Inte längre min

Inte längre min (2018) av Ann-Helen Laestadius är en fortsättning på Tio över ett som blev Augustprisvinnare 2016.
Det handlar om Maja som i första boken var rädd att huset skulle rasa när det sprängdes i gruvan. Hon ställde därför klockan på just Tio över ett för att vara beredd på katastrofen och kunna rädda sin familj. I Inte längre min går Maja i nian och hon är fortfarande tillsammans med Albin. Hennes bästa kompis Julia som flyttade till Luleå har hon kontakt med via chatt och Julia kommer till Kiruna ibland på loven. Men Maja har fått en ny kompis i Luleå och Albin sätter sin Hockeykarriär först. Maja följer också husflyttningarna i Kiruna och är väldigt ledsen att det hus hon bott i flyttas. Hon försöker få sina föräldrar att flytta tillbaka till samma lägenhet men de är nöjda med den bostad de har nu. Det är inte lätt med förändingar och förändade relationer i den här åldern och
det är helt klart att Ann-Helén Laestadius kan skildra tonårstiden med alla dess tankar. Hon har ju även skrivit serien om Agnes, där jag har läst den första boken Sms från Soppero. 
Det som särskilt fångat mig i den här serien, är hur Ann-Helén Laestadius genom Maja har beskrivit Kirunas förändring, genom att stora delar av stan håller på at flyttas.  Jag tycker hon har lyckats bra och även denna del är värd att få pris för bra ungdomsbok.