingen hoppar från en händelse till en annan. Än  handlar det om samtalsterapin Erik som psykoanalytiker har med sina patienter, än får man läsa Eriks pappas brev , ibland handlar det om systerns och systerdotterns problem , och ibland är det Eriks förhållande till den inneboende kvinnan och hennes dotter. 
Jag tyckte inte riktigt att det blev en helhet av historien. Blev därför rätt besviken.