Vykort från en bortglömd prins

 

Vykort från en bortglömd prins (2024) av Kristina Appelqvist är tredje delen i serien med Nina Storm och hennes prästgård i Mjöbäck. Det räknas som en deckare men jag vet inte om jag håller med om det begreppet, det är däremot en spännande historia med mycket humor. Jag skrattade många gånger och kunde även räkna ut en hel del i det fortsatta skeendet. Kristina har verkligen fantasi när hon skriver denna serie. Jag har tidigare läst de deckare som hon skrivit om det fiktiva universitetet i Skövde. Då bodde jag inte i närheten av Skövde som jag gör nu, men hade ju varit där en hel del (åtminstone i själva stadskärnan) Alltid roligt när man känner till orter där handlingen utspelas. I Mjöbäck har jag däremot  aldrig varit men det finns ändå en viss igenkänning då jag precis som Kristina är uppvuxen i en prästfamilj och således i en Prästgård. Att skriva böcker som där handlingen till stor del utspelas i ens barndomshem och bygden runt omkring tycker jag är  modigt och bra gjort. Nina Storm bor inte i prästgården, men hon har ärvt den och börjat använda den som konferensgård. I denna bok har Nina Storm tillfälligt blivit Generaldirektör för "Kulturmyndigheten" Kanske mer rätt att kalla det för Kulturrådet som jag tror är det verkliga namnet för denna myndighet.  I tidigare böcker har hon varit myndighetens talesperson utåt. Diana Wijk som nu blivit utmanövrerad skyr inga medel för att få Nina på fall. 

Ur förlagets text:

" Efter en konferens fastnar Nina Storm i ett samtal med en okänd kvinna vid hotellfrukosten. Den pratglada bordsgrannen ber Nina vakta hennes otympliga handväska medan hon uppsöker damrummet, men när kvinnan inte kommer tillbaka måste Nina skynda till tåget. Väskan tar hon med sig. På jobbet har hon flera akuta kriser att hantera. Inte nog med att Diana Wikman gör vad hon kan för att krossa Nina, som övertagit rollen som generaldirektör på myndigheten. Det stormar dessutom på intranätet och en förslagen rånarliga stjäl konst på landets myndigheter. Nina inser att säkerheten genast måste förbättras."

Det händer som sagt mycket i denna berättelse och under läsningens gång blir det bara mer och mer invecklat. Jag har läst de andra två böckerna serien och på något sätt vill jag nog kora Vykort från en bortglömd Prins som den bästa av dem. Svaret på den märkliga titeln får man i slutet av berättelsen.

Det har kommit ut en fjärde bok i serien med titeln Död man på rymmen som jag inte läst än. Den titeln känns verkligen märklig om man läser början på baksidetexten så jag går nog till biblioteket och lånar den snart. 

Så här står det: 

"När kollegan Bengt ska begravas åker Nina Storm till Dalarna för att delta i ceremonin. Det är trettio grader kallt och begravningsgästerna håller på att förfrysa då kistan sänks i jorden. Under natten sker ett kraftigt väderomslag och när de återvänder till kyrkogården nästa dag väntar en makaber syn. Graven har fyllts med smältvatten och förvandlats till en sjö och längst upp guppar Bengts kista med de frusna blommorna fortfarande kvar på locket."

Den som följer en stjärna vänder inte om V/S Malin Blomsterberg - Livet på Strand

Jag har läst två böcker om Malin Blomsterberg som var hushållerska på Ellen Keys Strand. I Januari läste jag Den som följer en stjärna vänder inte om skriven av Malin Malin Haawind. 

Det blev inget inlägg här om den då, för när jag var på bokmässan Smålitt på Elmia i Jönköping och hörde en utfrågning om en annan bok om Malin skriven av Gun Berger med titeln Malin Blomsterberg - Livet på Strand blev jag intresserad och köpte boken men avvaktade lite med att läsa den men jag ville jämföra dessa två romaner. Nu har jag gjort det. Det är två böcker om samma person och tid , skriven av två olika författare. Gun Berger berättade att de två böckerna hade utgivits samma dag (2024) och författarna visste inte om detta! Det blev en överraskning för henne.               

Båda böckerna har alltså samma historia om hur Malin kommer till Strand,1914 vandrandes från Skåne. Hon får förfrågan av Ellen att bli hennes hushållerskaoch hon svarar naturligtvis ja och blir glad och förväntansfull. Livet på strand blir tufft och arbetsamt. Ellen har svårt att förstå att matlagning tar tid, och begär ibland att Malin ska "trolla fram något speciellt till gästerna" Malin har många uppgifter inte bara i köket utan hon ska elda i spisarna, städa, tvätta och även handla i affären/handelsboden i Hästholmen. Det första världskriget kommer med ransonering och svårt att få tag på en del livsmedel bland annat kaffe.  Malin får också sköta en hel del av Ellen korrespondens. Hon förväntas även vara med i samtal och läsning med gästerna. Av Ellen får Malin även i uppgift att lära sig engelska och tyska. allt detta skildras i de båda böckerna. Malin Haawind skildrar detta mycket mörkare, medans Gun Berger skriver det rätt så mycket ljusare. Båda böckerna börjar med slutet av Malins liv (1925 ) då hon väljer att avsluta sitt liv i Vätterns kalla vatten. Ellen ville att Malin skulle ta över Strand och ta emot fattiga kvinnor genom Tolfterna den förening som Ellen skapat där kvinnor kan få bildning och tid till att läsa och diskutera. Malin kände detta övermäktigt. Malin kallades för Ljuset på Strand, men det är inget jag läste i böckerna utan på Svenska Kyrkans sida om Malin.

Malin Haawinds bok är utgiven på Piratförlaget och Gun Bergers bok av Bild, text och form

Vad tyckte jag då om de två olika böckerna ??

Den som följer en stjärna vänder inte om, är ju storsäljaren av de två och blev prisad som Årets bok på Bokmässan. Medans Malin Blomsterberg - Livet på Strand inte är lika känd. Svaret är att samtidigt som jag vid läsningen av den senare redan kände till historian så kändes den inte så tungsint. Malin Haawind har skrivit en mer sorglig berättelse. Det kan ju vara olika vad man tycker om det, men jag måste för min del säga att jag tycker något bättre om Gun Bergers sätt att berätta om Livet på Strand. En vän till mig som också läst båda böckerna har helt klart samma åsikt. Nu är jag sugen på att nästa sommar ta mig till Strand för att se huset och trädgården. Jag bor i stort sett på andra sidan sjön.(Vättern) men det får väl bli med bil och inte med båt, även om SS Trafik gör några turer till Hästholmen sommartid härifrån Hjo.