Små solfåglar långt borta

 

Små solfåglar långt borta (2011) av Christie Watson är en roman som prisats. "Det är en rolig, vacker och sorglig berättelse" står det i baksidetexten och jag håller  med, samtidigt som jag också tycker den är lite otäck. Det är 12-åriga Blesson som berättar om hur hon och hennes mamma och bror Ezikihel lämnar ett bekvämt liv i Lagos eftersom mamman hittar pappan "ovanpå en annan kvinna". De flyttar till en liten by i Nigerdalen där Blessings mormor och morfar bor. Det blir ett annorlunda liv i denna främmande och konfliktfyllda del av Nigeria. De får byta religion och bli muslimer, skolan är helt annorlunda, toalett och kylskåp finns inte och sällan någon el. Inte långt ifrån finns ett Amerikanskt oljebolag och det ger upphov till att det är farligt att röra sig i skogarna. Exempelvis när de ska tvätta i en rätt så smutsig flod. Morfadern köper sig en andra hustru, trots att det knappt finns pengar till någonting. Mamman jobbar mer än heltid åt amerikanarna, de har privatchaufför som kör henne dit och hem. Mormodern är barnmorska i byarna och bestämmer sig för att lära upp Blessing till detsamma, så hon slutar skolan som de ändå inte har råd med.  Ezikihel får gå kvar men inte så länge, då det händer något som gör att han får sluta.

Sammantaget var det en intressant bok att läsa och det är en sådan historia som jag kommer att komma ihåg. Alltså ingen "dussinbok" om man säger så, och för mig tog det lite tid att läsa den, men den var värd att lägga lite tid på.